Helsingborg dec 2017

Helsingborg DEC 2017

Emma startade ett barnhem i Uganda

Fira advent med oss i Svenska kyrkan Helsingborg.

Porträttet: Markus Granseth ”Barn är så extremt ärliga”

Här hittar du vad som händer.

Följ med till

Hutano — en by där hopp föds December 2017

1

Ledare Gudrun Erlanson

Rubrik rubrik SAKTA, MEN UPPENBARLIGEN rätt säkert,

närmar sig slutet på mina ledarskriverier i Helsingborgs Amos. Under årens lopp har det blivit en del reaktioner via mejl eller samtal på gatan. Jag måste erkänna att de varit mestadels positiva. Efter förra numret fick jag dock en mycket upprörd reaktion. Någon hade tydligen nöjt sig med att läsa citatet i rubriken och därefter ifrågasatt min mentala hälsa. Så det kan bli... Men det räcker inte med en rubrik att reagera på, man måste nog läsa det mesta i sitt sammanhang. Å andra sidan aktualiserar kanske detta svagheterna i vår tids ofta förhastade kommunikation. Det blir gärna korta, snabba, impulsiva uttalanden och reaktioner. Följderna kan, som alla vet, bli rent av katastrofala för enskilda människor. Jag tror inte jag behöver ge exempel. Det är viktigt med eftertanke när vi delar våra ord och tankar med varandra. Och samtidigt måste det naturligtvis finnas utrymme för det spontana och känslomässiga. Vi är dem vi är… Det som kommer djupast inifrån och som inte kan döljas, men som ändå alltid behöver balansera med att det kan bli fel och rent av skada. Ord har genomslag och makt. Desto mer hos den som vill vara stöddig, som inte hanterar sin position med ansvar, förstånd och ödmjukhet. Men ord kan också vara utsatta och försvarslösa.

”I BEGYNNELSEN fanns Ordet och Ordet

fanns hos Gud och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt det som blev till. I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det… och Ordet blev människa och bodde ibland oss.” Johannes inleder sitt evangelium med en annorlunda julberättelse. Inte ett ord om krubba och herdar och vise män utan i

”Bortanför alla ord finns en Guds verklighet som bär. En närvaro av kärlek som inspirerar och uppmuntrar, som ibland också provocerar.” poesins form väljer han att beskriva hur det gudomliga livet och ljuset drar in i världen. Vi utgår kanske hellre från Lukas version. Den saklige Lukas – mån om datering och detaljer och historicitet. Ett litet judiskt barn föds på nuvarande Västbanken. Föräldrarna kommer från en annan del av landet och har erbjudits tillfälligt boende i ett skjul eller kanske var det en grotta. Strax efter en rad märkliga himlafenomen och därtill tillhörande uppvaktning, tvingas de ta till flykten för detta barns skull. Babyn är inte ett ensamkommande flyktingbarn i Egypten – tack och lov att de fick uppehållstillstånd – men utsattheten och ifrågasättandet följer honom genom livet.

kan ta ifrån Ordet dess förankring hos Gud och närhet till oss – för den som vågar längta och ana, försiktigt ta till sig och kanske till och med tro och lita på det som berättas. Inte på julafton kanske, men så småningom en gråkall januaridag när närvaron av en älskande Gud blir alldeles påtaglig. Möjligen på ett oväntat sätt, men så angeläget att vi inte kan släppa taget om upplevelsen utan måste låta den växa sig starkare. BORTANFÖR ALLA ord finns en Guds verklig-

het som bär. En närvaro av kärlek som inspirerar och uppmuntrar, som ibland också provocerar. Och vilka ord som fortsättningsvis än kommer att uttryckas i denna tidning, så kommer de att bäras av denna grundläggande Kristuskärlek. ”I Ordet var liv och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det.”

God jul!

GUDRUN ERLANSON KONTRAKTSPROST

VARJE JUL påminns vi om detta barns födelse, fast traditionerna har bäddat in honom i glitter, stämning, vackra sånger och många juleljus. Halmen, kylan, flykten, främlingskapet och utsattheten hör inte hemma i västerlandets jultraditioner. Där handlar det om gemenskap, närvaro, generositet och ett Guds varma bejakande leende genom barnet som möter världen. Och det är ju också sant! Inget kan ta ifrån oss julens glädje. Inget kan ta ifrån oss Guds solidaritet med sin mänsklighet. Inget kan ta ifrån oss hoppet och ljuset för denna skadade och förvirrade mänsklighet. Inget kan ta ifrån oss Jesus Kristus. Johannes diktade tidlöst och poetiskt. Inget

FRÅN REDAKTIONEN Det är så lätt att säga ”usch vad tiden går fort”, för det gör den. Men som alltid behöver man påminna sig om att stanna upp och bara vara här och nu. Kanske kan en liten lässtund med Amos ge dig den vilan? Temat för årets sista nummer är det lilla i det stora. Du får bland annat följa med till Huta-

2

no, byn i Zimbabwe där föräldralösa barn och ungdomar får nya möjligheter i livet. Här kan vi verkligen tala om hur lite kan bli till mycket. Du får också träffa Margareta, en av våra frivilliga eldsjälar i Helsingborg. Och så laddar vi för en fröjdefull advent!

Amos Helsingborg klassas som samhällsinformation och skickas till samtliga hushåll i Helsingborg, oavsett medlemskap i Svenska kyrkan. Vi ses nästa år! Nästa nummer kommer ut den 2 februari 2018.

December 2017

Innehåll 6/17 3

På gång i Helsingborg. 4 på stan: Vilken är den mest oväntade julklapp du fått?

Miljövänlig kyrka?

Trädgårdstipset 6

Allt som glimmar är inte guld

8

Julstämningstips

10 Tema: Barn i världen

Markus Granseth – ett välkänt ansikte i tv-rutan

Barn vill vara som alla andra

Emma startade ett barnhem i Uganda

Renata Chlumska hjälper utsatta barn i Nepal

10

25 Följ med till byn Hutano

26 Kistgravar — ett av våra vanligare gravskick 31 Korsord 32 Betraktaren

Redaktion

18

Redaktionen: Kontraktsprost Gudrun Erlanson, Linda Gustafsson och Josefine Sjöqvist. Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Produktion: Verbum AB

December 2017

6 Tryck: Sörmlands Printing Solutions, 2017. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se Annonser: Display i Umeå AB, 090-71 15 00, info@display-umea.se

En del av AMOS

3

4

PÅ STAN

Benjamin Dahl, 14. – Jag fick en telefon av mina föräldrar för två år sedan. Då blev jag exalterad! Trodde aldrig jag skulle få någon eftersom de är så dyra.

Vilken är den mest oväntade julklapp du fått?

Thomas Karlsson, 58. – En rakapparat. Det blev konstigt, för jag ville ha en bilstereo, så minst sagt oväntat kan man säga. Jag var 18 år då och var väl lite otacksam – jag ville ju så gärna ha en bilstereo till min bil!

Ros-Marie Ahlqvist, 69.

Tim Bobylav, 27. – En bil. En Ford Fokus. Jag fick den av min ex fru när jag bodde i Tyskland. Det var verkligen wow!

– En resa. Det var nog tio år sedan som jag fick en resa till Spanien. Hade ingen aning så det var extra roligt, då blir man glad. Den låg inpackad i ett kuvert som var stoppat i en större kartong för att vara lite vilseledande.

Miljövänlig kyrka? ”SVENSKA KYRKAN i Helsingborg värnar

och förvaltar skapelsen, och förmedlar framtidshopp i ord och handling” Det här är visionen för Svenska kyrkan Helsingborgs arbete med miljömedvetenhet och hållbar utveckling, men vad innebär det i praktiken? Hur ser vårt miljöarbete ut, och vad kan du som besökare se och förvänta dig hos oss? Här kommer några nedslag i vår verksam-

4

het med exempel på hur vi försöker värna om, och förvalta vår skapelse. Vissa mål har vi kommit långt med i församlingar och verksamheter. Andra mål håller vi på att arbeta för att nå. Ett bra miljöarbete blir inte klart, vi måste hela tiden förbättra UNDERVISNING: Planerade lektioner och genomgångar för konfirmanderna med miljö- och hållbarhetstänk, rättvisehandel och konsumtion. GUDSTJÄNSTEN: Trädgårdar vid kyrkorna förser kyrkorummen med egenodlade altarblommor. Kyrkfika med ekologiska och fairtrademärkta produkter. MÄNNISKAN OCH NATUREN: Rehabiliteringsträdgårdar, plantera-mera i samarbete med Helsingborg – här odlar vi blommor och grönsaker. INKÖP OCH ADMINISTRATION: Premiering och val av investeringar och inköp hos företag som aktivt arbetar för en bättre miljö och en hållbar utveckling.

BELYSNING: LED-lampor i all vår belysning och rörelsedetektorer som automatiskt släcker vid inaktivitet. KYRKOGÅRDAR OCH BEGRAVNINGSPLATSER: Komposterbara gravdekorationer

och juldekorationer. På den nya byggnaden vid Raus kyrkogård finns solpaneler som försörjer byggnaden, kyrkan och skolhuset med ström.

Fakta: Svenska kyrkan Helsingborg är det första stora pastorateti Lunds stift att miljödiplomeras. Diplomeringen innebär att man uppfyller olika kriterier inom miljö och hållbar utveckling. Det handlar om konkreta åtgärder för att minska miljöpåverkan, utbildningar och kompetensutveckling hos personalen och värdegrundsarbete för en hållbar framtid.

December 2017

Detta händer på kyrko­gårdarna Nu har vi snart lagt ut granris på alla gravplatser där detta beställts. Det går dock fortfarande att beställa. Till jul lägger vi ut kransar och sätter ut julblommor Under vintertid tar gärna lite större fåglar gravljus och flyger iväg med dem. De släpper dem sedan på hårda ytor för att komma åt fettet. Detta kan göra att gravljus ligger ”slängda” på oväntade ställen.

Trädgårdstipset NÄR MAN som minst anar står den där

och ser skör ut, med snön runt omkring sig; julrosen. Blommorna, som oftast är vita med gul mitt, tål några minusgrader och visst slokar den lite när det blir kallt, men den sträcker sakta på sig igen när temperaturen stiger. Släkt med rosen är den dock inte utan hör närmre ihop med vitsippan, blåsippan och back­sippan. Blommor som får oss att tänka på våren. Julrosen däremot kommer som en konkret hälsning från knopparnas årstid.

