Amos Kyrkfönstret nr 4 2016 by Berling Media

Kyrkfönstret NR 4/2016

Ny artikelserie:

Människan och kriget

Julen börjar i Matteuskyrkan Vill du läsa Amos? Vänd på tidningen!

t t

Måleri som berikar

Redaktören har ordet ATT KNYTA IHOP innehållet i Kyrkfönstret är inte alltid så enkelt. Denna gång är tidningen som en stor julklappssäck. Reportagen är olika både när det gäller innehåll och utformning, men förhoppningsvis finns det därför en julklapp som passar var och en av er läsare. Vi startar bland annat två nya artikelserier. Den ena är Maare Tamms intressanta serie Människan och kriget, där den första delen handlar om den våldsbenägna människan och om huruvida vi har en medfödd natur som leder till krig. Den andra serien är ett urval artiklar skrivna av teologer och författare med anledning av att vi under 2017 uppmärksammar reformationens 500 år jubileum. Vi får veta mer om reformationen, om hur den påverkat Svenska kyrkans tro och hur den förändrat kyrkan och samhället. Artiklarna är färgstarkt illustrerade av prästen och konstnären Kent Wisti.

Kaisa vill gärna rekommendera andra familjer, men även de som är ensamma på julafton, att besöka Matteuskyrkans julsamling.

EN ANNAN KONSTNÄR är Lilian Jonsson,

som vi möter i Joakim Nordlund reportage Måleri som berikar. Lilian är aktuell med en ikonutställning i Matteuskyrkan, och har exempelvis målat ikonen Ömhetens moder som finns i Församlingsgården. Matteuskyrkan återkommer även i Johan Skoglunds artikel om familjen vars julfirande alltid startar med samling kring kyrkans krubba på julafton. Anledningen till att familjen återkommer år efter år är bland annat för att få uppleva julens verkliga budskap.

DEN SANNA INNEBÖRDEN bakom julen

och dess gåvor vill även kyrkoherde Hans Johansson påminna oss om. Han skriver att den största gåvan vi kan ge är gratis och att den kan ges gång på gång - nämligen oss själva, vår tid och vårt engagemang. Att vi ska ge av oss själva och sprida medmänsklig värme och kärlek till alla dem som har de svårt i vår stad, är avslutningsvis också vad Rickard Fjällström ber för i sin artikel Tänd ditt inre ljus. Med önskan om en fin adventstid – låt oss tända vårt inre ljus! CAMILLA ARVIDSSON, KOMMUNIKATÖR 0921-775 32 CAMILLA.ARVIDSSON@SVENSKAKYRKAN.SE

Kyrkfönstret

Vi har alla olika traditioner kring jul. För de olika generationerna i den här familjen börjar julfirandet alltid med Samling kring krubban i Matteuskyrkan.

Julen börjar i VI SLÅR OSS ned för en pratstund i soffan i Matteuskyrkan, innan det är dags för Idun Backlund att öva med barn- och ungdomskören Joy. Hennes mormor Kaisa Olsson och hennes mamma Emma Backlund är också med. Den inledande frågan om hur länge de har haft som tradition att besöka Matteuskyrkans samling vid krubban på julafton visar sig vara en svår nöt att knäcka. Tio-femton år kommer de till slut fram till. Allt började med att Kaisa och sonen Gustav ett år blev inbjudna att sjunga med

i Matteuskyrkans julkör. Då föll det sig naturligt att man, barn och Kaisas mamma följde med. Numera har en generation fallit ifrån och en ny tillkommit, men traditionen består. Tidigare har även Emmas bröder Petter och Gustav varit med, men i år åker Gustav som nu bor i Hong Kong och firar jul i Trondheim i Norge, där Petter bor med sin familj. Kaisas man, Karl-Eric Johansson, har varit militär och tjänstgjort utomlands, så tidigare har familjen firat jul både i Ungern och i Pakistan. Kaisa berättar om hur speciellt det var att fira jul i

nr 4 • december 2016

Redaktör: Camilla Arvidsson Ansvarig utgivare: Inger Wallin, Hans Johansson Adress: KYRKFÖNSTRET, Strandplan 25, 961 34 BODEN Mejladress till redaktören: camilla.arvidsson@svenskakyrkan.se Telefon: 0921-77 532. Fax: 0921-77 548 Upplaga: 13 300 exemplar Grafisk form och repro: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions AB 2016. Distribution: Posten Foto, förstasida: Bengt Sveder Webbplats: Kyrkfönstret och Amos: amosmagasin.se/boden Webbplats: Svenska kyrkan i Boden: svenskakyrkan.se/boden

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

FOTO: BENGT SVEDER

Ifjol samlades hela familjen kring krubban i Matteuskyrkan.

Matteuskyrkan Pakistan, då den muslimska befolkningen där inte firar jul alls. Julafton inleds med att familjen äter en gemensam julfrukost, och sedan bär det av till Matteuskyrkan. Kaisa och Emma bor bredvid varandra ute i Lombäcken, så man lastar in alla i familjens bil och buss. – Som mest har vi väl varit ett tiotal personer, säger Kaisa, men i år blir vi bara tre stycken eftersom Emmas barn är hos sin pappa. Varför återkomma år efter år?

Förutom att mormor Kaisa och barnbarnet Idun sjunger i kören, vad är det som gör att familjen återkommer år efter år? Gemenskapen och godisskålen blir svaret. – Där brukar godisskålen stå, pekar Idun och man riktigt ser hur hennes ögon lyser upp. – Vi brukar vara sist kvar och tömma skålen, säger Kaisa skämtsamt. På det mer allvarsamma planet berättar de om att de här får uppleva julens verkliga budskap på ett otvunget sätt. Man träffar gamla

vänner, sjunger och agerar tillsammans i julspelet innan det är dags för glögg, pepparkaka och gemenskap. Det finns plats för alla som vill ta del av värmen och julstämningen. Kaisa och Karl-Eric har under många år tagit emot utbytesstudenter. – När studenterna har kommit från katolska länder blir de alltid så förvånande över den otvungna stämningen och över att prästen är med och umgås efteråt, berättar Emma. Efter att alla har önskat varandra en god fortsättning på julen, bär det så av hem till Lombäcken igen för julmiddag, julklappsutdelning och en välbehövlig vila innan det är dags för att bege sig till juldagens julotta i Överluleå kyrka. – Klockan fem på morgonen ska det vara, deklarerar Emma Backlund bestämt. Kaisa säger att hon och hennes man kommer att fortsätta med att starta julfirandet i Matteuskyrkan under många år framöver,

” Och när det är dags att flytta in på ålderdomshemmet, då blir det färdtjänst hit.”

