Amos Helsingborg

Helsingborg DEC 2018

Välkommen till våra kyrkor i advent och jul!

De glömdas gravar Motivation, omtanke och medmänsklighet

Porträttet: Louise Hoffsten Så mycket bättre var bland det tuffaste och roligaste jag gjort.

Tema: Stjärnor

De tre vise männen hade Betlehemsstjärnan. Vilka ledstjärnor följer du? Möt en artist som aldrig ger upp, inspirerande influencers och helt vanliga människor som gör något stort.

ODR SAMHÄLLSINFORMATION December 2018

Nu startar vi gosskör 1

Ledare Kristian Lillö

Det kan vara en farlig bild JAG TÄNKER på första advent, att Jesus kom­ mer in i Jerusalem. Det farliga är inte att han valde att rida på en åsna. För det visste ju de flesta då att mer än en kung hade gjort förut. Inte heller att människorna lägger ut palmblad på marken. Nej, det farliga kan vara jublandet. Folkets högljudda ”Hosianna”. Det var sanna och förankrade rop för alla som kände Jesus. Alla som hade träffat honom och varit med under de tre senaste åren. De visste vad han gick för. I tre år hade de ju sett och hört, vad Jesus gjorde och sade. Att blind efter blind fick sin syn tillbaka, ja även blindfödda. Att döv efter döv fick sin hörsel tillbaka. Att människor som var förlamade och psy­ kiskt sjuka blev hela igen, och familjer fick livet tillbaka. ALLT DETTA visste alla som hade varit med

Jesus ett tag. (Och att det därför var helt naturligt att Jesus kallade sig själv för läkare.) Ja, de som hade träffat Jesus, och som hade blivit bekräftade, sedda, deras rop var förank­ rade i deras individuella erfarenhet. De som hade fått mat, bröd, vatten och fisk – de kunde jubla där vid Jerusalem utan fara för andra och sig själva. Och alla som blivit inbjudna att vara med i en fungerande gemenskap – de var inte heller farliga i sitt jublande. För de kunde motivera och få all­ män acceptans för sitt jublande. Jesus hade också med ord utmanat männi­ kor. Jesus vann alltid i sådana situationer och utan att andra blev förlorare, eftersom hans grundvärdering var barmhärtighet och hans logik kristallklar. Landet var ockuperat av dåtidens största militärmakt, Romarri­ ket. Ockupationen kallades Pax Romana. Människor fattiggjordes, förnedrades, flyt­ tades runt – och olika inhemska grupper och institutioner infiltrerades och korrumpera­ des. Det var därför det på nästan varenda sida i de fyra evangelierna står att Jesus ser fattiga och sjuka människor. Det var också därför som Jesus till slut ställs inför den ”förvånade” romerske ståt­ hållaren i Judéen, Pontius Pilatus, som svek sanningen, trots att hans hustru gick i god för Jesus. Förtrycket och fattigdomen hade Jesus

Nu är det jul igen. Plötsligt är vi där, jul och advent knackar på dörren. Vi fokuserar på inspiration och stjärnor. Bland annat får du läsa om det inspirerande och viktiga arbetet på RIA – Hela Människan. Du får

2

utmanat, med ord (likt en nutida journalist), handling och förbön, och skulle få betala för det med sitt liv. Men det kan väl ändå inte vara en farlig bild att Jesus rider på en åsna och folk ropar i glädje? Nej, inte farlig för oss som vet att han hade botat sjuka, bekräftat och skapat en gemen­ skap för människovärdet istället för ytter­ ligare en krets för ”vi som är likadana – och inte som de andra”. NEJ, INTE farlig för oss som vet att Jesus satte

barnen i främsta rummet, välsignade dem i det offentliga rummet och omvärderade sin uppfattning efter möten med kvinnor, även från andra kulturer. Inte farlig för alla som fattat och själva valt att hänge sig åt barmhärtighet, mot sig själva och andra.

”Så tänd ljus efter ljus i adventstid, och lyssna på härlig musik. Och ät tillsammans!” också höra om ett arbete för försoning och förlåtelse i Israel och Palestina. Och så klart lite tips på vad som händer i jul hos oss i Svenska kyrkan Helsingborg. God jul och Gott nytt år!

Inte farlig för alla som vill följa med i den rörelse som började runt Jesus och som idag visar sig i, och är en kritisk röst för att upprätthålla demokratiska strukturer, lagar, fungerande institutioner och förväntansfull öppenhet mellan människor. Ett samhälle och en människosyn som bygger på grund­ värderingar som inte kan bortförhandlas eller riskfritt ryckas undan. MEN FARLIG för den som ropar fanatiskt och i okunnighet och av bekvämlighetsflaggat missnöje. Farlig om ropandet kopplas sam­ man med sådant som inte alls är i samklang med det Jesus står för, med vad Jesus Kris­ tus sagt och gjort. Så tänd ljus efter ljus i adventstid, och lyssna på härlig musik. Och ät tillsam­ mans!

KRISTIAN LILLÖ

Nästa nummer kommer ut den 8 februari 2019.

December 2018

Innehåll 6/18

4

På gång i Helsingborg Festhögmässa när kyrkan öppnar

Lucia är här Tillsammans på julafton

6

Om de kan förlåta

10 Tema: Stjärnor Influencern vår tids ledstjärna Porträtt: Louise Hoffsten Alla vovvar är värda ett riktigt hem 26 Sångare sökes

till ny gosskör

28 Motivation, omtanke och medmänsklighet

14

30 De glömdas gravar 31

Korsord

32 Betraktaren: Per-Olof Andersson

28

10

December 2018

Produktion: Verbum AB Tryck: Stibo Complete, 2018. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se

N VA

ENMÄRK

E

T

Redaktionen: Kontraktsprost Kristian Lillö, Linda Gustafsson och Josefine Sjöqvist. Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Foto omslag: Marcus Gustafson, Verbum.

S

Redaktion

En del av AMOS Trycksak 5041 0004

3

På gång i Helsingborg

4

PÅ STAN

Vem är din inspiratör i livet?

Magnus Sandberg:

Ella Neuhaus:

– Jag inspireras generellt av människor och speciellt människor som tänker och gör saker på ett annorlunda sätt än jag själv. Möten med människor är inspirerande.

– Det är min mormor. Jag bor väldigt mycket hos henne i veckorna och hon har alltid varit stark och hjälpt mig. Båda mina föräldrar har jobbat mycket under min uppväxt så hon har hjälp till med att ta hand om mig och alltid orkat och haft tid att lyssna på mig. Det har betytt mycket.

Kom posten med musik? I DAGARNA har vi skickat ut vårt musik­

program för advent och jul. Har du inte fått något och vill ha ett program så finns det på vår webbplats och i våra kyrkor att hämta. Klassiska jul­ sånger, jazz och swing, lucia, gospel och mycket mer. www.svenska­ kyrkan.se/hel­ singborg

4

Dino Gacic: – Inspiratör i livet? Oj, det finns en hel del. I och med att jag är intresserad av film så finns det en hel del där. Mycket regissörer. Christopher Nolan är en favorit för mig, Martin Scorsese en annan. Jag har en hel del entreprenörer och företagare som jag också inspireras av.

Laura Conciatori: – Självklart min mamma och i allmänhet människor som vill hjälpa andra och jobbar för att skapa ett bättre samhälle.

Angela Järvela Uchebe: –Mina föräldrar. Sångaren Michael Jackson har varit en inspirationskälla för mig ända sedan jag var yngre och är det även idag.

Tillsammans på julafton Vem firar du jul med? I S:ta Anna kyrka upplever vi julen gemensamt på julafton. Förutom julmat, glögg och godsaker firar vi med musik och julbön. Den 24 december klockan 14:00. Det kostar 40 kronor för vuxna, barn är gratis. Frågor? Ring på 042-18 90 63.

December 2018

Festhögmässa när kyrkan öppnar DEN 2 DECEMBER, 1 advent, öppnar

Gustav Adolfs kyrka igen efter en lång tids renovering. Vi ställer några frågor till Sofija Pedersen Videke, tf församlingsherde i Gustav Adolfs församling.

Hej Sofija, nu öppnar vi kyrkan igen, hur känns det?

– Underbart och efterlängtat! Vi har sak­ nat kyrkorummet, med rymd och ljus, mitt på torget. Hur har ni klarat er utan kyrkan under renoveringen?

– Vi möblerade om församlingssalen i för­ samlingshemmet på Södergatan 39 till kyrk­ sal. Det har gått men är inte samma sak. Vi har firat vanliga gudstjänster, men inga dop, vigslar eller begravningar. Vad är det som är gjort i kyrkan?

– Man har kalkat alla väggar, rengjort fönster och fräschat upp. Det är så skinande rent nu!

Hur firar vi att det öppnar?

– Första söndagen i advent firar vi inte bara ett nytt kyrkoår utan också festhög­ mässa med mycket musik! Dessutom har vi julmarknad på Södergatan, och senare på eftermiddagen gospelkonsert i kyrkan.

Lucia är här INGEN VILL väl missa att få träffa en lucia innan jul, och hos oss finns flera möjligheter.

Luciagudstjänst S:ta Anna kyrka 9 december kl. 14:00 Barnkörerna Tonsillarna och Tonfiskarna Luciagudstjänst S:t Olofs kyrka 9 december kl. 15:00 Barnkören Himlaväsen och barn från söndagsskolan Elimässa med luciatåg Elinebergskyrkan 9 december kl. 18:00 Musikverkstaden Luciakonsert Gustav Adolfs kyrka kl. 18:00 Studentkören Campus Luciakonsert Den Gode Herdens kyrka 13 december kl. 18:00 Barnkör och sångelever från kyrkan Lucia – Var inte rädd 13 december Raus kyrka kl. 18:00 S:ta Maria kyrka kl. 20:00 Flickkören Vox Angelica Luciagudstjänst Adolfsbergskyrkan 16 december kl. 17:00 Helsingborgs Studentkör

December 2018

5

Försoning

Om de kan förlåta

Laila är med i organisationen PCFF, ett forum där familjer från olika håll som förlorat en familjemedlem i den pågående striden möts.

6

December 2018

En israelitisk ateist, en muslimsk jordanier och en kristen palestinier. Eller en man som förlorat sin bror, en kvinna som sörjer sitt barn och en man som river förankrade murar. Och som alla är här tillsammans för att prata om försoning.

