Skip to main content

Amos Helsingborg Påsk 2020

Page 1

Helsingborg APRIL 2020

Forskare: Vi jobbar mer än vi tror

Tema: Berättelser

De hemlösas ensemble har hittat hem

Jag berättar – alltså finns jag. Det är när vi delar våra berättel­ser som vi blir människor. Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli.

Jon Henrik Fjällgren, musiker:

Intervju: Göran Greider

”Korsfästelsen är en politisk historia”

20am3211_omslag_22113.indd 1

”En jojk är den finaste gåvan man kan få” 2020-03-20 11:05:47


Ledare Kristian Lillö

Påsken — en radikal uppfinning TIDIGT PÅ morgonen… Precis så börjar berät­

”Trots allt våldsamt och hotfullt som skett, växte hennes tro och blev handling. Mörkret övervanns av ljuset. Ljuset väntade inte på att mörkret var över!”

telsen som hörs världen över inom kort, igen, på plats efter plats. Den berättelse som läses och blir hörd, på dialekt efter dialekt, i olika språkdräkter och kulturer. Ett sätt att beskriva påsken är att säga att den är en Radi­ cal Invention. För radikal uppfinning kallas något som uppfyller de tre kriterierna: nytt fält, unikt, betydande påverkan på framtiden. Evangelietextens författare skriver att det fortfarande var mörkt när Maria från ­Magdala gav sig i väg tidigt på morgonen. Och orden om att det var mörkt är till för att markera att det Maria gjorde inte kunde vänta. Det som hon nu skulle göra var något som hon hade sett fram mot under helgens alla timmar. Hon kunde alltså inte vänta på solens morgon­ strålar. I mörkret gick hon.

HON GICK för att komma fram till klippan där Jesus var begravd. Hon trotsade mörkret, gick genom det. Så som kärlek gör – och som jag också vill göra: Komma ut ur mig själv, och bort från fångenskapen som kan växa sig stark när mitt intresse överdrivet stannar kvar för mitt eget inre liv. Hon längtade till det ytt­ re. Inte till det yttre i bemärkelsen ytliga utan en längtan till det yttre verkliga som ömse­ sidiga ansvarstagande relationer, till bärande fungerande praktiska respektfulla strukturer och till etiskt försvarbara hållbara strategier mot mänsklig rovdrift. När hon väl var framme vid graven såg hon att den stora sten som hade lagts dit för att blockera ingången var bortrullad – och då blev hon upprörd, för hon uppfattade det som att någon hade vandaliserat graven. Därför sprang Maria tillbaka och berättade detta för två andra lärjungar. Känslan av svek i sorgen efter Jesus som dödats ledde alltså till en stark målinriktad handling och en tydlig berättelse, för de andra måste också få veta vad som hänt! Hon slog sig inte ned på mar­ ken utanför graven, i övergiven uppgivenhet. De två vänner som först fick höra hennes berättelse, väcktes ur sin rädsla och sitt göms­ le och tog sig enligt bibelberättelsen hastigt ut till graven. Dessa två sprang alltså också ut till graven

God fortsättning och Glad påsk! Från och med i år kommer magasinet Helsingborg Amos ut bara 4 gånger per år istället för, som tidigare, 6 gånger. Så det här är årets första nummer. Men det börjar bra, med vår största

2

20am3211_ledare_22487.indd 2

FOTO: GETTY IMAGES

och sedan blev det diskussioner om både det ena och det andra, mellan lärjungarna, och dessutom med en fjärde person som fanns där – en som de uppfattade som trädgårdsvakt.

Och så visar det sig att just den person som hon trodde var en trädgårdsvakt, var Jesus själv. Kanske förvånande för henne – men ändå ett tydligt tecken på att Jesus Kristus alltid är där vid vår sida, även när vi inte kän­ ner igen Gud-mitt-ibland-oss. Och en sak är då verkligen tydlig: Jesus kände igen henne, nämnde ju henne vid namn, sa ”Maria”! Så därför är ju påskens budskap till dig denna radikala uppfinning, värd att imitera: Guds kärlek känner dig, känner igen dig, kän­ ner till dig, känner av dig, känns vid dig! KRISTIAN LILLÖ

I HELA DETTA tumultartade skeende, så är det

två saker som för mig just denna påsk, 2020, är viktigare än allt annat: För det första, att det var mörkt när Maria begav sig iväg. Trots mörkret vågade hon tro, gå och agera. Trots sorg och grymhet, motgångarna, ville hon tro på framtiden. Trots allt våldsamt och hotfullt som skett, växte hennes tro och blev handling. Mörkret övervanns av ljuset. Ljuset väntade inte på att mörkret var över! Den andra sak som är underbar med den här berättelsen, är Marias ord till trädgårds­ vakten. Hon tror nämligen att han har tagit bort Jesu döda kropp, gömt den. Men istället för att anklaga honom, förbanna honom, säger hon, ”Kom nu och visa mig var du har lagt Jesu kropp”.

högtid: Påsken. I det här numret får du inte bara påskens dramaturgi och livshistoria. Du får träffa Göran Greider som skrivit texten till verket Lukaspassionen som vi sätter upp här i Helsingborg. Medlemmar från Stumpenensemblen

delar sina historier och du får veta varför Gustav Adolfs kyrka heter som den gör. Nästa nummer kommer ut den 12 juni 2020.

April 2020

2020-03-20 11:05:54


Innehåll 1/20 FOTO: MARIA ÖSTLIN

14

22

26

FOTO: JOI GRINDE

4 På gång 6 Intervju: Göran Greider, ledarskribent 8 Påsken dag för dag 10 Tema: Berättelser 14 Porträtt: Jon Henrik Fjällgren 18 Påskens drama – som en Hollywoodfilm 20 Forskare: Vi behöver en ny syn på arbete 22 Intervju: Arnold Wernersson Vigde livet åt äventyren 25 Stumpenensemblen: De hemlösas teater 28 Gutav Adolfs – hjältekonungens kyrka 30 Pilgrim i Helsingborg 31 Korsord

April 2020

20am3211_innehall_22510.indd 3

Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete, 2019. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se

N VA

ENMÄRK

E

T

Redaktionen: Kontraktsprost Kristian Lillö, Linda Gustafsson och Josefine Sjöqvist. Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Foto omslag: Maria Östlin

S

Redaktion

EN DEL AV Trycksak 5041 0004

3

2020-03-20 11:05:45


På gång i Helsingborg

FOTO: ALEX GIACOMINI/IKON

Konfirmation

PS!

Du vet väl att vi har konfirmation även för vuxna?

Håll utkik — snart är det dags! HÅLL UTKIK – i maj kommer vår katalog med alla spännande grupper och läger för konfirmander 2020. Konfirmation handlar om kristen tro. Och kristen tro handlar om ditt liv och dina frågor. Som konfirmand får du diskutera livets små och stora frågor tillsammans med både jämnåriga och äldre. Konfirmation är en upptäcktsresa som vi gör tillsammans.

Du hittar informationen även på: www.svenskakyrkan.se/ helsinborg/­konfirmation

Bröllop för spontana – säg ja i Raus kyrka! NI ÄLSKAR varandra och vill gifta er. Nu behöver ni bara bestämma hur ni vill att ert bröllop ska vara. Kanske vill ni känna er lite spontana och säga ert ja när det ges tillfälle helt enkelt? Vi kommer att hålla drop in-bröllop den 6 juni 2020 i Raus kyrka. DET NI behöver vara förberedda med är att ni

har en godkänd hindersprövning från Skatteverket, era legitimationer och ringar. Sen måste minst en av er vara medlem i Svenska kyrkan.

Vi har musiker på plats och brudparet kommer att kunna välja musik till gudstjänsten från en viss repertoar. Vi tar paren i tur och ordning. Och naturligtvis får ni ha gäster med er. En stor dag i all enkelhet helt enkelt. Läs mer på: www.svenskakyrkan.se/helsingborg

DROP IN-­ BRÖLLOP! Datum: 6 juni 2020 Plats: Raus kyrka

Glöm inte ringarna!

FOTO: GETTY IMAGES

4

20am3211_pa_gang_22488.indd 4

April 2020

2020-03-20 11:06:00


Act Svenska kyrkan

FOTO: PROSTOCK-STUDIO /GETTY IMAGES

Local to global protection

”Vi flyttar över makten till dem som behöver hjälpen”

Act Svenska kyrkans fasteaktion handlar i år om att vi alla har rätt att leva i en trygg och säker miljö fri från våld. Men det är långt ifrån alla som gör det. Israel och Palestina är en av många regioner med höga våldsnivåer och varje dag betalar palestinier och israeler ett högt pris för den utdragna konflikten.

vid. När biståndsorganisationer litar på människor och tar dem i anspråk visar sig handlingskraften. – Genom att ge människor en möjlighet att själva initiera och leda aktiviteter för att nå en positiv samhällsutveckling, stärks männi­skors självförtroende och sammanhållningen mellan människor ökar, berättar Mai.

MAI BLEV själv vittne till det när en organisa-

MITT I ALLT detta arbetar Mai Jarrar med

att stärka människors motstånds- och handlingskraft. Mai arbetar som koordinator för en av våra partnerorganisationer i östra Jerusalem som tillsammans med bland andra Act Svenska kyrkan driver programmet Local to Gobal Protection i Palestina. Det är en metod som går ut på att stödja samhällsutveckling i områden som drabbats av katastrof eller där det finns en pågående konflikt. Local to Global utgår från lokala initiativ där människor uppmuntras att tillsammans bilda en form av medborgarråd, så kallade Protection groups, med fokus på samhällsutveckling på den egna orten. De får utbildning i påverkansarbete, lär sig att skriva projektansökningar, ansöka om bidrag och bokföra. Samtidigt diskuterar och listar de behoven i samhället, röstar om en prioritetsordning och skriver en handlingsplan. – När vi ger människor makt och möjlighet att själva förändra sin situation ser vi att de gör det så mycket bättre än vad någon annan organisation eller extern aktör skulle kunna. MAI MENAR att det är viktigt att tro på den inneboende kapaciteten hos varje indi-

April 2020

20am3211_pa_gang_22488.indd 5

Och det sistnämnda, en ökad sammanhållning människor emellan, är avgörande för att minska våldsnivåerna. – Vi vill värna människors värdighet och det vi gör är att vi flyttar över makten till dem. Det fina är att det också innebär att människor nu säger nej.