oavsett var den övriga familjen befinner sig. – Om barn och barnbarn inte är på plats, kan vi ju inte sitta hemma bara vi två, konstaterar hon. Och när det är dags att flytta in på ålderdomshemmet, då blir det färdtjänst hit. Kaisa, Emma och Idun, tre generationer från samma familj, vill gärna rekommendera andra familjer, men även de som är ensamma på julafton, att klockan 12 besöka Matteuskyrkans julsamling vid krubban. När de berättar om vad deras julfirande i Matteuskyrkan ger dem, är det lätt att förstå deras uppmaning. TEXT: JOHAN E. SKOGLUND johan.skoglund@amsab.org

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

GÅVA ELLER PLÅGA? ÄR JULKLAPPAR EN gåva eller en plåga? Inför julen känner många av oss

en viss oro för vad vi ska ge våra nära och kära i julklapp. Några av oss är, till skillnad från majoriteten, redan klara. Under försommaren hörde jag hur en av mina bekanta hade klarat av i varje fall hälften av sina julklappar. Men för de flesta handlar det om att först komma på vad man ska ge, sedan hitta det, bära hem det - och därefter bära tillbaka och byta det efter julhelgen. Det har skapats julklappsgeneratorer där man fyller i om det är en man eller kvinna, ålder och vad klappen får kosta, tillsammans med några frågor om vilken personlighet mottagaren har. Och vips, så får man förslag på en lämplig julklapp, som av en händelse finns att köpa via sajten. Det kan få vem som helst att längta efter ett julisolerat rum.

URSPRUNGET TILL VÅRA julklappar kommer från evangeliet och berättelsen om hur

Jesus fick ta emot gåvor av de män, stjärntydare och kungar, som vi till vardags kallar de vise männen. Och det är ju det vi firar och påminner oss om på trettondedag jul. Gåvorna som då överlämnades till Jesus var guld, rökelse och myrra. Julklappen som vi köper skulle alltså egentligen ges till Jesus. Det är i första hand en födelsedagspresent, precis som de vi också ger när vi vill visa vår uppskattning och omtanke till någon. Eftersom vi inte har Jesus inom räckhåll, så ger vi istället klapparna till varandra. Biskopen Nicolaus av Myra på 300-talet är den som är förebilden för vår tids tomtar. Biskopens violetta klädsel har blivit vår tomtes röd-vita. Enligt legenden blev Nicolaus helt uppfylld av att göra något åt de fattigas situation. Han gav gåvor till dem genom att lämna paket och sedan gå därifrån. Kanske kommer den gamla traditionen med att klappa på dörren, slänga in paketen, och därigenom förbli okänd för mottagaren från den legenden. Den innersta meningen med att ge en gåva är att visa att vi ser varandra, varandras behov och längtan. Och vem vet, kanske är det därför vi blir så glada av en oväntad gåva som både överraskar oss och som dessutom passar.

INFÖR JULEN BEHÖVER vi påminna oss om att lyckan sällan finns i de förslag som alla

affärer vill att vi ska köpa. Den största gåvan vi kan ge är gratis och den kan ges gång på gång – den gåvan till dina vänner och dina närmaste är nämligen du själv. Relationer smäller alltid högre än materiella ting. Ditt intresse, din tid, det är allt som behövs – så lätt och ändå ibland så fruktansvärt svårt. Därför är julens innersta gåva alltid densamma, Gud som ger sig själv till oss. Jesus är Guds gåva till oss, det tydligaste uttrycket för vem Gud är. Det finns någon som ser oss och någon som delar våra liv oavsett hur julen ser ut, och oavsett om vi har lyckats med det vi vill och tror att vi måste göra. Det finns ett barn – en Gud – som ger oss den kärlek vi i vårt inre behöver, oavsett vad vi vågar tro och se.

Med önskan om en god och välsignad juletid HANS JOHANSSON DIN KYRKOHERDE I SVENSKA KYRKAN I BODEN hans.johansson@svenskakyrkan.se 0921-775 43

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

FOTO: CAMILLA ARVIDSSON

FOTO: JEANETTE HÄGGLUND

Smaka på Annikas läckra:

Nutellarutor Kaka: 450 g smör 175 g ljus blockchoklad 6 ½ dl strösocker 2 tsk vaniljsocker 3 ½ dl vetemjöl 5 ägg 1 krm salt Garnering: Nutella

1. Värm smör och choklad i en kastrull på svag värme. 2. Blanda ägg, socker, mjöl och salt i en bunke. Blanda om, men vispa inte. Tillsätt det smälta smöret och chokladen i bunken och rör om. 3. Lägg bakplåtspapper i en långpanna och häll sedan i smeten. Grädda i 10-15 minuter på 200 grader i nedre delen av ugnen. 4. Ta ut kakan och bred på Nutella medan kakan fortfarande är varm. Gör mönster i Nutellan med en gaffel.

Våra församlingsvärdar Namn: Annika Nordin, 49 år Bor: sedan tre år tillbaka i Södra Sunderbyn tillsammans med min man Kent. Arbetar: som församlingsvärd i Församlingsgården i City, där jag har varit anställd sedan 2006. Det är ett roligt arbete. Man kommer i kontakt med många trevliga och positiva församlingsbor när de besöker våra olika aktiviteter.

Fritid: På min fritid tycker jag om att dansa, framför allt bugg, och jag är instruktör i just bugg för föreningen Luleå Bugg & Swing. Det är så roligt att få se nya dansare brinna lika mycket för dansen som jag gjorde tidigare. Numera brinner jag själv för att lära ut den. Jag har även två barnbarn som förgyller min tillvaro. De är, som man säger, livets efterrätt.

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Reformationsåret 2017:

Vad hände när Luther spikade

Luthers hammarslag på kyrk porten i Wittenberg blev början på något mycket mer än en aka demisk diskussion om avlatsbre ven. Hans 95 teser ledde till stora förändringar inom både kyrkan och politiken. PORTEN TILL SLOTTSKYRKAN i Wittenberg

I SAMBAND MED en betydelsefull akademisk

diskussion i Leipzig 1519 blev det uppenbart att konflikten mellan Martin Luther och det kyrkliga etablissemanget i Rom inte i första hand gällde avlatens teologi utan påvens ställning i kyrkan. Luther framhöll att det inte var påven ensam utan hela den kyrkliga gemenskapen som förfogade över de så kallade löse- och bindenycklarna, det vill säga möjligheten och uppgiften att befria människor från den skuld som synden har genererat. Luthers uppfattning delades inte av påven och de teologer som tänkte som han. 1520 kungjorde påven Leo X att Luther skulle bannlysas om han inte tog tillbaka det han hade sagt. Den skrivelsen brände Martin Luther och hans vänner upp under en samling strax utanför en av stadsportarna i Wittenberg. Påven gjorde därför 1521 verklig-