DEN VITA julrosen, Helleborus niger, är den

vanligaste men det finns också andra arter som har röda, gröna och näst intill svarta blommor. Julrosen vill gärna stå i halvskugga och ha djup, helst kalkhaltig mullrik jord. Planterar man julrosen ute blommar den vanligtvis någon gång mellan januari och april, men det finns också julrosor som drivits upp i växthus, vilket innebär att de kan blomma mycket tidigare. Det är bra om man vill sätta den i kruka utomhus. Viktigt är dock att det absolut inte får bli vatten stående kring rötterna, så välj kruka med omsorg särskilt om den står ute vid regn. En driven julros passar också bra att sätta December 2017

i kruka inomhus där den kan blomma förvånansvärt länge. Förvaras den svalt efter blomning går det bra att plantera ut den sedan. Även inomhus gäller lagom fuktighet,

inte blött. Ett till tips: En inte alltför kall dag kan julrosen också klippas av och pryda bordet inomhus i vas! ANNA BLUM

*Swish for a wish* Swisha din julgåva till: 123 568 1705 eller scanna koden direkt i din swish.

svenskakyrkan.se/helsingborg/swish-for-a-wish

5

Prästens kläder

Allt som glimmar är inte guld Förutom guld och silver äger kyrkan även en stor skatt i de liturgiska kläder som prästerna använder. Många av dem unikum, gjorda av församlingsbor i ett ofta otroligt detaljrikt hantverk. DET FINNS ett stort antal mer eller mindre

väl bevarade plagg som används av prästerna i sin dagliga tjänsteutövning. De används vid begravningar, bröllop, dop, högmässor och konfirmationer. Alla i olika färger och olika former. Var och en med sin egna innebörd och sitt specifika användningsområde, men med ett gemensamt – för drygt nio månader sedan påbörjades en inventering av en av kyrkans dolda skatter i Helsingborg. Det handlar om prästernas liturgiska kläder. Välgjorda handarbeten från en snart svunnen tid, blandat med maskinvävda fabriksskruder från Licium i Stockholm och Slabbinck i Belgien. Margareta Forsell, medlem i GA församling, har gjort en enorm insats genom sitt analytiska och metodiska arbete med att plagg för plagg göra en ”nulägesanalys” och beskriva ålder, historia, skick och eventuellt behov av åtgärd – för bland många av de fina kulturskatterna, finns det också plagg som knappt hänger ihop i trådarna efter åratal av användning. – Kläder har alltid varit ett stort intresse. En gång i tiden, på 70-talet, sydde jag lite själv, berättar Margareta och fortsätter; – Jag har alltid gillat snygga kläder och att vara ”hel och ren”. Därför har det varit extra roligt att få det här uppdraget.

INNAN MARGARETA påbörjade inventeringen av kläderna i de tre kyrkorna GA, St Olof och Adolfsberg, gick hon en kurs anordnad av Lundsstift ”Vård och värn av kyrkorummet”. Allt för att på ett så korrekt och bra sätt som möjligt kunna ta tillvara på och dokumentera de kulturskatter som kyrkan besitter i form av liturgiska kläder. Klädesplagg som ofta blir ett ”tidsdokument” där man ofta kan få veta mer om samtiden hur samhället såg ut just där och då. –  På kursen fick jag lära mig allt om hur man ska hantera kyrksilvret, till vilka städ-

6

medel som är lämpliga i kyrkorummet och hur kläderna ska förvaras och hanteras för att må så bra som möjligt, berättar Margareta och fortsätter; – Helst ska de ligga ner när de inte används. Måste de hänga så ska de helst ha en ordentligt bred och kraftig galge. Annars hänger de fel och slits i onödan och blir ”oformliga”. UNDER DE dryga nio månader som uppdraget

pågått har Margareta bokstavligt talat ”synat kläderna i sömmarna”! Det har vänts och vridits på vart enda ett plagg. Sömmar och foder har kontrollerats. Eventuella defekter eller skador har noterats och dokumenterats, liksom fläckar, spruckna sömmar, lösa trådar eller annat som hittats. Invändigt och utvändigt – inget har gått Margaretas skarpa blick förbi. – Syftet har varit att få fram en samlad bild av vad som finns och se om plaggen går att använda. Jag tror inte alla präster ens vet vad som finns, några har säkert tittat i lådorna, men långt ifrån alla. Bland gömmorna uppe på den norra läktaren i GA kyrkan på söder finns ett par rejäla skåp. Där kan man (om man har rätt person med rätt nyckel med sig) se en del av alla de plagg som Margareta gått igenom. Här finns bland annat en del historiska klädskatter, där den äldsta mässhaken (som är daterad, reds.anm.) är från 1910. Den är gjord i svart sammet med påsydda band och broderade detaljer i guld. – Den har förmodligen använts på långfredagens gudstjänst och på begravningar, skulle jag kunna tänka mig, berättar Margareta och fortsätter; – Det är ett mästerligt handarbete. Skulle kunna vara någon eller några församlings-

”Syftet har varit att få fram en samlad bild av vad som finns och se om plaggen går att använda.”

bor som gjort den. Men eftersom den saknar etikett så vet man inte säkert. Jag har letat efter information, men det finns inget att finna. Ett par fack längre ner i skåpet hittar vi ett par mässhakar i vit natursiden med mycket detaljerad brodyr som är daterade 1937 och 1939. De har en väldigt fin lyster i tyget och broderierna är väldigt detaljrika och vackra. Man kan till och med se ansiktsuttrycken på människorna väldigt tydligt. –  Sen finns det en röd som också är i samma material som också är väldigt vacker. Det kan rent av vara samma person som gjort den, men det vet jag inte säkert. Hur som så är den väldigt fin, säger Margareta och fortsätter; –  Det finns en mässhake i St Olof som också är väldigt vacker. Den är sydd av en dam i församlingen och skänkt till kyrkan 1961. Det har varit fantastiskt roligt att få se alla dessa vackra mässhakar och textilier. Jag har verkligen njutit av att få se dem. HUR DET blir med kyrkans textilskatt i framtiden återstår dock att se. Margareta har gjort en inventering för en församling som har resulterat i ett 55-sidigt utförligt dokument. Hur det ser ut i de övriga församlingarna är ännu så länge okänt, liksom antalet, skick och eventuellt behov av åtgärder – samt om det finns några pengar att satsa på att bevara dem för framtiden och hur det då ska se ut. –  Jag har en önskan att man skulle renovera så många som möjligt av dem så de blir fina igen och kom till användning. Att prästerna någon gång då och då tog fram de här riktigt gamla och använde dem, det vore fint, säger Margareta och fortsätter; –  Men där är jag inte tillräckligt kunnig för att bedöma vad som ska göras. Renovera dem så att de ska kunna fortsätta användas, eller bara låta dem vara som ett ”tidsdokument” format av tidens tand. Vad som händer nu vet jag inte, det överlämnar jag till ”högra makter”. Men visst hade det varit roligt om det kanske kunnat bli en utställning – till och med rent av på Dunkers? - där man visat upp den skatten som finns. Det hade varit väldigt roligt. TEXT OCH FOTO: MIKAEL CARLSSON /DINBILD.COM

December 2017

Margareta Forsell, medlem i GA församling,har bokstavligen synat de liturgiska kläderna i sömmarna.

De liturgiska kläderna är allt från välgjorda handarbeten från en snart svunnen tid till maskinvävda fabriksskruder.

December 2017

7

8

December 2017

Porträttet Markus Granseth

”Osjälviskhet är en styrka” Nästan alla är vi Markus med honom, antingen vi träffats eller ej. För hos alla som har barn eller barnbarn — och hos väldigt många andra — är Markus Granseth ett välkänt ansikte i tv-rutan. TEXT: GÖRAN TONSTRÖM FOTO: LARS RINDESKOG

N

är Markus Granseth var fyra år önskade han sig ett batteri. Ett litet, fyrkantigt niovolts. Vad han skulle använda det till hade han ingen aning om., men han visste helt säkert att han behövde det. – På något vis hade jag förstått att det var något magiskt med batterier, för i den där lilla manicken fanns någon typ av energi eftersom allting man kopplade ihop det med blev roligt. Så jag fick det där batteriet, började experimentera och på den vägen är det, skrattar Markus. Vi sitter i den kyligt tysta och ödsliga verkstaden på Tom Tits experiment i Södertälje. Markus kör sin show här under höstlovsveckan för alla mellan 2 och 100 år. Men det är fortfarande tidigt på dagen, så alla glada röster som ska fylla upp lokalerna och ge dem liv sitter fortfarande hemma vid frukostbordet. – Köket är det bästa experimentstället, där kan du skapa vad som helst, säger Markus med övertygelse. Här finns plastpåsar, tejp, blompinnar, sugrör och grillpinnar. Och aluminiumfolie. Den är strömförande och man kan ju leka sjukt mycket med elektricitet. Dessutom innehåller köket en massa hemliga lådor med olika grejer och ett skafferi för

10

”Jag är inget vidare på att baka, men jag kan spränga ett rör i luften med bakpulver.” kemi. Jag är inget vidare bra på att baka, men jag kan lätt spränga ett rör i luften med hjälp av bakpulver. MARKUS FÖRÄLDRAR var kloka och förutseende, så hemma i garaget i Alingsås skapade de en liten vrå som blev Markus uppfinnarhörna. Som grädde på moset hade han en morbror som jobbade på fabrik och ibland gav Markus fina presenter. Som en gammal elmotor. Eller en rörelsedetektor. Finfina ingredienser att bygga med. – Jag har alltid gillat ofärdiga grejer, säger han. Men jag är inte så intresserad av teorierna bakom vetenskapen utan mer av den praktiska användningen. Det är roligare att leka med ett relä än att läsa om det.

Han berättar om uppfinningarna som gjorde avtryck på omgivningen. Ett vattenreningsverk av en gammal petflaska till exempel. Och en handuppräckare; bra att ha i skolan så han slapp att sitta och vifta själv. – Det är ju så uppfinningar fungerar. Man bygger dem för att det finns ett behov. Men att leka är en sak, att bli vuxen och försörja sig en annan. Att Markus skulle komma förena dessa bägge storheter var knappast något han kunde förutse. Men för tolv år sedan blev han programledare i barnprogrammet Bolibompa och där medverkar han fortfarande. Det var i scouterna, i Svenska missionsförbundet som det hette då, som han började showa. Där fanns det plats både för hans gudstro och för behovet av att uppträda. Och att jobba med barn kan vara ett bra sätt att bli bekräftad. – De är ju alltid ärliga. Så extremt ärliga. För antingen får man deras glädje eller också får man det inte och då går de helt enkelt därifrån. Det finns ingen falsk artighet. Och publiken i Bolibompa föryngras och förnyas ständigt?

– Ja, de som tittade på mig när jag började är runt 20 i dag. Jag tror inte jag varit med om

December 2017

Han har gjort barn-tv i tolv år, men tröttnar aldrig på att få väcka experimentlusten hos barnen.

# X 2016

11

Porträttet Markus Granseth

Ibland kan han få dåligt samvete för att han ägnar så mycket tid åt att roa andras barn, men inser samtidigt att jobbet gör att han och familjen kan leva ett bra liv när de är lediga. Och att veta att han betytt mycket för många barn är värdefuillt.

att någon kommit med ett barn i handen än och berättat att de tittade på mig när de var små, men det är bara en tidsfråga. Däremot händer det om jag går ut en kväll att det kommer fram tjugoåringar som talar om hur viktig jag för dem när de var små. Jag är lycklig över att få vara en del av det.

våra upplevelser, men så kommer man hem och invaggas i vardagen igen. Och det tycker jag är otäckt. Att vi lever i så totalt skilda världar. Du har själv barn, en dotter på dryga fem. Hur är du som pappa?

