Hela livet_sommaren 2026_Sydöstra Jämtland

SOMMAREN 2026

Vad kan djuren och naturen ha att säga oss

JOHANNES TIRÉN

OM KONSTEN ATT

SKRIVA EN PREDIKAN

ARASH GILAN:

”Den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli”

tema

Varför når vissa ord in?

Att tala väl om andra är en handling av kärlek

Att tala är ofta det viktigaste sättet för oss människor att kommunicera med varandra. Bibelns profeter talade om Guds vilja och var inte rädda för att kritisera dem som hade makt och ansvar i samhället.

Jesus betraktades av många under sin samtid som en profet, då han talade och predikade om Gud, och Guds vilja. I bibeln och i kyrkans tradition betonas att talet ska vara sant, kärleksfullt och uppbyggande ”så att det blir till välsignelse för dem som hör på” (Ef 4:29). Vi har mycket att lära av det förhållningssättet även i vår tid.

Gör er av med all elakhet, vrede, och häftighet, med skymford och förolämpningar och all annan ondska. Var goda mot varandra, visa medkänsla, och förlåt varandra, liksom Gud har förlåtit er i Kristus (Ef 4:31-32).

Att tala väl om andra är en handling av kärlek och respekt som främjar gemenskap och fred.

Innehåll

Din församling

4 Själavård Kyrkan – en plats för existentiell hälsa

6 Så skapar man en lyckad predikan

8 Pilgrimsvandring

25 Kyrkogård

26 Tage Öhlund, 92, sprider värme i Torvalla

30 Här revideras nya psalmboken

Tema tala

9 Varför når vissa ord in?

Mötet

14 Arash Gilan

För­fattare, filosof och talare

Övrigt

18 Tankar om tro

3TYCKER

TILL

Vad vill du prata med Gud om?

”Jag känner att Gud är min far när jag ser tillbaka på mitt liv”, säger Tage Öhlund, präst.

Foto: SARA JOHANSSON

SVANENMÄRKET

20 Nyfiken på predikan

24 Guldkorn

Trycksak

REDAKTION

Hela Livet ges ut av Sydöstra Jämtlands pastorat.

PEFC/03-31-107

PEFC-certifierad

Denhärprodukten kommerfrånhållbart skogsbrukoch kontrolleradekällor www.pefc.se

Lilly, 9 år, Tandsbyn: – Att min katt ska leva igen.

Redaktion: Sara Johansson, Alexander Asklöf, Åsa Nilsson, Kjell Svantesson, Mikaela Håkansson, Olof Roos och Håkan Stiberg.

Kontakt: 010-451 38 00, mån–tis 9.00–12.00, ons 13.00–15.00, tor 9.00–12.00, fre stängt. sydostrajamtland.pastorat @svenskakyrkan.se

Lovisa, 9 år, Bye: – Att alla katter ska leva för alltid.

Alfons, 6 år, Fugelsta:

– Att jag skulle få alla Pokemonfigurer.

Postadress: Kyrkvägen 31, 834 96 Brunflo

Hemsida: www.svenskakyrkan.se/ sydostra-jamtlands-pastorat

Produktion: Verbum AB

Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2025

Distribution: Postnord

Omslagsfoto: Alexander Asklöf

”I kyrkan finns det alltid plats för den existentiella hälsan”

TEXT OCH FOTO: Sara Johansson

◗ När livet blir svårt finns det alltid någon inom Svenska kyrkan som lyssnar. Genom själavård får du en representant för Gud genom en präst eller diakon som lyssnar och kan hjälpa dig vidare.

– Samhället börjar förstå att det finns existentiella saker som inte går att mäta och väga men som också är viktiga och det är något som kyrkan alltid har sysslat med, säger Kerstin Strömberg, präst i Sydöstra Jämtlands pastorat.

Själavårdssamtal är gratis och vem som helst kan höra av sig till en präst eller diakon när man har ett behov att prata. Samtalet kan handla om allt som har med livet att göra, som att man fastnat i sin sorg, ett relationsproblem, eller något annat man behöver lyfta för att kunna gå vidare.

BÅDE PRÄST OCH diakon har tystnadsplikt men deras tystnadsplikter skiljer sig åt. Prästens tystnadsplikt är absolut medan diakonen kan hjälpa till att föra

konfidentens (den som haft själavårdssamtalet) talan med till exempel socialtjänst.

– Jag kan berätta det som jag fått till mig om konfidenten vill det, men det ska inte prästen göra, säger Leila Göransson, diakon i Sydöstra Jämtlands pastorat.

– Nej, jag är liksom bara det fysiska örat som tar emot, men egentligen är det Gud som tar hand om det och Gud skvallrar inte, säger Kerstin Strömberg, präst.

VID SJÄLAVÅRDSSAMTAL FÖRS inga journaler, och man kan även vara anonym om man vill det. Till skillnad från ett terapisamtal där man utgår från en viss metodik så utgår själavården från prästen eller diakonens erfarenhet, bön och har bibeln som utgångspunkt.

– Jag brukar försöka uppmuntra personen till insikt och självhjälp för att förstå vad den varit med om. Vi behandlar inte utan lyssnar och har bibeln som grund, berättar Leila.

Man behöver inte prata om tro, Jesus eller Gud, även om man så klart får fråga om det också.

– För oss är Gud med i rummet även om han inte är det för de som pratar, säger de.

BIKTEN ÄR FÖR människan en försoning med Gud och med sig själv i kyrkans gemenskap.

– Alla gör vi fel och jag tycker att det är sorgligt att vi inte pratar om synd för det är det som splittrar

oss. All rädsla och hat som sås är synd, säger Kerstin Strömberg, präst.

Det är bara en präst som kan ta emot en bikt och i Svenska kyrkan finns det en ordning för hur det går till. Ofta vill Kerstin Strömberg ha ett samtal innan för att få förståelse vad bikten handlar om eftersom själva bikten går ganska snabbt.

– Jag känner att jag blir ett bättre redskap om jag fått någon form av sammanhang, berättar Kerstin.

Även under bikten och samtalet inför, gäller prästens absoluta tystnadsplikt. I samband med bikten kan även prästen ge råd, uppmuntran och förmaning, till exempel att be någon man sårat om förlåt.

– Det handlar om varför blev det så här? Finns det något jag kan ta med mig så jag hittar ett annat sätt att hantera det om jag hamnar i samma situation igen, säger hon.

TYSTNADSPLIKT I SVENSKA KYRKAN

◗ Prästen en har absolut tystnadsplikt. Det innebär att den inte får föra något som sagts vid ett själavårdssamtal eller en bikt vidare, oavsett om personen som sagt det vill det eller inte. En präst får inte heller kallas till rättegång för att vittna om vad som sagts vid en bikt eller ett själavårdssamtal.

Kerstin Strömberg, präst, och Leila Göransson, diakon i Sydöstra Jämtlands pastorat.

◗ Diakonen har också tystnadsplikt men den får bryta den när den som samtalat med diakonen vill att uppgifter ska föras vidare, när det framkommer uppgifter under själavården som det enligt lag är anmälningsplikt på eller om diakonen blir kallad att vittna i en rättegång.

LÄS MER

◗ ... om kyrkans tystnadsplikt här – följ QR-koden.

BEHÖVER

DU NÅGON ATT PRATA MED?

◗ Kontakta gärna en präst eller diakon i ditt område. Följ QR-koden så kommer du till vår webbsida ”Någon att prata med - Sydöstra Jämtlands pastorat”.

◗ Jourhavande präst erbjuder samtals- och krisstöd alla kvällar och nätter 21:00-06:00. Ring 112 och fråga efter jourhavande präst.

Du kan även chatta med prästen eller skriva ett digitalt brev.

Följ QR-koden så kommer du till webbsidan ”Chatta med jourhavande prästSvenska kyrkan”.

JOHANNES TIRÉN, präst i Sydöstra

Jämtlands pastorat, om hur man skapar en lyckad predikan.

”Predikan förbereds med det ena ögat i bibeln och det andra i dagstidningarna”

TEXT OCH FOTO: Alexander Asklöf

◗ Ordet predikan väcker olika associationer beroende på vem man frågar. För vissa är det en traditionsfylld del av gudstjänsten, för andra en möjlighet till samtal och eftertanke.

Johannes Tirén, präst i Sydöstra Jämtlands pastorat, strävar efter att försöka skapa någon form av ögonöppnare. ”För predikan är på allvar”, säger han.

Predikan är den del i gudstjänsten då prästen har ett framförande och tolkar bibelns texter och knyter dem till människors liv idag, ofta med en personlig prägel. Men hur skapas en predikan? Och vad är det som styr dess form och uttryck så att det blir en lyckad predikan? – För mig som predikant kan det ibland finnas en viss bävan inför varje predikan eftersom jag inte kan ha vetskap om vad

varje person eventuellt brottas med för tankar. Det ideala med en predikan enligt mig är att försöka skapa någon form av ögonöppnare, för predikan är på allvar, säger Johannes Tirén, präst i Sydöstra Jämtlands pastorat.