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

ILLUSTRATION: KENT WISTI

användes som universitetets anslagstavla. Därför är det inte konstigt om det var här som Martin Luther spikade upp sina 95 teser. Enligt traditionen skedde detta den 31 oktober 1517. Luther ville få till stånd en diskussion om försäljningen av avlatsbrev. Mot betalning efterskänkte kyrkan syndastraff i form av botgöring här på jorden eller rening i skärselden efter döden. Med tiden skulle det visa sig att Luthers hammarslag på porten till slottskyrkan i Wittenberg blev upptakten till något betydligt mer omfattande än den akademiska diskussion som han efterlyste. Luther kallades 1518 till ett möte med kardinalen Cajetanus i Augsburg. Kardinalen uppmanade Luther att återkalla det han hade skrivit. Luther uppmanade i sin tur kardinalen att sluta hänvisa till påvliga befallningar i sina försök att argumentera för uppfattningen att Luther hade fel. Påvliga påbud kan nämligen vara mänskliga och felaktiga bestämmelser. Luther ville istället att kardinalen och andra som ansåg att Luther var en villolärare skulle bevisa detta genom att enbart hänvisa till Bibeln. Det blev allt tydligare att bibelordet var den enda auktoriteten i lärofrågor enligt Luthers sätt att se på saken.

het av sitt hot och bannlyste Martin Luther. Han uteslöts alltså ur den kyrkliga gemenskap som påven menade att han kunde reglera. Därigenom hade kyrkans makthavare sagt sitt om Martin Luther och hans teologi. DEN HÖGSTA VÄRLDSLIGA makthavaren, det tysk-romerska rikets kejsare, uppmanade Luther att ta tillbaka det han sagt. Det skedde i samband med ett riksdagsmöte i Worms samma år. Luther upprepade att han inte tänkte göra detta förrän någon övertygat honom om att det han sa stod i strid med bibelordet. Kejsaren Karl V förklarade Luther ”i rikets akt”. Det betydde att han liksom påven ansåg att Luther spred villoläror. Genom kejsarens kungörelse blev Luther en rättslös flykting i sitt eget land. Det var fritt fram att döda honom ostraffat. Men under beskydd av kurfurstarna Fredrik den Vise, Johan den Beständige och Johan Fredrik den Ädelmodige kunde

”Fram till sin död strävade Martin Luther efter att reformera den kyrka som han själv var en del av. Hans ambition var aldrig att starta en ny kyrka.” Luther fortsätta sin verksamhet som universitetslärare, författare och predikant med Wittenberg som bas. Genom de nyuppfunna tryckpressarna och genom blivande präster som under sin studietid reste till Wittenberg för att lyssna till Luthers föreläsningar spreds hans teologiska tänkande. Olaus Petri från Sverige var en av de studenter som på plats inspirerades av Luthers undervisning. FRAM TILL SIN död strävade Martin Luther efter att reformera den kyrka som han själv var en del av. Hans ambition var aldrig att

sina teser? starta en ny kyrka. Att reformera betyder att återge något dess ursprungliga och äkta form. Luthers reformationslängtan delades sedan flera århundranden av andra inflytelserika kyrkliga företrädare som också kritiserade kyrkans ohanterliga och uppblåsta organisation. Det var alltså fler än Martin Luther som önskade att kyrkan skulle återvända till sin sanna identitet och låta sig definieras utifrån sina egna grundläggande dokument istället för att formas av samma värden och prioriteringar som världsliga makthavare gav uttryck för. Birgitta av Vadstena och Katarina av Siena kritiserade redan på 1300-talet påvedömets förfall och dess utveckling till en bricka i ett världsligt maktspel. ERASMUS AV ROTTERDAM och Teresa av

Avila var samtida med Luther. Erasmus kritiserade avlatshandeln och lyfte fram bibelordet som en avgörande prövoinstans för kyrkliga påbud och traditioner. Teresa ville, precis som Luther, hjälpa människor att ta emot syndernas förlåtelse och leva i en tillitsfull relation till Jesus. Precis som många framhåller idag menade man att kyrkan ständigt måste reformeras, det vill säga återupptäcka och återföras till sina egna hjärteangelägenheter. Att Luthers 95 teser kom att resultera i en schism inom den västerländska kristenheten beror inte bara på teologiska meningsskiljaktigheter utan också på politiska hänsynstaganden. Världsliga makthavare som ville reducera påvedömets inflytande över det egna landområdet fann i Luthers teologi stöd för åtgärder som innebar att kontakterna med Rom kunde minimeras. Exempelvis kom Gustav Vasa, som hade blivit kung i Sverige 1523, att få en avgörande betydelse för reformationsskeendet i Sverige. VID DEN RIKSDAG som Gustav Vasa sammankallade i Västerås 1527 beslöts bland annat att biskoparnas slott skulle få nyttjas av kungamakten. Några år senare, 1530, utsåg kungen Olaus Petris lillebror, Laurentius Petri, till ärkebiskop i Uppsala utan att inhämta påvens godkännande. Vid ett möte i Uppsala 1536 omtalas en möjlighet för präster att gifta sig om kungen ger sin tillåtelse, något som stred mot dåvarande kyrkliga lagar. 1593 fattade kyrkan i Sverige beslut om att bejaka den augsburgska bekännelsen, ett mycket viktigt lärodokument inom den protestantiska kristenheten. Allra senast då kan brytningen med påven i Rom anses vara ett faktum.

Julmarknad

I KYRKSTUGORNA

10-11 december Stämningsfull julmarknad med hantverk och julklappstips från bygden. I år hittar ni Svenska kyrkan i Boden både i kyrkan och i kyrkstugorna. ÖVERLULEÅ KYRKA

STUGA 9

kl 11: Julmusik på orgel kl 13: Överluleå barnkör kl 15: Överluleå kyrkokör Julpyssel för liten och stor Glögg och pepparkaka

Svenska kyrkans julinsamling 2016: ”Låt fler få fylla fem” Rättvisemärkta varor Glögg och pepparkaka

Bildgåta Gissa psalmen! Vilken julpsalm söker vi här? Svaret hittar du på sidan 15.

TEXT: KARIN JOHANNESSON Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Vad får vi göra själva vid När en nära anhörig dör stannar livet upp för alla runtomkring, samti digt som en mängd praktiska frågor radas upp; Vad måste vi göra nu? Vad får vi göra själva om vi vill? Får vi spela vanlig musik på en kyrklig begravning? Vad gäller om den avlidne inte var medlem i Svenska kyrkan, eller om vi hellre vill ha en borgerlig begravning? TUSEN TANKAR SNURRAR i huvudet efter ett

dödsfall, och en mängd beslut ska tas på kort tid. Vem ska vi ringa? Hur vill vi ha det? Vad ingår, och vad kostar extra? Och är det skillnad om vi är medlemmar i Svenska kyrkan, eller inte?