VI TRÄFFAS på Svenska kyrkan Söder, Gustav Adolfs församling. Gruppen Kvinnor talar om tro har sin träff och vi brer smörgåsar, serverar varandra kaffe och småpratar. Idag är det engelska som gäller. Vi har besök av tre gäster från Israel och Palestina. Imad Nassar är kristen palestinier från Betlehem. Han kommer från organisationen Wi’am som job­ bar med medling och konfliktlösning mellan människor. Gili Meisler är israelisk jude från Jerusalem, och kommer från organisationen Parent Circle tillsammans med Laila Moham­ mad Ahmed Alsheikh, muslimsk kvinna från Betlehem. De är här för att berätta om sitt arbete för fred i sitt hemland. –  Efter en uppväxt i ett samhälle i ständig ockupation arbetar jag genom Wi’am för att motverka förtryck. Jag är övertygad om att icke-våldsamma handlingar kan avsluta ock­ upation och konflikt, säger Imad. Konflikten i Israel/Palestina tror jag vi alla har levt med och hört om i alla tider. Och hela världen tar ställning. Fiende eller vän, soldat eller civil, flygräder eller undantags­ tillstånd, historia eller framtid, mitt land eller ditt land.

ter i Lund, Malmö och Helsingborg få berätta sitt arbete och sina organisationer. Och för att dela sina personliga berättelser. Ögonen på oss som sitter där tåras när vi hör deras berättelser. Det går att se hur hat föds, och man inser hur stort mänskligt steg det är att nå fred. Samtidigt tänds ett hopp över kraften som vi människor har i oss själva. Både Gili och Laila har blivit utsatta av den fruktansvärda ondska och mänskliga grym­ het som vi tyvärr så ofta hör om, genom his­ torien till nu, och som är så svår att förstå. De har lidit förluster och mist en familjemedlem. Gili sin bror och Laila sitt barn. LAILA BERÄTTAR hur hennes son blev akut

sjuk när han var 6 månader. De försöker snabbt ta sig till närmsta sjuk­ hus, men blir stoppade. De blir hänvisade till långa omvägar och hindrade vid flera tillfällen av israeliska soldater att ta sig fram. Allt på grund av vem hon var och vilken bakgrund hon hade. Längst vägen blir de hånade, uts­

krattade och bespottade, allt medan hennes son kämpar mot tiden. I 4 timmar hålls de kvar och hindras att köra vidare. Tills slut når det sjukhuset i Hebron. Men är det försent, sonen dör eftersom han inte kom fram i tid. Det är svårt för Laila att prata om det, och flera gånger får hon ta en paus för att hålla sina tårar borta. –  Efter det tog hatet all plats i mitt liv. Jag kunde inte gå vidare med någonting, berättar Laila. Gili förlorade sin bror. Han var bara 11 år när landet invaderades från två håll av Egyp­ ten och Syrien. Gilis bror var med i armén, han körde pansarvagn och fick lämna famil­ jen mitt i en högtid för att ge sig ut i kriget. Gilis bror kom aldrig tillbaka. Inte ens hans pansarbil gick att finna. I flera år kastades de mellan hopp och förtvivlan där rykten gick om att någon kanske hade sett honom, att han kanske satt fängslad och levde. MEN ALLT talade för att Gilis bror var död.

Ovissheten, och den väntan och det sökande som Gilis föräldrar levde i under lång tid tär­ de på familjen. Gilis mamma slöt sig mer och mer och till slut kunde de inte bo kvar i huset där de levt. Tills slut, i ett utbyte av kroppar mellan länderna fick familjen besked om att brodern var med bland de dödade även om de aldrig riktigt fått det helt bekräftat. Gili var ung, men långsamt började han att bygga upp ett hat mot det arabis­ ka folket. Han började engagera sig politiskt och blev en av de yngsta medlemmarna i ett nazistiskt och högerextremt parti. För båda kom vändningen i ett möte med en människa från ”den

ISRAEL ELLER PALESTINA.

Tredje veckan i september varje år utlyser Kyrkornas världsråd en gemensam manifest­ ation för att uppmärksamma situationen i Palestina och Israel och de svåra förhållanden som människorna i regionen har. Årets tema handlar om barn och ungdomar, och om att väcka hopp och göra skillnad. Lunds stift bjöd i det sammanhanget in Imad, Gili och Laila för att vid olika sammankomster och aktivite­

Wi’am – The Palestinian Conflict Transformation Center – ligger precis intill muren i Betlehem

”Jag är övertygad om att icke-våldsamma handlingar kan avsluta ockupation och konflikt.” December 2018

7

Försoning

Fakta Wi’am – The Palestinian Conflict Transformation Center I skuggan av muren ligger centret Wi’am. Wi’am har till syfte att utbilda och rusta ungdomar, kvinnor och barn till ambassadörer och fredsmäklare för ett rättvist, demokratiskt och fredligt samhälle, och att ge dem förutsättningar för att stå upp för sina rättigheter. Genom att fungera som en tredje utomstående part i en konflikt kan centret också genom medling arbeta för att främja fred och rättvisa mellan människor och grupper. Lunds stift har ett samarbetsavtal med centret och stöttar bland annat deras sommarläger för barn och ungdomar.

Gili, Laila och Imad jobbar alla för försoning mellan människor.

andra sidan”. Laila blir medtvingad till ett möte där palestinier och israeler möts för att prata och umgås. Laila vill inte veta av eller ens vända sin blick till en israel. Men hon följer med, och när en israelisk kvinna lägger handen på hennes knä och säger “förlåt för vad mitt folk har gjort dig och ditt barn. Och förlåt för att blod flyter mellan våra folk” så förstår hon att hon inte kan hata längre. –  Förlåtelse tar inte bort sorgen, men den tar bort ilskan. Nu kan jag känna mig fridfull inuti. För Gili kom vändningen när han lärde känna Ali, en man som återkommande bjöd honom på en cigarett och en stunds trevligt

samtal. De blev bästa vänner och Gili insåg att det inte fanns någon logik i hans hat till araber. BÅDE GILI och Laila är engagerade i PCFF som genom dialog, möten, social samvaro, utbildning och motivation arbetar för att motverka fler förluster genom dialog, tole­ rans, fred och försoning. –  Jag vill göra något av min sorg, säger Gili. Den kommer alltid att finnas där, men om jag kan använda den till något positivt så ska jag göra det.

The Parents Circle – Families Forum (PCFF) En Istraelisk-palestinsk gemensam organisation med över 600 deltagande familjer där samtliga har förlorat en familjemedlem i den pågående konflikten. Den definitiva utgångspunkten för arbetet i PCFF är att förutsättningen för att nå en hållbar fred är en försoningsprocess. Organisationen arbetar med olika resurser och kanaler som finns tillgängliga för offentliga möten och media för att sprida sitt budskap. Bland annat handlar arbetet om att dela personliga berättelser om försoning. Mer om organisationerna finns att läsa på http://www.alaslah.org/ http://theparentscircle.org/en

TEXT OCH FOTO: LINDA GUSTAFSSON

UNDER FÖRRA JULEN tog vi i Svenska kyrkan Helsingborg emot julgå-

vor via swish som vi köpte in presentkort för hos Helsingborg City. Presentkorten delades ut till familjer med barn där man hade små eller inga möjligheter att köpa julklappar och julmat. Över 100 barn fick – tack vare Swish for a Wish – ta emot ett Helsingborg City presentkort. Presentkorten förmedlades via den diakonala verksamheten i Helsingborgs pastorat. Nu är det snart jul igen och vi önskar att kunna fortsätta att väcka julglädjen av att både få och att ge. Vill du vara med och bidra till Swish for a Wish? Scanna koden med din swish-app eller skriv in numret 123 568 1705. Märk betalningen med Julgåva. En organisation som förra året stöttade swish for a wish var Frimurarna.

Swish for a wish — to be continued 8

”Att utöva barmhärtighet och visa en aktiv omtanke om utsatta medmänniskor är en viktig del av Frimurarnas grundläggande värderingar. Frimurarna har under många år delat ut bidrag till behövande i Helsingborg. Även hjälporganisationer som verkar lokalt får del av de medel som är en avkastning från de fonder och stiftelser som förvaltas av Frimurarna. Det känns mycket tillfredsställande att vi genom en effektiv förvaltning av våra tillgångar har möjlighet att varje år göra en positiv skillnad i Helsingborg där vi är verksamma.” LARS-ERIK LINDSTRÖM, FRIMURARNA

December 2018

METROPOLIT ANTHONY BLOOMS SISTA FÖREDRAG!

KONST AV LARZ LINDQVIST Jesusmotiv sprayade på gamla Trasmattor 6.000:-

Metropolit Anthony av Sourozh höll 2001–2002 en serie föredrag som nu översatts till svenska. En underbar skatt att ösa ur! Utkommer i slutet av november. Tel. 042–37 48 10 | www.gaudete.se

www.passionart.se

Tema Stjärnor

Influencern vår tids ledstjärna

10

December 2018

Kändisar och ledare är inte längre självklara förebilder för hur vi ska se ut eller leva våra liv. När frågorna förändras behöver inte svaren komma från auktoriteter. Vi lyssnar lika gärna å vanliga människor på sociala medier. De kallas influencers. TEXT: MATS KARLSSON ILLUSTRATION: ROBERT HILMERSSON

A

NGELIQA MEJSTEDT älskar skogen. Det

har hon gjort ända sedan hon var liten och gick med mormor i naturen kring Sala. – Det som betyder mest är de där skogsstigarna som jag vandrat tusentals gånger, där jag kan varje krökning på stigen, där jag gått i alla väder med alla tankar som fått surra klart, där steg efter steg är som att komma hem. Det vill jag förmedla. Och på den stigen är det, nu i form av Vandringsbloggen. Där ger Angeliqa tips och råd om vandringar – allt från en tur bakom knuten till långa pilgrimsvandringar i andra länder. Med åren har den utvecklats och finns nu som en community på Facebook, en bild- och filmblogg på Instagram, filmer på Youtube, i korthet på Twitter och i radioformat på poddcast. Totalt når hon 50 000 unika besökare i månaden.

VEM LEDER DIG?