DET ÄR INTE heller vem som helst som får genomföra en predikan. För att få predika krävs att man är prästvigd, eller att man har fått ett särskilt tillstånd, en så kallad venia. Det är ett ansvar som både bär på historia och öppnar för personlig tolkning, och som formar varje predikan till något unikt. Pastoratet erbjuder en storslagen natur med sjöar som glittrar mellan tallarna och fjäll som reser sig bara ett stenkast bort. För Johannes är landskapet en betydelsefull del och naturens närvaro letar sig ofta in i hans predikning-

ar, som en röd tråd av stillhet och igenkänning.

– Jag skulle nog säga att sammanhanget är avgörande för hur jag lägger upp en predikan. I vårt område har vi många som ägnar sig åt tur-och längdskidåkning och jakt och utifrån det har vi skapat skidåkning- och jaktgudstjänster och när jag ska predika på en sådan gudstjänst så kan jag knyta samman natur eller friluftsliv vil-

EN VANLIG VECKA INFÖR EN PREDIKAN

läser bibeltexterna inför söndagen.

tisdag torsdag fredag

skriver ner en tänkbar predikan inför söndagen

bibelsamtal med kollegor via Teams

ket brukar vara väldigt uppskattat, säger Johannes.

ENLIGT JOHANNES HANDLAR det också om att ha ögonen öppna för vad som händer i omvärlden men också om att ha kännedom om vad som är aktuellt och vad som det pratas om på orten. Att ha dessa insikter kan vara avgörande för om predikan träffar rätt och det är viktigt att det som ska förmed-

”För mig som predikant kan det ibland finnas en viss bävan inför varje predikan.”

las har förankring i både nu- och dåtid.

– Jag tycker att en predikan ska förberedas med det ena ögat i bibeln och med det andra i dagstidningarna. Men det handlar

skriver klart predikan och förbereder

lördag söndag

gudstjänst och framförande av predikan

också om att känna sin församling, känner jag min församling väl då vet jag vilka frågor som är aktuella, säger Johannes.

SÅ FÖR ATT lyckas krävs det att man tar många saker i beaktande. Johannes menar att en predikan ska ”glimma till” och gärna göra så att man studsar till lite.

– Det är väldigt givande när man sitter kvar vid kyrkkaffet efter gudstjänsten och en besökare delar en tanke eller reflektion kring min predikan. Då vet jag också att den på något sätt har gett en tankeväckare, det är lyxigt, avslutar Johannes.

Helena Stridh, projektledare för

Pilgrim i Sydöstra Jämtlands pastorat.

Martin Boström, teolog, som kommer att leda flera vandringar i pastoratet i sommar.

FÖLJ

MED PÅ vandring

... för själ, hälsa och klimatet!

◗ Under 2026 arrangeras Pilgrim’s Walk for Future i Jämtland Härjedalen. Vi bjuder tillsammans med Härjedalens samt Åre pastorat tillsammans med Frösö-Sunne-Norderö församling in till flera slags vandringar för att lyfta lokala klimat- och miljöfrågor.

... vandringar sommaren

2026:

13 JUNI

Prova på pilgrimsvandring vid Döda fallet.

14 JUNI

Prova på pilgrimsvandring i Storhogna.

25 JUNI

Kårböleleden KilkojanKlaxåsen.

22–28 JUNI

Jämt-Norgevägen i Revsundsområdet.

9 JULI

Jämt-Norgevägen, OvikenHäggen.

19 JULI

Jämt-Norgevägen, Hackås–Gålnäsudden.

31 JULI–

6 AUGUSTI Kårböleleden, Ytterhogdal–Sakrisbuan.

5 AUGUSTI

Kårböleleden, Klövsjö-Sakrisbuan.

17–23 AUGUSTI

Jämt-Norgevägen, Arådalen.

Pilgrim’s walk for future startade 2021 som en manifestation för klimatet när pilgrimsvandrare gick från Vadsten till klimatmötet COP26 i Glasgow. En pilgrimsvandring kan betyda flera olika saker, det beror på vem du frågar. Det mest klassiska är en vandring på en pilgrimsled i riktning mot en plats som av kyrkan anses helig där till exempel ett helgon är begravt, men det kan också vara flera saker.

– Man kan se hela livsvandringen som en vandring mot ett himmelskt mål och då blir varje dag en pilgrimsvandring tillsammans med Gud och sina medmänniskor, säger Martin Boström, teolog och erfaren pilgrimsvandrare som kommer att leda flera vandringar i pastoratet i sommar.

– Men man kan egentligen pilgrimsvandra var som helst med syfte att söka en djupare tro och mening i sitt liv. Jesus kallelse ”Följ mig” inspirerar till både en inre och yttre vandring i tron på honom, säger han.

– I den kristna gudstjänsten finns också ett pilgrimsmotiv. När

vi till exempel går fram genom kyrkgången för att i mässan ta emot Kristus i bröd och vin så är det en liten – men nog så viktig –pilgrimsvandring.

Vad ger det dig att gå just en pilgrimsvandring till skillnad från en vanlig vandring?

– För mig personligen handlar det om ett inre fokus. Jag tar tid till bön och reflektion över mitt liv och försöker vara lyhörd för vad jag kan lära mig i samtalen med mina medvandrare, säger Martin Boström.

För Helena Stridh, projektledare för Pilgrim i Sydöstra

VÅRA OLIKA VANDRINGAR

PROVA PÅ-VANDRING

Längd: Ca 4 km, tar max 4 timmar. Passar nybörjaren. Vad behöver man: Kläder efter väder och fika för dagen i en ryggsäck. Innehåll: Enkla andliga övningar.

DAGSVANDRING

Längd: Ca 10-12 kilometer, tar en hel dag, ca 6-8 timmar. Vad behöver man: Matsäck och kläder efter väder om inget annat står.

Innehåll: Andliga övningar, tid för tystnad och reflektion, ibland även en andakt.

Jämtlands pastorat är den egna utvecklingen skillnaden.

– När man går en pilgrimsvandring finns det tid att vara med gruppen men också för tystnad, reflektion och eftertanke vilket gör att det även blir en inre resa och personlig utveckling istället för bara sätta en fot framför den andra, säger hon.

Sara Johansson

LÄS MER ... om vandringarna och se vilka fler som de andra pastoraten/församlingen erbjuder här:

FLERDAGSVANDRINGAR

Längd: Ca 15-20 kilometer per dag. Vad behöver man: Vid många av vandringarna körs packningen mellan övernattningarna och man bär bara det man behöver för dagen. Enklare mat lagas gemensamt eller tas med

själv beroende på vandring.

Innehåll: Delande efter varje dag, andliga övningar, tid för tystnad och reflektion, och ibland även andakt.

tala

Varför når

vissa ord in? tema

TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman

Vi lever i en tid där orden aldrig tycks ta slut. Men vissa ord berör mer än andra, och stannar kvar.

vi möter tusentals ord varje dag. Det talas till oss i sociala medier, nyhetsflöden, poddar, tal och kampanjer, och i våra egna samtal. De flesta passerar snabbt. De flimrar förbi och försvinner nästan lika fort som de kom. Men ibland händer något. En mening stannar kvar. Någon säger något som verkligen träffar. En formulering kan fortsätta att arbeta i oss långt efter att samtalet tagit slut.

Vad är det egentligen som gör skillnaden?

För Susanne Dahl, präst i Svenska kyrkan vid Umeå universitet, handlar det mycket om vad som händer i mötet mellan människor.

– Att det uppstår någon form av kontakt i kommunikationen. När något verkligen berör säger det ofta något sant om livet, det finns en särskild angelägenhet i det.

Det handlar också om att den som talar själv är berörd, menar Susanne.

”När något berör säger det ofta något sant

om livet.”

Susanne Dahl, präst

– Det finns en ärlighet i orden då, och det märks. Ofta är det berättelser som berör mest.

– Och det behöver inte vara något dramatiskt, utan det kan vara små vardagliga berättelser. Det enkla som gestaltar något skav i livet, eller en erfarenhet av godhet.

När hon själv predikar eller talar återkommer hon ofta till en grundläggande fråga: vad betyder orden egentligen?

– Vi använder ofta väldigt stora ord. Ta till exempel ordet nåd. Hur landar det? Min tanke är att vi alla har erfarenheter av nåd, även om vi inte alltid använder just det ordet. Eller ”Gud är kärlek”. Det är jättefint, men det kan också bli en helt tom utsaga. Det berör mig inte om jag inte vet vad jag menar. Vad är Gud? Och vad betyder egentligen kärlek?

I sitt arbete försöker hon ofta översätta kyrkans språk till något mer vardagligt.

– Ibland behöver man nästan göra sig främmande inför sitt eget språk. Kan jag gå ner lager efter lager tills jag landar i något som ligger nära livet? Något enkelt, som en konkret erfarenhet av att ta emot kärlek. Det kan vara omsorg från en främling, eller kärleken

jag fått ta emot av mina barn.

Som studentpräst möter hon dagligen unga vuxna som befinner sig mitt i livets stora frågor.