ALLAS RÄTTIGHETER

För det första – alla har rätt till alla de tjänster som klassas som Svenska kyrkans begravningsverksamhet, oavsett om den avlidne var medlem eller inte. Begravningsverksamheten tar sin början i och med att kistan har överlämnats i Svenska kyrkan i Bodens ansvar. Den första transporten från dödsplatsen,

alltså från hemmet, äldreboendet, sjukhuset eller var dödsfallet nu kan ha inträffat, är det vanligtvis en godkänd begravningsbyrå som utför mot en kostnad som tillfaller dödsboet. Så snart kistan är vald är det likaså begravningsbyrån som vanligtvis ansvarar för kistläggning och kisttransport till Skogskyrkogårdens lokaler där kistan sedan förvaras fram till begravningen. Det är emellertid möjligt att få svepa eller klä, kistlägga och transportera själv om man så önskar. Därefter står Svenska kyrkan i Boden kostnadsfritt för alla transporter inom våra församlingar, på begravningsdagen samt till och från en kremationsanläggning då det har

valts. Likaså ingår in- och utbärningen av kistan i transportansvaret på alla begravningar. Om man vill ha ett bårtäcke, alltså en vävnad eller ett stycke broderat tyg, över kistan under begravningsakten, så är Svenska kyrkan i Bodens bårtäcke fritt att låna för alla. Naturligtvis kan man också använda ett eget bårtäcke, eller bara låta kistan stå bar. I Svenska kyrkan i Boden får Skogs kapellet på Skogskyrkogården användas fritt för borgerliga begravningar, och hit räknas även begravningar inom andra religioner. Där kan de kristna symbolerna avlägsnas om så önskas. Om det förväntas bli en stor begravning med fler än de 95 gäster som ryms i Skogskapellet, så får även Björksalen på Björknässkolan användas till detta ändamål. Gravplats på kyrkogården har alla rätt till. På Skogskyrkogården i Boden finns även ett muslimskt gravfält. Alla får i mån av tillgång även låna Svenska kyrkan i Bodens samlingslokaler för minnesstund efteråt. MERVÄRDE FÖR MEDLEMMAR I SVENSKA KYRKAN

Som medlem i Svenska kyrkan har du möjlighet att få mer hjälp kring begravningen. Du får kontakt med en präst, som du träffar och planerar begravningsakten tillsammans med en tid innan begravningen. Prästen kan efter överenskommelse hjälpa till att dela ut blommorna i kyrkan och läsa telegram på minnesstunden efteråt. En präst eller diakon kan även finnas med som stöd i sorgearbetet för den som önskar. För Svenska kyrkans medlemmar ingår prästens och musikerns insatser vid begravningen helt utan kostnad. Medlemmar har också större urval av kyrkolokaler för begravning, och är inte endast hänvisade till kapellet på Skogskyrkogården eller Björksalen i Boden som vid icke kristna begravningar. I Svenska kyrkan i Boden finns idag totalt sju kyrkor och två kapell att välja på.

Efter kistläggning och begravningsbyråns överlämnande av kistan står kyrkan kostnadsfritt för alla transporter inom ramarna för sitt uppdrag av begravningsverksamhet.

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Nya namnbrickor har satts upp i ask gravlunden vid Överluleå kyrka. Brickan på bilden är ett exempel på hur de ser ut.

en begravning? Söndagen efter begravningen sker tacksägelse i kyrkan, då den avlidnes namn läses upp mot slutet av gudstjänsten. I samband med olika minnesgudstjänster under allhelgonahelgen hedras även de dödas minne i kyrkan. En tid efter begravningen bjuder Svenska kyrkan i Boden in de anhöriga till en sorgegrupp, där man får möta och dela erfarenheter med andra som mist någon i sin närhet. En liknande uppföljning kan även ske genom individuell kontakt. VAD MÅSTE VI GÖRA SJÄLVA? lB OKA BEGRAVNINGSDATUM, vilket

antingen görs direkt på församlingsexpeditionen, eller via en begravningsbyrå om ni hellre vill det. Stoftet efter en avliden ska kremeras eller gravsättas inom en månad från dödsdagen. l V ÄLJA KISTA HOS EN BEGRAVNINGSBYRÅ. Därefter kan ni stanna upp, fundera, ställa frågor och känna efter. Det finns ingen anledning att stressa fram besluten. När ni känner er redo kan ni steg för steg göra era val angående dödsannons, kistdekoration, minnesstund, sång, musik, gravsten, urna med mera. Vad får vi göra själva om vi vill?

– Väldigt mycket, svarar Ingvar Öberg, kyrkogårdsansvarig i Svenska kyrkan i Boden. Tillsammans med sin personal, är han ofta ett av kyrkans ansikten utåt i kontakten med anhöriga inför en begravning, oavsett om den är kristen, av annan trosinriktning, eller icke religiös. – Begravningsbyråerna kan bistå i alla val som ni som anhöriga ska göra, samt med tjänster både inför, under och efter begravningen. Vi inom kyrkan hjälper till med alla delar som är kopplade till kyrkan. Men den som vill får självklart ordna allt själv – allt från annonser, blomsterbutiker och egna dekorationer till att besöka stenhuggerier, välja egen natursten, bära kista osv. – Något som många inte tänker på, är att titta igenom gamla återlämnade gravstenar. De är ofta väldigt vackra och utsmyckade och

Detta ordnar församlingsexpeditionen kostnadsfritt för alla: lB okning av begravningsdatum. l Bokning av begravningslokal.

l Bokning av lokal för minnesstund. l Bokning av urnnedsättning.

l Information om tillgängliga gravplatser.

l Förmedlar kontakt till kyrkogårdsperso

nalen som tar emot på kyrkogården och visar aktuella platser om så önskas. l Förmedlar kontakt till kyrkogårdsperso nal som visar gamla fina gravstenar som kan slipas om och återanvändas. l Svarar på de frågor ni har runt begravningen.

går att slipa om och återanvända. Det är bara att säga till så kan vi visa och berätta mer om någon är intresserad, fortsätter Ingvar Öberg. Vi vill vara i kyrkan, men kan ni tona ner det religiösa?

– Det är en fråga som dyker upp då och då. Den avlidne var kanske troende men inte de anhöriga, eller tvärtom. Svaret är att; om ni vill ha begravningen i en annan kyrka än kapellet på Skogskyrkogården där man kan ta bort de kristna symbolerna, om den avlidne var medlem i Svenska kyrkan, och om ni vill ha en präst som begravningsförrättare – då är det en kristen begravning. Den omfattar ett antal kristna symbolhandlingar som måste finnas med. – Däremot är friheten betydligt större vid en kyrklig begravning än vad många tror. Den kan efter samråd med prästen göras väldigt varm och personlig, förklarar Ingvar Öberg.

Har du frågor eller vill du bli medlem i Svenska kyrkan?

Välkommen att kontakta församlingsexpe ditionen på 0921-77 500 eller läs mer på: www.svenskakyrkan.se/boden TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM nordskribenten@gmail.com

På gång på kyrkogårdarna Den sista etappen på Skogskyrkogården ska asfalteras. Det innebär att kvaliteten på infarten blir något nedsatt, och att den under en period har begränsad framkomlighet. Vi hoppas att våra besökare har överseende med detta. I askgravlunden vid Överluleå kyrka har vi fått återkommande klagomål på att mässingplattorna missfärgas. Efter försök att åtgärda detta och problemet ändå har upprepats byter vi nu alla plattor till behandlat aluminium. Biltrafik på Bodens och Gunnarsbyns kyrkogårdar är inte tillåten, förutom för rörelsehindrade. Vid entrén till Överluleå kyrka är grusgången borta, och ersatt med hårt packat stenmjöl för att öka tillgängligheten.

