Amos_sommaren 2026_Jönköping

SOMMAREN 2026

Vad kan djuren och naturen ha att säga oss

MARIA LARSSON

BASAR ÖVER

SVERIGES

SENIORER

ARASH GILAN: ”Den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli”

Varför når vissa ord in?

Nu är tid att tala

Det finns en tid för allt under solen, läser vi i predikarens bok. En tid att tiga och en tid att tala.

Och nu mina vänner är tid att tala. Tala om vad vi ser. Tala om vilka vi är och vill vara. Tala om vilka ledare vi gör oss förtjänta av. Tala om drivkrafter; vilka vill vi bejaka och vilka vill vi hålla stånd mot.

Nu

Nu är tid att tala ansikte mot ansikte. Inte skriva, inte chatta, inga tummar upp eller ner. Nu är tid att utforska och rannsaka våra motiv, tala med varandra och lyssna.

Ann Aldén Kyrkoherde

är tid att tala ansikte mot ansikte. Inte skriva, inte chatta, inga tummar

upp eller ner.

Innehåll

Din församling

Aktuellt 6 Jönköpingsporträttet Maria Larsson, ordförande för SPF Seniorerna 25 Hon har byggt upp Svenska kyrkans förskola 26 Kalendarium 28 Unga i kyrkan

Tema tala 9 Varför når vissa ord in?

Mötet 14 Arash Gilan Författare, filosof och talare

bli medlem

... i Svenska kyrkan!

◗ Verksamheten i Svenska kyrkan Jönköping är möjlig tack vare alla medlemmar.

◗ Vill du bli medlem eller veta mer?

Välkommen att kontakta oss!

Webb: svenska kyrkan.se/ medlem

Telefon:

036–303550

Mejl: jonkopings. forsamling@ svenskakyrkan. se

QR-kod:

SVANENMÄRKET

Trycksak 3041 0934

”Trainee-året i kyrkan har verkligen förändrat mig”

– Sök traineeprogrammet i Svenska kyrkan. Det har varit så givande!

Det säger Nellie Engdahl och Jesper Björkbrant som nu har avslutat sitt år som trainees i Jönköpings församling.

◗ Traineeprogramet inom Växjö stift etablerades 2018, med syftet att erbjuda ett mellanting mellan praktik, utbildning och en riktig tjänst för unga som är nyfikna på hur det är att jobba inom kyrkan.

Under 2025 slog stiftet rekord med 26 unga som rekryterades genom programmet i Växjö stift. Och det är i den kullen som vi hittar Nellie och Jesper som nu är klara med sitt trainee-år inom Jönköpings församling.

Om det är nöjda med traineeåret? Ja, det är det minsta man kan säga, enligt Nellie Engdahl.

– Jag har fått ut så mycket och det har varit så spännande. Året har verkligen förändrat mig, inte minst socialt, säger hon och får medhåll av Jesper Björkbrant.

DE HAR BÅDA fått testa på att tjänstgöra inom alla församlingens profilyrken. För Nellies del har fokus varit på pedagogiken, samt att hon fått hjälpa till under gudstjänster, medan Jespers år har haft tyngdpunkt på diakonin.

– Det har varit spännande. Många människor har passerat här som haft det svårt av olika anledningar. Någon vill ha sällskap över en kopp kaffe medan någon annan har behövt gråta av sig efter

REDAKTION

VARSÅGOD!

◗ Här kommer ett nytt nummer av tidningen Amos Jönköping. Den delas ut gratis som en hälsning från Svenska kyrkan Jönköping.

PEFC/03-31-107

PEFC-certifierad

Denhärprodukten

◗ Om du har synpunkter eller önskemål på innehåll är vi intresserade av att ta del av dem. Hör gärna av dig! www.svenskakyrkan.se/jonkoping jonkoping.kom@svenskakyrkan.se Telefon: 036–30 35 00, växel

Jesper Björkbrant och Nellie Engdahl ser med värme tillbaka på sitt år som trainee inom Svenska kyrkan.

att kanske ha förlorat någon, säger Jesper Björkbrant.