”Kvinnornas förslag på insatser handlade om bättre skolvägar, säkrare vattenförsörjning och upprustning av kliniker, medan männens förslag mest handlade om projekt som skulle ge dem själva ett jobb.” Mai Jarrar, Local to global protection Palestina

tion föreslog att förse ett antal kvinnor med symaskiner för att de skulle producera och organisationen sälja. ”Fin tanke”, svarade kvinnorna. ”Men vi har ingen elektricitet. Här är vår handlingsplan. Varsågoda, ni kan välja att stödja vad ni vill på vår lista!” Programmet riktar sig till samtliga medborgare, män som kvinnor, unga som äldre. Men särskilda insatser har gjorts för att just kvinnor skulle engagera sig. – I början satt kvinnorna tysta så länge männen var kvar på mötena, först när de gått öppnade de munnen, berättar Mai. Och när kvinnorna tog till orda kom de oftast med förslag som skulle gynna hela samhället: – Kvinnornas förslag på insatser handlade om bättre skolvägar, säkrare vattenförsörjning och upprustning av kliniker, medan männens förslag mest handlade om projekt som skulle ge dem själva ett jobb, säger Mai. Hennes erfarenhet av medborgargrupper som själva tar ansvar för samhällsutvecklingen, är att det är just kvinnorna som kläcker de bästa idéerna och förhandlar fram de bästa avtalen. De har en förmåga att tänka på helheten och säkerställa att alla får 5

2020-03-20 11:06:01


Intervju Göran Greider

”Jag gillar Jesus helt enkelt” Troende men inte kristen. Så definierar ledarskribenten och författaren Göran Greider sin syn på religionens plats i hans eget liv. Under påsken är det kyrkomusikaliska verk han varit med och skrivit tillsammans med Rolf Martinsson särskilt aktuellt.

Göran Greider är till vardags ­chefredaktör för Dala-­ Demokraten.

TEXT: JOSEFINE SJÖQVIST FOTO: SOFIA RUNARSDOTTER/ALBERT BONNIERS FÖRLAG DET VAR runt 2010 som tonsättaren Rolf Martinsson hörde av sig till Göran Greider med en förfrågan om han ville skriva texterna till ett nytt kyrkomusikaliskt verk, Lukaspassionen, som beställts i samarbete mellan 13 körer och församlingar. – Jag vet faktiskt inte varför han frågade just mig, men jag blev jätteglad för jag älskar musik och jag tycker om att skriva metriskt, rimmade sångtexter, berättar Göran Greider på telefon från Stockholm där han tillbringar ungefär hälften av sin tid. Resten av tiden bor han i ett rött trähus i Dala Floda. Göran Greider är en av Sveriges mest kända opinionsbildare, ofta med i tv och radio. Han är chefredaktör för Dala-Demokraten och ledarskribent i flera andra tidningar. Alltid med ett vänsterperspektiv. Han brukar säga att han tillhör Socialdemokraternas vänsterflygel. Men Göran Greider är också författare och poet. Hans första diktsamling Vid fönstret slår ensamheten ut kom redan 1981. Sedan dess har det blivit ett helt bibliotek av utgivna böcker. 2004 kom Jakobsbrevet, en diktsamling med många religiösa texter. – Den berättar lite hur jag tänkte när jag började tro. Jag växte inte upp i något troende hem, men för 20 år sedan var det något som hände i mig. I ett läge där jag kände mig väldigt deprimerad fick jag en känsla för religion och jag ville tro någonting. Jag kallar mig inte kristen för då är det en rad doktriner man måste hålla sig till, men jag tror att fler och fler känner sig religiösa utan att man nödvändigtvis vill läsa trosbekännelsen, säger han. SÅ VAD är det som gör att Göran Greider kallar sig troende men inte kristen? En sådan sak

6

20am3211_intervju_greider_22489.indd 6

som Jesu återuppståndelse till exempel. – Jag menar att Jesus dog helt enkelt. Jag tror inte på att graven var tom och så vidare. Det strider mot allt naturvetenskap jag känner till. Men jag tror att Jesusgestalten kan återuppstå inom oss. Minnet av våra kära som gått bort återuppstår hela tiden. Man kan se en vision av någon i en rulltrappa, till exempel, men jag tror inte att man fysiskt kan återuppstå. – Säger man troende så bevarar man hela budskapet men behöver inte svälja sådant som återuppståndelsen. Jag gillar Jesus helt enkelt, han var en revolutionär. Att skriva texten till Lukaspassionen, som utgår från Lukasevangeliet passar Göran Greider som tycker att evangelierna är fantastiska. – Ett skäl till att de här berättelserna lever är för att de rör fundamentala livsvillkor så att de kan ses i vår egen tid. Lidandet är ett sätt att se på världen. Det är romerska soldater som vandrar omkring i Nya testamentet,

Om Lukaspassionen Musik: Rolf Martinsson Text: Lukasevangeliet och Göran Greider, samt sats 16 av Lars Björklund. Om verket: Verket uruppfördes 2012. Det beställdes av 13 körer och församlingar i samarbete med Sensus studieförbund och Gehrmans Musikförlag. Tanken med verket är att skapa en nutida passion som ska kunna framföras även i församlingar där man inte har möjlighet att framföra Bachs Matteuspassionen och Johannespassionen, som är stora, resurskrävande verk.

alltså en ockupationsmakt. Man spikar liksom upp ett helt folk på korset, hela folket lider, inte bara Guds son. Om man verkligen vill lusläsa texten så ser man att korsfästelsen är en politisk historia. Och ett visst mått av politik har han också blandat in i Lukaspassionen. När han skrev verket var han influerad dels av konflikterna i Mellanöstern, dels av terrordådet på Utøya. – Jag försökte pressa in allt helvete jag såg omkring mig i texterna. Det är några små associationer till Utøya till exempel i texter som ”barnen skrattar i det höga gräset”, säger Göran Greider. MEN SAMTIDIGT som han lade in aktuella och politiska händelser i Lukaspassionen så var han noga med att det inte skulle bli för mycket av den varan. Det var en av många utmaningar med att skriva verket. – Folk känner ofta till mig och vet att jag är en vänsterman. Det är viktigt att de som sitter i kyrkan för att fira påsken inte ska känna sig främmande inför det jag har skrivit bara för att de har en annan politisk uppfattning, säger han. – En annan utmaning är att skriva bunden vers som rimmar. Man kan inte göra utförliga resonemang utan får tala mer symboliskt. En text jag är väldigt nöjd med är det näst sista stycket. I den texten flyttar vi oss till nuet och man kan se alla kvinnor som bar upp rörelsen. Det var ju många kvinnor engagerade när kristnandet spreds.

Vad betyder din tro för dig?

– Jag finner en viss tröst i tanken på Jesusgestalten och alla de berättelser som finns där. Det händer att jag går in i kyrkor ibland utan särskild anledning. Det är bara fint att stiga in.

April 2020

2020-03-20 11:05:52


”Den delen av Bibeln är ju urkunden för kommunismen. Det handlar om ett stort kollektiv där man delade det lilla man hade jämlikt. Jag tror inte kyrkan riktigt vill se det så, men så tolkar jag det.” Göran Greider, som är förtjust i Apostlagärningarna och som tycker att evangelierna är fullträffar

Bildtext

Rubrik rubrik Faktabrödtext

Mars 2020

20am3211_intervju_greider_22489.indd 7

7

2020-03-20 11:05:55


Påsken

På väg mot påsken Påsken är vår största högtid inom Svenska kyrkan. På påskdagen firar vi att Jesus besegrar döden, och ger kärlek och mening ett nytt ansikte. Veckan före påsk kallas Stilla veckan, och du kan följa var dag tillsammans med oss. Ännu fler tillfällen finns i kalendariet på: svenskakyrkan.se/helsingborg

PALMSÖNDAG Palmsöndagen är en glädjens dag då vi firar att Jesus red in i Jerusalem på en åsna under människornas glädjerop. Hur firas dagen? Texterna kan du höra på palmsöndagens ­förmiddag klockan 10.00 i Allhelgonakyrkan, Gustav Adolfs kyrka och Den Gode Herdens kyrka, och klockan 11.00 i S:ta Maria kyrka.

VIT TISDAG Namnet vit tisdag syftar på vitt mjöl och förberedelserna inför ­fastan. Precis som blå måndag hör dagen egentligen samman med fastlagsveckan, men har även den förflyttats till Stilla veckan. Hur firas dagen? Vi fortsätter passionsberättelsen under musik­ andakten Korsets väg i Allhelgona­kyrkan klockan 19.00, och under Passionsgudstjänsten i S:ta Maria kyrka måndag-onsdag klockan 19.00.

SKÄRTORSDAG Skärtorsdagen är en romersk-katolsk reningsdag. Den här dagen firar vi att Jesus instiftade nattvarden. Idag klär vi av altaret efter våra kvällsmässor från ljus, blommor, vaser och dukar. Hur firas dagen? Mässa med altarets avklädande kan du fira i S:ta Anna kyrka klockan 16.00, i Den Gode Herdens kyrka klockan 18.00, i S:t Andreas kyrka och Gustav Adolfs kyrka klockan 18.30 samt i Raus kyrka och S:ta Maria kyrka klockan 19.00.

PÅSKAFTON Påskafton är i den kristna tradition en tung dag. Jesus ligger i graven och lärjungarna har låst in sig i rädsla för de makter som korsfäst Jesus. Svenska kyrkan håller inga gudstjänster förrän på sen kväll/natt med en påsknattsmässa. Hur firas dagen? I Helsingborg firar vi mässan klockan 23.30 i S:ta Maria kyrka och i Allhelgonakyrkan.

BLÅ MÅNDAG Blå måndag kallas egentligen dagen efter fastlagssöndagen, men har kommit att användas när man pratar om tisdagen i Stilla veckan. Blå syftar på att färgen i kyrkorummet var blå, eller svart, den dagen. Hur firas dagen? Vi påbörjar passionsberättelsen (Jesu väg till korset) under musikandakten Korsets väg i Allhelgona­kyrkan klockan 19.00, och under Passionsgudstjänsten i S:ta Maria ­kyrka måndag-onsdag klockan 19.00.

DYMMELONSDAG

För att dämpa kyrkklockans klang satte man förr en så kallad ”dymmel”, en träkläpp, i klockan under de långsamma dagarna skärtorsdag, långfredag och påskafton. På påskdagen fick klockan ringa igen med full klang. Hur firas dagen? Med morgonmässa i Allhelgonakyrkan, S:ta Maria kyrka och Gustav Adolfs kyrka klockan 09.00, och stilla mässa i Den Gode Herdens kyrka klockan 12.00.

LÅNGFREDAG Jesus dödas på Golgata utanför Jerusalem. Dagen är en allmän helgdag och i kyrkan markeras allvaret och sorgen av att altaret endast har röda rosor som symboler för de sår Jesus fick då han korsfästes. Hur firas dagen? Under långfredagen firar vi flera gudstjänster, med start under I tredje timmen i Adolfsbergskyrkan klockan 09.00 fram till Gravläggningsgudstjänst i S:ta Maria kyrka ­klockan 17.00.