– Många lever med en ganska hög grad av press, att man ska ha en plan för sitt liv och veta vart man är på väg. Men livet är ju ingen rak linje. När något inte blir som man har tänkt kan känslan av att det är jag som är dålig bli stark.

Susanne tror att vi människor ofta bär på mycket ensamma.

– Men när någon säger något som speglar det vi själva känner kan man upptäcka att man inte är ensam. Det är något av det mest läkande, som får våra axlar att sjunka.

För det är när orden får kontakt med livet som något kan hända mellan människor, menar Susanne.

– Kanske handlar det egentligen om att bryta ensamhet.

Till sist lyfter hon också att orden lever sitt eget liv när de väl är sagda. Hur de tas emot beror på den som lyssnar.

– Jag kan inte påverka hur de landar. Och där är

Retorik handlar inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.

Fsamtalet fantastiskt, för där får man en känsla för hur orden tas emot. I en predikan eller i en text, får man släppa dem. Det är både spännande och lite läskigt.

ör Lena Lid Falkman, retorikforskare och universitetslärare i ledarskap och kommunikation, handlar det om att förstå vad som händer i språket, både när vi talar och när vi påverkas av det.

Hon minns hur hennes egen syn på tal förändrades när hon som ung åkte till USA för att studera.

– Det hade inte funnits i min världsbild att ”att prata” kunde vara ett eget ämne.

På college var muntlig framställning en självklar del av undervisningen. Studenterna förväntades stå inför andra, presentera och argumentera.

– När jag tänker tillbaka på min egen skoltid i Sverige så höll jag kanske tre presentationer totalt, från förskola till magisterexamen.

”Vad vill den här personen att jag ska

veta, känna och göra?” Lena Lid Falkman, retorikforskare

kort

om

Susanne Dahl

Ålder: 51 år.

Familj: Stor.

Bor: Umeå.

Gör: Studentpräst vid Umeå universitet. Poet och skribent. Har sommarpratat i P1 och medverkar återkommande i Sveriges Radios andakter och Helgmålsbön.

Motto i livet: Återvänder ofta till Sinnesrobönen.

Susanne Dahl, studentpräst och poet.

”Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt.”

Lena Lid Falkman

kort

om

Lena Lid Falkman

Ålder: 55 år.

Familj: Maken Tomas, barnen Winston och Ellinor. Dessutom alldeles för många katter.

Bor: På gård i Ölme utanför Karlstad.

Gör: Forskare i ledarskap, retorik och kommunikation.

Lektor vid Karlstad Universitet samt forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Motto i livet: ”Den längsta resan, är resan inåt.” (Dag Hammarskjöld).

»

Skillnaden märks fortfarande, menar hon. I USA tränas förmågan att tala inför andra tidigt.

– Jag var volontär i en klass där barnen varje dag hade något som kallades ”show and tell”. Ett barn fick berätta om något de tyckte om. Och läraren sa bara: ”Great, great!”

Samtidigt ser hon också en baksida.

– Ibland kan det låta väldigt bra, men innehållet är lite tunnare. Man litar på att det låter övertygande.

ISverige har retoriken vuxit som ämne, både i skolan och på universiteten, berättar Lena. Men många saknar fortfarande verktyg.

– Man får uppgiften att presentera, men inte så mycket stöd i hur man faktiskt gör. Det blir mer ”gå upp och prata”, utan att riktigt få hjälp i hur man bygger upp ett framförande.

Lena Lid Falkman, lektor och forskare.

För Lena handlar retorik inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.

– Vad försöker den här personen få mig att göra? Vad är det de egentligen vill säga?

Men det handlar också om varför vissa ord når in och stannar kvar, och det är något som ligger nära det Susanne Dahl beskriver.

– Jag tror att det ofta handlar om igenkänning. Att någon sätter ord på något jag själv upplever eller känner. Och det kan bli väldigt starkt när någon formulerar något som jag själv inte riktigt kunnat sätta ord på.

Hon minns särskilt ett tal hon hört för många år sedan. En kvinna fick ett talarpris efter att hennes man, som var polis, hade blivit mördad. Under rättegången berättade hon om allt det liv de inte skulle få tillsammans. Barn de aldrig skulle få, livet som inte blev.

– Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt. Och kanske just därför fastnade det.

För att vi ska bli berörda är det en kombination av flera faktorer som spelar in, menar Lena. Vad som sägs, hur det sägs, i vilket sammanhang och vem som talar. Men när det gäller om vi litar på den

Vi påverkas mer än vi tror, både av vad som sägs och hur det sägs. Att

◗ Försök att förstå, inte bara få rätt. Så lyssnar du mer medvetet

lyssna medvetet handlar om att både ta in och samtidigt tänka kritiskt.

◗ Fråga dig: Vad vill den här personen att jag ska veta, känna och göra?

◗ Fundera över avsikten bakom budskapet. Vad är det som egentligen sägs?

◗ Var uppmärksam på hur något uttrycks, inte bara innehållet.

◗ Var vaksam på

starka känslor, de kan påverka mer än vi märker.

som talar blir andra saker avgörande. – Den kanske viktigaste faktorn är kompetens. Att man upplever att personen vet vad den talar om. Det är därför vi ofta litar på till exempel läkare eller präster, de har en tydlig expertis.

Det handlar också om hur personen uttrycker sig. – Om man upplever att någon verkligen försöker förklara något på ett begripligt sätt, kan man känna tillit även om man inte håller med. Och autenticitet spelar stor roll. Om en person är genuin och står för det den säger, då respekterar vi det.

Samtidigt ser hon en utveckling som oroar.

– Fake news, AI och det politiska läget gör att vi får problem med trovärdighet. Det handlar inte bara om att vi ibland blir lurade, utan också om att vi inte riktigt vågar tro på någonting längre. Vi börjar tvivla på fakta och berättelser. Trovärdigheten i det offentliga samtalet riskerar att urholkas.

I en tid av valrörelser, snabba budskap och starka känslor blir det särskilt tydligt. Och tonläget har förändrats enligt Lena.

– Jag tycker att samtalet har blivit mer social media-ifierade. Allt blir kortare och snabbare, och mycket formas till så kallade soundbites, alltså meningar som kan stå för sig själva och klippas ut.

Hon saknar ibland mer självdistans och humor.

– I dag är samtalet ofta antingen väldigt allvarligt eller ganska hätskt. Jag kan sakna att politiker visar att de blir berörda, inte bara arga, utan faktiskt berörda av människors situation. Jag tror att också politiker ibland skulle vinna på att våga säga: ”Där hade jag fel.”

Att lyssna på tal lite mer medvetet är ett råd från Lena.

– Vad vill den här personen som talar att jag ska veta, känna och göra? Vad är egentligen avsikten bakom budskapet? Om man försöker få syn på det tror jag att man kommer ganska långt.

5

1

talar du så att orden når in

Börja i det som känns igen

Ord når fram när de får kontakt med människors egna erfarenheter. Det kan handla om att sätta ord på något som skaver eller något vi alla bär, men inte alltid säger högt.

2

Gör det konkret

Berättelser och exempel från vardagen gör orden levande och lätta att ta till sig.

3

Stanna upp vid orden

Fundera över vad du egentligen menar. Stora ord behöver fyllas med innehåll för att beröra.

4

Var tydlig och begriplig

Sträva efter att bli förstådd, inte bara att låta övertygande.

5

Visa att du menar det

När du själv är berörd och står för det du säger, märks det. Det finns en ärlighet i orden – och den går att känna igen.

Varför litar vi på folk?

◗ Inom retoriken

brukar man tala

om tre saker: 1 Ethos: vem som talar. Vi

lyssnar mer när vi upplever att någon är trovärdig och vet vad den talar om.

2 Pathos: vad vi känner. Ord som berör kan väcka igenkänning, hopp eller oro.

3

Logos: vad som sägs. Att det finns en tanke och ett innehåll som går att förstå.

◗ Tillsammans påverkar de hur vi tar emot det som sägs.

ARASH GILAN FÖRFATTARE, FILOSOF OCH TALARE

”Ord har aldrig varit så billiga som i dag.”

kort om

Arash Gilan Ålder: 40 år. Familj: Gift och har tre barn.

Bor: Uppsala. Gör: Författare, filosof, talare. Grundare och VD för Viva Media. Programledare för VD-podden.

Aktuell: Med boken 404: Människan saknas (Volante, 2026).

Motto i livet: Jag söker det som inte kan mätas.

Arash Gilan arbetar med ord. Han skriver, talar och föreläser om AI och framtidens ledarskap. Ändå är det inte de mest välformulerade orden som har format honom. Snarare de mest sanna.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson

◗ Arash Gilan sitter i sin poddstudio. Ljuset är varmt och ombonat. Bakom honom lyser en diskret neonskylt.

Det är något med hans närvaro som stannar kvar. Han ler ofta, och med hela ansiktet. Värmen märks innan han ens har sagt något.