COMMUNITYN PÅ Facebook med 15 000

medlemmar har ynglat av sig med bokklubb, köp och sälj för friluftskläder och utrustning. Det har bildats lokala grupper där vandrare söker tips, vänner att ge sig ut på tur med eller en livskamrat. – För mig är det otroligt hedrande att det blivit en samlingsplats där medlemmar vågar bjuda ge sig ut med människor de inte känner. Det är det modigaste jag vet! I stort sett vem som helst kan i dag bli en förebild. Stora skaror människor kan följa vad du skriver och visar på sociala medier, i kanaler som Facebook, Youtube, bloggar och Instagram. Om du har något att säga. Brinner du för något och för fram det på rätt sätt kan du efter idogt arbete plötsligt ha 100 000 följare. De känner igen sig i dig och

Utan självklara auktoriteter eller heliga rättesnören, var hämtar du då riktning och inspiration? En ung människa som kommit igen efter en tragedi, en artist som vägrar ge upp eller en influencer som står upp på nätet?

FORTS. December 2018

11

Tema Stjärnor

” Tomma fraser och visdomsord i flott förpackning går inte längre hem, utan mer det vardagliga, även det solkade och trasiga.” inspireras av dig; vad du skriver och berättar får betydelse för många. Du har blivit en influencer. DET VIKTIGA är inte att materialet presenteras

proffsigt eller ens snyggt, utan att du är äkta och övertygande. Tomma fraser och visdomsord i flott förpackning går inte längre hem, utan mer det vardagliga, även det solkade och trasiga. Vi vill inte tillbe lyckoprofeter och veta hur vi ska bli framgångsrika och lyckas – vi vill peppas i vardagen, få praktiska tips eller kanske förstå varför vi mår dåligt. Vi söker stöd från andra i samma sits, som vågar berätta. Vi kan också dela ett intresse som influencern engagerar sig i, det kan vara allt mellan himmel och jord: mode, mat, politik, friluftsliv och miljö. Det kan också vara en mix, en blandning av allvar och trams. Det viktiga är din röst, att du är en kompis som andra kan följa i vardag, fest och rent av ned i svarta hål. NÄR VI mådde dåligt i tidernas gryning vände

vi oss till högre makter. När vi var villrådiga och inte visste på råd sökte vi svar i heliga skrifter, i myter och hos orakel. Svaren på våra viktigaste frågor kom från allvetande makter. Vägen bort från auktoriteter har varit lång. De heliga skrifterna var våra enda rättesnören innan andra medier gav oss bilder av omvärlden. Sanningarna förmedlades av lärde som präster och sedan vetenskapsmän. I början på förra seklet kom kändisar som artister och filmstjärnor in i bilden. Efter andra världskriget trädde statsmän och politiska ledare som Mahatma Gandhi och senare Nelson Mandela fram. Religiösa förebilder som Moder Theresa och Dalai Lama inspirerade många. Delvis i deras spår trädde starka personligheter inom new age fram, inom näringslivet inspirationstalare. De talar till oss, men från en upphöjd position. Först nu har vi, på gott och ont, fått rätt till vår egen sanning. Det medielandskap som likställt fakta med åsikter, gett oss nättroll

12

Engagemang, mod och äkthet, det är vad vi kräver av en förebild i dag.

och fake news, har ju även skapat influencern. Den som talar till oss från samma nivå, mitt ibland oss. Kanske begär vi inte längre svar, vi vill mer ha någon att prata med. Men den som söker en ledstjärna ställer ungefär samma krav som på de upphöjda oraklen: engagemang, mod och äkthet. Men helst någon som också utmanar makten och invanda föreställningar, som gör det osynliga synligt. Där hittar vi våra förebilder i dag. En Therese Lindgren, som modigt berättar om sin psykiska ohälsa och har 100 000-tals följare, en Linnéa Claeson, som tar strid mot män som trakasserar kvinnor på nätet. En överväldigande del av alla influencers är unga tjejer som skriver för unga tjejer. De som säger det man själv skulle vilja våga säga till den som begår övergrepp eller allmänt beter sig illa mot kvinnor. De som berättar om sociala fobier, psykiska problem, mens och annat skamfyllt. De som jobbar för miljön eller bara visar sin vardag. Med mycket mera. MÄNNEN ÄR än så länge få. Bland pojkar är

fotbollsstjärnor och andra idrottshjältar – mycket förenklat förstås – fortfarande gångbara som ledstjärnor, där är det få som gett sig ut på sociala medier och pratar om till exempel psykisk ohälsa och annat känsligt. Av de 500 medlemmarna i Influencers of Sweden är bara en bråkdel män. Branschorganisationen arbetar för att öka mångfalden och visa att även män, äldre och personer med annan etnisk bakgrund har något att förmedla. Med etiska regler vill man också motverka

schablonbilden av att en influencer är en kvinna under 25 som skriver om mode för att få gratis kläder. De flesta medlemmar har egna hemsidor eller bloggar där de för fram sina budskap. Det kan handla om i stort sett vad som helst, men livsstil, resor och miljö är stora nischer. Och de har genomslag, enligt organisationens ordförande Caroline Frankesjö som är bloggande fotograf. – Vi vet att det är framför allt många unga som lyssnar. Det går tydligt att se i vad de köper, vad de lyssnar på eller vad de tar ställning för – även om det är svårare att mäta. Äldre har ju redan bildat sin uppfattning om det mesta. DE KANALER som medlemmarna använder för att marknadsföra sina bloggar är framför allt Facebook, Instagram och Youtube. Facebook tappar bland yngre, det blir alltmer ett medium för medelålders. Däremot använder de unga snapchat, och alla under 26 tittar på Youtube, där många influencers lägger ut filmsnuttar. Även poddar ökar, enligt färsk statistik från Internetstiftelsen som kartlägger våra nätvanor. Influencers of Sweden arbetar aktivt för att medlemmar ska få schyssta villkor och inte skriva utan att få betalt åt företag som skänker bort saker. De som bara hyllar produkter för att de är gratis tappar snart förtroende bland följarna – och gör företagen en otjänst, framhåller Caroline Frankesjö. – Våra medlemmar ska kunna tjäna pengar och företag ska inte få gratis publicitet. Vi tror att man kommer att se mer seriöst på branschen i framtiden. ANGELIQA MEJSTEDT har med sitt idoga

arbete, på slingriga stigar i sol och regn, nått en position där hon kan försörja sig på sitt bloggande. Hon har fått en ny umgängeskrets med trogna följare ”kring den digitala lägerelden”, men når även en bredare krets. Numera är hennes största intresse ett heltidsjobb. Det finansierar hon med att leda workshops, hålla föredrag, skriva krönikor och artiklar, samarbeta med sponsorer och nätannonsörer. I våras kom boken Vandra. – Mycket av det jag gör är ren service som jag aldrig kan ta betalt för, att ha så många plattformar igång är mer än ett heltidsjobb – det är en livsstil. Men i dag har jag full frihet att leva det liv jag vill, på mina villkor,

December 2018

AKTUELLT FRÅN VOTUM FÖRLAG

295:-

129:-

Stefan Edman & Jan Töve

Jesper Lundqvist & Marcus-Gunnar Pettersson

Världens sjunde skönhet

Rädslorna

Bohuskusten förr och nu är den första stora boken på fyrtio år som ger en bred skildring av denna makalösa kustremsa. Stefan Edman är på sitt allra bästa berättarhumör och serverar mängder av nyttiga, spännande och roliga kunskaper på ett lättsamt och poetiskt språk. Jan Töves mästerliga fotokonst skildrar Bohuskusten från perspektiv och vinklar du aldrig tidigare upplevt – storm och stiltje, sol och snö; människorna, kulturen, naturen.

Henrik är trött på Rädslorna. Kanske skulle det bli bättre om någon ny flyttade in hos dem? Någon som inte är Ängslig, Ilsken eller Rädd för allt. När Ordning och Reda dyker upp verkar allt lovande, men en dag ber de Henrik att göra sig av med Rädslorna. Allt blir tomt och tråkigt. Det känns inte alls bra. Ska Henrik våga göra som han själv vill och släppa in Rädslorna igen? Rädslorna är en skruvad och samtidigt varm och tänkvärd bilderbok. Vilka är vi egentligen utan alla våra känslor?

inbunden, 215×265 mm, 304 sidor

inbunden, 190×240 mm, 40 sidor

Bohuskusten

Beställ på order@votumforlag.se eller 054-15 16 18 Se alla böcker på www.votumforlag.se Frakt 39:-/beställning.

Ren näsa, helt enkelt! Näskannan RHINO HORN™

Nytt kyrkoår! Evangeliebokens samtliga 223 GT-texter finns kommenterade i böckerna Ett ljus på min stig och Budbärarens fotsteg. Skicka e-post eller ring om du vill veta mer och för att beställa.

250 kr

150 kr

Paketpris för båda böckerna 300 kr. e-post: fred.stig@telia.com Telefon: 042-14 03 49 eller 070-250 59 62. www.stigfred.se

Personliga möten Personliga möten med omtanke med omtanke

• fri andning • hälsosamma bihålor • tar bort pollen och damm • tar bort slem • miljövänlig www.begravningstjanst.com tel 036-71 02 50

Finns även för barn 4-12 år www.casellsbegravningsbyra.se

www.casellsbegravningsbyra.se tel 036-100 600

www.lindstromsbegravningsbyra.se

Beställ via butik.yogacentrum.com eller på apotea.se

www.yogacentrum.com

www.begravningstjanst.com

www.lindstromsbegravningsbyra.se 036-71 02 50 tel 036-13 70 11

En del av Klarahill

Porträtt Louise Hoffsten

”Jag återska  mig själv h 14

December 2018

Dagarna med de andra i Så mycket bättre blev ett fredsprojekt i det lilla, tycker Louise, där de kunde mötas tvärs över alla genre- och åldersgränser.

Karriären har varit långt ifrån spikrak, Louise Hoffsten har tagit ut svängarna och trampat stigar mellan ljus och mörker, från blues till visa till pop till Mello. Ändå tycker hon att Så mycket bättre är bland det tuffaste hon varit med om som artist.

par ela tiden” TEXT: MATS KARLSSON FOTO: MARCUS GUSTAFSSON

December 2018

FORTS.