PÅSKDAGEN KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN! Vi inleder gudstjänsterna med häls­ningen om Kristi uppståndelse. Altaret kläs med vita textilier som symboliserar glädje och fest. Altaret har påskliljor och ljus som tecken för att mörkret bytts till ljus. Hur firas dagen? Välkommen att glädjas med oss på Påsk­ dags­­mässa i Den Gode Herdens kyrka, S:t Olofs kyrka, Raus kyrka och Gustav Adolfs kyrka klockan 10.00 eller i S:ta Maria kyrka klockan 11.00 och klockan 14.00.

FOTO: GETTY IMAGES

8

20am3211_pa_veg_mot_pasken_22491.indd 8

April 2020

2020-03-20 11:05:56


Pärlor för reflektion och eftertanke Den kallas ibland för livbojen. För liksom en livboj finns Frälsarkransen till hands när du behöver den. Den påminner om att det finns en mening. Hela du får ta plats, hela du behövs, hela du ryms. Frälsarkransen tillåter och omfamnar. Du hör till.

Frälsarkransen är ett modernt radband och armband, med 18 pärlor i olika färger och av olika betydelser. Den har under 25 års tid hjälpt otaliga människor till fördjupad bön och en innerligare Gudskontakt. 1. 2.

1. Gudspärlan påminner om att det finns någon som alltid är med oss.

3.

2. Tystnadspärlorna finns där för stillhet och lugn. 3. Jagpärlan riktar tanken inåt, till den vi är när yttre roller skalas bort.

10.

4.

4. Doppärlan manar oss att våga börja om på nytt. Det är aldrig försent. 5. Ökenpärlan symboliserar motgångar. De är okej och kan besegras.

9.

6. Bekymmerslöshetspärlan är livets rastplats. Här finns inga krav. 7. Kärlekspärlorna finns för de människor vi älskar och de som älskar oss.

5.

8. Hemlighetspärlorna rymmer det vi döljer och den gröna även medmänsklighet. 9. Nattens pärla står för mörker. För att uppleva dagen måste man utstå natten.

8.

10. Uppståndelsepärlan flödar av ljus och liv. Den är hoppet som övervinner oro och rädsla.

6. Frälsarkransen av glas tillverkas Tara Projects i New Delhi, i Indien, och uppfyller bestämmelserna för Fair Trade. Varje pärla görs för hand.

7.

Fråga efter Frälsarkransen i din kyrka.

FK_230x300.indd 1 20am321_annons_21580.indd 9

2020-03-16 15:00 2020-03-20 10:15:48


Jag alltsü berättar finns jag 10

20am321_tema_berettelser_21581.indd 10

April 2020

2020-03-20 10:16:01


TEMA BERÄTTELSER Genom att berätta gör vi oss sårbara. När vi för en stund lämnar tryggheten och låter berättelsen skava och prövas utvecklas vi. Berättandet gör oss till människor.

i mötet, i direkt samspel med en annan människa, som berättelsen gör avtryck. – Först när jag börjar berätta gör jag anspråk på min historia, men också den möjliga framtiden. Jag osäkrar berättelsen. Den landar hos en annan människa, vi smakar på orden och kan utmanas med frågor som skapar en osäkerhet. När jag berättar blir en utveckling möjlig, säger Ulrika Tajthy. Hon är logoped och kursföreståndare för afasilinjen på Sundsgårdens folkhögskola utanför Helsingborg. Där möter hon dagligen människor som har svårigheter med språket. En av hennes uppgifter är att hjälpa dem uttrycka sina egna berättelser. Att berätta stärker jaget.

AV MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ROBERT HILMERSSON ”NARRATIV” SÄGER forskarna. ”Stories” heter det på sociala medier, ”storytelling” i reklamen. I en värld med överväldigande mängder information blir berättelser allt viktigare. Ju mer vi stressas av det oavbrutna flödet av fragmentiserade budskap, desto mer behöver vi sitta ned och lyssna på någon som berättar. Och låta någon höra mig. Alla har vi berättelser, även om de kan se väldigt olika ut och framföras på många olika sätt: med eller utan ord, i tal eller i skrift, som musik, dans, teater eller film. Men det är framför allt

April 2020

20am321_tema_berettelser_21581.indd 11

EN MÄNNISKAS berättelse rymmer inte bara historien, utan också den möjliga framtiden. Men att bära den själv inom sig är inte nog, förklarar Ulrika Tajthy. – Det är jätteviktigt att både berätta och ta del av andras berättelser! En berättelse som inte berättas är statisk, och den som inte tar del av andras berättelser kan inte utvecklas. Då sker något även i mig. Om jag lyssnar ordentligt tar jag emot den och låter den bli en del av min egen berättelse. Hon talar om ”ubuntu”, ett uttryck som blev känt genom fredspristagaren Desmond Tutus kamp mot apartheid i Sydafrika. Innebörden är ungefär ”främmandevänlig”, att man är nyfiken och vänligt inställd även mot dem man inte förstår. Det skapar möjlighet att utvecklas. Tutu ville inte ställa apartheidregimen inför rätta utan samarbeta för framtiden. ”Jag är för att du är för att vi är”, var hans måtto. Ulrika Tajthy har jobbat länge med personer med afasi, som behöver hjälp att uttrycka sina berättelser. Hon har lärt sig samspela med människor som bättre läser av andra bortom orden än de flesta av oss, som märker nyanser som vi andra inte lägger märke till. Det triggar vår lyhördhet. – Jag kunde inte gå in i rummet utan att vara närvarande och autentisk, det märkte de direkt. Jag fick gå ut och samla mig, sen gå in igen. Skorrar det illa, att det yttre och det inre inte stämmer överens – som en ostämd gitarr – kalibreras vi av människor som de här. De sätter oss på prov, säger hon. – Vi bär alla på en sårbarhet i olika grad, men jag som har språket är aldrig lika utsatt som de här i klassen. Om jag kan ta in vidden av det kan jag växa som människa. Att möta sårbarhet kräver mina resurser.

FORTS.

11

2020-03-20 10:16:03


Tema Berättelser

Antropologen Don Kullick vid Uppsala universitet, som länge forskat om utsatta människor i olika miljöer, anser att vi inte ska se utsatthet som en brist och kostnad för samhället, utan en resurs som lär oss bli bättre. De ställer krav på att människor runtikring engagerar sig och tar ansvar, i verkliga möten.

Greta Thunberg ­utanför Sveriges riksdag. FOTO: MIKAEL M JOHANSSON

LIKA SVÅRT som att sakna språket kan vara att sakna en historia att berätta. Inga i en Stockholmsförort växte upp med en tystnad kring sig, som det tog henne många år av terapi att förstå och acceptera. – Jag insåg att jag inte hade någon sammanhängande historia, som andra. Kompisar berättade om somrar på landet, om ställen de besökt och saker de gjort. Jag insåg att min historia mest bestod av anekdoter och luckor. Jag kunde ibland se en vägskylt till någon plats som kändes bekant, men jag visste inte vad vi gjort där. Mamma sade aldrig ”Kommer du ihåg när vi var där? Då hände det och det”, säger Inga. Det som fastnade i minnet var ofta incidenter, händelser där hon gjort illa sig, blivit rädd eller ledsen. Men hon vågade aldrig bli arg, vara till besvär, utan kände skuld för att hon var lat och slarvig. – Jag trodde att jag var ett dåligt barn. Men när jag var i 20-årsåldern sade min bästa vän: ”Så får man inte göra mot ett barn”. Jag började fatta att det inte var mig det var fel på, utan att min mamma var konstig.

”En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar.” Kring Inga fanns även en självupptagen mormor och en snäll moster, medan pappa tidigt försvann ur sikte, utan att mamma förklarade varför. Morfar lämnade också mormor. Som tur var hade mamma en pojkvän som förstod Inga. Genom att i vuxen ålder fråga honom, mostern och andra i omgivningen kunde hon börja rekonstruera sin historia. Förutom att få detaljer kring luckor kunde Inga också börja förstå vilka människor mamma, moster, mormor och hon själv var. – Alla var oerhört kapabla människor, mormor var en problemlösare av rang. Mamma var estetisk och duktig praktiskt, hon kunde förklara komplicerade saker. Hon och morfar sporrade mig att läsa – när jag var elva gav han mig Eddan – de väckte min kunskapstörst, gav mig viljan att veta, ifrågasättandet. Samtidigt var det stopp när det gäller känslor och berättande – troligen fanns någon diagnos i botten, gissar Inga. Men läsandet av andras berättelser har gett henne styrka genom åren. Författare som skrivit de episka berättelserna: Margaret Atwood, Donna French, Selma Lagerlöf, ­Göran Tunström, Robertson Davis. Tegelstenar som Carl Johan Vallgrens Den vidunderliga kärlekens historia hade allt det som hon saknade – gedigna sammanhållna berättelser där trådar knöts ihop i slutet och ... är berättelser som allt får sin förklaring. Samma med serierna ­format mänskligheten. på tv och senare nätet. Världens myter skiljer – Jag älskar Tunströms Juloratoriet, där sig inte mycket åt. väldigt mycket förklaras, och han beskriver vad människor känner och varför. Ingas berättelse har blivit hennes egen rekon-

SAGOR

12

20am321_tema_berettelser_21581.indd 12

struktion, analys och förklaringen till varför mamma, moster och mormor blev som de blev. I dag är hon tillfreds med det. DET ÄR när vi delar våra berättelser som vi blir människor.

Genom dem skapar vi vår historia, framtid och gemenskap – de hjälper oss att förhålla oss till det som varit, det som är och det som ska bli. Hade vi bara varit här och nu skulle vi inte haft några berättelser. En berättelse behöver inte vara någon solskenshistoria, något att visa upp på sociala medier. Det som skaver kan också vara det som utvecklar. Just det bär de uråldriga arketypiska berättelserna med sig, draman som får sin upplösning på gott och ont. De destillerar våra känslor, är symboler för trygghet, hot, skönhet. I trygghetszonen där allt går på automatik är det svårt att utvecklas, resonerar Ulrika Tajthy. – Men hamnar man i det väldigt obekanta får man panik. I utvecklingszonen finns både trygghet och lite skav. Vår tid är utmätt och vi bär alla på en beredskap inför annalkande katastrofer. Som tur är bär vi också på skrattet, som är ett sätt att släppa på garden. Det utlöser en lättnad, befriar oss och vi får slappna av. I en för många så inrutad och stressad värld är det inte märkligt att efterfrågan på berättelser är så stor, anser Ulrika Tajthy. Människor som Greta Thunberg och fredspristagaren Malala Yousafzai från Pakistan får ett sådant genomslag för att de är autentiska och bär ett äkta engagemang med etik och moral. Därför skapar deras berättelser ett hopp. – Jag tror vi är på väg mot ett samhälle där vi förstår de här sakerna.