Boktipset av volontär Tova ”Rummet inom dig”

Författare: Abbot Christopher Jamison. Förlag: Libris.

FÖRFATTAREN CHRISTOPHER JAMISON är abbot

på det benediktinska munkklostret Worth Abbey i West Sussex, England. Worth Abbey är klostret som öppnade sina dörrar för fem vanliga män i BBC:s brittiska realitysåpa Klostret, där deltagarna under fyrtio dygn skulle få en inblick i hur det är att leva som benediktinsk munk. Mot alla odds blev denna realitysåpa en stor tittarsuccé och Worth Abbey fick plötsligt fler besökare än de kunde ta emot. Författaren vill därför låta oss vandra med honom genom sju monastiska steg enligt den helige Benedikts mönster: tystnad, kontemplation, lydnad, ödmjukhet, gemenskap, andlighet och hopp. DET ÄR EN bok som inspirerar och hjälper dig att reflektera över ditt liv och den situation du befinner dig i. Christopher Jamison vill ge alla en möjlighet att hitta den frid som Gud erbjuder, och detta gör han genom att rikta vårt fokus inåt. Han ger riktlinjer som hjälper oss att förstå hur vi kan påverka och förändra våra egna liv. Boken är skriven på ett jordnära och modernt sätt, samt behandlar många områden som vi skuggas av i dagens samhälle, däribland stress, konsumtion och egoism. GENOM ATT LÅNGSAMT och begrundande vandra och stanna vid den helige Benedikts sju hållplatser, får vi göra en resa som jag tror väldigt många behöver i dagens hektiska samhälle. Det är när vi slutar söka efter svaret runt omkring oss, och istället letar efter dörren till vårt eget inre rum som jag tror att det är möjligt att höra Guds röst.

TOVA CALNER tova.calner@svenskakyrkan.se.

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Artikelserie: Människan och kriget I denna serie beskriver Maare Tamm olika aspekter av människans förhållande till krig. Serien består av fyra delar. Del 1: Den våldsbenägna människan - handlar om huruvida vi har en medfödd natur som leder till våld och krig. Del 2: Primitiva krig - beskriver och analyserar de tidiga krigen som finns i världen och i Gamla Testamentet. Del 3: Krigen i Guds namn – ger en inblick i hur man använder och legitimerar krig i Guds namn. Del 4: De nya krigen – skildrar hur dagens krig skiljer sig från de tidigare krigen.

Människan och kriget VAD ÄR KRIG och varför strider människor

är frågor som har sysselsatt många filosofer, teologer, militärhistoriker, samhällsvetare och beteendeforskare. Svaren är mångskiftande. Somliga tror att människan är våldsbenägen av naturen, andra menar att det är ekonomiska eller politiska faktorer som orsakar krig, ytterligare andra menar att Gud vill att man ska kriga. De som anser att människan är våldsam av naturen brukar populärt kallas för ”naturalister” eller instinktteoretiker, de som åberopar ekonomiska eller politiska skäl benämns ibland för ”materialister”. De som legitimerar sina krig med att det är Guds vilja är ofta religiösa fanatiker.

ÄR MÄNNISKAN VÅLDSBENÄGEN av naturen? Många tror det. Inom den judiskt kristna religionen anses människan våldsbenägen sedan syndafallet. Redan i Bibelns tidiga berättelse om Kain och Abel kan vi se den våldsbenägna människans agerande: ”Adam och Evas två söner, jordbrukaren Kain och herden Abel, bar båda fram en offergåva till Gud, men av en outgrundlig anledning togs endast Abels gåva emot. Kain greps omedelbart av vrede. Av avund och förbittring mördar Kain sin bror Abel.” Bibeln berättar många blodiga historier som har med avund, bedrägeri och erövringslusta att göra, och vilka slutar med våldshandlingar. Det verkar som om vilket slags gemenskap människan än försöker grunda så kan den förr eller senare leda till en mordplats eller en massaker. ÄVEN INOM MYTOLOGIN uppträder det onda,

dels som en självständig makt, eller som aggressiva konflikter gudar emellan. I den grekiska mytologin återfinner vi Pandora,

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

den första kvinnan, som ur sin ask släpper ut ondska och allehanda sjukdomar. Den romerska guden Janos framställs med två ifrån varandra riktade ansikten, det ena gott och det andra ont.

NÄR FILOSOFER OCH naturvetare har spe-

kulerat kring vrede, våld och krig har de inte sällan sökt ursprunget till dessa i människans animala natur. Från Darwins tid är vi medvetna om vårt djuriska arv och vi är övertygade om att våldsamhet har sina rötter i vår biologiska historia. Filosofen Nietzsche (1844-1900), som var samtida med Darwin (1809-1882), såg livet som en enda stor kamp för överlevnad. Både filosofer och darwinister menar att om vi ser oss runt i naturen kan vi konstatera att rovdjur förföljer och dödar sitt byte och att nästan samtliga djur försvarar sina revir. Livet är en enda oavbruten kamp för överlevnad, där de starka förintar de svaga. Men de ser också att de flesta aggressiva handlingar inom djurriket inte riktar sig mot individer av samma art utan mot individer av andra arter. Endast människan angriper sin egen art.

I EN BREVVÄXLING mellan Sigmund Freud

(1856–1939) och Albert Einstein (1879-1955) med titeln ”Varför krig?” säger Freud att människan bär inom sig två motsatta drifter – livsdrift, Eros, och dödsdrift, Thanatus. Det är den sistnämnda driften som sammanhänger med aggression och enligt Freud är orsak till hat och förstörelse, och på gruppnivå även till de krig som människan genom historiens lopp har fört. I sin bok ”Totem och tabu”, en myt om mordet på urfadern, har Freud framställt en teori om gruppaggression. I den urtida patriarkaliska familjen hade

”Bibeln berättar många blodiga historier som har med avund, bedrägeri och erövringslusta att göra, och vilka slutar med våldshandlingar.” patriarken sexuell ensamrätt till familjens kvinnor vilket ledde till att sönerna i familjen fylldes av vrede och mördade fadern. Kriget på mikronivå var igång. FREUD SER LIVET och döden som två mäktiga

krafter riktade mot varandra. Dödsdriften är enligt honom självdestruktiv, men riktas oftast utåt och omvandlas då till aggressivitet. I tidens anda ställde Freud människans biologi mot hennes civilisation och menade att aggressionen är en grundläggande drift som är underordnad kulturen. Om driften inte tillfredsställs skapar den spänningar som endast kan upplösas genom utlevelse. Från en något annorlunda utgångspunkt angrep etologerna tankar om människan som våldsbenägen av naturen. Nobelpristagaren Konrad Lorenz (1903- 1989), som förenade psykologisk teori med studier av djurs beteende, hävdade att aggression är en naturlig

med syndafallet hör det onda till människans villkor, som en del av människans natur. Det elände som människan drabbats av under sin långa och tilltrasslade historia har hon således själv vållat. Enligt Bibeln hyser människan således två motsatta krafter, dvs. två böjelser, som ständigt följer var sin drift, den ena god och den andra ond. I det liknar den bibliska synen den som Freud har, dvs. hans syn på livsdrift och dödsdrift. Men Bibeln menar att de två krafterna i människan representerar två moraliska funktioner, som ständigt fostrar och prövar henne. Människan är kallad till att följa den goda böjelsen och vända sig mot samt övervinna den onda böjelsen. Denna syn saknas hos Freud. DEN BIBLISKA SYNEN ger människan en