15

Porträtt: Louise Hoffsten

F

ör fem år sedan gick hon till final i Melodifestivalen med låten Only the dead fish follow the stream. I fjol kom plattan Röster från mörkret, en samling nattsvarta skillingtryck skrivna för hundra år sedan av sjuka och lytta, utstötta och marginaliserade. Louise Hoffsten har aldrig väjt för svåra karriärval. Nu är hon aktuell i Så mycket bättre. Att stå framför de andra artisterna och framföra deras låtar, det var såå nervöst! Vi spelade in under en och en halv vecka, och sömn kunde man bara glömma. Det var också tufft, men vägdes upp av den goda stämningen, det var mycket kärlek och omtänksamhet, säger Louise Hoffsten. Engagemang som Stjärnorna på slottet, Så mycket bättre och Melodifestivalen kan tyckas stå i skarp kontrast mot den blues och de visor som Louise Hoffsten blivit känd för. Men hon ser ingen motsättning, även om fans rynkade på näsan när hon ställde upp i Mello. Men Only the dead fish follow the stream – titeln lånad från ett klotter i tunnelbanan – är ingen kompromiss, hon står helt och hållet för låten och budskapet. För Louise Hoff­sten triggas av utmaningar och har aldrig gjort det lätt för sig. Någon perfektionism har hon aldrig sökt, vare sig musikaliskt eller privat. – Det är lönlöst att söka det perfekta i livet, det finns inte. Varför ska man jaga efter det? Tittar man på det musikaliskt är det också lönlöst. Och så har jag min ”funktionsvariation”, som det heter nu, Gör: sångerska, musiker, författare. och har vant mig vid att Född: I Linköping, jobba med människor den 6 september 1965. som är bra på de teknista mig fram. Men alla Familj: Maken Dan Bratt och snart ka bitarna, så att vi kan har det knöligt då och 15-årige sonen Adrian. skapa tillsammans med då. Jag är tacksam att jag Aktuell: Medverkar i nya säsongen det som står till buds. Där lever i Sverige, den bästa av Så mycket bättre, och med hjälper min envishet. av världar, där det är lätt en ny Sverigeturné. att få hjälp. Titta på hur det TVÅ BÖCKER har hon skrivit, ser ut i världen – hjälp! först Blues 1998 om hur hon drabBåde i livet och musiken har bades av MS som 30-åring, och hur hennes Louise Hoffsten vandrat rejält slingriga man lämnade henne. För fyra år sedan kom stigar mellan mörker och ljus. En dag blev En näve grus, om hur det gått sedan dess. hon kontaktad av prästen Lars Cederlöf vid Hon skriver om sprickorna och gruset, det Svenska kyrkans pilgrimscenter i Vadstena, som skaver i livet, om utmarkerna där hon som undrade om hon ville komma dit och hellre vandrar än i den breda mittfåran. prata och sjunga. Det är bara att tugga i sig. Väljer man bara – Han hade läst om att jag har en egen kyrde enkla alternativen i livet så möter man ka i ett hörn av trädgården. Egentligen är det aldrig sig själv på allvar. en friggebod, men där kan jag sitta och tänka – Jag tror att alla har sitt kors att bära och skriva. i livet, det är oundvikligt. Livskontraktet FRÅGAN ÖVERRUMPLADE henne. Även om innehåller svårigheter som alla ska ta sig an. Louise Hoffsten är skeptisk till strukturer Man kan inte fly, med droger eller på annat som kyrkan och religion så fanns något locksätt, man kan inte gå sin väg, säger hon. ande. Efter viss tvekan tackade hon ja, och – Jag känner mig väldigt lyckligt lottad. det ångrar hon inte i dag. Det blev dagar av Visst är det knöligt ibland, men jag försöker

LOUISE HOFFSTEN

16

långa samtal och mycket skratt, hon glömde helt bort att spela. Efter dagarna fortsatte de ha kontakt och Lars Cederlöf blev en god vän. Av honom fick hon armbandet Frälsarkransen, som skapats av Martin Lönnebo och har pärlor i olika färg, form och storlek. Det finns Gudspärlan, kärlekspärlor, en sorgepärla med flera, som ska inspirera till bön och eftertanke. Men det var något fel med det hon fick. Det fanns två blå pärlor i stället för en, upptäckte hon. Bluespärlan! Lars Cederlöf undrade också om hon inte är en pilgrim i själ och hjärta. – Ja, kanske är jag en sökande människa men det är med andlighet är svårt. Vad är det? För mig är det något andligt att vara artist också, det är ett sökande. ATT UMGÅS med de andra artisterna i Så

mycket bättre tycker hon var ett bra exempel. De knöt starka band med varann under de tio dagar inspelningarna pågick, över åldersoch genregränserna, med stor ödmjukhet.

December 2018

”Ja, kanske är jag en sökande människa men det är med andlig­ het är svårt. Vad är det? För mig är det något andligt att vara artist också, det är ett sökande.”

Ett fredsprojekt i det lilla som gjorde världen en smula bättre, tycker Louise Hoffsten. Att musiken förenar. Tidigare har hon varit med i Stjärnorna på slottet, där också en artist i taget står i centrum och det kan bli ganska självutlämnande. Glädje och tårar om vartannat, som under de omtumlande dagarna i Vadstena. Men det var inte första gången hon försökte sig på en sorts andlig retreat. Många år efter att hon blivit sjuk kontaktades hon av en gammal kärlek. Han hade farit till Israel, där hans syster blivit nunna i ett kloster. Louise nappade, och det blev fina dagar med både skratt och djupa samtal med nunnorna, även om Louise aldrig seriöst övervägde att stanna. – Jag frågade henne, syster Maria, om inte jag kunde bli med i kören, men hon genomskådade mig direkt. Hon förstod att den här tjejen aldrig kommer att gå i kloster, skrattar Louise. – De andra nunnorna bad mig sjunga och jag försökte komma på något som passade i ett kloster. Till sist blev det några snälla folkDecember 2018

visor. Men då skrek en av nunnorna: ”No, Louise! We wanna hear the blues!” I samband med Så mycket bättre ger sig Louise Hoffsten ut på turné igen. Det är inte ett självklart val, eftersom hennes sjukdom kan sätta käppar i hjulet. Men hon vill bara ställa in i yttersta nödfall. Publiken får ta henne som hon är, resonerar hon. Med åren har hon blivit både långsammare och känsligare, medan musikbranschen blivit både snabbare och hårdare, skrev hon i En näve grus. – Men jag kämpar på i min takt. Saker förändras, jag är över 50 och känner inga behov av att söka det jag gjorde när jag var 20. Ingen förväntar sig längre något, och det är jätteskönt! Hennes drivkrafter har skiftat genom åren och viktigast nu är familjen – maken Dan Bratt och snart 15-årige sonen Adrian. Ett viktigt mål är också att kunna fortsätta sjunga. Något annat har hon inte, ingen annan utbildning. Det är också ett skäl till att hon med åren blivit bredare som artist, och inte hållit sig bara till den älskade bluesen. HENNES FAR och främsta förebild, jazzmusi-

kern Gunnar Hoffsten, rådde henne att inte lägga alla ägg i samma korg, utan skaffa sig en bredd. – Det är tack vare det jag har överlevt. Jag återskapar mig själv hela tiden, på olika sätt, med de få redskap jag har. En annan drivkraft är att hålla sig vid liv. Det kan låta drastiskt, men med sjukdomen följer tunga depressionsperioder och självmordsfrekvensen bland MS-sjuka är hög. – Det är också ett val, men jag vill leva. Jag tycker om livet! Man får göra det bästa av det. Jag har en familj, ett ansvar. Har man satt barn till världen har man det, jag vill inte vara en mamma som sviker. Men jag är inte unik på något vis, alla har sitt att kämpa med. Att sjukdomen får sådan plats i medierna

Den blå pärlan Radbandet Frälsarkransen skapades av den förre biskopen Martin Lönnebo. Den blå pärlan, som Louise Hoffsten hade en extra av på sitt armband, är kallas för Bekymmerslöshetspärlan. ”Vi sveper in oss i bekymmerslöshetens blå kappa, tunn som ljuset, stark som kärleken. Våra ögon speglar lek och äventyr, vi är barn av jorden och himlen”, skriver Martin Lönnebo. Bekymmerslöshet och blues kan tyckas motsäga varandra, men kanske säger de två blå pärlorna intill varandra något om vikten av att släppa fram båda.

kan vara tungt, men det är också något Louise Hoffsten själv valt och tar konsekvenserna av. När hon blev sjuk för över 25 år sedan var medvetenheten låg och det fanns inga mediciner. Det pratades mycket om aids, men ingen visste något om MS. Louise valde därför att gå ut och berätta i tv. – Det skulle inte gå att mörka, det skulle ju komma ut ändå förr eller senare. Det är klart att jag utnyttjade mitt kändisskap. Jag hade möjligheten att kunna berätta och påverka situationen för alla med sjukdomen, berättar hon. – Det finns stunder när jag ångrar det, att jag i första hand inte längre är artisten Louise utan sjuka Louise. Det har ett pris, men människor är tacksamma att det finns någon som pratar om det. Att det skulle finnas någon outgrundlig mening med att hon drabbats, som en del kring henne sagt, reagerar Louis Hoffsten kraftigt emot. Det finns ingen mening med lidande och olycka, men däremot kan man själv skapa mening genom att gå ut och berätta, menar hon. På så vis kan hon bidra till ökad medvetenhet och forskning som hjälper andra. SJUKDOMEN DRABBAR hjärnan och centrala nervsystemet. Den är kronisk och degenerativ, nedbrytande. Även om den inte kan botas har det under åren kommit fram bromsmediciner, som Louise tar. Hon framhåller gång på gång den svenska vården och all den bästa hjälp man kan få, som gör det möjligt för henne att leva ett så normalt liv som möjligt. – Man är inte bara en diagnos, man är inte mindre värd utan alla är värdefulla. Jag ser inte mig själv som sjuk, utan försöker se mig själv som väldigt frisk. Det slog mig när vi gjorde Så mycket bättre: ”Hjälp! Alla har sin diagnos”.

17

Oni var knappt kontaktbar när han först kom till Hundstallet. Nu vågar han lita på både människor och andra hundar igen.

”När man ser hur människa och hund verkligen klickar blir man så himla glad och varm i hela kroppen.”

Hundstallet

EDNIRG IOJ :OTOF

Hundstallet tar emot, vårdar och omplacerar hundar som farit illa eller saknar hem. Hundstallet Skåne drivs av den ideella föreningen Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen i Åkeshov i Stockholm, som sedan starten för över hundra år sedan har tagit emot tiotusentals hundar och hjälpt dem att hitta nya hem. Skåne är den första filialen, men långtgående planer finns för att även öppna ett stall i Göteborg. Svenska hundskyddsföreningen är en ideell organisation, beroende av ekonomiska bidrag och annan volontärhjälp. Gå in på www.hundstallet.se för att se hur du kan hjälpa till.