April 2020

2020-03-20 10:16:04


Berättelser om svenska berättare Att memoarer får kröna en författar­gärning är inte ovanligt. Men några av de största berättarna får aldrig tillfälle att berätta sin egen historia. Då är det fint när andra kan göra det åt en. Här är några spännande porträtt och självporträtt av människor som ägnat sitt liv åt att skildra andras öden – påhittade eller verkliga. Staty av författaren Astrid Lindgren på Stora torget i Vimmerby. FOTO: MICHAEL ERHARDSSON/MOSTPHOTOS

AV SARA GRANT

Ett jävla solsken

Den besvärliga Elin Wägner

Astrid och jag: 50 års arbetsliv

Den som utmanar sin samtid – och samtidigt är kvinna – kunde dömas hårt för inte så många år sedan. Elin Wägner kämpade för rösträtten, freden, kärleken och miljön, men skrev även några av de största klassikerna i svensk litteratur. Hennes hjärtefrågor är minst lika aktuella idag som för drygt 100 år sedan.

Kerstin Kvint jobbade som chefssekreterare på Rabén & Sjögren förlag och blev Astrid Lindgrens personliga sekreterare när författaren inte riktigt orkade själv längre. En ny bild av den folkkära sagoberätterskan träder fram när Kerstin Kvint berättar om resor, möten och samtal ända fram tills Astrid Lindgren gick bort.

Sladdisen

Mannen i skogen

Jag vill sätta världen i rörelse

Hon har givit oss många böcker för både barn och vuxna, inte minst den älskade serien om invånarna på Saltön, men särskilt mycket om sin egen uppväxt har Viveca Lärn inte berättat. Förrän nu. Här skildras en barndom i en konstnärlig och fritänkade familj där förmågan att berätta en god historia alltid slog högre än att hålla sig till sanningen.

Många har läst Utvandrar-eposet om Karl Oskar och Kristina, men Vilhelm Moberg var mer än författare. Han var opinionsbildare och drama­ tiker, en folkbildare och kulturikon. Och samtidigt mycket kontro­ versiell för sin samtid.

Fatima Bremmer Forum

Ester Blenda Nordström slog igenom när hon wallraffade som piga på en bondgård. Senare levde Sveriges första undersökande reporter med samer i Lappland, med tredjeklasspassagerare till Nordamerika och i Sibiriens kargaste landskap. Hon trotsade alla bilder av hur en kvinna skulle vara i början av 1900-talet, men fick betala ett högt pris.

Viveca Lärn Albert Bonnier Förlag

April 2020

20am321_paheng_berettelser_21589.indd 13

Ulrika Knutson Historiska Media

Jens Liljestrand Albert Bonnier Förlag

Kerstin Kvint Astrid Lindgren Text

Anna-Karin Palm Albert Bonnier Förlag

Belönad med Nobelpriset, och samtidigt sagotant. Bilden av Selma Lagerlöf är komplex. Hon var engagerad i kvinnokampen och många andra av tidens samhällsfrågor. Här får vi en bild av en sökande, tänkande och älskande kvinna med enorm styrka.

13

2020-03-20 10:16:06


Porträtt Jon Henrik Fjällgren

”Jojken är ett sätt att få ur mig mina känslor” Jon Henrik Fjällgren har alltid gått sin egen väg. Gjort det han själv tror på. Det har kostat på. Men samtidigt har han aldrig haft något annat val. AV ANNA-MARIA STAWREBERG FOTO: MARIA ÖSTLIN

JON HENRIK Fjällgren höjer volymen på bilstereon samtidigt som han mer eller mindre sladdar fram över grusvägen som slingrar sig över fjället. I baksätet sitter hans bästa vän och arbetskamrat, hunden Ranne, och väntar ivrigt på dagens första arbetspass. Ur högtalarna strömmar tonerna av Jon Henriks senaste jojk. Högt, klart och innerligt. Det är som om något inombords sätts i svängning. Kanske är det själen som berörs. Det är åtminstone så Jon Henrik förklarar känslorna som uppstår. Det är svårt att hålla sig oberörd inför en jojk. – Jojken står för alla ting. Allt levande. Man kan jojka glädje och man kan jojka sorg. Den finaste gåvan man kan få, det är att någon skriver en jojk till en, säger Jon Henrik. Då, 2014, när han var 27 och fick juryn i Talang att brista i tårar genom sin Daniels jojk, en hyllningssång till nära vännen Daniel som några år tidigare begått självmord, vann han svenska folkets hjärtan. – För oss samer betyder jojken allt. Den står för allt levande och är ett sätt för mig att få ur mig mina känslor. Vi samer är nämligen ganska

14

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 14

”När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron.” dåliga på att prata känslor, säger Jon Henrik allvarligt. HAN SVÄNGER in på en nästan igenvuxen

skogsväg. Framför oss breder hagar ut sig. Hit kommer renarna innan det är dags för vinterbete. Här skiljs de som ska slaktas från de som ska leva vidare ytterligare några år, och här märks de nya kalvarna i öronen med renägarnas unika märkning. Jon Henrik visar runt. Lagar en del av stängslet som omgärdar platsen. Pekar mot slakteriet nedanför backen som alla renägare i samebyn delar. Visar ut över vidderna och

försöker förklara varför han aldrig kommer att flytta från Härjedalen. – När jag får komma ut i naturen, sitta vid en tjärn och tända en eld blir jag lugn. Då kan jag samla tankarna och få perspektiv på tillvaron. Då är det som om jag påminns om vad som är viktigt här i livet. HAN GER ett allvarligt intryck. Då och då tränger ett hastigt leende fram, men lika snabbt som det kommit försvinner det. Han är en gammal själ i en 33-årig kropp. En person som upplevt mycket, som vågar stanna i de svåra känslorna och som har modet att vara annorlunda. – Jag lärde känna Maret när jag under en period bodde på SANKS, ett samiskt behandlingshem i Norge för personer som lider av psykisk ohälsa. Maret skrev till mig på Facebook, och efter ett tag bestämde vi oss för att träffas, berättar Jon Henrik. Han minns första gången han klev in hemma hos familjen Nystad i den nordnorska samebyn där Maret bodde. En bullrig och stor familj där han direkt kände sig välkommen, om än lite omtumlad. Jon Henrik, som nyligen slagit igenom, hade

April 2020

2020-03-20 10:15:57


Trots framgångar med sin musik tänker Jon Henrik Fjällgren aldrig att flytta från Härjedalen. Närheten till naturen är viktig för honom. Och här kan han leva ut sin samiska identitet.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 15

15

2020-03-20 10:15:59


Porträtt Jon Henrik Fjällgren

precis diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom och depression. Han hade avslutat en lång turné omgärdad av stor uppmärksamhet. Haft dagliga ångestattacker, men lyckats genomföra alla sina framträdanden. Han har i flera intervjuer berättat att han levt under konstant stress sedan barndomen. Att han varken passat in i skolan eller i samebyn, att han varit annorlunda från den dag han landade i Sverige. – Men jag är den jag är. Många jag träffar försöker förställa sig. Jag ser ingen poäng i att vara någon annan, även om det har gjort att jag ibland har råkat illa ut och blivit rejält mobbad i skolan. Jon Henrik är adopterad från Colombia, och när han växte upp hörde han dagligen glåpord som ”neger” eller ”indianen”.

1

SORGEN, RÄDSLAN och ångesten stängde han in inom sig. På fjället bland renarna kunde han koppla av. – Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa. Deras lugn gör mig lugn. När jag tittar in i deras ögon, hör deras andetag och hör deras klövar mot snön, då Född: Den 26 april 1987. försvinner all stress och Familj: Sambon Maret Nystad, 28 år. all oro, förklarar Jon Gör: Är renskötare och musiker. Henrik. Bor: Mittådalens sameby i Härjedalen. Men inför Maret Drömmer om: Att fortsätta med musiken och vågade han vara sig han var barn. renarna. Jon Henrik planerar även att hålla själv. Under en av deras Visserligen är han föreläsningar mot mobbning. Tillsammans första träffar gick de på född utomlands, med Maret vill Jon Henrik starta eget bio. Där brast allt och Jon i storstaden Cali i inom turistnäringen, där de kan Henrik minns att han grät sig Colombia, men sedan föra det samiska kulturarvet igenom hela filmen. han adopterades av vidare. – Så om Maret trott att hon mamma Ulla och pappa Jan träffat någon samisk machoman förstod som baby, har han ogärna lämnat hon ganska snart att hon hade fel, säger Jon hemtrakterna. Henrik med ett snett leende. – Nej, varför skulle jag det? Här finns allt jag Det blev början på ett långt och kärleksfullt behöver. Här har jag naturen och här har jag förhållande. När vi ses tar Jon Henrik och renarna, säger Jon Henrik. Maret emot det lilla hus paret lånar av hans föräldrar. Huset, där farmodern tidigare bott, TROTS ATT han slagit igenom stort, ser han sig ligger i Mittådalens sameby i Härjedalen, mitt själv främst som renskötare. emellan en dånande fors och föräldrarnas Hans farfar var renskötare. Pappa Jan likaså. souvenirbutik. Att Jon Henrik skulle ta över var underförstått, och aldrig något som ens diskuterats. Han började vara med sin pappa och de andra rensköDE HAR satt på kaffe och lagt fram renfärs till lunchen på tining. På köksbordet brinner ett stearinljus. Ranne ligger och sover under köksbordet. Familjens nytillskott, huskyvalpen Arrú, har däremot lite svårare att komma till ro, snor runt och vill leka. – Arrú var Marets idé. Hon ville prompt ha en hund, förklarar Jon Henrik, och ser inte helt missnöjd ut. Här i samebyn har Jon Henrik bott sedan

JON HENRIK FJÄLLGREN

tarna redan som mycket liten. Att enbart satsa på artistkarriären är inget alternativ. Inte heller att vara enbart renägare. Som det är nu får han lite av varje, och Jon Henrik trivs med kontrasterna. Han säger att han varit andlig så länge han kan minnas, och för honom är jojken ett sätt att uppleva en kontakt med det andliga. – Förr hade samer trolltrummor, jojk och vissa andliga ritualer. Sedan tvingades vi bli kristna och övergav både jojk och trolltrummor. För oss samer har naturen alltid betytt mycket. Det är den vi lever av och därför vördar vi den, säger han enkelt. När Svenska kyrkan i mars 2001 arrangerade en försoningsgudstjänst i sydsamiska Undersåkers kyrka talades det både sydsamiska och jojkades. Biskopen i Härnösand bad officiellt om ursäkt för övergrepp i kyrkans namn, men

”Jag vet inte hur många nätter jag tillbringat på fjället. Att vara renskötare är hårt arbete, men det är värt allt. Ibland tänker jag att jag är mer ren än människa.”

16

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 16

April 2020

2020-03-20 10:16:00


1. Här trivs Jon Henrik Fjällgren som bäst – med sin arbetskamrat hunden Ranne vid en eld i skogen.

3

2. Tillsammans med sambon Maret bor Jon-Henrik i sin farmors gamla hus i Mittådalens sameby. Han har bott i byn sedan han var barn. 3. Jon-Henrik och Maret i traditionella samiska dräkter tillsammans med sina hundar. Valpen Arrú är nytillskottet.