FOTO: ALEXAS FOTOS /PIXABAY

inre drift både hos djur och människor, och att den får sitt utlopp när det finns en viss utlösande faktor. Revir är en sådan faktor. När livsrummet blir litet och man har överbefolkat sitt revir återstår inget annat än att döda för att behålla eller försvara sitt revir. Lorenz var övertygad om att det var så det gick till när människan förvandlades från en jägare som dödade djur för födans skull till en jägare som började döda sin egen art. LORENZ VAR SKEPTISK till Freuds anta-

gande om en dödsdrift hos människan. Han menade att Freuds antagande om en dödsdrift inte bara är onödigt utan också felaktigt, åtminstone utifrån ett biologiskt synsätt. Aggression är enligt Lorenz en instinkt som alla andra instinkter, och den är under naturliga förhållanden artbevarande. Visserligen är det sant att aggressionsdriften ofta framkallar fördärvbringande resultat, men det gör även andra instinkter utan att det handlar om någon dödsdrift. Det är spontaniteten hos aggressionsdriften som gör den så farlig. Lorenz menade att Freud visserligen kan ta åt sig äran att som den förste ha insett aggressionens betydelse, men hans tankar om en dödsdrift är principiellt väsensfrämmande för en naturvetenskaplig syn. Den tysk-amerikanske psykoanalytikern Erich Fromm (1900-1980), har sin egen teori om den våldsbenägna människan. I sin bok

”Den destruktiva människan” (1973) utvecklar han sin syn på destruktivitetens väsen. Han skiljer mellan två former av aggressivitet: en som är biologiskt adaptiv och godartad och som människan delar med djuren, och en mera patologisk som hon är ensam om. Den första formen är enligt Fromm fylogenetiskt programmerad, det är en aggressivitet i livets tjänst. Den andra formen är destruktiv och grym och biologiskt skadlig. Dess yttringar – dödande och grymhet – är till och med lustfyllda. Men när det gäller krig kan båda former komma till användning. Den adaptiva formen av aggressiviteten används när människors självbevarelsedrift omvandlas till berättigad frihetskamp. Den andra formen ser vi enligt Fromm hos sådana demoniska ledare som Hitler och Stalin, och i deras destruktiva krigsföring. NÄR DE GÄLLER människans natur har den

kristna läran en tudelad inställning. Å ena sidan är människan god, å andra sidan är hon ond. Ursprungligen var ondskan främmande för den mänskliga naturen. Gud skapade människan till sin avbild, och när skapelseverket var fullbordat såg Gud att allt var gott, står det att läsa i första Moseboken. Men genom syndafallet blev allt annorlunda. Det paradisiska livet i Edens lustgård, som var ett liv bortom gott och ont, förlorade människan när hon åt från kunskapens träd. Från och

valfrihet. Människan har av Gud fått en fri vilja, och denna vilja bestämmer om hon vill använda den till att göra gott eller att göra ont. Men detta är ingalunda enkelt. Redan under Gamla Testamentets tid vände sig människan till Gud för att få hjälp för att kunna motstå det onda. I Nya Testamentet kan vi hos Paulus läsa att människan är utan Guds räddande kraft ohjälpligt förlorad och vanmäktig inför det onda i sin natur. En sådan syn har följt människan ända till i dag. Vi ser det också när vi i vår daliga bön ”Fader vår” ber att bli befriade från det onda. Om människan är ond eller våldsam av naturen och om denna våldsamhet leder till att mänskligheten för krig är en fråga som fortfarande inte kan besvaras. Det finns i dag både förespråkare och motståndare till en sådan tes. Förespråkarna anser att aggressiviteten återfinns i våra gener och är en del av vår arvsmassa, och att dessa biologiskt nedärvda aggressioner ligger bakom krigshandlingar. Motståndarna, bl.a. teologerna, menar att visserligen har människan onda och aggressiva tendenser men dessa kan tämjas och behöver inte leda till våld.

MÅNGA FORSKARE AV i dag anser att även om människans biologi innehåller aggressiva drifter på vilka organismens överlevnad hänger, finns i hennes natur också en tendens som reser hinder för att hon ska tillgripa våld. Man tror att efter vår primitiva historiska epok har människan kommit att tillmäta ett liv utan våld större värde än ett liv med våld. Utifrån ett sådant synsätt skulle man kunna säga att en civiliserad människa är en person som är mer intresserad av att bruka jord, tillverka eller sälja saker, bygga, undervisa eller filosofera, än att strida. Men man får inte glömma att i krig, även i de nutida krigen, finns en lockelse som krigarlivet utövar på framför allt mäns fantasi, och där våldet har en stor del.

TEXT: MAARE TAMM maare.tamm@telia.com

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Måleri

som berikar

I 20 år har konstnären Lilian Jonsson från Bjässmoran målat ikoner. Och fascinationen för ikonerna bara växer. – När man börjar kan man nästan inte sluta och det visslar bara till så har fyra timmar gått, säger hon. I MER ÄN tio år har konstnären Lilian Jonsson

hållit kurser i ikonmålning och intresset för den här konstformen bara ökar. Den fjärde advent kommer hon och några av dem som har gått kurs hos henne att ställa ut ikoner i Matteuskyrkan och då är det Jungfru Maria som är temat. – Det blir en dag där Maria är i centrum. Hon är, tillsammans med Kristus, det vanligaste ikonmotivet, säger Lillian Jonsson. Just nu håller hon på att renovera sin målarverkstad som ligger i anslutning till huset och hon längtar till dess det ska bli färdigt. – Man blir beroende av att måla ikoner, så är det bara. Det är kul och det ger mig så mycket, det blir en slags meditation där man tränar noggrannhet och sina sinnen, säger hon. Det låter härligt?

– Ja, det är så rofyllt. Vi spelar också gregoriansk musik, som de spelar i bland annat kloster och kyrkor. Sedan försöker man måla under tystnad. Vilka kommer till dina kurser?

– Det är mest kvinnor faktiskt. Vi träffas varje lördag och så har vi en grupp som börjar på tisdagar. Vilka förkunskaper behövs?