– Ibland är jag bara en lekpappa, men ofta försöker jag också vara en förklarande far. MARKUS HAR arbetat med Världens barn i Som i morse vid frukostbordet när jag sa att flera år och har starka minnen från en resa det är minusgrader ute. Då såg min dotter ut han och kollegan, tillika närmsta vännen, som ett frågetecken. Så jag berättade att det Stephan Wilson gjorde för tv till Tanzania. är den natten då vatten fryser och blir till is. – Vi hade lätt packning, bara en liten kameDen typen av pedagogik sitter i ryggmärgen. ra med oss och ville bo enkelt som de flesta Sedan bygger jag grejer ihop med bor där, inte på lyxhotell alltså. henne också och vi gör drakar Så vi hade hål i malarianäten tillsammans. och jag stod med gaffatejp – Jag tror att jag och den första natten och många med mig kan försökte laga dem. Jag bli bättre på att vara är dessutom allergisk mer närvarande. mot en massa saker Att vara där i tid Ålder: 34 år. och kunde knappast och rum. Jag har Gör: Programledare, producent, äta något så jag tapjättemycket att skådespelare och uppfinnare. pade åtta kilo på den göra och det är ett Familj: Frun Elisabeth samt dottern resan. Men vi träffade problem när det Viola, fem och ett halvt år. många som hade det hamnar mellan Bor: I Älta. Närmaste framtiden: Efter väl­ mycket tuffare och mig och mitt barn. behövlig ledighet blir det Tom Tits svårare. Vi lovade varAtt vara upptagen är igen till våren. Dessutom väntar andra att aldrig glömma så deppigt.

MARKUS GRANSETH

flera olika nya produktioner.

12

– Visst kan det vara så att jag blir slagen av dåligt samvete ibland för att jag jobbar så mycket med att roa alla andras ungar i stället för att vara med min egen. Samtidigt arbetar jag också för familjens skull, vilket gör att vi kan leva ett gott liv tillsammans. MARKUS HAR ett tufft jobbår i ryggen och

han längtar efter december då han ska vara ledig och bara ta igen sig. – Finge jag välja skulle jag först bara vara med familjen. Sedan skulle jag åka på hajk. Ut till ett vindskydd i skogen med två gamla kompisar från Alingsås, Daniel Lindholm och Andreas Öst. Vi skulle elda, berätta rövarhistorier för varandra, grilla korv, hugga ved och klättra i berg. En tid i tonåren bodde jag i vindskydd varannan helg och det blev en livsstil och som är sååå bra för själen. Att få stämma sitt instrument tillsammans med sunda personer som också försöker stämma sina. Att bara vara i naturen är en religiös upplevelse om något.

Påverkar din tro ditt sätt att arbeta och tilltala din publik?

– Jag började göra barn-tv när jag var 22 år och jag tror att en tro formas under hela livet. Då var den ganska tydlig, en rak, hyfsat enkel tro och jag kände att Gud tyckte att jag skulle

December 2017

göra bra barnprogram. Jag vill göra saker som på riktigt spelar roll, vilket nog hänger ihop med min tro. Jag älskar skratt och tycker om underhållning, men jag vill gärna att det ska finnas något mer i botten. MARKUS HAR svårare att definiera sin tro i

dag. Ibland har den i intervjuer framställts som väldigt stark och definierad, vilket många gillar. Men för några år sedan förlorade han sin mor och upplevde då att han inte längre hade någon vidare bra kontakt med Gud. – Kanske att min lina var lite sämre redan innan dess. Men jag har mycket större gråzoner i min tro i dag och det är mer diffust vad Gud är för mig och hur min tro ser ut. Men om man nu inte får bönesvar måste man ändå komma ihåg att vi är lyckligt lottade och har mycket att vara tacksamma för, tycker Markus. – Samtidigt kan man ju vara någon annans bönesvar. Man kan hjälpa till och finnas där för andra människor, finnas för de som har bekymmer och behov i den mån man orkar och räcker till. Och då händer det något. För det finns en otrolig styrka i att försöka agera osjälviskt, att offra av sin tid för någon annan. – Där finns Gud idag, och det är nytt för December 2017

”Alla människor bär på en tvivlande tro och även en övertygad ateist har ju sin tro. Och vi är väldigt många människor som inte riktigt vet.” mig. Att få vara någon annans rop på hjälp, att få vara proaktiv och identifiera någons behov. I den zonen tycker jag att Gud är tydlig, tydligare än vad jag nånsin kunnat se. Det är en annan vinkel på Gud än den jag upplevde förr. – Kanske kan man säga att Gud har fått en uppgradering. Gått ifrån att vara en känsla, en upprymdhet i kroppen till att vara något mycket mer konkret. FAST DEN insikten har också gjort ont då bar-

natron demonterats och ersatts av något nytt. – Tvivlet har jag gått hand i hand med så länge. Jag skulle ljuga för mig själv om jag sa att jag inte trodde, men jag skulle också ljuga om jag sa att jag vet precis vad jag tror på. Där finns tvivlet och det är väl ett sunt förhållningssätt även om det inte är riktigt lika enkelt. Och inte lika härligt. Om kyrkan haft en tröskel för icketroende, sänker tvivlet den tröskeln, tror Markus. – Alla människor bär på en tvivlande tro

och även en övertygad ateist har ju sin tro. Och vi är väldigt många människor som inte riktigt vet. – Jag har nog aldrig tvivlat på Guds existens eftersom den alltid har funnits där men jag skulle göra våld på mitt väsen om jag sa att gud inte finns. Det skulle kännas jättekonstigt. DET HAR börjat stoja och stimma allt mer

runtom oss. Glada, förväntansfulla röster fyller och värmer lokalerna och det börjar dra ihop sig för Markus Experimentshow. Snart kommer det att smälla och ryka och från scenen ska han spela Deep Purples gamla riff-hit Smoke on the Water på frukt. På äpple, banan och kiwi. Ovanför ingången till Tom Tits står ett citat av författaren George Bernhard Shaw: ”Det är inte för att vi åldras som vi slutar leka, utan för att vi slutar leka som vi åldras.” Den mannen visste vad han talade om. 13

Barn i världen

Det svenska skuggsamhället växer. I det lever tiotusentals barn i en vardag som få med normala löner kan föreställa sig. Stadsmissionens Unga Station i Stockholm ger 1 500 barn ett julfirande i år. Av dem är de mest utsatta bostadslösa, medan många andra kämpar på gränsen för att undvika att bli det.

Barn vill få vara som alla andra ANNA TYSTNAR mitt i en mening. Tårarna

tränger fram. Hon sitter i Unga Stations mysigt inredda lokaler. Här har hennes tre barn sina kompisar, här blir de inbjudna till kollo och till Gröna Lund. Här får de ha ett liv. Hon mår bra här. Men hon försöker förklara hur hon och hennes barn lever och det är svårt. Anna fortsätter berätta bara för att hon vill öppna dörren för vad som kan dölja sig bakom en ”normal” fasad. Det är med nöd och näppe hon upprätthåller den. Och barnen kan hon inte skydda – de ser varje dag vad de saknar, som alla andra har. Det är därför Unga Station är så viktigt. Verksamhetschef Erica Sandin förklarar: – Vi erbjuder utflykter och aktiviteter. Barn vill få vara som alla andra. De behöver få berätta om roliga saker de har gjort på lovet. Men det handlar också om inkludering, att kunna ta del av vad samhället erbjuder – har något att referera till som göra att man blir en individ och en del i samhället. Erica Sandin ser hur behovet av stöd ökar.

Unga Station ligger vid Södra Station i Stockholm, en knutpunkt för pendeltåg och bussar. Hit kommer familjer från hela Storstockholm. Här finns öppen förskola för tonåringar som har barn, det finns verksamheter för ungdomar och öppna familjekvällar. Deltagandet vid de senare börjar nå upp till 200 personer. ERICA SANDIN ser en snabb ökning av

behovet. Hon påpekar att organisationer som Majblomman, Frälsningsarmén och Svenska kyrkans församlingar också har en stark hjälpverksamhet. Men det är mer eller mindre en slump vilka som hittar fram till frivilligorganisationernas stöd, och det finns många barn som lever i fattigdom utan att få tillgång till matkassar och gemenskap. – Flyktingpolitiken är starkt bidragande till att skuggsamhället växer, men det är hårdare även för svenska familjer. Man kommer hit för att få mat, gemenskap, hjälp med läxläsning. För att ha någonstans att vara med sina barn, berättar hon. Unga Station arbetar också långsiktigt för förändring, med stödsamtal och med kontakter med myndigheter. Här arbetar femton

”Flyktingpolitiken är starkt bidragande till att skuggsamhället växer, men det är hårdare även för svenska familjer.” 14

Fattigdom i Sverige ”Fattigdomsrapporten 2017” som gjorts av Sveriges Stadsmissioner, konstaterar att två tredjedelar av alla registrerade insatser i deras verksamhet består av utdelning av mat till människor som inte har råd att äta sig mätta. Det är ofta familjer. I Skåne utgör fyra av fem insatser just hjälp med mat. De mest utsatta är de som lever utanför statistiken, som har fallit mellan stolarna: hemlösa, papperslösa, och EU-migranter. Men här finns också många som har fastnat i långvarigt försörjningsstöd. I de mindre städerna går den största delen av insatserna till denna grupp – i exempelvis Kalmar så mycket som 88 procent.

barnombud med ett kvalificerat socialt arbete som är svårt och tungt. – Vi har den svåra uppgiften, den där samhället ofta har misslyckats. Men det handlar inte alltid om att reda upp situationer. Ibland är vår roll helt enkelt att stå kvar tillsammans med den som har det svårt, att underlätta vad vi kan. Utsattheten kan se väldigt olika ut. Det man ser på Stadsmissionen är att den har växt i takt med att klyftorna ökat. Just Anna och hennes barn har ett hem och barnens skolgång fungerar bra. Men att i åratal försöka leva ”normalt” på existensminimum sliter oerhört mycket på livet. – Barnen behöver så mycket som jag har svårt att ge dem. De måste ha innegympaskor till gymnastiken fast de växer så det knakar. De arbetar på datorer i skolan fast de inte får

December 2017

Lever man i en familj utan pengar kan det bli lätt att känna sig utanför bland de andra i skolan.