2

bad också om förlåtelse för att kyrkan varit passiv när samer behandlats illa. NÄSTAN EXAKT 14 år senare gjorde den då 14-årige Jon Henrik sitt första officiella framträdande i en annan kyrka, Funäsdalens kyrka, knappt 30 mil därifrån. I publiken satt kungaparet, och Jon Henrik insåg den dagen att han aldrig skulle överge musiken. Ändå kommer han inte från något musikaliskt hem. Varken föräldrarna eller syskonen har spelat instrument eller sjungit. Att han var musikalisk upptäcktes av pedagogerna på förskolan. – Jojkandet bara kom till mig en dag, och är egentligen inget jag lärt mig. Tv-programmet Talang blev hans stora genombrott. Sedan dess har han, vid sidan om renarna, komponerat nya låtar och gjort turnéer. De senaste åren har han engagerat sig mycket i kampen mot mobbning, bland annat genom organisationen Orange Day MC. – Om jag kan hjälpa en enda individ genom att berätta om mina erfarenheter har jag gjort stor nytta. Jag önskar ingen samma barndom som jag har haft, men jag vill samtidigt visa att det går att komma ut på andra sidan och få ett liv som är värt att leva.

April 2020

20am321_portrett_jon_henrik_21582.indd 17

17

2020-03-20 10:16:02


Dramaturgi

Påskens drama är som en riktig ­Hollywoodfilm

INTENSITET

Anslag, upptrappning, klimax och avrundning – med en riktig cliffhanger ut i framtiden. Påskens dramaturgi går från djupaste moll till triumfe­ rande dur, i en historia om svek och död men även hopp och liv. AV SARA GRANT

Palmsöndagen Presentation

Skärtorsdagens kväll

l Lärjungarna och Jesus har samlats till kvällsmat. Men Jesus uppför sig märkligt. Han börjar med att tvätta lärjungarnas fötter, något som egentligen är en uppgift för en tjänare, inte för någon som är ledare för en grupp. Sedan bryter han brödet

l Jesus rider in Jerusalem där förberedelserna för det judiska firandet av pesach pågår för fullt. Han rider på en åsna, och folket breder ut palmblad på hans väg och hyllar honom som

den som ska befria dem från förtrycket. För Jesus själv är det en allvarligare ton över dagen. Han vet att hans svåra uppdrag nu är inlett, det finns ingen återvändo längre.

Skärtorsdagens natt och häller upp vin och talar om hur lärjungarna ska fortsätta dela vin och bröd för att minnas honom. l Allra sist händer det märkligaste. ”En av er ska förråda mig”, säger han. Alla stirrar bestört på varandra, men för en av dem, Judas, brister det helt. Han känner sig utpekad och rusar därifrån.

l När gruppen går ut efter kvällsvarden och vandrar till Olivberget händer det. En grupp människor kommer emot dem, ledda av Judas, som kliver fram och ger sin mästare en kyss. Det är tecknet. Han har pekat ut Jesus, som grips.

Långfredagen

l Jesus ställs inför rätta inför Pontius Pilatus. Han döms till döden, torteras av soldater och tvingas själv bära sitt kors till Golgata där han ska dö. In i det sista väntar lärjungarna på en mirakulös vändning – när ska Guds hand komma ner från himlen och stoppa det här? Men inget händer, och i den nionde timmen dör deras mästare på korset.

Konfliktupptrappning

Fördjupning

FOTO: ZVONIMIR ATLETIC /MOSTPHOTOS

VÄNDPUNKT 1 18

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 18

# X 2016

2020-03-20 10:54


Påskafton

l Förtvivlan är total bland de som följt och älskat Jesus. Vart ska de ta vägen nu när deras mästare inte finns längre? Då var han alltså inte Guds son, för inte skulle en sådan kunna bli dödad som en simpel brottsling? Dessutom måste de nu gömma sig, för soldater är överallt i staden, beredda att gripa de som varit med och spridit Jesus lära. För Petrus blir det riktigt svårt, när han pekas ut som en av Jesus lärjungar. Han förnekar sin mästare flera gånger, och skäms sedan något oerhört för det.

Påskdagen

l Några sörjande kvinnor är på väg till graven för att se till den. Men något är mycket märkligt. Den stora stenen är undanrullad från gravens öppning och utanför sitter en väldig ljusgestalt som hävdar att Jesus inte är där. De tittar inne i graven och mycket riktigt – här ligger bara delar av svepningen kvar. Ljusgestalten säger åt dem att Jesus har uppstått från de döda, och att de ska gå och berätta detta för lärjungarna.

l När de börjar springa mot staden möter de också Jesus som låter dem känna på honom för att de verkligen ska kunna vara säkra på att han lever. Senare visar sig Jesus även för lärjungarna. Döden har övervunnits, och ljuset har segrat över mörkret. En riktigt bra finalscen i en film!

Klimax

Kristi Himmelfärd

l Efter 40 dagar som återuppstånden på jorden meddelar Jesus att det är dags att ge sig av igen – och i en spektakulär scen stiger han upp till himlen. Lärjungarna fylls av helig ande och börjar tala världens alla språk. Pingsten avslutar påsktiden, men historien är inte slut här heller. Som en cliffhanger ända in i vår tid får vi nu se lärjungarna gå ut i världen, för att berätta om Jesus och sprida hans lära. Det uppdraget pågår än i dag.

Avtoning

FOTO: VLADGANS/ GETTY IMAGES

VÄNDPUNKT 2 # X 2016

20am321_paskens_dramaturgi_21585.indd 19

TID 19

2020-03-20 10:54


Arbetstid & fritid

Forkarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén:

”Vi behöver en ny syn på arbetet” Har du jobbet på hjärnan? Det är normalt. Kraven i arbetslivet ökar snabbt och vi springer allt fortare för att klara vad vi ska. Många av oss tänker på arbetet i princip dygnet runt. Forskarna Charlotte Petersson och Lisbeth Rydén anser att vi behöver prata om förutsättningarna för arbetet, och de normer som styr hur vi hanterar våra arbetsliv. På kontoret glor väggarna stumt, åtta långa timmar om dagen. Här går inte att tänka. Dags att ta en paus på en halvtimme och promenera fram lite idéer. Men vänta nu – är det en paus, om jag går ut i parken och löser jobbproblem? Och jobbar jag egentligen om jag sitter och tomglor på en skärm? Hur ska jag göra med arbets­tiden om jag tänker bättre på min fritid än på jobbet? Vi måste börja prata om normerna i arbetslivet, anser Charlotte Petersson, doktorand inom urbana studier på Malmö Universitet, och Lisbeth Rydén, doktorand i företagsekonomi på KTH. Deras respektive forskning har öppnat för både stora och inte så väl utforskade frågor om normer, identitet, mening och organisation. NÅGOT CHARLOTTE Petersson har slagits av är att många av oss tycks jobba mer än vi är medvetna om. Enligt den tidsbaserade norm för ersättning för arbete som gäller för många, så är ”arbete” per definition det som görs på arbetstid. – Jag misstänker att vi jobbar mycket mer än vi själva tror. Jag blir mer och mer övertygad om det när jag analyserar mitt forskningsmaterial, säger Charlotte Pettersson. Hennes forskningsprojekt ”Stick ut” har

20

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 20

våra arbetsplatser, trots att så många fler av oss än tidigare har kunskapsintensiva jobb. Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss, utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Då får vi dessutom mycket effektiv återhämtning. Och ändå är det inte riktigt okej att göra så. Och om själva arbetsplatsen är illa lämpad för tankearbete, kanske en del av förklaringen kan ligga i att själva tänkandet förutsätts redan vara gjort. ­Charlotte – ”Tänket” förväntas finnas på ­Peterssons plats redan. Lite tillspetsat kan och Lisbeth Rydéns forskning har öppnat man säga att arbetstiden främst för en diskussion om vänt upp och ned på hur deltycks vara till för produkten av hur vi ser på arbetet. tagarna ser på hur de arbetar, tänkandet: ett beslut kan fattas, FOTO: MARIKA inte minst på idén om när arbeett problem lösas eller en rapport ­SIVERTSSON tet utförs. Ett antal tjänstemän i skrivas. Om det är så vi ser på det Malmö Stad deltog i studien, som måste vi göra själva tänkandet på gick ut på att de skulle sticka ut och ­bussen, under gympasset eller i duschen, arbeta i naturen istället för på kontoret. om vi ska klara jobbet. Men i projektet diskuterades också normer VI HAR enligt Charlotte Petersson inte mycket grundligt. Inledningsvis fick deltatillräckligt diskuterat allt som krävs av oss garna reflektera över vad de gjorde på jobbet, under arbetsdagen, givet hur samhället och vilka aktiviteter, var de utförde dem och hur arbetslivet förändras. det fungerade. För flera innebar det en stor – Helt plötsligt kan vi ta reda på vad som aha-upplevelse. Om de har diskuterat arbetet helst, bara en sådan sak. För några år sedan en hel fikarast, har man haft rast då? var jag tvungen att fysiskt ta mig till ett uni– En stor del av ”Stick ut” handlar om förversitetsbibliotek… Men nu finns inga ursäkutsättningarna för att arbeta utomhus: Vad ter, allt finns på internet. Har jag inte fått fatt kan hindra det, vad kan vi behöva för att göra i en uppgift så är det bara jag som inte gjort det? Det visade sig att det största hindret för tillräckligt, eller som inte kan tillräckligt. att arbeta ute var känslan av att smita från Lisbeth Rydén instämmer. Hon kan lätt jobbet, berättar Charlotte Petersson. se anledningar till att så många av oss ägnar DELTAGARNA VITTNAR i studien om att de hela livet åt arbetet: det är som hon ser det en jobbar bättre ute, men att de ändå känner sig del i ett identitetsarbete som under den snabskyldiga när de gör det. Normerna om var ba samhällsutvecklingen har blivit alltmer arbete ska utföras – och kanske också om hur intensivt. Särskilt olyckligt är det när organihärligt man får ha när man utför det – sitter sationer inte ger förutsättningar för anställda djupt. Det är till men för effektiviteten såväl att göra vad som enligt den egna yrkeshedern som för återhämtningen. är ett bra arbete. – Vi är dåliga på att stötta tankearbetet på – Om arbetet är en viktig del av ens iden-