– Inga alls. Och man kan blanda nybörjare och fortsättningselever. Sedan är det väldigt roligt att lära ut, man får så fin kontakt med de människor som kommer. Och alla tycker att det är så roligt. Inom vilka kyrkor är ikonerna vanligast?

– Det är inom den katolska och den ortodoxa tron. Båda har ikoner i kyrkorna och inom de ortodoxa har de ikonostaser, dit jag tror att bara präster får gå. Det är en hel vägg av ikoner och dörrar med ikonbilder. 12

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Lilian Jonsson har alltid sällskap. Kakaduan Sol trivs bäst på axeln eller sittgrenen i köket, medan hennes och makens två hundar hellre tävlar om vem som ska få äran att slafa i den mjuka köksfåtöljen. Är det här något du kan leva på?

– Jag är ju pensionär och jag gör det här för att jag tycker det är kul. Hur mycket tid ägnar du åt målningen och att lära ut varje vecka?

– Jag målar mycket själv. Ibland sätter jag mig ned och sedan ser jag att det har gått fyra timmar. Men jag håller ju på med annat måleri också. Målar du på beställning eller hur fungerar det?

– Det är inte så många som beställer, och jag går aldrig ut med att jag säljer, utan jag gör det för att jag tycker att det är roligt. Det berikar mig. Målar man alltid bilder som någon annan har gjort tidigare eller kan man göra egna helt nya bilder?

– Det kan man ju, men det är så mycket man ska tänka på. Det är så mycket teologiskt i en ikonbild, så det är inte bara att sätta igång. Det mesta i en ikon betyder något, så man måste kunna allt sådant där. Så det går att tänka i nya banor?

– Ja, men jag har fått lära mig att man ska följa traditionerna väldigt noga. Ungefär som med en bibel, man skriver inte om bibeln utan man följer den. Det finns de som gör moderna ikoner också, men jag tror inte att biskopar och kyrkliga människor tycker att det är riktigt okej att göra hursomhelst. Så inga utmanande plutande munnar?

– Ha, ha. Nä, inte riktigt. De betyder ju saker, ögonen på en ikon är stora för att de ska

Arbetar Lilian Jonsson intensivt så tar det henne cirka två veckor att bli färdig med en ikon.

symbolisera att de skådar in i evigheten. På samma sätt är munnen liten där man tänker ”i tystnaden talar Gud”. Det är många symboliska saker på en ikon som man inte förstår. Ställer du ut och visar dina bilder?

– Nej, jag målar för mig själv. En gång har vi haft en kursutställning och nu ska vi ha en sådan igen. Förmodligen blir det fjärde advent i Matteuskyrkan, i samband med en Taizémässa, och då blir det som sagt ikoner med Jungfru Maria. Sedan blir det ytterligare en utställning i början av året med blandade ikoner. Säljer du dina ikoner och vem köper i sådana fall?

– Jag har sålt någon. En präst som fyllde år fick en, och jag har gjort några beställningar. Men det är svårt att ta betalt för det tar så många timmar. Det tar kanske två veckor för mig att göra en enda ikon. Hur stort är intresset för att lära sig måla ikoner i dag?

– Det har blivit mer och mer. När jag började för 20 år sedan så hörde man inte så hemskt mycket om det, men nu har det börjat komma till kyrkorna. Och det är en bra hobby. Den ger dig mycket?

– Ja, väldigt mycket. Det är så fantastiskt att sitta och måla ikoner. Man glömmer det man har runt omkring sig, allt annat försvinner. Du är i nuet helt. Det är som att ikonen vill bli målad, man dras till den. Sedan finns ju fantastiska berättelser runt de olika ikonerna. TEXT OCH FOTO: JOAKIM NORDLUND joakim@presspro.se

Lilian Jonsson Ålder: 67 år Bor: I Bjässmoran utanför Boden tillsammans med maken Roland, papegojan Sol och hundarna Simba och Luna. Yrke: Har tidigare arbetat som keramiker och konstnär men har också ett förflutet som kontorist och studievägledare. Aktuell: Har hållit kurser i ikonmålning i mer än tio år. Drömmer om: ”Jag skulle tycka att det var kul att ha en stor utställning med både tavlor och ikoner. Det skulle vara en dröm.” Andra intressen: Målar akvarell och odlar örter och har också gått en hälsokonsultutbildning. Favoritikoner: ”Det är ärkeängeln Mikael. Han är så mäktig på något vis, han ger en känsla. Jag tycker överhuvudtaget om att måla just änglar.”

Ikonutställning

Söndag den 18 december kl 16-18 i Matteuskyrkan Ikonmålare Lilian Jonsson med flera berättar och visar ikoner.

Lilian Jonsson från Bjässmoran utanför Boden är en skicklig och hängiven ikonmålare som i mer än tio år också har delat med sig av sina kunskaper till andra.

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Att få fylla fem och äntligen få börja förskolan Zaid, som syns i Svenska kyrkans jul kampanj i år, är ett av världens drygt 30 miljoner flyktingbarn. I tre år har han och hans familj bott i det jor danska flyktinglägret Zaatari, nära den syriska gränsen, efter att ha flytt från kriget. I januari 2017 fyller Zaid fem och ska börja förskolan. Han längtar dit. ZAID VAKNAR ALLTID först i familjen och går

ALLA I LÄGRET har förlorat något: hem, arbete och framtidstro. Alla sörjer någon som dödats. Zaids mamma Iman berättar att hennes bror och hans fru har dödats i ett bombanfall. Hennes pappa tros ha skjutits ihjäl. Om och när de kan återvända hem vet ingen och det råder stor sorg över att inte kunna påverka vardagen. Att alltid vara i ett vakuum. Inga flyktingar får arbeta utanför lägret, och det finns få försörjningstillfällen i Zaatari. Livet är en ovärdig väntan som skapar depression och frustration. Många, både vuxna och barn, lider av posttraumatisk stress och behoven av hjälp är större än tillgången. Svenska kyrkans internationella arbete stödjer psykosocialt arbete i lägret med inriktning på barn och unga. Ett exempel är fritidsgården

Fredsoasen där ungdomar kan spela fotboll, träna karate, lära sig engelska, måla, sjunga och framför allt prata med vuxna. – UNGDOMARNA ÄLSKAR att vara här. Vi prioriterar de unga som mår sämst. På kurserna pratar vi mycket om hur viktig skolan är, och många får ny motivation, säger Mohammed Adam som är verksamhetsansvarig. Zaid är alldeles för ung för Fredsoasen, men hans tolvårige bror Yazan kanske får en plats. Väntelistan är dock lång. Yazan har hoppat av skolan. Han brukar istället ta familjens skottkärra och erbjuda skjuts av varor för att tjäna pengar. Men senaste tiden har det varit få uppdrag, och han är uttråkad. Zaid däremot har nära till skratt och vill inget hellre än att få börja förskolan. I januari när han fyller fem är det dags. Då ska han få gå, med egen ryggsäck, den dammiga gatan ner till en av lägrets förskolor. – Jag tror det blir roligt. Där finns många leksaker. Och kakor!