I sitt arbete rör han sig dagligen i en värld där språket produceras i ett allt snabbare tempo. Han leder samtal om AI och framtidens arbetsliv, skriver böcker och möter ledare som vill förstå vad tekniken gör med oss. Men när jag frågar vad som händer med språket i vår tid svarar han direkt:

– Ord har aldrig varit så billiga som i dag. Aldrig så tillgängliga. Men det säger inget om närvaro. Skillnaden, menar han, är avgörande. Att nå ut är en sak. Att nå in är en annan.

– De flesta talar för att övertyga. Men den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli.

”De flesta talar för att övertyga. Men

den som verkligen

för att den inte kan

berör talar

låta bli.”

Han säger att vi har tränat bort vår intuitiva förmåga att känna igen det äkta.

– Det är som en själslig muskel. Det som berör har kostat något. Man hör det i rösten, i pauserna, i det som nästan inte sägs.

Han citerar filosofen Simone Weil, som skrev att uppmärksamhet är den renaste formen av generositet.

– Ett tal som berör är inte ett framträdande. Det är ett möte.

ARASH RÖR SIG obehindrat mellan egna erfarenheter och andras tankar. Böckerna blev tidigt ett sätt för honom att utveckla språket och förstå världen. Att tänka tillsammans med andra röster, och så småningom skriva sina egna.

Under det senaste året har han arbetat med en ny bok. När han nästan var färdig upptäckte han dock att något saknades.

– Jag hade skrivit något som var korrekt och polerat. Men jag kände ingenting när jag läste det. Jag hade skrivit om människan, men jag var inte människan.

Till slut raderade han nästan allt och började om.

”Alla bär på en osynlig skylt. Och på den står det: Se mig. Älska mig.” Arash menar att ord handlar ytterst om att möta människors behov av att bli sedda.

– Jag insåg att jag kunde skriva teoretiskt om kärlek och lidande. Men vad betyder det för mig? Hur har jag upplevt det? Det blev tillslut en mer personlig och blottande bok. Och jag är faktiskt lite rädd nu när den kommer ut. Men den känns sann.

Kanske är det, menar Arash, det enda vi egentligen kan begära av livet. Att det är sant.

För honom är det inte en abstrakt tanke, utan något som vuxit fram ur erfarenhet, och den började tidigt.

Han föddes 1985 i den kurdiska delen av Iran. När han var åtta år kom han till Sverige tillsammans med sin ensamstående mamma. De hamnade i Hedemora i Dalarna.

– Det var en tuff tid.

Men han minns människor som såg honom. En lärare. Och så prästen Gunnar i Hedemora och hans fru Elisabeth som öppnade sitt hem.

– De mest avgörande orden i mitt liv har sällan varit de mest välformulerade. Det är de som varit sanna.

Han berättar att han växte upp utan sin pappa.

– På många sätt har hans frånvaro och tystnad format mig mer än tusentals ord.

Förra året åkte han tillbaka och hälsade på Gunnar.

– Vi satt tillsammans och behövde inte säga så mycket. Vi grät mest. Jag sa till honom att om jag bara får betyda för en människa vad du har betytt för mig, då har livet haft mening.

NÅGRA ÅR TIDIGARE hade hans eget förhållande till orden förändrats rejält. Efter en lång utredning fick Arash diagnosen myastenia gravis, en neurologisk sjukdom som påverkar musklerna. För en person vars liv kretsar kring kommunikation blev det mer än en medicinsk diagnos. Det blev en existentiell kris.

– Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte. Jag hade svårt att tala, och jag tappade något av min identitet.

Under en längre period låg han på sjukhus. – När man ligger där finns inga retoriska finesser. Jag minns att jag låg sjuk och bad till en Gud jag inte ens visste om han fanns. Det var inga teologiska formuleringar. Det var desperation. Men det var äkta. Efteråt förstod han att sjukdomen också förändrade hur han såg på livet.

som får ord att nå in, enligt Arash:

1 Kroppen. Närvaro märks. I rösten, i blicken, i hur du står eller sitter. Vi lyssnar inte bara med öronen, vi känner med hela kroppen.

2 Sårbarhet Det som berör är inte perfekt. Det finns en spricka, något som är på riktigt och inte polerat.

3 Tystnad

Allt behöver inte fyllas med ord. I pausen får det som sagts sjunka in. Det är där samtalet blir ett möte. 3 sätt

”Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte.”

– Jag insåg att vi ofta betraktar kroppen som en maskin, något som bara ska fungera. Men kroppen är inte en maskin. Den är ett levande system. Och när den stannar upp tvingas man också stanna upp och fråga sig vad livet egentligen är.

Sjukdomen är en del av hans liv i dag. Men den har förändrat hans sätt att se på ord. Och tro. – Tron betyder mycket för mig, men jag har inga färdiga svar. Jag är en sökare. Jag brukar beskriva mig som en tvivlande troende.

Arash önskar att han gick till kyrkan oftare än han gör. Och han tror att Svenska kyrkan har en viktig roll i den tid vi går in i.

– Vi står inför en existentiell förändring. När mycket arbete tas över av autonoma system kommer frågor om mening och identitet att bli ännu viktigare. Vad är en människa? Vad är vårt värde när vi inte längre definieras av vår produktivitet?

Det är frågor han själv lever med dagligen, i en värld där artificiell intelligens utvecklas i snabb takt. AI kan i dag formulera nästan vad som helst. Perfekta tal. Perfekta formuleringar.

FRÅGAN ÄR OM vi känner skillnaden?

– AI kan skriva en bön, men den kan inte be den. Den har inte legat vaken klockan tre på natten och undrat om livet har mening. Orden har ingen kropp. De har inte kostat något.

Han berättar om ett begrepp från den sydafrikanska filosofin Ubuntu.

– Det betyder ungefär: ”Jag är för att du är.” Människan blir till i relation. Det är därför mötet aldrig kan ersättas av en maskin.

Det som bekymrar honom är inte kvaliteten på det AI skriver.

– Faran är att den skriver tillräckligt bra för att vi ska sluta anstränga oss. För skrivande är inte bara kommunikation. Det är tänkande. När vi slutar brottas med orden slutar vi brottas med oss själva.

Samtidigt finns en paradox.

– Ju mer AI kan formulera åt oss, desto mer värdefullt blir det genuint mänskliga. Sprickan i rösten. Tvekan. Den ofärdiga meningen.

Han beskriver vår tid som en resonanskris.

– Vi har aldrig haft så mycket information, men aldrig varit så rådlösa. Volymen har ökat, men vikten per ord har nästan kollapsat.

Ibland beskriver han människan genom tre tillstånd: det sovande, det kalkylerande och det vakna. Det sovande följer strömmen utan att reflektera. Det kalkylerande optimerar. Den vakna försöker se vad som verkligen betyder något.

– Jag bär alla tre tillstånden i mig, men jag försöker vara vaken. Att vara vaken är inte att vara perfekt. Det är bara att börja se klarare vad som verkligen har värde.

ARASH BERÄTTAR OM en äldre kirurg som efter fyrtio år i yrket beskrev sitt arbete som ”kvalificerade gissningar”. Det handlade inte om slump, utan om erfarenhet. En intuition som satt i kroppen och som inte alltid gick att förklara, men som ändå var pålitlig. För Arash är det en bild av vad som håller på att gå förlorat.

– Vi har ersatt vår intuitiva förmåga med data. Kommunikation har blivit produktion. Alla producerar innehåll. Men innehåll fyller ett flöde. Mening fyller en människa.

Han talar om tekniken utan dramatik. Det är inte maskinerna i sig som oroar honom, utan vad som händer med oss.

I en tid av polerade AI-svar hörs det mänskliga fortfarande i tvekan, rytmen och det ofullständiga – något Arash Gilan vill lyfta fram i både podd och text.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

”Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår.”

– Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår. Mitt råd är att lägga all energi på det som är mänskligt och medmänskligt. Och låta maskinen ta hand om resten.

För honom ligger problemet inte i tekniken, utan i hur vi använder den.

– Många ledare använder ord som ett verktyg för kontroll. Men verkligt ledarskap handlar om att våga öppna sig. Att kunna säga ”jag vet inte”. Det är inte en svaghet. Det är där tilliten börjar.

ARASH PRATAR VARMT om sina tre barn. Han gläds åt att de blivit inbitna bokläsare, som han själv. Dottern har konfirmerats, något som betyder mycket

för honom. Han tror att unga människor behöver sammanhang där de får reflektera över livet, över tro och mening.

Framtiden för de egna barnen skrämmer honom inte.

– Nej, faktiskt inte. Jag känner mig trygg i vad som bär och inte bär. Jag har också lärt mig att jag inte kan forma mina barn fullt ut. De är det de är. Jag kan bara vara där.

För inte heller i föräldraskapet är orden självklara.

– Hur hittar man orden i kärlek? Det är frågor vi alla delar.

Det handlar, menar han, inte om att alltid få det rätt. Det känns inte alltid bättre. Men det känns sant.

– Ibland saknar vi orden för det som verkligen betyder något. Men det finns saker som hjälper oss att hitta dem igen. Musik. Poesi. Naturen. Samtal med en vän. Och ibland måste vi acceptera att vi är ordlösa. Det är till orden han till sist återvänder.