April 2020

2020-03-20 10:16:09


”Det visade sig att det största hindret för att arbeta ute var känslan av att smita från jobbet.” Charlotte Petersson

titet blir ju frågan ”gör jag ett bra arbete?” egentligen en fråga om ”duger jag?”. Det är en existentiell fråga. Inte undra på att vi springer benen av oss för att känna att vi gör ett tillräckligt bra jobb. Charlotte Petersson ser det knappt som ett alternativ att inte känna mening i arbetet i dag: – I dag blir det nästan som ett krav att göra det, vi klarar inte av jobbet annars i den komplexitet som råder. Och för många kan det också finnas någonting väldigt positivt i att arbetet kan bidra till en stor del av identiteten. Men vi måste reflektera över både hur vi ser på arbetet och hur det går till i praktiken. BÅDA FORSKARNA är själva bekanta med situ-

Flera forskningsstudier visar att vi är mer kreativa när vi rör på oss. Utslaget är som störst när vi gör det i naturmiljöer. Kanske dags att utmana normerna om var arbete ska utföras? FOTO: ROBERT DALY/GETTY IMAGES

ationen att ha en kurs att undervisa och minimalt med timmar för att genomföra undervisningen. Men, som Lisbeth Rydén påpekar: ingen av dem skulle drömma om att gå in till studenterna och säga ”i dag blir det bara en halvtaskig föreläsning eftersom jag inte fått tillräckligt betalt för att hinna göra den bra.” – Samtidigt har system för att mäta resultat och styra kvalitet tillkommit. Tiden vi får på arbetstid att ägna oss åt vad vi egentligen ska göra blir allt mindre. Det är ett av huvudproblemen, säger Charlotte Pettersson. Hon gör en djupandning. Varje dag arbetar hon med sin del av lösningarna på de problem utvecklingen i arbetslivet har skapat. Men hon diskuterar inte forskning och resultat, just nu, utan de tankar som hennes och andras forskning har väckt. Om hur livet skulle kunna vara. – Jag kan inte förstå att vi har en värld där vi har rätt till arbete. För mig är det helt upp och ned. Ska man ha rätt till något borde det vara till återhämtning och vila. Och till mat, värme och trygghet. Till sammanhang och mening. Kan man ha rätt till mening? Man kan önska att det vore så.

MARIKA SIVERTSSON

Mars 2020

20am321_arbete_ny_syn_21587.indd 21

21

2020-03-20 10:16:12


Äventyr

”Jag har insett att paradiset är där du befinner dig”

Arnold driver ­Kannibalmuseum i Önneby.

Arnold Wernersson, 62, har vigt sitt liv åt att resa. Han har träffat kannibaler, blivit arresterad av säkerhetspolis och liftat genom Afrika med en säck och en dunk vatten. Och lärt sig en och annan livsvisdom längs vägen. – Det viktigaste är att vara vänlig mot människor. AV JACOB HÄRNQVIST FOTO: JOI GRINDE DET ÄR kallt i luften när vi träffar Arnold Wer-

nersson på hans gård i Önneköp utanför Hörby. Gårdsbyggnaden från 1800-talet utstrålar lugn och ro liksom Arnold själv. Stress och rastlöshet verkar vara okända begrepp här. Men allt är inte stilla. Under den lugna ytan finns en nyfikenhet och äventyrs­lust som tagit Arnold på otaliga äventyr jorden runt. Vid 62 års ålder kan han konstatera att han han varit på resande fot halva livet. Han har besökt 171 länder, blivit förhörd i fuktiga källare, träffat medicinmän, kannibaler, mambor och giftspindlar och lurat döden med en hårsmån ett otal gånger. Uppväxten var dock allt annat än äventyrlig. Snarare trygg och ombonad. – Jag växte upp på den här gården där jag fortfarande bor med min fru Anne-Britt. Jag hade ett väldigt naturnära liv som barn. Vi var en småbrukarfamilj med ardennerhästar. Man tog sig fram genom att cykla, rida, gå eller ta bussen. Pappa dog alldeles för tidigt så jag skötte gården tillsammans med min mamma Carla. Hon lever fortfarande och är 101 år gammal nu. 22

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 22

Det naturnära livet har betytt mycket för Arnold. – Som barn var jag ofta ute i skogen och hjälpte till. Jag tog hand om djuren och hämtade korna på morgonen inför mjölkningen. Självklart var det inte helt frivilligt alltid. Men det var en sund uppväxt. En uppväxt som tidigt hade ett stråk av sökande. Till en början var det dock inte äventyr och exotiska platser som lockade. – Som barn brukade jag följa med mamma till kyrkan. Jag grät när jag inte fick följa med. Och i femårsåldern brukade jag ställa mig på en stol i köket och predika för mina systrar. Och så tog jag kollekt. De tröttnade rätt fort på det. MÖJLIGEN BLEV systrarna lättade den där

dagen då Arnold upptäckte något mer spännande än improviserade predikningar och envis kollekt. – Jag var fem år när jag hörde upptäckts­ resanden Sten Bergman på radion. Han berättade att han blivit adopterad av kanni-

baler. Det gjorde ett enormt intryck på mig. När man är född på landet låter det ju helt fantastiskt att gå runt i djungeln och träffa urbefolkningen. Så jag började fantisera om det. I samma veva blev jag intresserad av folkliv och geografi. Jag läste snabbt ut alla böcker om främmande länder och upptäcktsresanden i vårt lilla bibliotek i Önneköp. Som fjortonåring var det äntligen dags. Då gjorde Arnold sin första riktiga äventyrsresa. Den gick till Österrike och Italien. – Jag tog en bussresa på egen hand. Några år senare började jag arbeta på sjön och i flottan och sedan gjorde jag FN-tjänst som sambandsbefäl i Sinaiöknen. Sedan bodde jag ett tag vid Röda havet i ett hippiekollektiv och bestämde mig för att resa för alla pengar jag tjänade i mitt liv. Det tog inte lång tid förrän planerna sattes i verket. Arnold gjorde sin första riktiga långresa som tjugoåring. Han och två vänner var på resande fot i nästan ett och ett halvt år. – Vi var tre grabbar som bestämde oss för att resa jorden runt. Vi tog oss genom hela USA

April 2020

2020-03-20 10:16:01


Arnold Wernersson har hunnit med det mesta under sina många år på resande fot. Simma bland hajar är en av sakerna han kan checka av.

med bil och tältade längs vägen. Sedan tog vi oss genom Sydamerika och så småningom runt hela klotet. Efter det visste jag att det var det jag ville göra för resten av livet. Jag var fast. UNDER SINA många resor har Arnold sett

mycket som vidgat hans perspektiv. Och han har gjort många ovanliga bekantskaper. Bland annat med ett antal schamaner och medicinmän som gjort stort intryck. Och tydligen var det ömsesidigt i minst ett av fallen. – En medicinman i norra Panama ville att jag skulle stanna i några år. Han hade ingen som kunde bevara hans kunskap och ville att jag skulle göra det. Han tyckte att jag verkade lämplig. Jag hade nog stannat om jag inte haft familj. Ordet medicinman låter kanske som något ur en Tintin-berättelse. Men naturligtvis är begreppet mer komplicerat och nyanserat än så. – Medicinmän kan vara själasörjare som botar sjukdomar via dina förfäder. De kan också bota akuta och fysiska sjukdomar med ört-

April 2020

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 23

Arnold Wernersson Ålder: 62 år. Gör: Äventyrare, samt driver Arnolds Kannibalmuseum i Önneköp. Familj: Frun Anne-Britt och barnen Odin, Victor och Shanti. Bor: I Önneköp utanför Hörby.

mediciner. De kan även vara väldigt duktiga på att bota psykiska problem. En läkare i Sydafrika som inte kan hjälpa dig med dina neuroser kan utan vidare skicka dig till en medicinman. Det är helt öppet och normalt där. Men alla människor är förstås inte konstruktivt lagda. Arnold har träffat personer som jobbar på motsatta sättet också. – Jag har mött ett antal jujumän, eller folk som jobbar med svartkonst mot betalning. Vill man någon illa kan man gå till dem och förklara vad man vill ska hända personen man vill hämnas på. Ofta får man betala stora pengar för det, ibland en hel årslön. Häxdoktorn använder sedan sina kontakter för att förstöra någons karriär eller rykte eller vad det nu kan vara. Ibland räcker det med att folk får veta att den här personen har fått en förbannelse på sig för att det ska gå illa. Folk börjar ju undvika den här personen då. Hen blir isolerad och det hela blir en självuppfyllande profetia. Ingen vill ju jobba med någon FORTS.

23

2020-03-20 10:16:03


Resor

I Arnolds kannibalmuseum i Önneköp utanför Hörby finns minnen från alla hans resor.

som fått onda ögat på sig av en häxdoktor. Och ibland är detta kopplat till kannibalism. – Man sluter pakten genom att äta en hjärna eller lever från någon människa som försvunnit. Det är inte helt ovanligt i vissa afrikanska länder. ETT LIV av resande har förstås en hel del strapatser och obehagliga upplevelser. Men också ett stort antal varma möten. Som med urbefolkningen i Madagaskar. – Jag tog mig fram genom ett sumpmarks­ område med kanaler och vandrade genom gyttja och regn. När jag nådde byn var jag fruktansvärt nerkyld och våt och riktigt mise­ rabel. Hela byn var uppbyggd runt ett torg och allting var gyttja och husen stod på pålar. Till saken hör att Arnold var i stort behov av att gå på toaletten. Och att det inte fanns någonstans att göra det privat. – Jag skulle just sätta mig bakom ett träd när 50 barn ställde sig runtomkring och titta­ de. Alla skrek och skrattade. Det var inte mycket att göra än att bjuda på sig själv. – Jag hade en dosa luktsnus i fickan och jag bjöd allihop efteråt. Hövdingen också. Alla provade och vi fick riktigt bra kontakt. Sedan kom natten och det var fullmåne och regnet slutade äntligen falla. Det var stjärnklart och trolskt. Och plötsligt hörde jag folk sjunga utanför mitt hus. Jag gick ut och såg dem gå

24

20am321_arnold_eventyraren_21583.indd 24

”Hundra personer stod på flodstranden och vinkade av mig medan de sjöng ’Helan går’ för full hals.” I Ecuador fick Arnold köpa ett krympt människohuvud, för att magin i det ”ändå hade tagit slut”.

där i rader längs torget. Hövdingen förklara­ de att de sjöng välkomstsånger för mig. Varpå alla stannade upp och tittade på Arnold. – Och jag förstod att det var min tur att sjunga. Jag blev helt tyst och kom inte på nånting alls. Det enda som dök upp i skallen var ”Helan går”. Så jag sjöng så högt jag kun­ de, om och om igen. Så småningom började hela byn sjunga med. Det var helt surrea­ listiskt. När jag åkte båt nästa dag för att ta mig därifrån stod hundra personer på flod­ stranden och vinkade av mig medan de sjöng ”Helan går” för full hals.