18

December 2018

Hitta hem

Alla vovvar är värda ett riktigt hem Alldeles för många hundar far illa, lämnas vind för våg eller står utan hem när en sjuk eller gammal ägare inte längre kan ta hand om dem. Hos Hundstallet får fler och fler omplaceringshundar får en andra chans. Fler och fler människor ser också värdet i att adoptera en omplacerad hund till ett riktigt hem och ofta också ett helt nytt liv. VINDEN ÄR hård. Men de två kompisarna

Easy och Oni bryr sig inte det minsta. De är på väg till den inhägnade rastplatsen. – De här två har blivit riktiga bästisar, det är fantastiskt att se dem tillsammans, säger hundskötaren Alexandra Bojsen. När Easy kom till stallet för fem månader sedan var han knappt kontaktbar. Han hade levt instängd i olika rastgårdar i flera år, släpptes aldrig ut på promenader och var till slut så apatisk att han ofta bara satt och stirrade in i gallret. Nu bor han i en box intill kompisen Oni, som en av åtta hundar som stallet för tillfället har hand om. Fem bor här i stallängan, två är hemma på prov hos eventuella nya ägare, en är placerad i ett jourhem. – Målet är att hitta nya hem till dem alla. Och att hitta rätt person till rätt hund, säger Alexandra Bojsen.

HUNDSTALLET SKÅNE drivs av den ideella föreningen Hundstallet – Svenska Hundskyddsföreningen i Stockholm. Sedan starten har 15 hundar kommit hit och fem av dem har hunnit flytta till nya permanenta hem. I nyrenoverade lokaler, en stallänga som delas med föreningen Djurens vänner, ryms nu nio rejäla boxar med rastgårdar och en extra box för tikar med valpar eller för den som är sjuk. – Vi gör allt för att de ska ha det bra här och få så mycket uppmärksamhet som bara är möjligt, säger Alexandra Bojsen. Tre ordentliga promenader om dagen, mat, lek och gos. Boxarna rengörs, filtarna och mattorna tvättas. Klorna klipps, pälsarna duschas och veterinären ser till att de är friska. Dagarna går i ett för de fem anställda

December 2018

och de viktiga volontärer som regelbundet kommer hit och hjälper till. Det är inget glidarjobb, men det bästa tänkbara, säger Alexandra Bojsen. Tidigare jobbade hon som djurskyddsinspektör på Länsstyrelsen och hon är både utbildad hundinstruktör och hundproblemsutredare. – Men att jobba med omplaceringshundar har länge varit min dröm. Jag älskar mitt jobb, säger hon. På sikt hoppas hon och kollegerna kunna ta emot bortsprungna hundar och hundar som polisen behövt omhänderta för att de vanvårdats eller anses samhällsfarliga. Men än så länge är alla hundarna i stallet privata omplaceringar, där ägaren eller någon närstående själv hört av sig. – Det har handlat om dödsfall, om separationer eller att det kommit in barn i familjen. Och om levnadsförhållanden, att ägaren blivit bostadslös, säger Carolin Lenart, som är utbildad djurvårdare.

Något som kräver tid, och tålamod. – Många är inte särskilt kontaktsökande i början. Promenad, tycker de, är att släpa runt på människan. Men ingen hund är för gammal för att lära och lära om, betonar hon. – Vi hade en hund som var rädd för män. Nu är hon så nöjd med livet – hos en äldre herre. ALEXANDRA BOJSEN har följt upp de ompla-

ceringar som Skånestallet hittills har gjort. Och de verkar ha gått bra, allihop. – När man ser hur människa och hund verkligen klickar blir man så himla glad och varm i hela kroppen. Ute på rastplatsen har Oni och Easy rullat runt, lekbitits och jagat varandra kors och tvärs. Det är dags för dem att gå in och låta de andra hundarna få busa och nosa på alla spännande dofter vinden för med sig. – Easy drog som en tok när han kom. Nu kan man gå med kopplet runt ett enda finger utan bekymmer. Alexandra tittar stolt på de lekande hundarna. – De är verkligen värda att få ett riktigt bra hem. Det är de alla.

PÅ GRINDEN till boxarna är lappar uppsatta som talar om ifall det är fritt fram att gå in, också för volontärerna. – Vissa kan vara otrygga i början. Innan vi lärt känna hunden är det bara personalen HANNA WELIN som går in till dem, säger Alexandra Bojsen. Alla hundar är olika, med egna erfarenheter i bagaget. Blandraserna Tindra och Stjärna delar box och är oskiljaktiga. Små, busiga och gosiga, men osäkra. Amstaffen Castro tycker om alla människor, medan Emil – en stor, vit amstaffblandning – gärna vill umgås, men inte gillar att vem 7-9: Alla hundarna får komma ut på varsin kortare som helst kommer in i hans box. morgonpromenad, de som får vänta på sin tur släpps ut på sin rastgård så länge. Alla får ett mål mat. Boxarna – Han har varit här länge. Det rengörs, mattor och filtar tvättas. är svårare att hitta nya hem till en 9-12: Promenad med varje hund på minst en halvtimme. amstaff, vet vi av erfarenhet. Precis som 13-16: Promenad med varje hund på minst en halvtimme. med Easy skär det 17: Andra målet mat. i mitt hjärta att 18-21: Dagens sista promenad. De hundar som går han fortfarande utförst får komma ut på en sista kvällskiss innan är kvar här efter lampan släcks för kvällen. så många månaHela dagen: Gos, lek och träning. Tvätt, der, säger Alexkloklipp och pälsvård. Träffar med andra. eventuella intressenter, veterinärEn av hennes besök, volontärutbildningar och arbetsuppgifter är att träna administration. de nyinflyttade vännerna.

EN DAG I HUNDSTALLET

19

Vägen vidare

Christoffer Lindhe vaknade upp till beskedet att båda hans ben och ena armen var borta. Han var 17 år – men vägrade knäckas. Två år efter olyckan simmade han i Paralympics. Idag är han småbarnsförälder och har utvecklat en fotprotes som gett både honom och hundratals andra ett friare liv.

Olyckan väckte tävlingsinstinkten EN SMÅKYLIG julinatt, 2006. Christoffer

Lindhe och hans kompisar hängde på en bilutställning i Varberg. Christoffer, som vaknat tidigt, ville gå och lägga sig före de andra. På väg tillbaka till tältplatsen la han märke till tre killar som tycktes följa efter honom. Han tog vägen över järnvägsspåret och ökade takten. En timme senare ligger Christoffer raklång över spåret. Pannbenet är spräckt, troligen har han snubblat och slagit huvudet i rälsen. Lokföraren hinner inte bromsa. Benen kapas direkt, vänster arm när kläderna fastnar i hjulen. Det kunde ha varit slutet. Statistiskt borde det också ha varit det. När tre kroppspulsådror är av förblöder du snabbt. – Det känns fortfarande overkligt att tänka på. En av läkarna sa att det är en procents chans att överleva under de här omständigheterna, säger Christoffer Lindhe.

MEN PROGNOSER och sannolikhet har bara

haft bäring på ett enda sätt för Christoffer: som faktorer att motbevisa. Det är bråda dagar. Christoffer Lindhe har lämnat sin nyförlösta sambo, sin två veckor gamla dotter och tvååringen hemma i Halmstad, för en protesmässa i Köpenhamn. Han är klädd i skjorta och shorts. Långbyxor är bökiga att dra på, men framförallt döljer de proteserna. Och varför skulle han inte vilja visa dem? – Det är bättre att låta alla se varför jag haltar. Då ger de mig också mer space så jag slipper riskera att någon råkar stöta till mig. Nu sicksackar han mellan föreläsningar, kundmöten och montern där han visar proteserna från egna företaget Lindhe Xtends. – För mig är det viktiga att efterlikna människokänseln, och det gör den här foten på ett

20

helt annat sätt än andra, säger han och tar upp ett provexemplar ur kartongen. Christoffers egen frustration över stela och oböjliga protesfötter tog honom hit. Redan under utbildningen till civilingenjör började han jobba med att ta fram material och tekniker för större flexibilitet och böjlighet i sidled, som gjorde det möjligt att balansera på ojämn mark. 2015 blev prototypen godkänd och sedan dess har hundratals proteser sålts både i och utanför Europa. – Mitt mål är att se till att alla får chans att testa dem. Du ska inte behöva leva med begränsningar som du inte hade behövt ha.

Mot slutet av den halvårslånga rehabiliteringen fick Christoffer, som tävlingssimmat på elitnivå, hoppa i sjukhusbassängen. Än i dag kan han inte förklara hur, men redan under det där första doppet behärskade han de fyra simsätten. Han var i sitt rätta element. – Kroppen visste direkt hur den skulle kompensera. En kille som var där sa på skämt ”Det blir Paralympics nästa för dig.” Det var förstås omöjligt. Just därför bestämde han sig. Två år efter olyckan tävlade Christoffer Lindhe i OS i Peking. – Det här var startskottet för min ”det går”inställning. Så länge jag tror på det så går det.

NÄR 17-ÅRIGE Christoffer verkligen förstod vad som hade hänt, att hans ben var kapade över låren och armen en bit nedanför axeln, såg han sig själv som ett kolli. Han kunde inte ens rulla över på sidan i sjukhussängen. Det fanns inget annat än smärta och förlorade drömmar – och brutala begränsningar Hoppet kom genom en film om amerikanen Cameron Clapp som varit med om en nästan identisk tågolycka och nu både kunde gå, springa och åka skidor med sina proteser. Kanske fanns det trots allt fortfarande ett liv där ute? – Min tävlingsinstinkt vaknade. Kunde han så kunde jag.

CHRISTOFFER HAR en klar blick, rösten är mjuk och leendet stort. Han utstrålar den framgångssaga han berättar om. Den verkliga historien rymmer förstås också smärta, hinder och ständig motvind. Men för Christoffer betyder motgångar problem som måste lösas. – Egentligen har det varit tufft hela tiden. Men det som verkligen betyder något är hur du hanterar det, en insikt jag hade med mig från idrotten. Inte ens när det var jättejobbigt gav jag mig, och det gjorde ju att jag blev bra. Jag fortsätter helt enkelt tills jag löster problemet. Kanske har kampviljan och den mentala inställningen också med Christoffers pappa att göra. Han genomgick en hjärttransplantation när Christoffer var sju. – Jag såg tidigt hur pappa fick kämpa. Han klagade aldrig utan var den som bet ihop och körde. Själv är jag dessutom mer positivt lagd än vad han är. Jag är optimist ända in i själen. Men ensam är sällan stark, hur driven och optimistisk man än är. Vännerna vek aldrig från 17-åringens sida. Dåvarande flickvännen var en stor trygghet, liksom kompisgänget hemma i Ulricehamn. Det spelade ingen roll vad de hade i kikaren, Christoffer skulle med. Var helgens fest på tredje våningen utan hiss, då bar de helt enkelt upp honom i rullstolen.