– Jag har lärt mig att ord får sina egna vingar. När jag har släppt dem är de inte längre mina. De får betyda det de behöver för den som läser.

”Predika alltid. Och om det är nödvändigt, använd ord.”

Johan Garde, präst

Vad vill kyrkan säga om vår tid?

Kyrkan har ord som burit människor i århundraden. Men vem talar när vi säger ”kyrkan”? Och kan vi lita på att orden fortfarande betyder något?

Prästen Johan Garde reflekterar över röst, ansvar och mod.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshed

Hur upplever du kyrkans röst i dag?

– Jag undrar om det inte håller på att ske, eller kanske redan har skett, ett skifte. Min upplevelse är att de stora orden, som nåd och förlåtelse, nästan har blivit lättare att prata om. Vi lever i ett väldigt prestationsbaserat samhälle. Mycket handlar om vad vi kan visa upp och mäta. I en sådan värld blir ord som nåd och förlåtelse viktigare.

– Samtidigt märker jag att fler, särskilt unga, söker sig till gudstjänster. Klimatkris, krig och oro gör framtiden osäker. Många känner mindre hopp än tidigare generationer. I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant. I dag känns det snarare nödvändigt.

– När människor bär på oro behövs också ett språk för skuld, men inte bara på individens axlar. Det handlar inte bara om mig. Det finns också ett gemensamt ansvar som vi måste våga tala om.

För att utmana frågan lite, vem menar vi egentligen när vi säger ”Svenska kyrkan”?

– Om vi tar på allvar att varje döpt människa är en del av kyrkan, då är kyrkan inte bara präster och anställda. Att vara döpt är inte bara en identitet, utan också ett uppdrag. Vi är vana vid att det är prästen som talar. Men när en kristen människa uttrycker sig i sitt vardagsliv, på jobbet, i ett samtal eller i en diskussion, då är det också kyrkan som kommer till uttryck. Jag blir inte bara åhörare, utan också en möjlig röst.

Hur talar man om Gud med någon som är skeptisk mot religiösa ord?

– Det finns nog två delar i det. Den första brukar tillskrivas Franciskus: ”Predika alltid, och om det

är nödvändigt, använd ord.” Det bästa sättet att tala om kristen tro är kanske inte genom argument, utan genom hur vi lever. Att hjälpa. Att bära någon annans börda. Där talar vi, även utan ord. – Den andra delen handlar om språket. Det avgörande är kanske inte att använda de frommaste orden, utan att tala så att det man vill säga når fram. Ibland kan det vara svårt att säga: ”Hur ser Gud på oss?” Men om jag i stället säger: ”Jag är övertygad om att du är älskad. Att du är värdefull”, då är det ord som människor kan förstå.

I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant.

I dag känns det snarare nödvändigt.

Om du bara fick välja ett av kyrkans viktigaste budskap just nu?

– När Jesus i Nasaret talar om att frambära ett glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och ge de förtryckta frihet, då är det där allt börjar. Det handlar inte bara om yttre orättvisor, utan också om våra inre fängelser, om den skuld vi bär och det som binder oss. Vågar vi säga det, och leva det, kanske vi inte behöver så mycket mer.

Finns det ord du själv brottas med, men ändå inte vill släppa?

– Nåd. Kärlek. Förlåtelse. Hopp. Jag brottas nog med dem alla. Det är inte färdiga ord. Det är ord vi får leva med, och leva i. Kanske är det just det som gör dem så viktiga.

VAD GÖR EN PREDIKAN LEVANDE?

Predikan har i århundraden varit en självklar del av gudstjänsten.

I dag har den andra former och möter människor på nya sätt.

Vad händer med orden – och vad måste finnas kvar för att de ska bära?

Sandra Signarsdotter, kyrkoherde:

”Predikan måste tala rummets språk”

◗ Som kyrkoherde i Gustaf Vasa församling rör sig Sandra Signarsdotter inte bara i kyrkorummet. Hon har också predikat i barer, på konserter och festivaler, bland annat på Way Out West.

När är det fortfarande en predikan?

– För mig behöver tre saker finnas med: Jesus, hopp och bön. Finns de tre med, då är det en predikan. Jag ska peka på Kristus, bära hoppet och uppmuntra människor att våga be.

Vad händer med predikan när den flyttar till ett annat rum?

– Platsen förändrar språket. Jag brukar tänka på det som dialekter. ”Kyrkiska” fungerar i kyrkan, men i andra sammanhang finns inte tid att förklara begrepp. Då behöver man formulera sig så att människor förstår direkt.

– Man kan anpassa mycket: form, språk och längd. Men inte riktningen. Kärnan sitter inte i formen, utan i vad man faktiskt vill ge vidare. Och det blir inte mindre heligt för att predikan är kort.

Är det svårare eller lättare att tala om Gud utanför kyrkorummet?

– För mig är det ofta lättare. Jag tycker om att tala avskalat och folkligt. Vi är en luthersk folkkyrka. Språket ska inte lägga sig över människor, utan bära dem. Samtidigt finns det en särskild tyngd i kyrkorummet. Den samlade närvaron gör något med en.

Om du jämför predikan förr och nu, vad har förändrats?

– Förr var predikan en av de viktigaste platserna där människor hörde om världen och livet. I dag finns många fler röster. Det gör att predikan inte längre är självklar, men kanske behöver vara mer närvarande och äkta.

Vad hoppas du att människor tar med sig?

– Det beror på sammanhanget. På festivalscenen ville jag förmedla ett vi. Att sänka tröskeln. Om någon tänker ”kan det vara så här att gå till kyrkan, då vill jag prova”, då är mycket vunnet.

Din nästa drömpredikan, var sker den?

– Det skulle kanske vara under en Taylor Swift­konsert, säger Sandra och skrattar.

– Men egentligen handlar det inte om scenen, utan om att få vara där människor redan är.

Enligt Eskil är det inte formuleringarna man minns, utan känslan. Att någon vågade vänta. Att det fanns utrymme för tystnad och att det var på riktigt.

Foto: KENT ENG

Eskil Selander, församlingspräst:

”Utan

kontakt spelar inga ord någon roll”

◗ Eskil Selander är församlingspräst i Uddevalla, prästson och stand up-komiker. För honom har predikan och stand up en avgörande sak gemensamt: publiken.

När märker du att människor verkligen lyssnar?

– Det känns i kroppen. När rummet är med en. När man märker att människor inte sitter och väntar på att det ska ta slut, utan faktiskt är där.

Vad är det som gör skillnaden?

– Närvaron. Att börja i situationen, inte i sitt budskap. ”Nu är vi här. Och där är du.” Finns det barn som låter, är folk trötta, är det oro i rummet? Allt det måste få finnas med. Om man ignorerar det och bara kör på sitt manus, då märks det direkt.

Hur snabbt märker man att kontakten är bruten, och går den att återupprätta?

– Omedelbart. I stand up är det brutalt – ingen skrattar. I kyrkan är det mer subtilt, men det känns direkt.

– Det går att hitta tillbaka. Ofta handlar det då

om att släppa prestationen och våga vara ärlig. Människor vill att det ska bli bra.

Hur mycket betyder personen och tonen jämfört med innehållet?

– Mer än man tror. Människor lyssnar på hur du är, inte bara på vad du säger. Humor kan öppna ett rum, men får aldrig bli ett skydd. En predikan får gärna skava där livet skaver.

Vad har förändrats vad gäller predikan förr och nu?

– Förr var predikan ett av de få tillfällena där människor hörde någon tala om livet och världen. I dag är vi omgivna av ord. Det gör att predikan inte längre är självklar. Men kanske är det just därför den kan bli viktig, om den vågar vara något annat än brus. – I dag är predikstolen ett möte. Eller ingenting alls. Om det inte finns kontakt spelar det ingen roll hur sant eller klokt det som sägs är.

Vad vill du att människor ska ta med sig?

– Känslan av att det var på riktigt. Att tvivlet får finnas och att hoppet finns om att Gud alltid bär och är där.

”Fråga

djuren, de har något att lära oss”

hallå där

... Lovisa Mienna Sjöberg, docent med lång erfarenhet av samisk berättartradition och teologi.

Du talar om att djur och natur bär kunskap. Vad menar du med det?

– För mig handlar det om relation. Vi lever inte vid sidan av naturen utan i den. I Bibeln uppmanas vi att fråga djuren och lyssna till fåglarna och fiskarna. Det perspektivet har inte alltid fått så stort utrymme. I samisk tradition är det däremot självklart att världen talar, om vi är närvarande nog att uppfatta det.

Hur talar naturen?

– Genom förändring. Genom det som brukar vara och det som plötsligt inte är det längre. Om flyttfåglarna kommer sent, om vattnet är ovanligt lågt, om en växt inte längre växer där den brukar. För att uppfatta det behöver man vistas där över tid. Det handlar inte om något mystiskt, utan om uppmärksamhet.

Så det är en kunskap man övar upp?