FOTO: GETTY

December 2017

15

Barn i världen

Ur miljösynpunkt må det vara bra med begagnat, men att aldrig ha råd med något nytt sliter på självkänslan.

att kunna betala den, men efter ett år sprack situationen och kronofogden började göra utmätningar. För Anna själv och de tre barnen ska existensminimum räcka till mat, kläder, fritid och SL-resor efter att hyran är betald. Garderoben kommer från Stadsmissionen. Barnen kom tätt, och kläderna hinner gå ett varv innan de slängs. – Tack och lov tycker de att det är helt okej med begagnade kläder. I dag kan vi ju också tycka att det är bra ur miljösynpunkt att inte köpa nytt. Men den äldsta är tretton och skulle säkert vilja ha något finare ibland, konstaterar Anna. BARNEN TAR inte hem kompisar, numera går

låna förrän på högstadiet. Månadskort på SL är jättedyrt, så vi promenerar överallt. Det är oerhört begränsande att inte ha pengar. Hennes tid går åt till att skapa värde ur de pengar hon har: jaga extrapriser och kampanjer, baka och laga billig mat. Hitta kläder och saker som behövs till hemmet för en så billig peng som möjligt. Försörjningsstöd är avsett att vara tillfälligt. När det är den enda inkomsten år ut och år in, nöter fattigdomen ur resurserna: i Annas familj har barnen inga cyklar eller något annat som kan gå sönder och behöva repareras för dyra pengar. Hon och barnen har inte alltid haft det så. För några år sedan levde de ett bra liv tillsammans med pappan, de for utomlands på semester och hade barnkalas vid födelsedagar. Men Annas make tog stora lån för att starta eget och köpa bil, och försvann därefter utomlands i långa perioder. Även pengarna försvann. Skulderna lämnade han till henne. DET ÄR REN TUR att hon och barnen ens har en bostad – hon flyttade till Stockholm från Småland och hann få kontrakt på en lägenhet innan betalningsanmärkningarna började samlas på hög. Annars hade det kunnat gå oåterkalleligt illa. Nu har hon hopp om att en dag kunna leva ett bättre liv, bara skulderna någon gång blir avbetalda. Att Anna överlevde åren omkring skilsmässan är ett mirakel: hon förlorade hela sin familj under samma tid som exmaken förstörde hennes ekonomi. Olyckor tog syskon, cancer och parkinsons tog föräldrar. Anna själv sjukskrevs efter att ha arbetat mer än 20 år inom vården.

16

När pengarna är slut Till korven och makaronerna blev det ingen korv. Det är en vecka till barnbidraget och nu gäller det att vara finurlig. Veckan före barnbidraget av Elin Johansson, med bilder av Ellen Ekman, handlar om barnet och mamma som inte alltid har det så fett. I april nästa år kommer uppföljaren Hemma hela sommaren.

de också sällan hem till någon. Att ha vänner förpliktar. Man måste ha råd att vara med på saker som kostar pengar. Och att vara på besök i mer välbeställda hem kan öka känslan av att inte höra till. För det mesta är Annas familj tillsammans i sin egen lägenhet efter skolans slut. – Barnen har haft turen att få åka på barnkollo med Unga Station. De behöver få vara lite separata, vi lever så tätt med varandra. När Anna berättar om sina barn och sitt liv finns ändå en stark känsla av åstadkommande. De har råkat illa ut, men de klarar detta, tillsammans. Barnen undviker att belasta sin mamma, de ser att hon gör allt hon kan för dem. De får lära sig viktiga saker: de vet att man väntar med att köpa vad man vill ha tills man har råd. Och de vet precis vad saker kostar och frågar inte efter sådant som ligger utanför möjligheternas gräns. Det här är också en familj som gör många olika saker tillsammans: – Vi packar matsäck och ger oss ut. Jag håller koll på när det är gratis inträde på Skansen eller andra saker som är roliga för barnen utan att kosta något. Ibland går vi till badhuset, det kostar jämförelsevis lite.

OCH UNGA Station är ljuset i tillvaron.

– Jag har tagit mig igenom detta med värktabletter och inre kraft. Barnen har bara mig, säger hon. Ryggen är rak och blicken fast. Hon har gjort allt som har varit i hennes förmåga för att klara att sätta mat på bordet till sina barn. Och för att ha ett bord att sätta den på. När Försäkringskassan ibland haft hög belastning har utbetalningarna dröjt. Vid några tillfällen har hyran kommit in några dagar för sent. – Jag fick ett brev från hyresvärden med beskedet att vi blir vräkta nästa gång. Sedan gick hyran först. Ibland tog jag korta lån för

Här firar de jul varje år; dels för att det inte kostar, och dels för att de har hela sitt nätverk här. Anna och barnen kom i kontakt med Stadsmissionen första gången när de sökte och fick åka på familjekollo för ett par år sedan. Sedan dess är det Unga Station som är den fasta punkten i tillvaron för hela familjen. Det finns aktiviteter för den äldsta, som boxning, och alla barnen har hittat vänner som de inte behöver låtsas inför. – Människor kommer hit från olika förorter och vi har ingen av våra kompisar härifrån i närheten. Det är bara här vi träffas, men vi kommer hit ofta och med glädje, säger Anna. – För barnen är Unga Station himmelriket. MARIKA SIVERTSSON

December 2017

• Vi hyr ut till medarbetare i mission, diakoni, kyrka, eller församling som behöver vila och rekreation. Möjlighet till subvention finns för särskilt behövande.

Behöver Du vila?

• Vi finns i en underbart rogivande och uppfriskande miljö i Östernäs, Rådmansö i Roslagens skärgård.

Kom till Strömsborg!

• Boende i trevligt inredda sommarhus.

För närmare information se www.stromsborg.nu Ansökan görs via epost: info@stromsborg.nu

hoppets stjärna star of hope

Inga konstigheter! Näskannan RHINO HORN* • förebygger och lindrar nästäppa vid förkylning, bihåleinflammation och allergi • utformad så att saltvattnet rinner lätt genom näsan • är producerad i okrossbar, miljövänlig PEHD-plast

119:-

• verkar för en hållbar miljö

NYHET! Nu också i barnstorlek, 4-12 år!

* NasoKlar har bytt namn till RHINO HORN

Nyheter inför Advent och Jul: ”Till det starkaste i boken hör den sextonåriga Elisabets uppvaknande till att inse de vuxnas sårbarhet.” Ur Vibeke Olssons efterord till nyutgivningen av Kerstin ArthurNilsons bok, Snitslad bana. Boken utspelar sig under hösten 1943 i det skånska Höganäs och är en ungdomsroman för alla, om offer och förövare, ansvar och försoning. ”Vi delar samma resa. Det är din och min historia. Det finns ett sammanhang som söker oss alltifrån barndomen.” Ingegerd Källström berättar i Fri som ett krucifix om sin väg till Kristus och det stora sammanhanget.

Beställ via butik.yogacentrum.com eller på tel. 031-13 22 52

www.yogacentrum.com

Extra extrapriser - Se vår hemsida www.gaudete.se 042-37 48 10

Barn i världen

Emma startade ett barnhem i Uganda En enda person kan göra enormt stor skillnad, bara genom att låta sig ledas av sin övertygelse. Emma Kock driver sedan snart åtta år ett barnhem i Uganda, där gatubarn kan få skolgång och en trygg punkt i livet. – Jag tog bara en dag i taget, säger hon. DET ÄR SNART åtta år sedan som hon åkte till

Kabale i västra Uganda för en praktikperiod under studierna på socialhögskolan i Lund. Emma Kock och kompisen hon åkte med jobbade för en organisation som sökte upp gatubarn och försökte få dem att lämna livet på gatan. I stället fick de komma och bo med organisationen och gå i skolan. De började samla in pengar från vänner och bekanta i Sverige för att organisationen skulle kunna fortsätta sitt arbete, och Emma tänkte väl att det var så hon skulle fortsätta hålla kontakten med pojkarna hon lärt känna i Kabale när hon åkte hem igen. Men så gjorde hon den där resan som skulle förändra allt. –  Jag åkte tillbaka till Uganda senare samma år för att skriva min c-uppsats, och det var då jag upptäckte att det inte alls var så bra med organisationen.

men när de den natten somnade på madrasser på golvet hos en annan organisation kunde hon inte känna annat än en stor samhörighet. ”Jäklar i det, nu är det vi mot världen, så kändes det. Jag och mina grabbar”, beskriver hon det på bloggen. GENOM BLOGGEN ”Våra skitungar” – ett

namn som kom till när en av killarna snappade upp Emmas skämtsamma smeknamn när de busade en dag, och alla pojkar började kalla varandra för skitungar – bad de om donationer från Sverige och berättade om arbetet. Hon lyckades hyra ett hus och hålla verksamheten flytande. Och så har det fortsatt. Någon idyllisk tillvaro är det inte. Många av pojkarna är präglade av sina år på gatan, och uppväxten med missbrukande, sjuka eller frånvarande föräldrar. Men Emma har hållit ut, och på något vis har hon varje månad lyckats få ihop tillräckligt med pengar till mat,

läkarbesök, skolavgifter och utflykter. I dag bor det 18 barn på barnhemmet. I en egen lägenhet i närheten bor en grupp äldre killar, som ”vuxit ur” barnhemmet, men som ändå känner att de vill fortsätta höra ihop med verksamheten. –  De vet ju inte riktigt hur gamla de är, men de äldsta där, de som varit med från allra första början, måste ju vara närmare 20 år nu. Dessutom sponsrar organisationen 20 barn till med skolavgifter. Dessa barn bor hos släktingar och fosterfamiljer. –  Målet är ju att de som kan ska återförenas med sina familjer, men de är ofta väldigt fattiga. DEN DAGLIGA verksamheten sköts numera av ett antal anställda, även om Emma bor nära barnhemmet och besöker dem dagligen. –  Min roll har ju förändrats väldigt sedan allt började. I dag är mitt jobb framför allt att

FÖRESTÅNDAREN FÖR barnhemmet höll

pojkarna i skräck, genom misshandel, hot och svält. Emma började i hemlighet samla bevis mot föreståndaren och lyckades få domstolsbeslut på att pojkarna skulle bort från det gamla barnhemmet och föreståndaren. Vart de skulle ta vägen, det visste hon inte, 18

Isaac kom till barnhemmet som spädbarn. I dag bor han och mamma Emma i en egen lägenhet tvärs över gatan, men hälsar på varje dag.