”Kroppen visste direkt hur den skulle kompensera. En kille som var där sa på skämt ’Det blir Paralympics nästa för dig’”.

December 2018

FOTO: JOI GRINDE

Han borde inte ha kunnat överleva. Och det borde ha varit omöjligt att lyckas ta sig till OS i Peking. Men för Christoffer Lindhe är motgångar bara problem som måste lösas.

– Jag tror inte att de förstod hur avgörande de var för mig. Än i dag är de mina närmsta vänner. Att han bodde i en liten stad spelade roll, menar han. Så gott som alla i samma ålder kände varandra och när han kom tillbaka till gymnasiet i rullstol visste de också varför. – För mig var det jätteviktigt att människor kände till vad som hänt. Att jag var som de, jag hade bara råkat ut för en olycka. MEN MÅNGA i skolan var osäkra på hur de

skulle bemöta honom. – Kort före min olycka gick en av mina kompisars pappa bort i cancer. Jag påminde mig om hur jag själv var då, att jag inte heller visste vad jag skulle säga. Christoffer gjorde upp en strategi: Han December 2018

skulle ta initiativet. Det fungerade. Efter en vecka släppte den stela stämningen och folk vågade prata med honom igen. – Det var väldigt skönt för mig, en trygghet jag sedan hade i ryggen. Utifrån den kunde jag växa och vara den här öppna killen. I DAG har Lindhe Xtend fem anställda. Chris-

toffer kör bil och flyger till möten, och tack vare proteserna går det att promenera i skogen med familjen. Med en specialdesignad och mjukstoppad arm kan han byta blöjor på sina döttrar. Men även för honom är det svårt att hitta lösningar på allt. Det är småsaker som ställer till det, som när dottern skriker efter nappen, när han själv krupit till sängs utan sina proteser. – Det tar tjugo minuter att ta på sig dem

Allt måste ligga nära så att jag kan nå det med högerarmen. Jag får mycket hjälp av min sambo för att det ska fungera. MARTINA OCH Christoffer träffades på Ulricehamns enda nattklubb ett år efter olyckan. Sedan dess har de stått vid varandras sida. – Jag klarar mig inte helt själv, särskilt inte utomhus. Nedförsbackar är särskilt svåra. Men jag har både Martina och en grupp andra personer som hjälper mig, sådär obemärkt att jag knappt ens märker det. Bitterheten har aldrig getts chans att gripa tag. Men han minns det destruktiva ältandet den första tiden innan han såg filmen. – Det som Cameron Clapp betydde för mig hoppas jag nu kunna betyda för andra.

HANNA WELIN

21

Många härliga pepparkaksbak önskar vi dig och dina nära!

formina.se - Sveriges roligaste pepparkaksformar

fr 14 kr/st

Amos - 97×63 mm.indd 1

3. 11. 2018 22:36:02

Ge hopp till kyrkan i Syrien

”Vi arrangerar inte begravningar, vi skapar vackra avsked”

www.jensenstoltz.se 042 - 13 09 88 Jour dygnet runt

”När vi ger bröd till någon är Kristi kärlek skrivet på det.” GHASSAN, KYRKOLEDARE, SYRIEN

BG 900-3054 Swish 900 30 54 Märk din julgåva: ”Hopp18A”

Patientavgift 200 kr, frikort gäller. Alla patienter är välkomna oavsett var du är listad.

Allmänläkare, Privatläkare 18-11 AMOS "Julkampanj" 97x130.indd 1

042-12 40 90

Telefontid måndag till fredag 08.00-13:00 samt måndag, tisdag och torsdag 14:00-16:00.

DOKTOR SPANGSBERGS MOTTAGNING Roskildegatan 4. 252 21 Helsingborg www.spangsberg.se

DROP IN 8.00-10.00 www.spangsberg.se

2018-11-07 17:31

• Vi har god samverkan med privata och offentliga specialister. • Naturligtvis har vi modern utrustning såsom ultraljud, EKG, provtagningsanalys och vi utför vaccinationer. • Läkarintyg utfärdas till körkort/ trafikkort, sjöfartsintyg/ manilaintyg och försäkringar.

Yrke i kyrkan Diakon

”Det känns i hjärtat att få ett kvitto” Patrik Filipsson är diakon i Köpings pastorat, som ligger i Västerås stift. Här jobbar han med barn och unga, trots att han själv aldrig var i kyrkan som liten. Vad gör du på jobbet?

– Jag är enhetschef för barn, ungdom och diakoni i pastoratet. Så det blir en hel del personalärenden och verksamhetsfrågor. Dessutom är jag diakon med inriktning på barn, ungdom och krishantering. Jag jobbar mycket på högstadieskolorna och gymnasiet. Där har jag både det jag kallar för “drälllverksamhet” och stödsamtal och så jobbar jag med ART, aggression replacement training. I församlingen jobbar jag med konfirmander och kyrkans LAN, som är en del av ungdomsverksamheten. Hur blev du diakon? – Jag kommer inte från en kyrklig familj eller

December 2018

så och hade inte alls tankar på att bli diakon. Jag gick naturteknisk linje på gymnasiet. Men jag började hänga i kyrkan efter konfirmationen. Jag, som var van vid en ganska hård miljö, tyckte om sättet man var mot varandra. Jag gick jag Svenska kyrkans grundkurs och då fick jag inblick i vad en diakon gör och tänkte: det är jag! Nu har jag varit diakon i 18 år. Vad är roligast? – Att jag känner att jag gör skillnad. Mest till min rätt kommer jag i krisarbete. Jag har fortbildat mig mycket i krispsykologi. Det är så mycket här och nu. Varje ord och varje gest vägs på guldvåg. Man måste vara totalt närvarande och lyhörd. Vad är svårast? – När barn och ungdomar far illa. Det kan handla om övergrepp eller mobbing. När jag möter det gör det ont i mig. För att klara det har jag med åren utvecklat ett slags tillstånd som jag går in i. Mina närmaste kan märka när

jag gått in i den rollen. Det är en överlevnadsstrategi för mig. Jag har alltid diakonskjorta på mig, den är som en slags rustning i de lägena. Och det blir tydligt varför jag är där. Finns det nåt ögonblick i jobbet du aldrig kommer glömma? – Mitt jobb är ju inte som att bygga ett hus eller så, jag vet inte i skeendet om det jag gör faktiskt gör skillnad. Men efter en tid kan jag ibland få ett kvitto. Nån säger till mig att om jag inte hade gjort det jag gjorde för dem skulle de inte ha orkat fortsätta. Och det känns i hjärtat. För 18 år sedan drog jag igång en ungdomsfestival här i Köping. De vuxna hade nåt som kallades för grisfesten, med öltält och sånt, men barn och unga hade ingen plats där. Så vi startade en barn- och ungdomsfestival. Den lever vidare och varje år har den 15-20 000 besökare. Den är jag väldigt stolt över. HANNA WALLSTEN

23

Finnåkers kursgård

som hemma fast bättre läger, möten, vila och måltid tel. 0581-62 60 00 • e-post:info@finnaker.se • www.finnaker.se

Körsång

Är du kille och vill sjunga i kör? Körsång för barn och ungdomar på hög nivå. Så tänker musikerna Marie Nanor och George Chittenden när de nu ska starta gosskör i Helsingborg. Killar mellan 7 och 19 år får möjlighet till en förstklassig musikutbildning, upplevelser och vänner för livet. DET BEHÖVS FLER manliga körsångare i Hel-

”Det hade varit kul att sjunga med bara killar”

ARON JALAMO går i sexan på Wieselgrens-

skolan och är en kille som gillar sång i alla möjliga former. På höstloven brukar han delta i rockskola, under terminerna sjunger han i kören Tonjägarna i Raus församling och nästa år ska han vara med i en musikal på Helsingborgs stadsteater. –Jag gillar all möjlig sorts musik, från moderna raplåtar till klassisk musik från typ 1800-talet och 1500-talet, säger han. Klassisk musik har han haft möjlighet att testa på, bland annat genom att sjunga Pie Jesu i Faurés Requiem i Allhelgonakyrkan på Råå i slutet av oktober. Och lusten att spela musikal väcktes när han kom in på Matildaskolan på Malmö Opera, en förberedande utbildning för ett 60-tal barn inför December 2018

singborg. När George Chittenden var på anställningsintervju för tjänsten som organist i Maria församling tog han upp sitt tidigare arbete med gosskörer. – Jag kommer från Storbritannien och är uppvuxen i en anglikansk kyrko- och körtradition och har haft gosskörer tidigare både i Storbritannien och Nya Zeeland, berättar George Chittenden. Marie Nanor är körledare i Raus församling och hon brinner för att få barn och ungdomar att upptäcka klassisk musik. – Barn har för det mesta inga förutfattade meningar om klassisk musik. Vuxna kan tro att det är för svårt för barnen att sjunga den typen av musik, men vi tycker man ska ge dem chansen. Dessutom är klassisk musik så bra skriven att det mycket väl kan vara enklare att lära sig den sångmässigt än en poplåt som är omskriven i ett körarrangemang, säger hon. TANKEN ÄR ATT DET ska bli två körer, en för de

yngre pojkarna som kommer att ledas av George och en för de äldre under Maries ledning. George och Marie är tydliga med körernas inriktning. Det kommer att bli en bred, internationell repertoar av konstmusik och liturgisk musik. Körsångarna kommer att behandlas som professionella kollegor, även om de bara är sju år gamla. – En gosskör är inte en barnkör så som vi ofta tänker oss barnkör. Vi ska inte sjunga barnvisor vi har andra körer för det. Visst är de deltagande barn, men vi vill få dem att känna stolthet över att vara med och sjunga på en hög nivå, säger Marie Nanor. – I den engelska domkyrkotraditionen är Marie Nanor. goss­körerna viktiga för att sjunga avancerad liturgisk musik och det är populärt att sjunga i provsjungningarna för George Chittenden. gosskör, säger George Chittenden. musikalen Matilda. Är det då unga supersångare som söks? – Jag kom inte med sedan till musikalen, – Nej, menar både Marie och George. Man men jag upptäckte där att jag tycker det är kommer att ha provsjungningar under våren väldigt roligt att spela teater, säger han. 2019 och det man främst vill ta reda på är om I dag är Aron ensam kille i Tonjägarna, pojkarna är intresserade och entusiastiska samt men han funderar på att börja i den nya har en röst som fungerar att utveckla i kören. gosskören som ska starta i Svenska kyrkan -Provsjungningarna är inget man behöver vara Helsingborg. nervös för. Vi vill testa att man kan sjunga, att –När jag började i Tonjägarna var vi fyraman har något slags ton, men vi kommer inte fem killar men sedan slutade de andra. Jag att vara jätterigorösa. Det handlar om att kunna tycker det är lite tråkigt att vara ensam utvecklas, säger George. kille i kören, men det är kul att sjunga. Om Helsingborgs gosskör kommer att starta jag har tid och kan så vill jag nog vara med repetitionerna i augusti 2019. Datum för provi gosskören. Det hade varit kul att sjunga sjungningar är 26 mars, 23 april och 28 maj med bara killar, istället för att vara den enda 2019. För anmälan kontakta info@helsingborgskillen, säger han. gosskor.se