BÅDE NELLIE OCH Jesper är uppväxta inom kyrkan och kände att det var naturligt att ta klivet in i trainee-rollen. När de nu summerar året är de väldigt tacksamma att de valde att söka tjänsten. Till sommaren väntar sommarjobb inom församlingen.

– Det har varit så spännande att få se hur hela församlingslivet ser ut. Tidigare hade jag ju mest bara sett ungdomssidan av det hela. Visst hade jag tankar sedan innan på att jobba inom kyrkan, så att få den här möjligheten var en jättegrej. Nu är jag än mer säker att det är inom kyrkan jag vill jobba. Med vad är fortfarande oklart. Det ändras från dag till dag, säger Nellie Engdahl.

Rekommenderar ni fler att söka som trainees?

– Jaaa. Absolut. Jag tror det hade varit nyttigt för alla, säger de båda.

Jonas Almkvist

Lokalredaktion: Jonas Almkvist, Mikael Bergström, Erik Lindfelt, Bengt Olsson och Maja Karin Lindahl.

Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se

Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026

Distribution: Postnord

Omslagsfoto: Mikael Bergström

Anna-Karin Henriksson, studentpräst, och Maria Nestor, studentpastor, utgör Chaplaincy på Högskolan i Jönköping, en del av Universitetskyrkan. Foto:

ett brev från oss

Läs nyhetsbrev om Svenska kyrkan Jönköping!

◗ Visst vill du veta mer om allt som händer i Jönköpings församling!

◗ På www. svenskakyrkan/ jonkoping finns puffen ”Reportage från församlingen”. Där hittar du artiklar och reportage om församlingens breda verksamhet.

◗ Sedan våren 2025 publicerar vi också vårt nyhetsbrev under puffen ”Veckobrev” på samma sida, med smått och stort som händer i församlingen. Tipsa oss gärna på jonkoping. kom@svenskakyrkan.se

LÄS MER ... genom att följa qr­koden!

Chaplaincy– en del av Jönköping University

Mitt i högskolevärlden i Jönköping finns Chaplaincy, en del av Universitetskyrkan, med studentpräst och studentpastor som bland annat erbjuder samtal, arrangerar mingel och håller föreläsningar.

◗ ”Kanske att du just nu känner dig ensam, bär på oro eller bara vill dela dina funderingar med någon? Vi finns här och har tid för dig! Vi har tystnadsplikt och allt är möjligt att prata om!” är budskapet från Chaplaincy.

– Vi innebär en religiös närvaro på Jönköping University och finns till för både studenter och personal och ingår i högskolans krisorganisation. Vi erbjuder till exempel enskilda samtal, gemenskapsträffar på studentboendena och föreläsningar för studenter som lärare kan ta initiativ till. Vi kan också själva arrangera olika mingelträffar och medverkar på insparksveckor och liknande, säger Maria Nestor och Anna-Karin Henriksson.

MARIA TILLHÖR LÖFSTADSKYRKAN

i Tranås (samarbete Equmeniakyrkan och Svenska Alliansmissionen) och tillträdde i november 2025 en halvtidstjänst som studentpastor. Kollegan Anna-Karin från Jönköpings församling tillträdde i mitten av mars 2026 en tjänst som präst i Sofiakyrkan med

20 procent av sin tjänst i Chaplaincy.

Tillsammans ska de nu arbeta i Chaplaincy som är en mångårig och naturlig del av högskolelivet i de fyra fackhögskolorna.

DERAS KONTOR FINNS bland högskolans grupprum där studenterna samlas, vilket gör tillgängligheten till Chaplaincy enkel för den som vill ha kontakt.

– Vi är också ansvariga för det bön- och meditationsrum som finns på högskolan och vi samarbetar tätt med studenthälsan. Vår uppgift är också att kunna hänvisa vidare till olika religiösa sammanhang, säger Maria Nestor.

De ser båda fram mot att arbeta på högskolan.

– Studenter är en spännande åldersgrupp att möta och många kommer från andra länder, säger Anna-Karin Henriksson.

De tillträder i en tid då ungdomar blir allt mer intresserade av kyrkan och livsfrågor.