December 2017

FOTO: EMMA KOCK

”Min roll har ju förändrats väldigt sedan allt började. I dag är mitt jobb framför allt att försöka få in donationer, och så sommarjobba i Sverige för att få in pengar.”

försöka få in donationer, och så sommarjobba i Sverige för att få in pengar. Och så har hon ju Isaac förstås. Pojken som hon såg första gången på sjukhuset när hon var där med en av pojkarna. En nyfödd baby som hittats övergiven i ett buskage, och som ingen nu gjorde anspråk på. Emma kunde inte släppa honom. När hon fick höra att inga släktingar kunnat hittas och att pojken nu skulle till ett stort barnhem i huvudstaden Kampala, bestämde hon sig för att låta honom bo med ”sina” pojkar. –  Man blir väldigt fäst vid en så liten baby. När jag hade tagit reda på att det var möjligt att genomföra en adoption, fanns det ingen tvekan, har hon berättat. DET BLEV en långdragen process, men år

2014 blev Isaac hennes son, och strax därpå även svensk medborgare. Emma reser nu mellan Sverige och Uganda, mycket för att Isaac ska få en chans att känna sig mer och mer hemma i Sverige, –  Vi bor hos mina föräldrar när vi är hem-

December 2017

”Familjen” har vuxit. I dag bor 18 barn på barnhemmet, en handfull killar i egen lägenhet och omkring 20 barn sponsras dessutom med skolavgifter.

ma. Jag vill att Isaac ska känna att han hör hemma på båda ställena. Någon gång, rätt snart, kommer hon dock tvingas välja. –  Isaac fyller ju snart sex år, och när han ska börja skolan måste vi bestämma oss för en plats. Men det är inte helt okomplicerat, jag har ju min sambo Alex i Uganda också. Det är inte bara för honom att flytta till Sverige heller. NÅGON GÅNG ska hon väl ta sin socionom-

examen också, skrattar hon. Det kom ju lite annat emellan, då när hon reste tillbaka till Kabale för att skriva c-uppsatsen... Men det får lösa sig. Det brukar göra det. Visst har hon gått igenom kriser, men trots allt har Emma har aldrig känt att uppgiften är oöverkomlig. Att hon skulle vara en hjälte är inte heller något hon funderar över. –  Jag har bara gjort det här och tagit en dag i taget. Vi löser utmaningarna efter hand, det får rulla på.

Vill du hjälpa Emmas ungar? Ungefär 50 000 kronor i månaden är vad är vad som behövs för att hålla barnhemmet i Kabale flytande, och alla barnen i skolan. Det hadlar om hyra, skolavgifter, kläder, mat, läkarbesök, förbrukningsvaror och läkarbesök. Barnen äter enkel ugandisk mat: ris, potatis och bönor, med kött eller kyckling en gång i veckan för att spara pengar. Alla bidrag är välkomna – engångs­summor eller ett regelbundet månadsgivande – och går utan mellanhänder till barn­ hemmet. Insamlingsstiftelsen Emma & Therese Children’s Project bankgiro 536-5473, swish 123 476 39 83 Bloggen läser du på: http://skitungarna2011.blogspot.se/

SARA GRANT

19

Vi erbjuder: Föreläsningar, filmvisning, stödsamtal enskild eller i grupp. OBS! Vi är stödpersoner, inte terapeuter. Bli stödmedlem för 100 kr/år Bg 359-5709 eller Swish 1234991840 Lämna din e-postadress, så får du nyhetsbrev om våra aktiviteter. Vi finns på Viktoriagatan 6 i Helsingborg även i sommar.

Se: www.atsuskane.se

Plötsligt händer det! Det blir musik!

JULHANDLA HOS

www.duvan.se

0911-16100 info@duvan.se www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

Glimrande julgåvor

Äntligen ett musikprogram, på svenska, som är lätt att använda och har de instrumentljud, loopar och effekter du behöver för att snabbt göra en musikproduktion. Extremt prisvärt.

Mixcraft är intelligent och du kan ändra tempo utan att påverka tonart och vice versa. Över 7500 loopar, som är samplade för högsta kvalitet, gör det otroligt smidigt att komponera eller skapa ackompanjemang. Mixcraft blir din bästa musikvän och du har allt du behöver i ett och samma program. Ljudlägg videos, gör jinglar, öva ditt instrument, redigera ljud, skriv ut noter mm.mm Demo finns.

1. ewa bigestans | Julkrubbans historia Inbunden 192 sidor. Rikt illustrerad i färg & sv/v. Erbjudande 250:2. peter halldorf | Alla himlens fåglar har flytt – Profeten Jeremia i sin egen tid och i vår Inbunden 800 sidor. Erbjudande 305:3. martin berntson | Kättarland – En bok om reformationen i Sverige Inbunden 362 sidor. Illustrerad i sv/v. Erbjudande 275:-

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

En stödförening för dig som utsatts för sexuella övergrepp/är anhörig till utsatta barn eller vill lära dig mer om ämnet.

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

www.duvan.se www.duvan.se www.duvan.se

Fråga prästen

”Varför börjar inte kyrkoåret på julafton?” Varför envisas kyrkan med ett eget år, måste man verkligen läsa Bibeln och vad måste finnas med för att det ska bli en gudstjänst? Camilla Lif svarar på frågor om dyrbarheter och barndop.

1

Svenska kyrkan döper ju spädbarn, men jag undrar när man kan anse att barn är mogna nog att ha en egen tro?

Svenska kyrkan döper ju spädbarn, men jag undrar när man kan anse att barn är mogna nog att ha en egen tro? Barn har en egen tro. Det hade jag. Jag minns tydligt hur jag bad till Gud som femåring, utan att någon omkring mig var troende. För mig har Barnkonventionens 14e artikel blivit viktig. Den handlar om Tanke-, samvets- och religionsfrihet för barn: ”Friheten att utöva sin religion eller tro får underkastas endast sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som är nödvändiga för att skydda den allmänna sedligheten eller andra personers grundläggande fri- och rättigheter.” Barn har rätt att få pröva sig fram. De har rätt att – utan tillgång till vare sig ett teologiskt eller ett naturvetenskapligt språk – få uppleva det de upplever. Och vi får aldrig glömma att Jesus säger: ”Den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.”

2

Hur viktigt är det med formalian i kyrkan? Räknas inte en gudstjänst om man inte följer precis det som står i programmet?

Det finns vissa moment som måste ingå i en gudstjänst för att det ska vara exempelvis en dopgudstjänst, och det finns andra moment som ska ingå men där det finns olika varianter, t ex olika bibeltexter man kan välja mellan. Det finns också moment man kan ta bort eller lägga till. Det är vanligt att man till exempel vill att en släkting ska sjunga en extra sång eller att någon läser en dikt man tycker om. Då finns det möjlighet att ha med det också i gudstjänsten.

3

Varför börjar kyrkoåret på första advent och inte på jul eller nyår?

I kyrkan tycker vi att det är så viktigt med fester och högtider att de nästan alltid föregås av en förberedelseperiod – fastan. Adventstiden är en sådan period. Ordet advent betyder ankomst och syftar på att Gud kommer till världen som människa. Adventstiden är alltså en förberedelse inför Jesus födelse, som ju är början av berättelsen om Jesus. Jag tycker att det är fint att vi har två olika år: ett klock-år, som vi planerar i vår almanacka och ett kyrkoår som har mer med det inre livet att göra. Och att vi på första advent kan fira vårt kommande andliga år tillsammans med Gud.

4

Är det fel att kyrkor är så utsmyckade, när man läser om hur Jesus föddes i ett stall?

Det är inte fel att våra kyrkor präglas av skönhet och högtidlighet (ibland nästan som en bild av himmelriket!), men du har alldeles rätt i att det blir en otäck kontrast om det utanför kyrkan finns ensamma, hemlösa människor som December 2017

Barn har rätt att uppleva det de upplever, även om de inte har ett teologiskt språk, tycker Camilla Lif.

”Kärnan i kristendomen är ju Jesus och berättelserna om honom och hans budskap.”

inte får vara med och fira jul. Jag tänker på det ibland när jag förflyttar mig i Stockholm på julafton: gatorna är helt tomma, det är tyst överallt, och för den som alltid är ensam är nog julafton den ensammaste dagen av alla. Egentligen borde vi inte stänga in oss i slutna sällskap, utan söka upp dem som inte får plats i stugvärmen.

5

Måste kristna läsa bibeln? Jag har försökt, men fastnar när det blir för krångligt eller intetsägande.

Kristna måste inte läsa Bibeln, men på något sätt förhålla sig till de berättelser som finns i den. Kärnan i kristendomen är ju Jesus och berättelserna om honom och hans budskap. Men det finns många sätt att tillgodogöra sig Bibelns berättelser: musik, teater, konst, film, tv-serier, seriealbum, ljudböcker, barnbiblar, upplevelsevandringar, resmål, andaktsböcker, kyrkor, skönlitteratur, biografier... Det finns också många olika parafraser på Bibeln och textsamlingar ur Bibeln, som är mer lättillgängliga. Eftersom varenda människa i Sverige bor i en geografisk församling råder jag dig att gå till din präst och be om tips på hur just du ska kunna ta del av Bibeln på ett sätt som passar dig. Du kan också gå in på Bibelsällskapets hemsida och botanisera bland deras böcker. Lycka till med Bibel-äventyret! 21

Barn i världen

Nosiphela Luthuli diskuterar hälsa och näring med mentormamma Nozibele Chopele. Nosiphelas barn Bayanda och Asphile är med och lyssnar.

Mentormammorna räddar liv Erfarna mammor som går ut i sitt eget område för att stötta och utbilda andra mammor i att ta hand om både sig själva och sina barn. Projektet Philani i Sydafrikas fattigaste kåkstäder startades en gång av svenska Ingrid Le Roux. – TANKEN med mentormammorna är att

engagera kapabla kvinnor i uppdraget att förbättra livssituationen för familjer i deras egna områden, med fokus på mödrar och barn. På det viset tar programmet mödravård och barnavård, inklusive rehabiliteringen av redan undernärda barn, ut från kliniker och institutioner och ger vården sin bas i hemmen. Orden kommer från Ingrid Le Roux, svenskan som arbetat i över 40 år i Sydafrikas

22

kåkstäder, och som är en av grundarna till Philani. Philani betyder ”ett friskt liv”, och det började år 1979 som enkla kliniker där mammor kunde mötas och lära sig mer om hygien och hälsa, och lära barn som svultit länge att äta igen. I dag är mentormammorna det mest framgångsrika och spridda programmet inom Philani. Mentormammorna är kvinnor som själva levt ett utsatt liv med barn i kåkstäderna. De får lön och utbildning i projektet, och blir ett praktiskt och känslomässigt stöd till framför allt unga mödrar som saknar socialt skyddsnät. Ungefär 13 000 mammor och barn omfattas av projektet i dag. En grundtanke är att en frisk Svenska Ingrid Le Roux startade Philani 1979.

mamma som får stöd och utbildning är fullt kapabel att uppfostra en hälsosam familj även om förhållandena är svåra. Mentormammorna rekryteras med omsorg. De ska själva ha erfarenhet av de tuffa villkoren i Sydafrikas fattigaste områden, men ha utmärkt sig själva genom sin förmåga att hitta lösningar och lyckas ta sig igenom svårigheterna. Varje mentormamma har ansvar för omkring 500 familjer. Hon mäter, väger, håller koll, lyssnar och ingriper där det behövs. NU KAN du hjälpa mentormammorna, och

flera andra projekt som Svenska kyrkans internationella arbete stöder i olika länder. Årets julkampanj heter ”Jag är ett liv”, och handlar om att säkerställa barns rätt till ett tryggt liv med god hälsa.

Läs mer: svenskakyrkan.se/julkampanjen

December 2017

Profilen Nya säsongen av En resa för livet, där Renata Chlumska och fem andra svenska kändisar reser till Nepal, har premiär på TV3 den 21 november.