25

Gemenskap

Motivation, omtanke och medmänsklighet N är jag kommer in på RIA är musiken i full gång. Gruppen SMS från Gustav Adolfs församling är där och underhåller. Några av besökarna har tagit fika och sitter och småpratar runt borden. Vid ena hörnet står tv:n på. Där sitter några män och sover i stolarna. I andra hörnet blir en yngre man klippt och friserad av en av medarbetarna på RIA. Han vill inte vara med på bild säger han, eftersom han har varit kriminell och har skyddad identitet. Det är jubileumsvecka. RIA fyller 35 år och det firar både besökare, volontärer, anställda och representanter från socialförvaltningen, arbetsförmedlingen och andra organisationer tillsammans. Det serveras snittar och kakbuffé. Alla är lika välkomna. Precis som det ska vara på RIA.

KENT, ELLER Sammy som alla kallar honom här, är en av besökarna som regelbundet kommer till RIA. Han kommer ursprungligen från Ungern men har bott i Sverige sedan 1948. – Det här stället betyder mycket för mig. Jag minns när jag gick förbi här första gången och undrade vad är det här för ställe? Efter att jag varit här gick jag ut på stan och berättade för alla vad som fanns här. Sammy berättar att han var här redan när RIA öppnade för 35 år sedan. Han var den andra personen som klev in genom de nyöppnade dörrarna. Och nu är det lite av hans andra hem. – Är jag inte här på ett tag så ringer de efter mig. De är måna om oss här. Mycket måna om oss, säger han och dricker en klunk från sitt kaffe. RIA BETYDER Rådgivning i alkoholfrågan,

men verksamheten på RIA ligger under paraplyorganisationen Hela Människan som står för mycket mer. RIA är en förändringsmotiverande verksamhet, oavsett om det är alkoholproblem, drogproblem eller annan social problematik. – Tanken är att RIA ska vara en fristad för dem som inte har någonstans att ta vägen, men också motivera till ett drogfritt liv och

26

För Kent, eller Sammy som han kallas, är RIA ett andra hem.

ett stöd i nykterheten, berättar Aina Modig Lindell som är ordförande i RIA sedan 10 år tillbaka. Frågorna står henne nära och hennes engagemang går inte att ta miste på. – Jag har alltid jobbat som lärare i områden där jag känt mig behövd, jag passar där och har ett hjärta för människor som har det svårt. RIA är en gränssättande verksamhet där man möts med ömsesidig respekt medarbetare och gäster, det finns få regler, men de skall följas för allas trivsel, säger hon och ler. För de människor som kommer till Ria är

det viktigt att de får känna att de får känna att de får komma som de är och att de möts av vänlighet och värdighet, berättar Aina. – VI SOM FINNS här möter människor i ögonhöjd, på samma nivå och i respekt för varandra. Det är först då vi kan så ett frö av att de kan förändra och att de har kraften själva. Och det finns många goda exempel på att det går. RIA Hela Människan är en ekumenisk organisation där Svenska kyrkan tillsammans

December 2018

”Många är ensamma och sitter isolerade där i månader. Pastorn blir någon utomstående som de kan prata med som inte är en myndighetsperson.”

Hon berättar att många betalar i förväg för att säkra upp för sig själva så att de använder sina pengar till rätt saker. Ingen ska heller behöva gå hungrig ifrån RIA. MEN RIA är inte bara mat och frukost. En stor del av verksamheten är uppsökande verksamhet där man tillsammans med diakoner tar sig ut för att till exempel se var någon som brukar komma blivit av, eller kolla av hur någon mår. Anställda på RIA gör sjukhusbesök hos gäster som hamnat på sjukhus och kanske inte har någon anhörig som kommer på besök. De skjutsar till vårdcentralen, följer med på möten med socialtjänsten eller andra myndigheter. En gång i veckan kommer stadsmissionen för att se till om någon behöver plåstras om eller behöver komma till sjukvården. – Många har hund, som kanske också är deras närmsta vän, så en gång varannan månaden kommer en veterinär från Din Veterinär och tittar till djuren, ger medicin och vaccin om det behövs, berättar Aina. EN UPPGIFT för pastorn som är anställd på

med andra kristna samfund och kyrkor i staden driver verksamheten. Verksamheten finns på 72 olika platser i Sverige. På RIA Helsingborg finns altare och pastor anställd. Men de som kommer till RIA har inget krav på sig att man ska vara kristen, ha en tro eller en tillhörighet till en kyrka. Den kristna grunden handlar om människosynen att alla har ett lika värde, berättar Aina. Men varför kostar maten pengar på RIA Helsingborg?

– Det är en fråga jag får ofta, svarar Aina.

December 2018

Frukost serveras varje vardagsmorgon klockan 7.30 och för 20 kronor får man en rejäl frukost med mackor, gröt, ägg, fil, juice. – VI SKÄNKER alltid bort det vi själva få

skänkt hit, men att betala för sin mat handlar i första hand om att få behålla sin värdighet och självrespekt. En värdighet att själv kunna betala och inte alltid vara utlämnad till allmosor. Har man inte pengar får man skriva upp till ett visst belopp och betala senare, säger Aina.

RIA har sedan länge är att åka till häktet för besök och själavårdande samtal för de som finns inom kriminalvården. – Många är ensamma och sitter isolerade där i månader, säger Aina. Pastorn blir någon utomstående som de kan prata med som inte är en myndighetsperson. När de kommer ut så vet de att de har någonstans att vända sig. När musiken tar paus är det dags för Mia Nilsson, generalsekreterare för Hela Människan Sverige att tala. Hon gratulerar Helsingborg till både sina 35 år och till sitt fantastiska uppdrag: Att finnas till för att finnas för andra. TEXT OCH FOTO: LINDA GUSTAFSSON

27

Våra begravningsplatser

De glömdas gravar Begravningsplatser och kyrkogårdar är ett levande kulturarv. På äldre begravningsplatser finns det ofta gamla, stora och ståtliga gravstenar bevarade. De ger oss en glimt av svunna tider: titlar, födelse- och dödsår i kombination med symboler och olika stenbearbetningsmetoder berättar om stadens utveckling. I kuststaden Helsingborg är det ofta skeppare och redare – särskilt på Råå begravningsplats. De stora pampiga gravarna tillhörde familjer som hade det gott ställt. DET ÄR betydligt svårare att hitta ”folkets”

gravar. Vanliga arbetare, statare, fabriksarbetare, fiskare m.fl. som representerar den stora massan. Ännu svårare är det att hitta gravarna efter de som gömdes undan på olika former av institutioner. De ansågs skamliga. Institutionaliserade togs inte alltid om hand av sin familj när de dog utan begravningen ombesörjdes av den anstalt de var inskrivna vid. Hälsingborgs hospital, senare Sankta Maria sjukhus, öppnade 1927 och det fanns

28

även en vanföreanstalt i Helsingborg. I detta nummer av Amos försöker vi spåra dessa, de glömdas, gravar. ALLMÄNNA VARVET

”Vanligt folk” som inte hade råd att köpa sig en egen grav blev fram till 1960-talet gravsatta i kostnadsfria gravar som kallas allmänna varvet eller linjegrav. Här gravsattes man efterhand som man dog. Maka/make fick alltså inte vila bredvid varandra. Gra-

varna var utan gravrätt men de som hade råd satte ändå upp en liten gravsten, ofta med en enkel text som ”Mor” eller ”Far”. De allra flesta nöjde sig med en träplatta eller ett träkors som med tiden förmultnade. Det finns spår av den här sortens kvarter på många äldre gravplatser. De känns igen på sina små och tättstående gravstenar, utan inramande växter eller rygghäckar. På Pålsjö finns det rester av ett allmänna varvet-kvarter i den nordvästra delen, kvarter 8. VANFÖRAN

På Pålsjö begravningsplats, men i den syd­östra delen, kvarter 3, finns det en rad gravar bevarade från den så kallade vanföreanstalten. Vanföreanstalten, eller ”vanföran”, var en föregångare till dagens ortopedklinik. Personer med klumpfot, skolios, hamnade här men även de med cebral pares kunde place-

December 2018

Gravvårdarna på både vanföran och på allmänna varvet är små och det är ibland svårt att tyda inskriptionerna.

ras på vanföran. I Helsingborg fanns Vanföreanstalten kvar till 1960-talet. På vanföran fanns yrkesskola och verksamheten finansierades genom välgörenhet. I gravboken finns det 12 personer noterade på det som återstår av de institutionaliserades gravar. De tolv står noterade som ”Flickan”, ”Gossen”, ”Fröken” och ”borstbindare”. De flesta är gravsatta på 1930-talet, och några enstaka på 20- och 40-talen. Att de tolv gravarna finns kvar än idag förklaras av gamla styrelseprotokoll från denna tid där det går att läsa: ”Kyrkosysslomannen meddelade, att nyttjanderätten å de gravplatser, som disponeras av Vanföreanstalten å kv. 3 nr. 1–16 å Pålsjö kyrkogård är utgången sedan den 12 maj 1938. Nämnden beslöt, att då sagda gravnummer icke beröras av kvarterets omläggning till urnkvarter, anyå till anstalten upplåta sagda gravnummer, från utgångsdagen på 15 år till ett pris av 10 kronor per gravnummer.” SANKTA MARIA SJUKHUS

Spåren från Sankta Maria sjukhus är däremot svåra att hitta. Allt pekar på att patienter från December 2018

”’Vanligt folk’ som inte hade råd att köpa sig en egen grav blev fram till 1960-talet gravsatta i kostnadsfria gravar som kallas allmänna varvet eller linjegrav.”