– Det finns en tydlig trend bland unga vuxna där man ser ett ökat intresse för existentiella frågor, konstaterar de.

Mikael Bergström

Fotnot: Jönköping University är tillsammans med Chalmers i Göteborg två stiftelsedrivna högskolor i Sverige.

Qom ut på Prideveckan

◗ Som vanligt är Svenska kyrkan starkt engagerad i Jönköping Qom ut, den lokala Prideveckan som invigs på Spira måndagen den 17 augusti.

Dagen efter framträder Anna Karin Hammar (jo, syster till förre ärkebiskopen KG) och Ninna Edgardh som tillsammans skrivit boken Äkta makor – en queer historia om sina liv. Det sker inom ramen för ”Samhällsdialogen” i Immanuelskyrkan som samarrangerar med Svenska kyrkan och Kristna regnbågsrörelsen.

Onsdag kväll blir det ekumenisk regnbågsmässa i Immanuelskyrkan. På torsdag ordnas både olika barnaktiviteter i Sofiakyrkan och en kärlekskonsert i Gräshagskyrkan med tv-kände pianisten och sångaren David Carbe.

På fredag gästar transpersonen Oliver Jähnke från Kristna regnbågsrörelsen Sofiagården följt av ett ungdomshäng där.

Lördagen den 22 augusti är veckans höjdpunkt med parad och Pridepark där kyrkan är med. Jönköping Qom ut avslutas med regnbågsgudstjänst i Kristine kyrka på söndag.

Erik Lindfelt

LÄS MER

◗ Hela programmet hittar du på www.svenskakyrkan.se och www.qomut.se

Wettershus firar 60 år

Söndagen den 23 augusti firar retreatgården Wettershus 60 år. Det blir gudstjänst ledd av biskop Fredrik från Växjö, tipspromenad och annat. Allt utomhus, så klädsel efter väder rekommenderas.

◗ 1958 gick konstnären Gunnar Zilo ur tiden. Hans målningar finns i många Jönköpingshem, liksom i Järstorps och Ljungarums kyrka. Samt på Wettershus. Det var nämligen Zilo som skapade platsen för en sommarateljé och -bostad. Fyra år efter hans död köptes Wettershus av en stiftelse som bildats av ett antal engagerade präster och pastorer i Södra Vätterbygden. Tanken var att starta en retreatgård, den andra i Sverige. Ytterligare fyra senare förverkligades idén: Wettershus invigdes i mars 1966. Alltså för just 60 år sedan. Den smala grusvägen ner från byn Öland tar oss under den brusande motorvägen till Wettershus. Vyn öppnar sig; Vättern med Visingsö breder ut sig. På andra sidan Västergötland och

Hökensås. En skylt förkunnar tystnad. Det är en av poängerna med en retreatgård: att lämna vardagen bakom sig. Stänga av mobil och medieflöde. Komma djupare inåt.

ÅRLIGEN GENOMFÖRS RUNT 35 retreater på Wettershus. De flesta med något givet tema. Som ikonmålning. Dagarna har en given rytm. Vällingklockan kallar till måltid och andakt. Wettershus är ekumeniskt. Förutom Svenska kyrkan står katolikerna och flera frikyrkor bakom.

Flera vandringsstigar finns runt Wettershus. Den som lockas av svalkande bad kan ta den branta vägen (det skiljer 90 meter i höjd) ner till Ölands brygga och plumsa i från någon klippa eller balansera ut i vattnet bland klapperstenarna. Under årens lopp har Wettershus byggts ut med kapell, nya rum och senast en vildmarksträdgård. Gården har ett par fast anställda, men är helt beroende av ideella krafter och ekonomiska gåvor.

Erik Lindfelt

Jönköpings kloster kan få minnesmärke

Att Jönköping haft ett slott och fick sina stadsprivilegier av Magnus Ladulås 1284 vet många. Mer okänt är att det var ett franciskanerkloster som anses la grunden till detta.