– Ja. Människor som arbetar nära naturen, som fiskare eller renskötare, utvecklar den kunskapen. När man är ute i alla slags väder lär man sig att se skillnader. Man märker när något förändras.

I samisk berättartradition har den här kunskapen förts vidare muntligt. Berättelserna har varit ett sätt att tala om relationen mellan människa, djur och landskap. Det är inte bara något man tänker, utan något man gör.

Vad innebär det i praktiken?

– Att inte ta mer än man behöver. Att använda allt man tar. Att dela. Och att visa tacksamhet. I en praxis som kallas signelse, en form av välsignelse, ber man om lov innan man tar något från naturen. Man tackar och lägger det man tar i Guds förvar. Det skapar respekt.

– I vår tid blir det extra viktigt. Vi människor har mest makt och kan påverka hela livsmiljöer. Därför har vi också störst ansvar. Det handlar om hela det nät av relationer som håller livet samman. När vi ser oss som en del av den helheten förändras hur vi lever. Det börjar i närvaro.

Vad ger dig hopp?

– Att fler börjar bry sig. Förändringarna är tydliga och väcker oro. Men i den oron finns också en möjlighet. När människor börjar lyssna på allvar kan något förändras.

Sophie Ekman

När vi lär känna en plats över tid väcks också viljan att skydda den, menar Lovisa Mienna Sjöberg.

Foto: PRIVAT

5 tips

... från Lovisa –så kan du börja där du är:

1 Lär känna en plats i din omgivning under alla årstider, och återvänd dit över flera år.

2 Lägg märke till vad som förändras över tid.

3 Ta av hörlurarna. Sitt still en stund. Träna dina ögon och öron.

4Fråga dig: Vad är normalt här? Vad är annorlunda i dag?

5Visa tacksamhet för det du tar emot.

3 böcker om samtal som förändrar

TANTER PÅ TÅG

Jessika Devert, Printz Publishing

◗ I Tanter på tåg uppstår ett samtal som ingen av de inblandade hade planerat. När den stressade rektorn Cina missar snabbtåget och hamnar bredvid Sollan, en kvinna med ett tungt besked i väskan, börjar resan i irritation och tystnad. Men långsamt, mellan räkmackor och ljummet kaffe i restaurangvagnen, växer orden fram. Det som först är trevande småprat blir till samtal om livet, om det som varit och om det som ännu är ovisst. Och i mötet förändras något.

En varm, rolig och livsklok roman om hur oväntade möten kan öppna nya perspektiv, och om hur det är i det tillfälliga och oplanerade som något viktigt får ta form.

MOMO – EN BILDERBOK

Michael Ende, Berghs förlag

◗ I den tidlösa berättelsen om Momo står inte den som pratar högst i centrum, utan den som lyssnar bäst. Den föräldralösa flickan Momo bor i ruinerna av en gammal amfiteater och har en ovanlig gåva: hon lyssnar på ett sätt som får andra att våga berätta. Hos henne hittar människor tillbaka till tid, fantasi och vänskap. När ”de grå herrarna” börjar stjäla människors tid hotas både samtalen och närvaron. Det som tidigare fick ta plats trängs undan av stress, effektivitet och tomt prat. Momo visar att tid inte kan sparas, bara delas, och att verklig närvaro börjar med att någon lyssnar.

Denna omarbetade bilderboksversion av Michael Endes älskade klassiker från 1973 ger berättelsen nytt liv i ett rikt bildspråk, anpassat för nya och yngre läsare.

”Pensionen

innebär frihet, men också frågor om mening och riktning”, säger Åsa Kruse.

”Stanna upp och gör en inventering av livet”

DET NYA LIVET

SOM PENSIONÄR

Åsa Kruse Natur & Kultur

◗ När man går i pension förändras mycket. I Det nya livet som pensionär sätter Åsa Kruse ord på den omställning som många upplever, om frihet men också om oro, relationer och mening, och om vikten av att våga tala om det som händer.

Varför ville du skriva den här boken?

– När jag själv gick i pension startade jag en kurs för pensionärer på Senioruniversitetet. I mitt arbete som psykolog hade jag under många år mött frågor och oro hos blivande pensionärer. Kursen blev snabbt fullbokad, och då blev det tydligt för mig att behovet var stort. Där växte tanken fram att skriva den här boken.

Vad är det många underskattar när arbetslivet tar slut?

– Att omställningen kan bli mer genomgripande än man tror. Särskilt för den som har levt mycket genom sitt arbete och kanske låtit andra delar av livet, som relationer och fritid, stå tillbaka.

Du betonar vikten av att sätta ord på det som sker. Varför är det så viktigt?

– När vi sätter ord på tankar och känslor blir de mer begripliga. Genom samtal, både med oss själva och med andra, kan vi förstå var vi befinner oss och vad vi behöver framåt.

Många upplever att relationer förändras när man går i pension. Vad behöver man våga prata mer om?

– Hur man vill leva nu. Vad som är viktigt framåt, både var för sig och tillsammans. Ofta finns det i den här fasen ett större lugn som gör det lättare att vara ärlig och att ta emot varandras uppriktighet.

Om du fick ge ett råd till den som går i pension, vilket skulle det vara?

– Att stanna upp och göra en enkel inventering av livet. Hur ser min vardag ut, vilka relationer vill jag värna och vilka intressen vill jag fortsätta med eller prova på? För den som vill kan det också handla om att få vara till nytta i något sammanhang, till exempel ideellt eller i nära relationer.

Säkerhet i fokus när gravstenar provtrycks på kyrkogårdarna

Har du sett en nedlagd gravsten eller en sten som stöttats upp med en påle och ett band runt? Det är för att de inte klarat trycket när Sydöstra Jämtlands pastorat med jämna mellanrum provtrycker gravvårdar.

◗ En gravvård är en utsmyckning på graven. Det vanligaste är en gravsten men det kan även vara ett kors i trä eller metall. I Sydöstra Jämtlands pastorat har vi 33 aktiva kyrkogårdar med över 23 000 gravar. På vissa gravar står det fler namn på samma gravsten och på andra gravar kan det finnas flera gravstenar. Gravstenarna är tunga, en stor kan väga upp mot ett ton och en normalstor sten mellan 50–350 kilo beroende på vilket material den är gjord av. – Svart granit är till exempel väldigt tungt, berättar Ulf Peterson, kyrkogårdschef i Sydöstra Jämtlands pastorat.

ANLEDNINGEN TILL ATT gravstenarna provtrycks är för att det ska vara säkert för både besökande och personal. Olyckor har tyvärr inträffat, 2011 avled en 8-årig flicka efter skador hon fått när en gravsten vält över henne i Bollebygd och 2018 bröt en 7-årig flicka lårbenshalsen efter att en gravsten vält på henne när de skulle plantera blommor vid en grav i Töllsjö. Och risken för olyckor är störst på våren.

– Varje år när tjälen går ur marken faller det stenar, berättar Ulf. I Sydöstra Jämtlands pastorat tar man ibland in ett företag som gör själva provtryckningen. Sedan får pastoratet ett resultat av provtryckningen och skickar sedan ut brev till de gravrättsinnehavare vars gravvård inte klarat testet. Alla gravstenar som är över 30 centimeter höga testas och för

att få stå kvar måste den klara ett tryck på 35 kilo eller 350 newton. Gravrättsinnehavaren får också en offert med förslag på åtgärder från företaget som har gjort testet.

– Men man behöver inte använda det företaget. Det finns flera i området som jobbar med gravstenssäkring, menar Ulf Petersson.

Vems ansvar är det att gravstenen står säkert?

– Det är gravrättsinnehavaren som ansvarar för att hålla graven i ett ordnat och värdigt skick så när vi lägger ner eller stöttar upp en sten kontaktas de för att de ska kunna vidta nödvändiga åtgärder, säger Ulf Petersson.

Vill man inte fortsätta vara

Ulf Peterson, kyrkogårdschef i Sydöstra Jämtlands pastorat.

Foto: SARA JOHANSSON

PRISER

◗ QR-kod till prislista i Wordformat.

När en gravsten inte klarar trycket av 35 kilo eller 350 newton läggs den ner eller stöttas upp för att det ska vara säkert för besökare och personal att vistas på kyrkogården.

gravrättsinnehavare kan man lämna tillbaka graven. Då sätts en skylt upp på graven ifall någon annan släkting vill ta hand om den. I Sverige betalar alla en begravningsavgift och i den ingår 25 års gravfrid. Det innebär att även om en grav återlämnas kan den inte ges till någon annan på minst 25 år från det att någon gravsatts där. För att en gravsten ska kunna plockas bort måste man ha tillstånd från Länsstyrelsen. De ska då bedöma om det finns ett kulturvärde i gravstenen innan den kan plockas bort. En gravsten kan K-märkas om den som begravts har en ovanlig titel skriven på stenen, att stenen har en konstnärlig utformning eller att den är gjord i ett visst material. K-märkta gravvårdar tas aldrig bort på kyrkogården och sköts av kyrkogårdsförvaltningen.