Nepal är ett av världens fattigaste områden. Här utför SOS Barnbyar ett långsiktigt arbete för att hjälpa hela samhällen att lyfta sig ur fattigdom. Här finns barn som inte bara måste leva under extremt svåra vardagsförhållanden, utan de måste också vara oroliga för ligor som kidnappar barn till andra länder.

”Det finns en oerhörd kraft i Nepal” Äventyraren Renata Chlumska har varit i Nepal förut. År 1999 blev hon första svenska kvinna på toppen av Mount Everest. Men besöket hos de barn som fått sina liv slagna i spillror av jordbävningen år 2015, berörde på ett helt nytt sätt.

Finns det hopp i allt det svåra? – Det är lätt att bli nedstämd och börja undra om det finns någon framtid. Men bara att få se barnbyn där barn fått tak över huvudet och framför allt trygghet, det ger hopp. Barnen behöver vuxna som de känner sig trygga med. Bara att gå och lägga sig på kvällen och veta att man kommer få sova ifred – sådant som vi tar för givet. Vad var det viktigaste du lärde dig? –Jag vet inte om jag lärde mig något nytt, men däremot blev jag påmind och fick bekräftat det jag sett i Nepal förut: att någonstans mitt i allt fattigt och all misär finns det en livsstyrka och en livsglädje som är oerhörd. Jag blir så imponerad och inspirerad av kraften som finns. Det är nyttigt att få uppleva, man blir tacksam för sådant vi annars tar för självklart. SARA GRANT

FOTO: SOS BARNBYAR

Varför tackade du ja till En resa för livet? – Det var av flera skäl. Dels är det självklart att ställa upp om man som någotsånär officiell person kan bidra till att folk får upp ögonen för hur svårt andra har det. Sedan var det förstås extra kul med Nepal, där jag rest och som betytt så mycket för mig genom olika expeditioner.

Vad berörde dig mest? –Jag förstod omfattningen av jordbävningen genom vänner i Nepal, men det var en helt annan sak att komma dit. Det här är redan ett land där människor kämpar mot fattigdom och har svåra levnadsförhållanden. Det är så grymt och orättvist att de då ska få det lilla de har raserat igen av naturen. Vad kan vi här göra för barnen i Nepal? – Det enklaste sättet är ju faktiskt att skänka pengar. Jag vet att det ibland blir diskussion om hur mycket av pengarna som kommer fram, men det som kommer fram gör skillnad. Det är fantastiskt att vara på plats och se den skillnaden. Som svensk är jag stolt över hur generösa vi är, men vi kan alltid göra mer. De flesta av oss har möjligheten att hoppa över en fika och skänka en hundralapp.

Sverige är fantastiskt, tack vare dig! Nyligen rankades Sverige som världens snällaste land, i en internationell undersökning. Vi gör mest gott för mänskligheten. Vi tar mest ansvar. Vi ligger i topp på listorna över välstånd, lycka och framåtskridande. Inget av detta vore möjligt utan alla engagerade och smarta människor som bor i vårt land och vill se det fortsätta utvecklas. Det som skiljer Sverige från andra länder är våra starka folkrörelser. Tack vare alla viktiga organisationer i civilsamhället, inte minst fackförbunden, har svenskarna skaffat sig inflytande i politiken. Vi är en urstark demokrati. Men det är inte hela sanningen. Folkrörelserna tappar medlemmar, och det gör partierna också. I samma takt blir Sverige mer ojämlikt och tryggheten i samhället riskerar att urholkas. Socialdemokrater för tro och solidaritet är en av de folkrörelser som bryter trenden. De senaste två åren har vi istället vuxit, och det tar vi som ett kvitto på att vi har de idéer som Sverige behöver just nu. Vi strider för ett värdigt och trovärdigt flyktingmottagande. Vi kämpar för en fungerande välfärd och för våra barnbarns rätt till en grön och levande planet. Vi är den tydligaste rösten i vårt parti för alliansfrihet och mot vapenexport till diktaturer. Vi bekämpar rasismen mot judar, muslimer, romer och alla andra grupper i samhället. Vi tror på att ständigt bemöta vår tids rädsla för det främmande och övertro på det egna genom dialog, brobygge och kärleksfull kritik. Många av oss vägleds dessutom av en trosövertygelse, men vi finns till för alla som delar våra åsikter, oavsett livsåskådning. Inget av det vi gör vore möjligt utan våra medlemmar. Men om vi inte levde och verkade i den miljö vi gör, i ett Sverige som är besjälat av människors engagemang, så skulle vi bara ropa ut i ödemarken. Därför vill vi rikta ett tack till dig som är med i till exempel facket eller ett trossamfund, ger en slant till människorättsorganisationer eller sitter med i en lokal förening där du bor. Dina åsikter räknas, och din röst gör skillnad. Om du inte är medlem i en organisation i civilsamhället ännu, så är min uppmaning till dig att bli det! Vägen till ett mer jämställt, hållbart och rättvist samhälle går genom att vi som vill förändra organiserar oss. Det har vi lärt av historien. ULF BJERELD Förbundsordförande, Socialdemokrater för tro och solidaritet PS. Du är välkommen att läsa mer om oss i Socialdemokrater för tro och solidaritet på www.trosolidaritet.se

Sedan 2011 ansvarar Maria församling i Svenska kyrkan Helsingborg för uppehälle, skolgång och mediciner åt ett antal föräldralösa barn i byn Hutano i Zimbabwe. Amos har skrivit om projektet i tidigare nummer. Hjälpen behövs, nu mer än någonsin. En gång om året åker en kommitté av anställ-

da och frivilliga inom Svenska kyrkan för att träffa ledningen i Hutano, genomföra utvecklingssamtal med anställda, lägga budget och planera för vilka insatser och projekt som behövs framöver. Kommittén har utökats och i september åkte således 6 personer Helsingborg med omnejd ner till Hutano. En

av de som för första gången följde med är Eva Thede, körsångare i S:ta Anna kyrkokör. Eva har i sitt yrkesliv jobbat som specialpedagog men är nu pensionerad. Det här är hennes upplevelse och berättelse från resan till Zimbabwe.

Följ med till

byn Hutano TISDAG 19 SEPTEMBER

Tåget avgår från Knutpunkten kl. 11.12. För­ väntansfulla samlas vi med fotbollar, tennis­ tröjor, brandlarm, sparkdräkter, ballonger, böcker och hopprep i vårt bagage. Nyvaccine­ rade och beredda att möta diverse utmaning­ ar; Kent Kvist från Helsingborgs pastorat, Therese Andrée Kjellström, sjukhuspräst i Ängelholm, Kerstin Dahlin, före detta läkare i Mnene, och initiativtagare till Hutano barnby tillsammans med sin man Lars, Sylvia Bojsten Hedborg, musiker och konsertansvarig i Hel­ singborgs pastorat, Pamela Aketch, körsånga­ re i S:ta Anna kyrkokör och sjuksköterska och jag, Eva Thede.

December 2017

ONSDAG 20 SEPTEMBER

Efter 11 timmars flygresa från Frankfurt är vi framme i Johannesburg kl.08.00. En super­ modern flygplats med kända affärskedjor och butiker med afrikanskt konsthantverk. Där­ efter bussas vi ut till planet, som ska ta oss till Bulawayo i Zimbabwe. Väl utsläppta från flyghallen, står en man från stiftet i Bulawayo och väntar på oss. Svettiga och trötta inkvarteras vi på Bulawayo Continental Hotel, ett hotell som nog hade haft sina glansdagar 40 år sedan. Vid första anblicken såg det flott ut med en icke längre fungerande bar vid bassängen och lustiga djurstatyer som giraffer, lejon och hjortar, något skavda och halta i grupper lite

här och var i trädgården. Vackra träd omring­ ade hotellet, bland annat jakarandaträd, vars kronor var översållade med blålila blommor. TORSDAG 21 SEPTEMBER

Vi har inte fått kontakt med Hutano, så vi vet inte när vi får transport dit. Vi bestäm­ mer oss för att besöka staden under dagens ljusa timmar. Det är inte tillrådligt att som vit vara utomhus när det är mörkt. Det finns mycket människor på gator och torg, de fles­ ta modernt klädda i västerländskt stuk. På kvällen får Kent ett telefonsamtal och besked om att vi kommer hämtas av en präst från Mnene församling med chaufför i morgon förmiddag. Härligt! 25

FREDAG 22 SEPTEMBER

Varmt redan tidig morgon, kanske 30 grader. Klockan 10.30 anländer pastor Alexander. Före resan, som är 20 mil lång, gör vi en shop­ pingrunda på ett köpcentrum, där vi provi­ anterar vatten på flaskor och toapapper till vistelsen i Mnene. Efter lunch pressar vi oss sedan in i Landrovern, Tre personer i framsä­ tet och sju personer på längsgående bänkar i baksätet. Två personer ”hakar på” resan till Mnene. Vi får samsas med våra resväskor och den nyförvärvade provianten på golvet. Efter Bulawayo är vi ute på landsbygden. Vi passerar små byar med de traditionella runda lerhusen med grästak. Här och där en liten shop eller en bar. Marken är mycket torr. Magra kor och getter går längs vägen. Människor rör sig. Drivorna med skräp är iögonenfallande. Zimbabwe är ett höglänt land och ju läng­ re vi kör desto mer tornar bergen upp sig. Längs bergskanterna växer akacior i vackra lysande färger, likt paraplyer. Bilresan tar cirka 3 timmar, varav de sista milen längs en hålig grusväg. Trötta och varma anländer vi så till Mnene. Det är mörkt och den fantas­ tiska stjärnhimlen är ett skådespel, som tar andan av oss. Barnen står i ring och sjunger för oss, när vi kommer. Mycket berörande. Vi blir mot­ tagna med varma kramar och går gemen­ samt in i en stor hydda, som senare visar sig vara samlingsrum och vår matsal. Där blir vi underhållna med ytterligare sång till trums­ pel, innan vi förplägas med kvällsmat. Man ger oss det bästa som finns på Hutano utan tvekan. Maten är alltid nylagad över öppen eld. Efter detta fantastiska välkomnande, går vi tillbaka till vår gästhydda i den tysta och stjärnklara natten. De enda ljud som hörs är hundskall och cikadornas symfoniska gni­ dande. Nu skön sömn under moskitonäten. LÖRDAG 23 SEPTEMBER

En mycket varm dag. Efter frukost bjuder en av husmödrarna, Mrs Tapera, oss på en rundtur i Hutano by. Vi får se köket där man förbereder maten, eldstäderna där man til�­ 26

”Engagemanget känns in på skinnet. Mina tårar rinner. Jag tänker att alla de orättvisor, våld och förtryck som i decennier präglat Zimbabwe.” lagar all mat och kokar vatten och ugnen där man bakar bröd. Husmödrarna bakar så pass mycket bröd att de kan sälja en del till sjuk­ husets lilla shop och därmed få in en inkomst. En av pojkarnas hyddor har brunnit ner för några veckor sedan. Sängar och sänglinne, och pojkarnas kläder och skolmaterial blev lågornas rov. Nu får de tio pojkarna tränga ihop sig i en hydda, och de får sova två och två i samma säng. Vi tittar på odlingarna; lök, tomater, kål och vete, som såg bra ut trots torkan. Just nu har man bara tre kaniner och enbart honor. Så snart man får råd, kommer man att skaffa hanar för tillväxtens skull. Kvällsmat och därefter kort möte med den lokala Hutanokommittén i hyddan. Husmo­ der mrs Tapera undrar över uttagningen av nya barn till Hutano. Det är pastorn som gör besök i hemmen och avgör vilka barn, som ska få komma till Hutano. Trycks på vikten av att det är föräldralösa barn och barn med funktionsnedsättningar, som är målgruppen. Efter mötet kallas barnen in för presentut­ delning. Vi visar barnen böcker, träning­ ströjor och fotbollar. Barnen applåderar och visslar. Husmödrarna får ta hand om sakerna så de fördelas rättvist. Efter presentutdel­ ningen går flera flickor fram och håller tal. De beskriver vilken skillnad Hutano gjort och uttrycker tacksamhet för att Maria försam­ ling i Helsingborg möjliggör deras vistelse på Hutano och med skolgång. De gör det mycket innerligt och berörande på god engelska.