SÅ HÄR långt har Arnold varit i nästan samt­ liga länder på jorden. Han saknar bara sex länder i Afrika och två i Sydamerika och ett i Europa samt några söderhavsländer och någ­ ra arabstater. Kommer han någonsin att kunna bocka för världens samtliga länder? – Jag vet inte om jag klarar av att se alla länder i världen. Det är inte så viktigt. Det är resan i sig som är poängen. Jag är mer intresserad av att träffa folk och prata. Det som berört mig under mina resor är mina möten med människor. Det är den direkta kontakten som är fin. Något som kan kännas som en brist­ vara i vårt uppkopplade och prestationsin­ riktade samhälle. – Alla stressar och försöker förverkliga sig själva genom att jobba dygnet runt och ingen hinner nånting. Det finns inte tid till barnen eller ens till att laga riktig mat. Många är fast i en cirkel som är väldigt ond. De lever på heloch halvfabrikat som är sockrat och förgiftat och hinner inte ge varandra den där tiden som alla behöver. Och vi är inte ute i naturen mycket heller. Den tidiga fascinationen över att upptäcka och se världen har kanske gradvis omvandlas till en vilja till mening här och nu. – När jag var ung ville jag hitta paradiset. Nu har jag insett att paradiset är där du själv befinner dig. Det är där du måste skapa det.

April 2020

2020-03-20 10:16:06


Teater

STUMPENFöreställningarna har varit många och av skiftande slag. Allt ifrån egenskrivet till världsklassiker som Mannen från La Mancha.

Så hittade de hemlösas teater hem Sju kyrkoherdar kontaktar kommunen, de ville göra något viktigt för att fira Jesus Kristus inför år 2000. Dåvarande kommunstyrelsens moderata ordförande Björn O Anderberg tyckte idén lät bra. Tillsammans bestämde de sig för att satsa på de hemlösa. HELSINGBORG LÅG i framkant med arbetet

för hemlösa, och nu fick man chansen att arbeta med frågan på både lokal som natio­ nell nivå. Projektet möjliggjordes med stat­ liga medel, ett par miljoner sammanlagt. Per Tornee utsågs till projektledare och Björn O Anderberg till ordförande. Den 30 september 1999 blev datumet då huvud­ arrangemanget skulle hållas. Förutom kyrkan

April 2020

20am3211_stumpenensembeln_22494.indd 25

och kommunen fanns psykiatrin med i pro­ jektet. Utöver debatter och föreläsningar skulle det bjudas på underhållning. Projektledaren var bekant med skådespelaren och Helsing­ borgs stadsteaters tidigare chef Hans Polster, som vid tillfället spelade teater med förening­ en RSMH, riksförbundet social och mental hälsa. Han blev till tillfrågad och tackade ja till att medverka och strax efter hölls de för­ sta mötena på Ria. Möten som var långt ifrån traditionella. På den tiden var Ria den enda mötesplats inom­ hus för de hemlösa, vilket innebar att lika stor del som lyssnade på Polsters idéer, lika stor del var där för att äta och vila, ta en dusch eller medicinera sig. Men några lyssnade och tyckte att det lät

intressant. Om inget annat utlovades det fika vid varje sammankomst, något gruppen hållit fast vid sedan dess. Repetitionerna kom igång, med blandade framgångar – men en pjäs blev det. PC Jer­ silds Stumpen. I SISTA stund höll allt dock på att gå om intet.

Vid en av slutrepetitionerna i Gustav Adolfs kyrka, där föreställningen skulle ges, närva­ rade en präst som reagerade starkt över alla svordomar – och med ens blev det stopp. Stadsteatern ställde dock upp och erbjöd sina lokaler. Föreställningen Stumpen blev verklighet. Stående ovationer och en före­ ställning till. Nu har Stumpenensemblen funnits i drygt FORTS. 20 år. 25

2020-03-20 11:06:01

d


Teater

REPETITION PÅGÅR Stumpen är numera en välkänd teatergrupp. I fjol gick dess initiativtagare Hans Polster bort. Saknaden är stor. Men verksamheten fortsätter i samma anda som tidigare och lockar nya att vara med. TEXT OCH FOTO: TEA KEMPPAINEN STUMPENENSEMBLENS STYRKA har kanske alltid varit dess blandning av medlemmar. Redan från början bestod gruppen av allt ifrån totalt ovana till erfarna amatörer och proffs. Från början var det dock hemlösa, människor i missbruk och med psykisk ohälsa som var huvudmålgruppen – och under åren som gått är det många som gått vidare och rättat till sina liv. Och föreställningarna ensemblen har satt upp under åren har varit många och av högst skiftande slag. Allt ifrån egenskrivet material till världsklassiker som Mannen från La Mancha, som sattes upp i flera omgångar. Bland annat spelades den för gymnasieskolorna i Helsingborg. Och Henning Mankell skänkte

26

20am3211_stumpenensembeln_22494.indd 26

”Vi vänder oss till dem som liksom vi andra i gruppen antingen kommer från ett förflutet i psykisk eller fysisk hemlöshet eller om du på något sätt känner dig hemma med oss.” Stumpenensemblen ­repe­terar inför vårens föreställning Lyckliga gatan.

sin föreställning Tyckte jag hörde hundar, vilken fick stor uppmärksamhet. Stumpen har även spelat på stadsteatern, senast Begravt barn, som regisserades av Jan Nielsen. MÅLGRUPPEN HAR alltid varit densamma

och vänder sig till dem som känner för dem som, eller själva, befinner sig i utanförskap. – Jag var med en vända i Stumpen tidigare, men det blev inget då för jag var så inne i mitt missbruk. Nu är jag ren sedan länge men kände att jag vill göra något, så att jag inte isolerar mig, säger Eva Henriksson som är nyast i gänget. Många runt bordet nickar. Gemenskapen är viktig, teatern likaså.

April 2020

2020-03-20 11:06:02


Stumpen Talismanen

FOTO: TEA KEMPPAINEN

Uppvärmningen ­består av alltifrån stolsförflyttningar till kast med boll, som här med Lillemor Haglundh.

Stumpenensemblens pjäser i urval

Jan-­ Eric ­Wehlin har varit med i Stumpen ­sedan starten och för ­honom har teatern varit väldigt betydelsefull.

Högsta ­ insten v Ingeborg Holm Mannen från La Mancha Tyckte jag hörde hundar (pjäs som ensemblen fick av Henning Mankell) Uppstoppad hund Tillståndet

”För första gången i mitt liv kände jag att jag dög” Han var närmare 50 och strulade mest runt. Jan-Eric Wehlin var en av de första som gick med i Stumpen. – Något jag aldrig ångrat. För första gången i mitt liv kände jag att jag dög till någonting. Någonting mer än allt strulande. Jag kände att jag hittat rätt. MYCKET SNURR och handel och van-

– Stumpen har hjälpt mig jättemycket. Jag blev mobbad på min förra arbetsplats och mådde väldigt dåligt. Här mår jag bra och det är jätteroligt, inflikar Lillemor Haglundh. EYVIND ANDERSEN som varit engagerad i teatern sedan Mannen från La Mancha är numera ansvarig konstnärlig ledare och mån om att fortsätta arbetet i Polsters anda. Förutom föreställningen Lyckliga gatan som ska sättas upp senare i vår har Stumpen även dragit igång en ny grupp. Förhoppningen är att locka till sig nya. Och precis som när man startade en gång för 20 år sedan har man bland annat gått via Ria. Tisdagskvällarna är avsatta till det nya projektet och för intresserade är det bara att kontakta ensemblen eller dyka upp i Folkets hus b-sal klockan 16.00–18.00. – Vi vänder oss till dem som liksom vi andra i gruppen antingen kommer från ett förflutet i psykisk eller fysisk hemlöshet eller om du på något sätt känner dig hemma med oss, hälsar ordförande Madeleine Grothen.

April 2020

20am3211_stumpenensembeln_22494.indd 27

del, som han själv uttrycker det, var Jan-Eric Wehlins vardag. Trots att han oftast ordnat det med boende så var hans liv allt annat än i ordning. – Fast de flesta polarna saknade ju lägenhet. Ända sedan barnsben har han mer eller mindre fått klara sig själv. Mellan tre och 16 år hann han med att bo på elva olika ställen, allt ifrån barnhem till fosterföräldrar och ungdomsvårdsskolor. – Jag gick med på det mycket för morsans skull, men det är klart det har präglat mig. Mycket. Jag litar inte på någon.

DE SENASTE 20 åren har dock betytt stor skillnad för Jan-Eric. Förutom allt han lärt sig om teater har Stumpen öppnat dörrar för honom och gett honom möjligheter som tidigare var mer eller mindre otänkbara i hans liv. – Skrivit har jag alltid gjort, men i och med Stumpen har det blivit mer strukturerat. Jag skriver svenska texter till låtar och manus, men jag har även medverkat på julskivor som spelades in till förmån för Hemlösas

hus och så har jag filmat en del. Jan-Eric Wehlin var också en av huvudpersonerna i Robert Lill­ hongas film om teatergruppen. – Men utan Hans Polster hade det aldrig blivit något. Det hade inte fungerat med vem som helst, och för Hans hade alla lika stort värde. Ingen var mer värd än någon annan, proffs som amatör. TIDIGT MYNTADE Hans Polster

uttrycket ”Världens mest flexibla ensemble”. Något som kommer från situationer som rollbyten in i det sista. Folk som inte varit i form när de väl dykt upp. Situationerna man fått hantera har varit många. – Men föreställning har det alltid blivit, och det har oftast löst sig bra. Men, som sagt, det hade aldrig gått utan Hans Polster, säger Jan-Eric Wehlin som minns skaparen och vännen med stor värme och respekt. – Vet du förresten att vi ett år blev valda till Helsingborgs andra viktigaste händelse? På första plats kom HIF som tog sig till Champions League.

Tror du att det skulle gå att göra något liknande projekt idag, som satsningen på hemlösa och teater?

– Då låg det helt rätt i tiden. Nu finns det ett helt annat arbete och syn kring hemlösa, det jobbas med det på ett helt annat vis. – Däremot skulle jag gärna se att man gjorde något med alla de ung­ domar som håller på och bränner bilar och rånar folk. Få dem att ställa sig på scen och få känna att de betyder något och ge dem bättre självkänsla. Det tror jag på.

TEA KEMPPAINEN

27

2020-03-20 11:06:04


Helsingborgs kyrkor

Gustav Adolfs

— hjältekonungens k Svenska kyrkan Helsingborg har tio kyrkor — från Raus kyrka i söder till S:t Andreas i norr. Men vet du varför de heter som de gör? I några nummer framöver ger vi dig bakgrundhistorien. Vi börjar med kyrkan med det höga tornet: Gustav Adolfs kyrka. Rikard Honnér, församlingspedagog och arkivansvarig i Gustav Adolfs församling, guidar i kyrkans historia.