Sara Johansson

Vill du ha hjälp att sköta en grav?

◗ Vi erbjuder sommar-, perenn- och höstplantering, ljuständning och grundskötsel. Beställningen ska ske senast en månad innan utförandet.

Kontakta Kyrkogårdsförvaltningen för pris och beställning på: 010-451 38 20 eller sydostrajamtland. kgf@svenskakyrkan.se

TAGE ÖHLUND,

92, sprider mänsklig värme, Guds värme och fjärrvärme i Torvalla.

”Gud har bevarat mig i alla sammanhang”

TEXT: Olof Roos FOTO: Olof Roos, Sara Johansson

◗ När han var nio månader gammal lämnade hans mor bort honom. Sedan såg han aldrig sin mamma under uppväxten. Idag är Tage Öhlund 92 år och ser trots den till synes tuffa starten tillbaka på sitt liv med tacksamhet och förundran.

Tage har haft ledande positioner stora delar av sitt yrkesliv. Det var han som såg till att östersundsborna fick fjärrvärme i sina hus på 70- och 80-talet. Sedan sadlade han om och arbetade med en annan sorts fjärrvärme. Eller ”närvärme” som Tage hellre kallar det. Den som kommer från Gud.

VI MÖTS I Tages lägenhet i Torvalla. Det har gått några år sedan hans älskade hustru Siv gick bort. För många människor i området är Tage Öhlund ett känt ansikte. Här har han varit präst och här har Tage och Siv bott sedan pensioneringen i början av 2000-talet.

”Jag har fått höra att det varit positivt att jag inte kommit direkt från skolan.”

Att han är känd beror nog på att han en social person som fortfarande går i kyrkan flera gånger i veckan. Bowling och golf hör till aktiviteter som han fortsatt gärna sysslar med. Fysiken verkar det inte vara något fel på.

Han har levt länge, Tage, märker jag när vi samtalar. Det är 70 (!) år sedan han och Siv köpte sitt första

Under värmeböljan 2025 passade Tage på att testa elsparkcykel för att komma hem lite snabbare efter en promenad med kyrkan. ”Det var enkelt att fixa”, säger Tage. Foto: OLOF ROOS

hus (för 8 000 kronor) i Sjulnäs utanför Piteå, där han växte upp. Han kallade sin farmor för mamma. Hans mamma lämnade honom när han var nio månader gammal och fadern, som hade alkoholproblem, försvann söderut när Tage var barn. Man skulle kunna tro att barndomen var traumatisk.

– Men jag har inga dåliga minnen från min barndom, säger Tage som talar med stor värme om sin farmor som blev hans modersgestalt.

Vid tiden för husköpet på 50-talet gick en kristen väckelse

genom Piteåbygden och Tage blev ”omvänd”.

Det är så han talar om den livsförändring som präglat resten av hans liv. Han berättar hur han knäföll i finrummet hos en av företagsledarna i byn och lade sitt liv i Guds händer. Då hade hans fru Siv redan gjort samma sak en tid dessförinnan. Han hade då konstaterat att hon inte hade blivit konstig av omvändelsen, och det underlättade det egna beslutet.

– Jag upplevde det som att någon sa: ”du får vara Guds barn precis som du är”. Jag kände det inom mig.

TAGE BRINNER FORTFARANDE för att fler människor ska få vara med om det han har upplevt. Det händer att han predikar och leder bibelstudier och ibland får han frågor om att hålla en begravning. Tage utbildade sig till ingenjör och familjen, som nu utökats med fem barn, flyttade så småningom till Östersund. Här fick Tage uppgiften att leda arbetet med att bygga upp fjärrvärmesystemet i kommunen (bland annat i Torvalla) och det var under den tiden som kallelsen till en annan slags ”fjärrvärme” började växa fram. När han i 50-årsåldern var klar med fjärrvärmeprojektet började han som distriktsföreståndare för EFS, en föreningsrörelse inom Svenska kyrkan som idag bland annat finns i Heliga Ljusets kyrka i Torvalla.

Efter några år utbildade han sig till präst och blev den första

prästen i Ängsmokyrkan, och före pensionen blev han kyrkoherde i Håsjö under ett par år. Han tycker att han fått mycket uppskattning under tiden som präst.

– Jag har fått höra att det varit positivt att jag inte kommit direkt från skolan. ”Det är skönt att du varit med i arbetslivet också.” Det är ganska många som har sagt det faktiskt.

ETT LÅNGT LIV med många erfarenheter har varit en tillgång i prästuppgiften. Det svåra i livet har Tage också fått möta. Två av hans barn lever inte längre. Sommaren 2004 försvann sonen Tomas och återfanns död. Samma höst åkte Tage och Siv till Teneriffa där Tage tjänstgjorde som präst i Svenska kyrkan som finns där.

– Vi hade sorg, men vi var öppna med att vi hade sorg, och jag har aldrig haft så många samtal som jag hade där, berättar Tage.

”Jag ska träffa min hustru igen och ge henne en kram i någon slags ny kropp.”

Det var ett jättetrevligt jobb med välbesökta gudstjänster, minns han.

Jag frågar om tron har förändrats under de 70 år som gått sedan omvändelsen i den norrbottniska hembygden?

– Det kommer och går. Jag tycker fortfarande att jag är en dålig bedjare ibland, men jag känner att Gud är min far när jag ser tillbaka på mitt liv. Jag ser hur han bevarat mig i alla sammanhang.

HAN SÄGER OCKSÅ att han tycker att han blivit mer bokstavstroende med åren. Med det menar han att han försöker följa orden i bibeln som de står. Om det går.

Ett bibelord som följt honom är ett bibelord från Paulus brev till församlingen i Kolossai i nya testamentet som Tage citerar ur minnet: ”Målet för ert liv att ni ska leva värdigt Herren genom att på allt sätt göra de goda gärningar han i förväg har berett åt er”.

För Tage blir uppmaningen att leva värdigt Herren en drivkraft att sprida ”fjärrvärme”, eller ”närvärme” på vägen mot målet.

Vi pratar vidare om vad målet egentligen är med alltihop. Det vi kallar livet.

– Jag ska träffa min hustru igen och ge henne en kram i någon slags ny kropp. Det är svårt att veta hur det blir. Och vi vet väldigt lite om mellanstationen och paradiset, men jag tror att själen och anden de dör inte. De är bara insomnade.

– Man kan ju inte säga att ”den som lever får se”, men kanske ”den som dör får se”, säger Tage och ler.

Nu är de nya församlingsråden på plats!

TEXT OCH FOTO: Sara Johansson

◗ Fors, Ragunda, Borgvattnet, Stugun, Hällesjö-Håsjö, BräckeNyhem, Revsund-Sundsjö-Bodsjö, Brunflo, Lockne, Marieby, Näs, Hackås, Myssjö-Oviken, Berg, Åsarne och Rätan-Klövsjö församlingars församlingsråd samlades under lördagen den 28 mars från hela Sydöstra Jämtlands pastorat i Bräcke för en utbildningsdag.

visste du att

◗ I Sydöstra Jämtlands pastorat finns 16 av Sveriges 1 329 församlingar.

◗ Ett pastorat är en samverkansform för flera församlingar.

◗ Församlingsråden utses av Kyrkofullmäktige efter ett lokalt nomineringsmöte.

Ungefär 90 personer samlades när pastoratet bjöd in alla 16 församlingsråd, verksamhetschefer, kyrkorådets ordförande med flera till en utbildningsdag i Bräckes Folkets hus.

En mandatperiod har gått sedan Sydöstra Jämtlands pastorat bildades. I höstas genomfördes det första gemensamma kyrkovalet som pastorat. Nu har vi ett nytt Kyrkofullmäktige, Kyrkoråd och 16 nya församlingsråd. Utbildningsdagen handlade om kyrkans mål och uppgift i vår tid och bygd samt församlingsrådens uppgift i det.

Dagen startades med en morgonmässa i Bräcke kyrka som leddes av bland andra kyrkoherde Håkan Stiberg.

Anders Olsson, 54, handläggare, Torvalla, nyvald till Brunflo församlingsråd. Nominerades

efter två år som kyrkvärd i Heliga Ljusets kyrka i Torvalla centrum.

◗ Vad vill du göra som församlingsråd?

– Jag tycker det är viktigt att behålla enkelheten och ha låga trösklar i kyrkan och inte glömma kärnan i församlingslivet. Jag hoppas att jag kan bidra med det.

Ingela Ahlqvist, 71, pensionär, Våle, som varit församlingsråd i ca 10 år i RevsundSundsjö-Bodsjö församling.

Hur kommer det sig att du engagerar dig i församlingsrådet?

– För att vara delaktig och påverka på det lokala planet. Hur är det att vara församlingsråd?

– Det är kul och trevligt. Alla olika delar i församlingen har sina olika områden i vår stora församling. Nu har vi fått lite ny energi också när Tina kommit som ny verksamhetschef, säger Ingela.

Cattis Alme, 21, barnskötare, Svenstavik, och Angelica Hagström, 21, vårdbiträde, Åsarna, nyvalda till Bergs församlingsråd.