SÖNDAG 24 SEPTEMBER

Tidigt på morgonen vaknar jag av vad jag tror är en babians korta explosiva skall, som ekar i byn. Det är lite mulet och betydligt svalare. Skönt. Vi går till kyrkan. Första gudstjänsten hålls klockan 8.00 och det är Therese som ska predika. Vi möter skolbarn från grundskolan och gymnasiet, klädda i sina skoluniformer. Kyrkan blir full till sista bänkraden. Grupper av barn sjunger, ofta med en försångare. Barnen sjunger starkt och enga­ gerat. Står upp och klappar rytmiskt till sången. Till allas jubel och applåder. Också Therese får applåder under sin predikan. Engagemanget känns in på skinnet. Mina tårar rinner. Jag tänker att alla de orättvisor, våld och förtryck som i decennier präglat Zimbabwe, först under kolonialtiden, sedan under 1970-talets befrielsekrig och kamp för självständighet, och därefter genom den nuvarande regimens våld och förtryck gentemot den egna befolkningen, har lett till människors starka tro och kyrkans viktiga funktion i deras liv. Vid den andra gudstjänsten klockan 10 del­ tar barnen från Hutano. Även i denna guds­ tjänst predikar Therese. Kollekt togs upp och redovisades i slutet av gudstjänsten.150 USD, två köttbullar, några anteckningsblock och ett antal karameller var denna gudstjänsts kollekt. Kent köpte karamellerna och sön­ dagsskolbarnen fick sitt lystmäte och försam­ lingen fler åtråvärda USD. MÅNDAG 25 SEPTEMBER

I dag är det planerat att vi ska åka ut till ett par av barnens hem. Först vid lunchtid blir en ambulans med chaufför ledig och kan ta oss ut på de bitvis gropiga och svårforcerade väg­ arna. Husmor mrs Tapera och sjukhuspastor Barbra Sithole följer med. Första gården vi kommer till är Piniels, en 16-årig pojke. Bilen kan inte köra ända fram utan vi får gå ett par hundra meter. Det är en mycket varm dag, kanske bortåt 35 gra­ der. Det blir tunga steg. Vi blir väl mottagna. Bjuds att sitta i skuggan under ett stort träd, där vi förplägas med bönor. Denna gård ser

December 2017

Träffa Belinda som bor i Hutano

välskött ut. Pienels äldre bror och sväger­ ska bor också på gården. De odlar majs och hirs och har höns och nio kor. För att hämta vatten, får de gå en kilometer. Innan vi drar vidare till nästa gård, får mrs Tapera bönor för utsäde med sig till Hutano. Nästa stopp blir en gård, där Chiedza, en 17-årig flicka bor med sin farmor på skol­ loven. Byggnaderna ser dåliga ut och det är smutsigt. Intill en av byggnaderna sitter någ­ ra berusade män. Mittemot dem sitter några kvinnor och tre små barn. En deprimerande syn. Det visar sig att farmodern brygger öl, det gör hon för att det ger bäst ekonomisk utdelning. Öltillverkning och barer är ett stort problem på landsbygden. Hos oss föder det tankar om Chiedza riskerar att bli utsatt för övergrepp. Barbra och mrs Tapera tar med sig intrycken för att diskutera i kommit­ tén. Landrovern fortsätter sin tåliga kamp att forcera det som ibland liknar uttorkade bäckfåror. Nu är det dags att besöka hemmet till Liberty, en 13-årig pojke. Skymningen ger behaglig svalka. Cikadorna höll konsert, medan vi gick upp mot gården. Vi slår oss ner vid ett träd. Kvinnor och små barn sluter också upp. Vi får veta att hyenor har dödat tio av deras getter den sista tiden. När vi ska fara vidare får vi en levande ungtupp med oss på färden. Liberty håller den och tuppen tycks helt paralyserad. Sista anhalten blir hos Siphosenkosi som är 17 år. Nu är det alldeles mörkt. När vi kom­ mer fram till gården, brinner det en eld i en hydda. Hyddan känns hemtrevlig med några tallrikar på en av väggarna. Det ligger mattor på golvet. På en av dem ligger en baby. Sip­ hosenkosi lyfter upp ett av sina brorsbarn, en flicka cirka 3 år gammal. Hon ser väldigt glad ut och visar oss flickan. Efter en stunds sam­ tal bryter vi upp. Vi får en korg apelsiner med oss till Hutano. ONSDAG 27 SEPTEMBER

Efter frukost följer Pamela, Sylvia och jag med barnen till skolan. Vi går till lektions­ salen som är en stor lokal med betonggolv, bänkar på rad där man sitter tre och tre och December 2017

en svart tavla längst fram. När jag frågar hur dags de börjar lektionen, vet eleverna inte det. ”När läraren är klar”, svarar de. Det dröjer 15 minuter. Lektionen är en förbere­ delse inför ett nationellt prov. Det finns olika teman barnen kan skriva om. Det är teman som känns aktuella för de förhållanden man lever i till exempel. ”vad kan man göra för att inte bli gravid?”. Läraren hjälper dem att få stoff genom att få eleverna att reflektera över olika parametrar till exempel ålder, civil­ stånd, sysselsättning. På kvällen är det möte med den lokala kom­ mittén i Hutano. Vi sitter i samlingshyddan. Det blåser kallt ute, men Mr Banda matar den öppna spisen med stora vedklabbar, som värmer skönt. Vi diskuterar våra upplevelser från veckan och vilka hjälpbehov som finns just nu. Ett stort problem är den nedbrunna hyddan inklusive alla inventarier. Utöver det behövs elen förnyas. Inflationen just nu gör att priserna har gått upp. Vi ska verka för att samla in medel när vi kommer tillbaka till Helsingborg för att återuppbygga en ny hydda och renovera elen. Det känns att vi har ett bra samarbete, stämningen är god och hjärtlig. TORSDAG 28 SEPTEMBER

Vår sista dag på Hutano. Blandade käns­ lor; vemod över att lämna dessa underbara människor, lättnad över att komma hem till de våra och duscha och en skam över att vi lever ett privilegierat liv, att livet är orättvist. Vi packar ihop våra persedlar, skakar allt så vi slipper få kackerlackor som fripassagerare. Det blir ett mycket känslosamma avsked med barnen, innan vi installerar oss och vårt bagage i samma gamla Landrover. Tys­ ta och eftertänksamma åker vi tillbaka mot Bulawayo. Med oss har vi fått många erfaren­ heter som förändrat oss som människor. Vi har mött en livsglädje hos barnen på Hutano som är fantastisk. Trots enkla förhållanden och osäkerhet inför framtiden. Vi har upplevt att barnen har ett bra liv på Hutano. De är faktiskt privilegierade. Nu är vår utmaning att berätta om deras liv och behov av fortsatt stöd. EVA THEDE

Belinda är 17 år och har bott på Hutano sedan hon var 9 år. Hon berättar att hennes mamma dog, när hon var 4 år gammal. Hon fick då bo hos sin morfar. Av olika anledningar fick hon flytta därifrån till en annan familj. Belinda blev uttagen till Hutano av prästen i Mnene för att hon inte hade det bra i den familjen. Hon mådde dåligt både fysiskt och psykiskt. Den första tiden på Hutano och i skolan var väldigt svår för henne, eftersom hon talade ett annat språk, n´debele. I Mnene talar man shona. Hon fick jobba hårt för att lära sig det. Till slut blev hon bäst i klassen. Belinda tycker mycket om att gå i skolan. Bäst gillar hon datorkunskap. Hon hoppas hon kan utbilda sig inom det området. Men innan dess ska hon klara gymnasiestudierna. Det är mycket hon ska prestera denna höst fram till februari. Hon ska göra skriftliga arbeten i 9 ämnen för att gå vidare till nästa årskurs. Belinda berättar att hon jobbar med sitt skolarbete varje kväll mellan klockan 18 och 20. Det fungerar bra att göra det i hyddan. Alla flickorna är studiemotiverade så att hon kan koncentrera sig. Hon trivs med flickorna på Hutano. En av dem är hennes bästis. Belinda avslutar med att fråga om Hutano-kommittén kommer att finansiera hennes utbildning i Mnene tills hon är klar med gymnasieutbildningen. Vi kan bekräfta det. Hon lyser upp och säger att hon hoppas vi kan komma till hennes examen.

Din hjälp behövs Det är ett akut läge i Hutano nu och vi behöver göra en kraftsamling. Pojkarna som bodde i den nedbrunna hyddan har förlorat allt. Personliga tillhörigheter, skoluniform, möbler, sängkläder. Elen i byn måste också restaureras och säkras upp. Ditt bidrag går oavkortat till Hutano. Du kan använda Swish 123 378 5607 eller scanna swishkoden. Märk betalningen med ”En ny hydda”.

27

Våra kyrkogårdar

Kistgravar vanligare förr än nu Kyrkogårdsförvaltningen i Helsingborg fortsätter att reda ut de olika gravskick som erbjuds vid stadens begravningsplatser. Minneslund, askgravplats, askgravlund samt utströende av aska i hav och naturmark har tagits upp i tidigare Amos. I detta nummer är det kanske mest ursprungliga gravskicket i fokus, nämligen kistgrav. Historik

Att gräva ner sina döda har gjorts långt tillba­ ka i tiden, det har både en praktiskt såväl som en rituell funktion. Kyrkogårdar och begravningsplatser, så som vi ser dem idag med trädkrans och gång­ system, är en relativt ny företeelse. De har funnits i drygt 200 år. Det är kistans storlek 28

som bidragit till att ge kistgravkvarteren dess karaktär då det krävs större ytor och det där­ med skapas mer luft mellan gravvårdarna.