gravvårdar – om där ens funnits några – är sedan länge borta och minnet av dem utraderat. I Lund, vid S:t Lars hospital, anlades en egen gravplats i anslutning till sinnessjukhuset där avlidna patienter gravsattes. Här fick de oftast ett kors med journalnummer, inlett med bokstaven K för kvinna och M för man. Hela denna begravningsplats finns idag bevarad, och på så vis även minnet av den tidiga psykiatrin och en idag förlegad syn på personer med psykisk sjukdom. DET ÄR alltså dags att kyrkogårdsförvaltning-

”Sankta” är gravsatta på Pålsjö, men dessa gravar är sannolikt sedan länge ”omlagda”, dvs. de är återupplåtna i ny skepnad – kistkvarter har gjorts om till urngravar. I ett annat protokoll och sammanhang nämns gravplatser som ”/…/ i likhet med vad som är fallet för personer från de stora anstalterna och icke kyrkoskrivna i Hälsingborg, komma att betinga ett pris av 15 kronor per st. med en nyttjanderätt om 15 år /…/”. De gravsatta från institutionerna vilar således fortfarande i kvarter 3, men deras

en skyltar upp och informerar om den del av stadens historia som inte är lika glamourös och ståtlig som de stora bautastenarna i diabas och granit. På Pålsjö skyltas det, till exempel, till krigsgravarna från de båda världskrigen. I anslutning till dem finns både gravar och en minnessten över polska koncentrationslägersfångar som avlidit i Sverige. Gravar som även de har hamnat i skymundan. HELENE BÅTSHAKE

Läs mer om Vanföreanstalten på Stadslexikon. 29

Tävling!

Hittat ljuset? DET ÄR snart jul, och i Helsingborg har nya

Filmstaden precis öppnat, så vi tänker att vi ökar möjligheten att vinna lite biobiljetter, förutom i vårt korsord. I tidningen har det gömt sig ljus lite här och där. Hittar du alla? Räkna dem och skicka in ditt svar till oss via mejl till: helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se Alla rätta svar är med i utlottningen av två biobiljetter. Glöm inte att ange din adress så vi vet var vi ska skicka biobiljetterna om du vinner! Lycka till.

Gamla och nya favoriter i jul Äntligen är det jul och man får lyssna på julmusik mer än i smyg i lurarna. Vi passar på och tipsar om inte bara en lista utan flera album med lite olika typer av julmusik. En del gamla, en del lite nyare. Kanske finns det något album som du inte upptäckt än? l   Julens Sånger och hymner – klassiska

julpsalmer och hymner med Radiokören

l   The Most Wonderful Time of the Year

Visste du att …

…att det finns en app för barn som heter Kyrkan? Här finns enkelt pyssel, filmer och lite knep och knåp för barn från 4 år. Till exempel måla ett kyrkfönster, tända ett ljus, spela orgel eller se en film om hur en begravning går till. Appen är gratis att ladda ner och finns där appar finns.

EN FLICKA ÄR FÖDD PG 90 01 22-3 BG 900-1223 svenskakyrkan.se/julkampanjen

30

Varje dag föds flickor in i förtryck och orättvisor. Det kan vi inte acceptera. Flickor ska aldrig nekas, kränkas, hotas, utnyttjas eller tvingas – bara för att de är flickor. Ge en gåva och ta ställning för varje människas lika värde och makt över sitt eget liv.

– jazz, gospel, R&B med acapellagruppen Take 6 l   Someday at Christmas – funk och soul i nya och gamla låtar med Samuel Ljungblad och Ole Börud. l   Decade the Halls – jazz, brass och sång med bandet Tenth Avenue North l   Christmas Time has come – stämningsfull och skön musik med gruppen Weeping Willows l   Christmas the peace project – lovsång och gospel med Hillsong Worship

SwIshA

dIn gåva tIll

900 12 23 TACK!

Foto: Helena Goldon/Ikon

December 2018

Korsord

Korsordsdags Förra ordflätan tyckte många var lite knepig så grattis till alla er som skickat in rätt svar som var: Lär du mig skog. Av de rätta svaren vann följande personer utlottningen av biobiljetter: Monica och Arne. Vinsten kommer på posten! Grattis till er! Facit finns på vår webbsida svenskakyrkan.se/helsingborg/amos.

Tävla om biobiljetter

Sista datum för att vara med i utlottningen av biobiljetter för det här numrets ordfläta är den 15 november. Glöm inte att ange er postadress för att vi ska kunna skicka ett eventuellt pris. Svaret på ordflätan mejlar ni till helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka via vanlig post till Helsingborg Amos, Box 1453, 251 15 Helsingborg. B ILD :PIXAB AY .COM

ÄR ALLA I BÖRJAN KNAPP

VÄCKER KANSKE PROVOKATÖR

HÖNA OMISTLIG

SES LITEN KROPPS- KRÅNGELPELLE DEL

VINTER- SVÅRKVARTER TUGGAD

BASFÖDA FRAMÅTANDA DÖMDE UT HAR SÖNDER GÅTT I

EN SORTS TRÅD GUDSTJÄNST

JÄRTECKEN VILL PEDANT HA DET

ERFARENHET

FURA

HAR LÅNG LUGG

SOMLIGA

NÄRING I VEUM VISAR VÄGEN LUDOLPHS TAL FLÄCKFRITT

BRÖDKRYDDA STÄLLA I ORDNING ÄR TVILLINGAR

LJUD MJÖLK- FRÅN SOCKER SOVANDE

MEDIEFÖRETAG

ÅLAR SIG FRAM

LÅGA

KUNSKAPSPRÖVNING

BLEV RUNA BESTRIDER

ALLEGORI

KALLAS VÅRT HALV KLOT

HUVUDSAK REAGERAR ILSKEN

BURGNA YRKANDE 50

ANDEFATTIG SKA GRANEN MER ÄN EN

BLAND ANNAT

FANTASTISKA

GULLIG

SÅGS I FLAGGSTÅNG SMÄRTANDE

FORSETE AUTENTISK ÖVERGLÄNSA

DRAGHJÄLP

LIVSKAMRATER SNÖHYDDA

JESUS MORMOR

UTLÖPARE

BLI BRA

FAS

SAMTID

RUMSTERA IDÉINNEHÅLL

EN FRÅGA OM TID HAR SETT SIG OM GER HALS

SNABB AFFÄR MARK 3:11 KAN INTE DU ÄR ANTAGOGUDS NISTER

...

JAG OCH DE ANDRA

BOKSTAV SOM SÄTTER STOPP

HALVBLUNDA ETT PAR

TONÅRSPLÅGA VARA RÄDD OM

FALSK UPPGIFT INDOLENT ETT FÖRVARINGSUTRYMME

December 2018

SLAGREDSKAP

BITTER DRYCK OMTUMLAD

HUVUDSTUPA SPRÅKSINNE ANLEDNING

HOTAT TRÄD

UTAN TVIVEL BANKSYMBOL

LEDA HÄSTMAT I VISS OSTÖRDRIKTNING HET

ANSENLIG NEDERBÖRD

KRAFTIGT FALL

SKA EDEN

I SKALA

PASSANDE

HEMSK HÄNDELSE

REKLAM STÖTA FOTEN I MARKEN

OPERSONLIG EN EXTREMITET

31

Betraktaren Per-Olof Andersson

Ett litet steg för en människa, ett stort kliv för mänskligheten

J

AG STÅR och tittar på ett foto. Jag ser ett avtryck

i sand efter ett fotsteg. Fotot är gammalt och avtrycket är välkänt. Det jag ser på bilden är märket efter ett av de första stegen på månen. Bilden ingår i stor utställning om månen som jag besöker. En utställning som vill visa på våra tankar och funderingar om det som leder oss utanför vår kända värld och det som möter oss på himlavalvet. Denna längtan efter att få se, uppleva och vara nära detta som är utanför oss själva och vårt eget vanliga sammanhang, blev till slut verklighet 1969. Kapplöpningen för att vara den som först sätter ner sin fot på månen vinns av USA. Till alla de miljoner människor som följer äventyret genom TV och radio hälsar Neil Armstrong med de inövade och numera välkända orden, ”Ett litet steg för en människa – ett stort steg för mänskligheten”. VI LEVER i adventstiden och går mot jul. Vi får åter igen höra

berättelsen om att Gud kommer till oss på ett fantastiskt men ändå vardagligt sätt. Med ett litet steg i världshistorien tog Maria och Josef sin väg mot Betlehem. Stegen togs i ett litet land av en familj som inte många kände till. Men denna vandring blev till något stort för världen. Stjärnan som syntes på himlavalvet och säkert skapade känslor av litenhet när de såg uppåt, var egentligen en signal om att vända blicken från rymden till världen – till krubban. Nu möter oss Guds kärlek genom Jesus Kristus, här och nu. Det är stort steg för mänskligheten. Vi lever i en tid av turbulens och osäkerhet. Många bland oss kan känna en osäkerhet inför framtiden. Politisk oro och höga röster hörs för trångsynthet och ett inskränkt samhälle. Hur kan vi ta plats och visa solidaritet mot de som saknar hem och trygghet i vår värld? Hur kan vi med klokhet lämna över en jord till våra barn där klimatet är bättre, och förutsättningarna för ett gott liv har ökat? Om vi påverkas av barnet som föds i Betlehem, så kan vi alla bli mer mänskliga för mänsklighetens skull. Då kan ett litet steg i solidaritet för någon annan bli ett stort steg.

”Vi lever i en tid av turbulens och osäkerhet. Många bland oss kan känna en osäkerhet inför framtiden.”

Ett barn har fötts. Musiken hjälper mig att ana ... Vi sjunger om stallet och om herdarna, om stjärnan och Maria. Bönen för vår värld, om fred på jorden till människors hjälp, får röst av änglarna. JAG LÄMNAR kyrkan och tar med mig det stora – här finns

Ljuset för mänskligheten. I advent hoppas jag att alla som bär en längtan efter ljus och närhet i livet skall våga följa den och ta ett litet steg. Jesus vill möta dig och din längtan. PER-OLOF ANDERSSON, FÖRSAMLINGSHERDE RAUS FÖRSAMLING

JAG GÅR till en kyrka i närheten. Ljusen är tända och stillheten kommer nära. Någon läser om; Det folk som vandrar i mörkret ser ett stort ljus, över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. Du låter jublet stiga, du gör glädjen stor.

32

December 2018