Hur kommer det sig att ni engagerar er i församlingsrådet?

– Vi blev tillfrågade och nominerade eftersom vi har varit unga ledare och trivs i kyrkan, säger Cattis.

Lars Blixt, 62, skogsföretagare och inflyttningslots, Borgvattnet. Har varit med i Borgvattnets församlingsråd i ca 8-9 år.

Hur kommer det sig att du engagerar dig i församlingsrådet?

– Jag är föreningsmänniska och tycker att det är intressant, säger Lars.

Hur är det att vara församlingsråd?

– Det är vad man gör det till. Det kan vara lite svårt om man inte vet vad man gör men man hjälps åt och det finns expertis i det stora pastoratet nu som inte fanns förr.

PSALMBOKEN REVIDERAS

Astrid Blomqvist, kantor i östra delen av pastoratet, bjöd in till en psalmsångskväll och utvärdering av nya psalmförslagen.

Sjunga i kör är mumma för hjärnan

TEXT OCH FOTO: Åsa Nilsson

◗ ... nära 9 500 psalmförslag skickades in och en jurygrupp har lyssnat, sållat och valt ut 237 förslag till boken Förslag till nya psalmer. visste du att

◗ Inför att psalmboken ska revideras bjöd Astrid Blomqvist, kantor i östra delen av pastoratet in till en psalmsångskväll. Jag kommer dit för att skriva om psalmsångsförslaget och kvällen. Jag känner flera som redan är på plats när jag kommer, det är alltid roligt att träffas för gemenskap och jag får känslan att det här kommer bli en trevlig kväll. Astrid inledde kvällen med att berätta hur det har gått till med psalmförslaget som finns. Vem som helst har fått skicka in sånger som man tycker ska kunna bli en psalm. Nära 9 500 förslag skickades in och en jurygrupp har lyssnat, sållat och därefter har det blivit boken Förslag till nya psalmer som innehåller 237 förslag. Pastoratet är en remissförsamling och den östra delen har fått 16 sånger att utvärdera. Ikväll får besökare tillsammans med Ragundakören sjunga åtta

förslag. Efter att alla åtta sångerna är sjungna blir det fika och trevligt prat. Prat om vad barn sjöng förr och vad barn sjunger nu och vilka skillnader det är. Vi pratar om vad vi lärt oss som barn och vad vissa sånger är lättsjungna och vilka som är lätta att lära sig utantill.

ASTRID BERÄTTAR ATT hon hade arbetat ett år som kantor när vår nuvarande psalmbok kom. Psalmboken har alltså förnyats en gång tidigare, 1986. Vi får också veta att kantorerna i samband med denna remiss ska rapportera vilka psalmer som används nu i vår befintliga psalmbok. Vi gissar att det behövs för att man ska veta vilka man eventuellt ska kunna byta ut.

När pratstunden är över och kaffet är uppdrucket blir det en snabb genomgång av de åtta sånger som vi sjungit tidigare under kvällen. Nu ska sångerna utvär-

deras, vi får ett formulär av Astrid där vi för varje sång ska kryssa vad vi tycker om musiken, texten och helheten. Astrid spelar en kort del av varje sång så att vi ska minnas för att kunna utvärdera. Det blir ris och ros kan jag höra, det känns så även för mig.

JUST NU ÄR psalmförslagen fortfarande bara förslag. De utvalda psalmerna ska vara förenliga med 1986 års psalmbok och i samklang med Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Arbetet med psalmerna är omfattande –de är en viktig del av kyrkans liv samt en sammanhållande kraft i

det svenska samhället. En psalm är en sjungen bön. Att sjunga psalmer tillsammans ger många en positiv upplevelse av delaktighet i gudstjänsten. Genom att sjunga tillsammans öppnas många möjligheter att reflektera över och samtala om Svenska kyrkans sjungande gudstjänstliv, samt om tro och liv i stort.

Jag frågar Ann Carlsson och Inga Blom vad de tycker om det här. Båda tycker att det är bra att församlingar får tycka till, att det inte bara är yrkespersoner som bestämmer. De tycker också att det är bra med en allmän inbjudan. Båda säger att av kvällens

sånger så fanns det både botten och toppen. Helheten är svår att bedöma, ibland är melodin bra men texten sämre. Inga tänker på hur sångerna ska fungera när de spelas på orgel.

NÄR JAG SUMMERAR kvällen som var fylld med tankar, sång och prat i en trivsam grupp så förstår jag att sång fyller en viktig funktion för både människan och kyrkan. Är sången trevligast eller pratet? Det är blandningen såklart, gemenskap är den stora vinnaren. Ska du inte också börja i kör? I pastoratet finns många körer att välja mellan! Välkommen!

Boken Förslag till nya psalmer innehåller 237 förslag. Sydöstra Jämtlands pastorat är en remissförsamling, där östra delen har fått 16 sånger att utvärdera.

Varför sjunga i kör?

◗ Motoriken förbättras eftersom frontalcortex i hjärnan engageras.

◗ Minnescentrat i hippocampus aktiveras och det episodiska minnet förbättras.

◗ Hjärtfrekvensen kan påverkas positivt.

◗ Djupandning aktiveras, något som har effekt på stress och sömn.

◗ Sången är bra för hjärnans plasticitet.

◗ Känsloregleringen kan förbättras.

◗ Röstträning som också kan hjälpa talrösten.

◗ Olika muskelgrupper aktiveras.

◗ Positiva effekter på hormonsystemet, exempelvis kan det öka mängden oxytocin och testosteron.

◗ Den sociala aspekten ökar välbefinnandet.

MEDLEM I SVENSKA KYKAN

Stöd för människor och bygden

I Svenska kyrkan finns det plats för dig som tror eller tvivlar. Här äger händelser rum både i glädje och sorg – och livet däremellan.

Du är välkommen till kyrkan oavsett om du är medlem eller ej, men här nedan vill vi berätta om allt gott ett medlemskap gör för människor och bygden.

SOCIALT ARBETE

◗ Vi gör hembesök hos äldre och sjuka, ger stöd och tröst och har flera viktiga gemenskapsplatser för alla åldrar. Vi satsar på framtidens generation och erbjuder olika barn- och ungdomsgrupper för 0–19 åringar.

GUDSTJÄNSTER OCH KYRKLIGA HANDLINGAR

◗ Varje vecka firar vi olika typer av guds-

tjänster och vill förmedla hopp. Året om är det dop, konfirmation, vigslar och begravningar.

LANDSBYGDEN

◗ Vi handlar t.ex. lokalt för att stödja, uppmuntra och samverka till levande landsbygd. Genom lokal närvaro och samverkan får vi ett mervärde och kan tillsammans värna församlingarna och landsbygden.

MUSIK

◗ Vi erbjuder ett flertal konserter och har körer för barn, unga och vuxna. Större musikevenemang anordnas som till exempel Musik i sommarkväll som finns i hela pastoratet.

KULTURARV

◗ En del av kyrkoavgiften går till att bevara våra 41 kyrkor och kapell. De är en del av församlingens och landsbygdens

Hos oss är du välkommen precis som du är! Vi har många härliga aktiviteter för alla åldrar.

Foto: GUSTAF HELLSING/IKON

historia, men även del av människors personliga livsberättelser.

PILGRIMSSATSNINGAR

◗ Vi erbjuder pilgrimsvandringar och underhåller delar av Kårböleleden, Jämt-Norgevägen och Indalsleden.

INTERNATIONELLT ARBETE

◗ Pastoratet stöttar Act Svenska kyrkan som kämpar för allas rätt till ett värdigt liv.

BEGRAVNINGSAVGIFT BETALAR ALLA

◗ Alla som är folkbokförda i Sverige och har en beskattningsbar inkomst betalar begravningsavgift. Den finansierar kostnaderna för att anlägga och sköta pastoratets 36 begravningsplatser med gravplatser, gravsättning, kremering och lokal för begravningsceremonin.

Mikaela Håkansson

Vill du bli medlem i Svenska kyrkan?

Vänligen markera det alternativ som du känner till eller lämna dessa obesvarade.

Jag är döpt i Svenska kyrkan

Jag är döpt i en annan kristen församling

Jag är inte döpt, men vill bli medlem och önskar undervisning om dop

Jag är konfirmerad i Svenska kyrkan

Jag är konfirmerad i en annan kristen kyrka

Namn:

Tel:

Personnr: Adress:

E-post:

Klipp ut blanketten och lämna till någon av personalen i våra kyrkor. Du kan även lämna eller skicka den till pastorsexpeditionen:

Sydöstra Jämtlands pastorat Kyrkvägen 31 834 96 Brunflo

Örnsköldsviks norra pastorat Box 275 891 26 Örnsköldsvik

Namnteckning:

Uppgifterna behöver vi för att kunna registrera ditt medlemsskap. När det är klart får du en bekräftelse hemskickad. Information om hur vi hanterar dina personuppgifter och om dina rättigheter enligt ­dataskyddsförordningen finns på svenskakyrkan.se/om-oss-personuppgifter