Kistgrav

Vad är en då kistgrav? Kistgravar är ett enskilt gravskick som upplåts med gravrätt. Det innebär att gravrättsinnehavaren har rätt att plantera och dekorera graven på eget vis så länge det sker enligt god gravvårdskultur. Det kan också finna särskilda bestämmelser för vissa kvarter/områden som begränsar grav­ platsens utseende och storlek på gravsten. Gravrätten innebär också en skyldighet att hålla graven i snyggt och ordnat skick. Grav­ rätten är normalt 25 år, men kan förlängas. Gravfriden är däremot evig, vilket innebär att det som en gång gravsatts aldrig får grävas upp igen. Kistgravar grävs som djupast 2,5 meter ner i marken och kistor kan läggas i tre lager. Hela kistan med stoftet (kroppen) placeras

med stor försiktighet ner i det grävda hålet och mull/jord läggs ovan på. Kistgravar upplåts i olika storlekar med möjlighet för olika antal kistor i bredd: enkel, dubbel, trippel osv. På kyrkogårdsförvalt­ ningen kallar vi dem ”nummer”. Storleken är kopplad till hur många framtida kistor som kan begravas. Tre kistor på djupet i en trip­ pel-/trenummersgrav ger plats för samman­ lagt nio kistor. Ofta finns det plats att gravsätta urnor vid sidan av en kista. På så vis är kistgravar inte sällan en kombination av kist- och urngrav. En grav som upplåtits som kistgrav får dock ej användas till enbart urngravar. Under 2016 var det endast 10%, 111 styck­ en, av begravningarna vid Helsingborgs kyr­ kogårdsförvaltning som var kistbegravningar.

Olika former av kistgravar

Återlämnade gravar kan återupplåtas efter en viss tid. Detta innebär att en tidigare aktiv

December 2017

grav som återlämnats görs om till en ny. Detta beror helt på vilket djup de först kistlagda finns på. Ju äldre gravar desto svårare är det att veta. Endast gravar där man är helt säker på vilket djup och var kistan är gravsatt kan komma i fråga för återupplåtning.

återupplåtning av kistgravar, medan Pålsjö, Raus och Rååd erbjuder både återupplåtning och nyupplåtning. Kvarteren på Pålsjö Västra är avsedda för judiska, yesidiska och mus­ limska begravningstraditioner.

HELSINGBORGS KYRKOGÅRDSFÖRVALTNING erbjuder kistgravar på Råå, Raus, Nya,

var som ovan nämnts gravsättning i kista det enda gravskick som fanns. Bemedlade famil­ jer köpte sig stora pampiga familjegravar,

Pålsjö och Pålsjö Västra. På Nya finns endast

INNAN KREMATIONERNA gjorde sitt intåg

medan de mindre bemedlade fick nöja sig med ”allmänna varvet”, som var en enklare form av grav med mindre sten, utan inram­ ning och där gravsättning skedde löpande efterhand. Detta innebar att makar sällan fick sin sista vila vid sidan av varandra. Kistgrav är ett gravskick som minskat kraf­ tigt sedan mitten på 1900-talet, detta beror på att kremationerna istället ökat. HELENE BÅTSHAKE

Renoveringen av Östra urnlunden är klar Det stora arbetet med att renovera Östra urnlunden på Krematoriets begravningsplats är nu i stort sett klart. Allt växtmaterial kring de liggande gravvårdarna är utbytt, samtliga gravstenar är justerade så att de ligger rakt, material i gångar är utbytt och en kant av kalksten har satt i framkant av gravarna. Utöver detta har de omkringgärdande murarana reparerats. Det har varit ett tungt jobb. Då det inte finns möjlighet att komma in med stora maskiner i Östra urnlunden har mycket arbete skett med muskelkraft. Drygt 200 gravstenar har lyfts manuellt och dryga 250 meter kantsten har lyfts på plats för att nämna några av de tyngsta delarna. En eloge till våra anläggningsarbetare!

December 2017

29

Aktuellt & Sociala medier

Julevangeliet enligt the Message ”Vid samma tid höll kejsar Augustus folkräkning i hela kejsardömet. Det var första folkräkningen med Quirinius som ståthållare i Syrien. Alla blev tvungna att åka till sina stamfäders hemståder och prickas av. Alltså fick Josef resa från byn Nasaret i Galileen till Davids stad Betlehem i Judeen på grund av folkräkningen, eftersom han var ättling till David. Maria, hans fästmö, som väntade barn följde med. Medan de var där blev det dags för henne att föda. Hon fick en pojke, sittförsta barn. Hon lindande in honom i en filt och lade honom i en

Julen à capella Äntligen får vi göra en spotifylista med jultema! Här finns låtar att öva på för att sjunga med till exempel under levande julkrubba vid Mariatorget 1 advent om man vill. Annars är det bara att luta sig tillbaka och njuta av dessa a capellasångare som sprider julstämning och glädje.

Ett barn är fött på denna dag – Göteborgs Gosskör   Nu tändas tusen juleljus – The real group   O Come All Ye Faithful – Take 6   Bered en väg för Herran – The real group   Hallelujah – Pentatonix   The First Noel – Filharmonic   Jul, jul, strålande jul – The real group   O Little Town of Betlehem – Take 6   Silent Night – Take 6   Do You Hear What I Hear – Eclipse 6   O Holy Night – NSYNC   Away in a Manger – Acapella Scanna koden med kameran i din spotifyapp för att få listan till din telefon.

Jag är ett liv

Min röst ska höras. Min önskan är enkel. Alla barn har rätt till ett liv utan hot, våld och övergrepp. Tillsammans ger vi kraft till en bättre framtid.

Swisha valfritt belopp till 9001223

krubba med hö, för de hade inte fått plats inne på värdshuset.” The Message är en omskrivning av Bibeln till en mer lättläst och tillgänglig bok för ovana bibelläsare. Bakom boken står en kanadensisk pastor som många år undervisade på college i hebreiska och grekiska. Hans tolkning och omskrivning av Bibeln var först och främst ett försök att nå sina egna församlingsmedlemmar med bibelordet. Nu har översättningen spridits över hela den engelskspråkiga världen, och finns nu även delvis med svensk översättning.

SMS:a LIV till 72 905 och ge 100 kr PG 90 01 22-3 BG 900-1223 svenskakyrkan.se/julkampanjen

STORT TACK … … för alla fina kort, mejl och brev som kommit in till oss i redaktionen under det här året. Vår vägg är en fin mosaik av alla vykort. Mejlen är svårare att klistra upp, men lika uppskattade! Vi önskar er en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

”Evangeliet är Guds livmoder, i vilken vi bärs och formas genom Kristi Ande och även modersbröst som ammar oss.” Martin Luther

Läs mer om Luther på www.svenskakyrkan.se/vem-var-martin-luther

30

December 2017

Korsord

Korsordsdags Stort grattis till alla som svarat rätt på förra numrets korsord. Rätt svar var ”Du gör mörker till ljus”. Vi gratulerar Mona och Roman som lottades fram som vinnare bland alla inskickade rätta svar. Facit finns nu på vår webbsida svenskakyrkan.se/helsingborg/amos.

Tävla biobiljetter

Sista datum för att vara med i utlottningen av biobiljetter för det här numrets ordfläta är den 10 januari. Glöm inte att ange er postadress för att vi ska kunna skicka ett eventuellt pris. Svaret på ordflätan mejlar ni till helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka via vanlig post till Helsingborg Amos, Box 1453, 251 15 Helsingborg.

December 2017

31

Betraktaren Björn Kjellström

När tystnadsmuren rämnar

N

ÄR DET blev uppenbart att den ame­

rikanske demonproducenten Harvey Weinstein under decennier och i skydd av andra mäktiga mäns tystnad begått grova sexuella övergrepp mot kvinnor som stått i beroendeställning till honom var det som om något brast och något ruttet och vämjeligt kom till ytan. #METOO blev baneret under vilket kvinnor från alla håll i världen, och inte minst i Sverige, till slut bröt genom den mur av patriarkala härskarstrukturer och kvinnoförakt som möjliggjort övergrepp, trakasserier och osynliggörande i alla miljöer och på alla nivåer i samhället. Plötsligt flödade media av kvinnors och flickors erfarenheter och berättelser om vad de utsatts för och utsätts för på arbetsplatser och skolor, i offentliga miljöer och i hemmet. De män i offentligheten som nu ”outades” som mobbare och sexuella rovdjur stod plötsligt exponerade som rådjur i strålkastarljuset och fick för första gången stå till svars för vad man gjort. Det som kanske väckte mest frågor och vre­ de var att så många, inte minst chefer och andra personer i ledande ställning varit medvetna om vad som föregick men i stället för att ge hjälp och stöd åt den utsatte valt att förtiga och tysta ner. Om mörkläggningen föranletts av ekonomiska intressen, att man inte förstår lagen och sin egen värdegrund eller av ren feghet får ju vara föremål för egen begrundan. JUST NU rasar stormen som värst och nya avslöjanden kom­

”Jag säker på att vi behöver hjälp i processen att omforma manligheten så att den inte förstör kvinnors och flickors rätt till trygghet och utveckling. ” arbete, lika nödvändigt är det att allas rätt till kroppslig inte­ gritet och frihet från mobbning, härskartekniker och trakas­ serier i alla dess former blir verklighet i det gemensamma samhälle vi lever i. För att det skall kunna bli verklighet måste rättsamhället bli bättre på att se och förstå vad kvinnor utsätts för, arbetsgi­ varemåste bli bättre på att skapa goda och trygga arbetsplat­ ser och framför allt måste vi män se vår del och vårt ansvar i det som sker. VI KAN inte gömma oss bakom att ”jag har i alla fall inte gjort

något”. Hur det här skall göras är jag inte säker på att jag vet, däremot är jag säker på att vi behöver hjälp i processen att omforma manligheten så att den inte förstör kvinnors och flickors rätt till trygghet och utveckling. Sett i barnets perspektiv handlar det om att fostra och stöd­ ja pojkar så att de inte växer upp som förövare och mobbare utan som mogna människor som bidrar till ett gott liv och samhälle för alla.

mer timme för timme och dag för dag. Den stora frågan är vad som händer när mediestormen stillnar. Den mur som nu rasat kan och får aldrig byggas upp igen. Det som nu kommit i dagen får aldrig mer förtigas och döljas. Ett samhälle som i övrigt hyllar förnuft, öppenhet, människovärde och allas rätt till trygghet kan inte härbärgera en så snedvriden manlighet och sådana perverterade maktstrukturer att snart sagt varje kvinna kan berätta om utsatthet och fruktan. Ett underliggande tema i det här numret av Amos är ”det lilla i det stora”, barnets perspektiv och plats i världen. I  just det ljuset blir frågan om kvinnors och flickors utsatthet livsnödvändig. Lika självklart som det skall vara att flickor skall ha samma möjlighet till utbildning och arbete som poj­ kar och att kvinnor skall ha samma lön som män för samma

32

December 2017