TEXT: SUSANNA OLIVIN OCH VIKTORIA EKBERG

foto: josefin casteryd/ikon

ut till sin lekstuga som hans pappa och bröder har byggt. Den är byggd av en överbliven presenning och lite staket. Golvet är av sand. Stenar och pinnar är leksaker. Här bestämmer Zaid, och den enda som får komma in är lillebror. Zaids familj bor i två baracker. En uppspänd tältduk mellan dem skapar en liten innegård för matlagning och skyddar mot väder och vind. Totalt är de elva personer. Det är trångt, men det är deras hem efter flykten från kriget i Syrien. – Min fruktaffär gick i konkurs eftersom det byggdes en militär checkpoint precis bred-

vid oss. Ingen vågade handla och jag var rädd att hamna emellan vid strider. Därför flydde vi hit, berättar pappa Nimer Al Natoor och säger: – Vi tackar Gud att vi kunde resa med hela familjen oskadd hit, och att barnen slapp se kriget.

Låt fler få fylLa fem!

Var femte sekund dör ett barn som inte hunnit fylla fem. Men barn som får leva i trygghet kan klara sina kritiska första fem år. Zaid har flytt från kriget i Syrien och bor nu i flyktinglägret Zaatari. I januari fyller han fem! Swisha din gåva till 9001223 eller SMS:a FEM till 72905 och ge 100 kr.

pg 90 01 22-3 | bg 900-1223

Läs mer: svenskakyrkan.se/internationelltarbete

BIGOTT MER ÄN EN I SÄCKEN

HAMBE

HAR DOM DOM I

ÄR VÄL OANAD

WYATT

FÖRR FÖRE BANK

TOPPAR TOMTEN

PÅ JULBORDET RYSSJA MED OFTAST VANLIGEN

DET ÄR KVINNAN BAKOM ALLT

TILLHÖR DE MINDRE PROFETERNA

DOMA- SNÖRAS GÖR SYSRE, KONKANSKE KALL PRÄST, KALLARE SKARA KUNGAMAKARE DRA OCH SÖDERPROFET ÖVER

VERKAR AVKYLANDE

ÄNDSTATION

JOK

STAD I CALVADOS

F64

I VISS BORG KAN VINDEN VARA

NÅGOT DYLIKT PIGGAR UPP HÖRS IGEN

BÖRJAR MED OSKAR UNDERORT DEL AV EXTRA ORDILÄSÅR NARIE

Ö V E R

VISAR DOPAD

MARKÖR

SES MED TINNAR

P SA L MEN NATTEN FÖRJAGAS, REDAN DET DAGAS, SALLHETENS SOL UPPGAR , HERDEN FÖR HJORDEN MÄNSKA ÄR VORDEN. NU ÄR DET JUBELÅR.

LÖVLÖS FINNS UPPLAG FÖR

GJORDE MAN KANSKE EFTER

GALLERIA DET RENAR

I VISS LIMPA KRYSSKRYPET EN OCH ANNAN BLAND FJÄLLEN

TAS SINGEL FRÅN STÖTTA SES MED EGO

PÅ DEN TIDEN

SLAGPLATS

Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, Strandplan 25, 961 34 BODEN senast 29 januari. De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig – eller hur? Namn................................................................................................................................................................................................................................................................ Adress................................................................................................................Postadress.......................................................................................................................... Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: Christer Hansén på Sturegatan, Holger Hansson Palo på Åkargränd och Zigrid Bäckström på Margaretagatan.

Rätt svar på bildgåtan på sidan 7 är Stilla natt.

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

Till sist

FOTO: STUART HEATH /FLICKR

Tänd ditt inre ljus JAG TAR EN promenad i den tysta och kyliga Bodenkvällen och plötsligt slår det mig – vad var det som hände? Nyss lyste solen värmande, människor var ute och det myllrade av liv på gräsytorna runt om i stan. Man kunde många kvällar känna lukten av grillat, och det blev ofta småprat med grannar och andra man mötte. Nu märker jag att det är kallt och tyst. Bara bilarnas brummanden hörs, och solen hinner knappt fram med sina strålar innan den ska iväg och lysa på någon annan. Människorna har bråttom att komma in genom dörren till sina lägenheter och hus, eller in i bilen som väntar vid vägkanten. Småpratet har tystnat, och det är lite kallare blickar som ser sig om efter den snabbaste vägen till sitt mål. Värmen, som ändå finns bakom lager av kläder, stängs in och tillåts bara komma fram när dörren har stängts igen bakom oss. MÅNGA HAR VÄNNER och familjer bakom dörrarna de stänger. Skyddslagret av kläder kan hängas bort och en värmande gemenskap kan infinna sig. Omtanke, trygghet och kärlek omsluter människor i några av rummen bakom alla dessa dörrar och fönster i Boden. Men jag undrar hur det är bakom de

Kyrkfönstret nr 4 • 2016

lösa och utan rättigheter. Denna vinter känns eländigare och kallare än någon annan jag har varit med om – vad var det som hände? EN SLOGAN FRÅN min lumpartid kommer

andra dörrarna. I rummen där bara ångest och förtvivlan råder. I rummen där den som suckande stängde dörren möts av ett hårt och kallt eko. Vem värmer de ensamma? Och vem värmer barnen som försöker väcka sina berusade föräldrar? Vem värmer föräldern som inser att det inte finns pengar till julklappar i år heller? Och hur blir det med dem som trots flykt undan krig och terror inte får stanna kvar här? Vem ska värma dem medan de väntar på att skickas tillbaka till förföljelse? JAG GÅR VIDARE med sorg i hjärtat. Alla de människor jag har mött under hösten, de som blivit hemlösa efter de nya asyllagarna, passerar mitt medvetande. Hur kan vi tillåta att människor hamnar i detta moment 22, tänker jag. De får inte tak över huvudet, inga pengar, ingen mat, och de är inte välkomna till något annat land – de kan inte ens utvisas. De vandrar runt på gatorna i Boden, pappers-

för mig; det finns en plats på jorden, där solen aldrig ler … Men det stämmer inte, tänker jag. De år jag har arbetat i Boden har visat mig, att det finns så många människor i denna stad som lyser som solen och sprider värme bland sina medmänniskor. Jag ber om att det ska bli ännu fler, som i vinter tänder sitt ljus och sprider värme och kärlek. Låt oss tillsammans värma de frusna hjärtan som sitter i kalla rum, eller de frusna själar som vandrar runt på våra gator. Låt oss ge av det vi har. Ett leende, ett vänligt ord, en kram, kanske lite pengar eller mat. Och har någon ett rum att låna ut till de många hemlösa, så vore det helt fantastiskt. LÅT OSS INTE bara tända adventsljusen i år,

utan själva lysa och värma alla de som är frusna i Boden!

TEXT: RICKARD FJÄLLSTRÖM, 0921-775 45 rickard.fjallstrom@svenskakyrkan.se