◗ Inför 800-årsminnet av Franciskus död i oktober 2026 hoppas föreningen Franciskusleden att Jönköpings kommun sätter upp ett minnesmärke vid Munksjöns strand, där klostret låg. – Klostret gjorde mycket för invånarna men det är knappt känt längre att det var den helige Franciskus av Assisi, som med sitt liv och sin gärning inspirerade sina munkar att söka sig ända bort till våra avlägsna trakter, och med sitt

kloster skapa förutsättningar till det som skulle bli Jönköpings stad. I Jönköping finns det minnesmärken och statyer över människor som haft betydelse. Men inget om den Helige Franciskus och inget om det kloster som stod klart mindre än 50 år efter hans död. Därför tycker vi att ett minnesmärke är det minsta man kan begära, säger Agne Josefsson och Cristina Virdung, präster i Svenska kyrkan och aktiva i föreningen Franciskusleden.

FÖRENINGENS INLÄMNADE SÅ kallade Jönköpingsförslag klarade gränsen hundra röster med god marginal, varför kommunfullmäktige nu tagit upp frågan och

Foto: PER HAGSTRÖM

delegerat den till kultur- och fritidsnämnden.

Lördag 3 oktober håller Katolska kyrkan i Jönköping och Svenska kyrkan en gemensam gudstjänst i Kristine kyrka, där Anders Arborelius deltar, biskop i Stockholms katolska stift och enda svenske kardinalen i Katolska kyrkan.

läs mer +

◗ Jubileumsprogrammet i detalj hittar du på hemsidan www. wettershus.se i sommar.

◗ Mer om Wettershus finns att läsa i boken Tilltalad av tystnad av Lasse Yngvesson, tidigare föreståndare för gården.

Det finns många minnesmärken i Jönköping. Nu är det hög tid att även Franciskanerklostret som låg vid Munksjöns strand under 250 år, och den Helige Franciskus uppmärksammas med ett minnesmärke, tycker prästerna Cristina Virdung och Agne Josefsson.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

Maria Larsson har mer än politiken i bagaget. Som ung dansade hon folkdans och spelade teater i Gnosjö. Under ett par lugna somrar som korrekturläsare på Smålandsposten i Växjö hann hon även med att brodera en Värendsdräkt.

”Det finns en sorglig ålderism – fler kan och vill jobba längre”

TEXT: Erik Lindfelt FOTO: Mikael Bergström, SPF Seniorerna

◗ Att ligga uthälld i soffan och äta praliner eller – förmodligen än värre – sitta i en park och mata duvor är inte riktigt Maria Larssons stil. Tvärtom: hon är urtypen för en ”jobbonär”. Full fart hela tiden, tycks det. Just nu mest som färsk ordförande för SPF Seniorerna.

– Jag tycker det är jätteroligt, man håller sig pigg och alert!

– Med erfarenhet, kunskap och kontaktnät kan äldre bidra. Jag kan ge röst åt dem som inte orkar själva.

Just det sista – att äldre kan bidra – är en fråga för pensionärsorganisationerna inför valet i höst.

– Av valmanskåren är 29 procent över 65 år, men efter förra valet var det bara 13 ledamöter i åldersgruppen som fick plats i riksdagen.

”Med sin erfarenhet, kunskap och kontaktnät kan äldre bidra. Jag kan ge röst åt dem som inte orkar själva.”

re är en resurs, inte en börda.

Inför valet driver SPF Seniorerna därför kampanjen ”Kryssa en senior”.

SOM NY PENSIONÄRSBAS har Maria Larsson farit runt i hela landet; alla 26 SPF­distrikt skall besökas, Dessutom har hon hunnit med en tur till New York som medlem av regeringsdelegationen vid FN:s kvinnokonferens.

Under våren har de lokala medierna i Jönköping rapporterat om Vilhelmsrogården på Strandängen. Flera grava missförhållanden har uppdagats.

– Det handlar mycket om ett gott och fungerande ledarskap. Brister det blir det problem.

Bra äldreomsorg är också ett av SPF:s krav inför valet. Däremot är

mer om +

Maria Larsson

Gör: Sedan förra sommaren förbundsordförande för SPF Seniorerna.

◗ Är bland annat också ordförande i styrelsen för Linnéuniversitet i Växjö och Kalmar samt medlem av Erikshjälpens styrelse.