GUSTAV ADOLFSKYRKAN invigdes på pingstdagen den 6 juni 1897. Under en lång tid stavades Gustaf med ”f”, för att senare övergå till en stavning med ”v”. Men varifrån kommer själva namnet på kyrkan? År 1894 föreslog kyrkorådet att kyrkan skulle heta S:t Petri, efter en kyrka som fanns i staden under medeltiden. Men så blev det inte, eftersom en kyrkostämma under samma år beslutade att namnet på kyrkan skulle vara Gustaf Adolfs kyrka. Någon motivering till namnvalet finns inte i protokollet. Trots att motivering saknas, så är det två personer som kan komma ifråga. Antingen Gustav II Adolf eller Gustav IV Adolf. Trots att Gustav IV Adolf på sin tid lär ha varit populär i Helsingborg, så var den mest kände av dem Gustav II Adolf. Det var han som var hjältekonungen i skolböckerna för sin insats under trettioåriga kriget på 1600-talet. Så att kyrkan uppkallades efter Gustav II Adolf var troligen så självklart att det inte behövde nämnas i ett protokoll.

”Namnet Gustaf Adolfskyrkan skulle påminna om honom, som göt sitt blod på Lützens slätter för den lutherska tros friheten...”

MEN DET finns faktiskt en annan källa än de gamla kyrkoprotokollen, och det är lokaltidningarna. Så här står det i Helsingborgs Dagblad den 8 juni 1897 i ett referat från invigningsgudstjänsten: ”Namnet Gustaf Adolfs-kyrkan skulle påminna om honom, som göt sitt blod på ­Lützens slätter för den lutherska tros frihe-

ten. I detta hänseende borde hans namn stå som en förebild för oss.” Även Öresunds-posten skrev den 8 juni 1897 om invigningsgudstjänsten: ”I sitt invigningstal framförde kontraktsprosten bl. a. ett tack till Helsingborgs invånare för de stora uppoffringar, de gjort för

28

20am3211_kyrkohistoria_22509.indd 28

Med hjälp av arkiv och gamla protokoll har Rikard Honnér hittat historien bakom Gustav Adolfskyrkan som stod klar 1897.

att få kyrkan till stånd, en sak som kontrakts­ prosten ansåg synnerligen behöflig ’för traktens arbetare och fattige’, samt meddelade att man beslutit uppkalla den nya kyrkan efter ­konung Gustaf II Adolf, hvilken gjort så mycket för den svenska kyrkan”. SLUTSATS: Gustav Adolfskyrkan i Helsingborg är uppkallad efter Gustav II Adolf, en hjältekonung i Sverige under slutet av 1800-talet, och flera decennier framåt. RIKARD HONNÉR församlingspedagog i Gustav Adolfskyrkan

April 2020

2020-03-20 11:05:45


s kyrka Nyfiken på mer? I Gustav Adolfs kyrka finns mycket som berättar om svunna tider. Bland annat finns där en liten utställning med äldre inventarier som tidigare funnits i kyrkan. Vill du hellre uppleva kyrkan irl erbjuds både vinds- och tornvandringar. TA KONTAKT med Rikard Honnér på telefon: 042-18 91 14.

April 2020

20am3211_kyrkohistoria_22509.indd 29

Solceller sparar både pengar och miljö.

Självförsörjande på el vid Pålsjö kyrkogård SOMMAREN 2017 stod den nya ekono-

mibyggnaden vid Raus kyrka klar med garage, verkstad, tvätthall och laddningsstation i ett. Just laddningsstationen var ett viktigt steg i Svenska kyrkan Helsingborgs pågående miljöarbete. Laddningsstationen försörjs av ström från solceller på taket, och nu ska nästa byggnad i pastoratet få solceller, kyrkogårdsförvaltningens ekonomibyggnad vid Pålsjö kyrkogård. Solcellerna kommer att placeras på ekonomibyggnaden, en cirka 50 meter lång byggnad där kyrkogårdsförvaltningen förvarar maskiner och material. Samtliga elfordon som används på kyrkogården kommer att kunna laddas genom solenergin.Överskottet av el som produceras av solcellerna kommer att säljas tillbaka ut på elnätet. Årliga elförbrukningen i dessa byggnader uppgår till cirka 65 000 kWh varav solcellerna beräknas kunna producera 40 000 kWh. Genom solcellerna sparar kyrkogårdsförvaltningen både pengar och miljö. – Förhoppningen är att vi till stor del ska kunna bli självförsörjande på el till den här lokalen, åtminstone under sommartid, berättar Kim Larsson som är fastighetstekniker på fastighetsavdelningen. Redan i februari börjar solcellerna producera lite elenergi för att sedan öka under den ljusare tiden av året då det är fler soltimmar. Den mörkare tiden på året är produktionen från solcellerna väldigt liten. I början av maj hoppas man att arbetet med att installera solpaneler på ekonomibyggnaden är igång.

29

2020-03-20 11:05:47


På gång i Helsingborg

Pilgrim Helsingborg

— en vandring med inre och yttre mål HAR DU hört talas om pilgrimsvandringar?

Kanske har du också varit med på någon? Svenska kyrkan Helsingborg anordnar en rad pilgrimsvandringar under året. Ordet pilgrim kommer från latinets peregrinus som betyder främling. Som pilgrim ger du dig av från det hemvanda mot det okända. Du får ta emot nya erfarenheter, möten och insikter, ensam eller tillsammans med andra. En pilgrim har både ett inre och ett yttre mål med sin vandring. De inre målen kan vara ökad självkännedom eller att känna frid och Guds närvaro. Det yttre målet är den fysiska plats där vandringen slutar. Vi vandrar i tysthet, eller har en fråga eller

tanke med på vandringen. Ofta vandrar vi mellan olika kyrkor, ibland med en gudstjänst i anslutning. I Helsingborg använder vi oss ofta av de sju pilgrimsnycklarna: Frihet Enkelhet Tystnad Bekymmerslöshet Långsamhet Andlighet Delande Vill du vandra med oss, eller är nyfiken på pilgrimsvandring. Följ Pilgrim Helsingborg på facebook eller läs mer på svenskakyrkan. se/helsingborg/pilgrimhelsingborg

SPOTIFYLISTAN: FILMMUSIK

1 ”Streets of Philadelphia” från Philadelphia – Bruce Springsteen 2 ”Quiet Night” från Wallander – Anna Ternheim, Fleshquartet 3 ”Into the unknown” från Frozen 2 – Idina Menzel, Aurora 4 ”Turn the tide” från Jag saknar dig – AiluCrash 5 ”Gabriels Oboe” från The Mission – Ennio Morricone 6 ”I see fire” från The Hobbit – Ed Sheeran 7 ”Love Theme” från Cinema Paradiso – Ennio Morricone 8 ”When you believe” från Prinsen av Egypten – Whitney Houston/Maria Carey 9 ”Circle of life” från Lejonkungen – Carmen Twillie, Lebo M 10 ”Now we are free” från Gladiator – Lisa Gerrard, Klaus Badelt

Älskar du lakrits? Då kan du fira Jesu uppståndelse med det. Det är nämligen lakritsens dag just på påskdagen i år. #brakombo

30

20am3211_plock_22507.indd 30

April 2020

2020-03-20 11:05:45


Korsord

Korsordsdags Nytt år och nya möjligheter att vinna biobiljetter i vår korsordstävling. Vi fick in många fina mejl och vykort med rätta svar, och de som de här gången hade tur i utlottningen bland de rätta svaren är Ingegärd och Daniel. Biljetterna kommer med posten. Facit finns på vår webbsida svenskakyrkan.se/helsingborg/amos.

Tävla om biobiljetter

Sista datum för att vara med i utlottningen av biobiljetter för det här numrets ordfläta är den 10 maj. Glöm inte att ange er postadress för att vi ska kunna skicka ett eventuellt pris. Svaret på ordflätan mejlar ni till helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka via vanlig post till Helsingborg Amos, Box 1453, 251 15 Helsingborg. KORSFÄSTES TILLSAMMANS MED JESUS

RÅSOCKER

GER JOURLÄKAR- PROV PÅ GÖRA MARATON

RÅMATERIAL

TORKA AV

INLEDDE FASTAN

DJUNGELVÄXT ÄR RADARPARET

BYGGELEMENT UPPVAKTA KOMMANDO

SAMVETSKVAL HAR TIDEN FÖR SIG

STUDIEOMRÅDE

ALLIANS KAN PÅVERKA BETYG INGEN KOMMA NÄR DET FRAM GÅR I ETT TILL

KORPULENT

TÖLP

KVISTAR

HAR 27 MÅNAR

PONNY VÄNDKORS

HELGONBERÄTTELSE

HELT UTAN ENTUSIASM

VISA MED FINGRET

RUSNINGSFENOMEN HUGGA PÅ

NAVELN ÄR ETT

PETA PÅ MED FOTEN BRUTAL

RÖRA SIG PLANLÖST

INTE UTAN SNÖ

KÄK PARTI

20am3211_plock_22507.indd 31

SKAKAR OM ÄDELSTEN

TRÄD SOM LIDER AV SJUKA HÖRS ANTROFRÅN DEN SOM POID AVSTÅR LÖGNAKTIGA TANDLÖS

HÄRK FÖRST PÅ FINSKA DIREKT

HALVGRÄS

GÖ R LÅS PÅ TAPETEN

1 1 APRIL S:TA MARIA KYRKA JARL OCH HÖJD

NYHETSBYRÅ TALA SPETTYST SIGT DEL AV FÖREMÅL TIMME

GÖRA EN PIRUETT

KOTA

SA INTE ROUGE OCH ETT LJUD MASCARA

EJ

FÖRST I TUPPATTRIBUT RAMSA

KRITISK PENSION AUTONOMSTÅR PÅ EGNA

KOSTAR INGET GEMEN

ÅTERKLANG

April 2020

TILLTAL BEHANDLING

VINTAGE S EMMEL- VÄDER DAG SOM LÅTER

SMÅAKTIGT

BOK I BIBELN SOM FÖRKNI P PAS MED PURIM

GÖRA NÅGOT DOPET ÄR EN

SOMMARDRÖM

JANE DOE

HÅRSLINGA

RI K PÅ OMEGA 3 BÖRDA

VARA VITTNE TILL

SAKNAR LIKNÖJD

SES MED TILL VARJE HÖR HEMMA

DJUP RYNKA

LITEN SÄL

BUS KE FÅR SYSKON KANSKE DELA

EN SORTS TUNNA INVÄNDNING

RUTMÖNSTER

RÄKNEORD

LIGGER UNDERLÄGSEN I STÄMMA

31

2020-03-20 11:05:46


Foto: Deborah Rossouw / Ikon

FASTEAKTIONEN 2020

STÅ PÅ MODETS SIDA För alla människors rätt att leva i frihet från våld.

TILLSAMMANS KAN VI GÖRA SKILLNAD

svenskakyrkan.se/act

20am3211_bon_22730.indd 32

2020-03-20 11:05:52


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Amos Helsingborg Påsk 2020 by Berling Media - Issuu