◗ Uppvuxen i Långasjö i södra Småland.

◗ Arbetat som mellanstadielärare, framförallt i Gnosjö.

Ålder: Fyllde 70 i vintras.

Familj: Gift. Har tre vuxna barn och åtta barnbarn.

Bor: Sedan några år i Jönköping; har nyligen bytt lägenhet mot ett litet hus.

Bakgrund: Mellan 2006 och 2014 minister i regeringen Reinfeldt med ansvar för bland annat barn- och äldrefrågor. Riksdagsledamot från 1998 för KD.

Landshövding i Örebro län mellan 2015 och 2022.

– Det finns en sorglig ålderism. Fler kan och vill jobba längre. Äld­

MARIA LARSSON, tidigare politiker och minister, tar upp kampen mot ålderism som ny bas för SPF Seniorerna. »

Maria Larsson mer skeptisk till de återkommande skräckrapporterna om att äldreomsorgen kommer att stå utan personal i framtiden.

» ”Det finns mycket ofrivillig ensamhet. Vi har behov av social gemenskap. Är vi socialt aktiva skjuter vi också upp en del sjukdomar.”

Sådana prognoser ha kommit tidigare utan att blivit verklighet.

– Visst, fler blir äldre eftersom vi lever längre. (Hela 400 av SPF Seniorernas medlemmar är över 100 år!)

– Men vi blir också friskare. Det är egentligen bara de sista åren i livet som de flesta behöver riktigt mycket vård och omsorg förutsatt att vi får en starroperation eller ny höftled på vägen.

Ett annat krav är fasta läkarkontakter på vårdcentralerna. Siffror från Norge visar att om man träffar samma läkare blir de akuta sjukbesöken färre. SPF Seniorerna arbetar också för bra seniorboenden och för att

visste

du att

◗ ... SPF Seniorerna har närmare 250 000 medlemmar. Nästan lika många som den andra stora pensionärsorganisationen PRO har. SPF har 700 lokalföreningar, varav tre finns i Jönköping.

pensionssystemet skall ses över så att den allmänna pensionen ger en grundplåt som alla kan klara sig på (vilket också var tanken när systemet gjordes om i mitten av 90-talet).

MARIA LARSSON HAR vuxit upp i Svenska kyrkan. Men är sedan många år också medlem i Svenska alliansmissionen. I Jönköping växlar hon och maken mellan att gå till Allianskyrkan på Öster och Svenska kyrkans olika kyrkor i Jönköping.

Kyrkorna spelar en viktig roll som mötesplats för äldre, menar hon: – Det finns mycket ofrivillig

ensamhet. Vi har behov av social gemenskap. Är vi socialt aktiva skjuter vi också upp en del sjukdomar.

Saknar hon då inte åren som politiker?

– Allt har sin tid, svara Maria Larsson diplomatiskt.

– Jag har alltid tyckt att det jag gör just nu är roligast.

Att den internationella barnkonventionen blev svensk lag är en sak hon är nöjd med sedan sin partipolitiska tid. Nu har ett arbete just börjat med att ta fram en liknande äldrekonvention.

– Hur vi tar hand om barn och äldre säger mycket om hur samhället är.

tala

Varför når

vissa ord in? tema

TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman

Vi lever i en tid där orden aldrig tycks ta slut.

Men vissa ord berör mer än andra, och stannar kvar.

vi möter tusentals ord varje dag. Det talas till oss i sociala medier, nyhetsflöden, poddar, tal och kampanjer, och i våra egna samtal. De flesta passerar snabbt. De flimrar förbi och försvinner nästan lika fort som de kom. Men ibland händer något. En mening stannar kvar. Någon säger något som verkligen träffar. En formulering kan fortsätta att arbeta i oss långt efter att samtalet tagit slut.

Vad är det egentligen som gör skillnaden?

För Susanne Dahl, präst i Svenska kyrkan vid Umeå universitet, handlar det mycket om vad som händer i mötet mellan människor.

– Att det uppstår någon form av kontakt i kommunikationen. När något verkligen berör säger det ofta något sant om livet, det finns en särskild angelägenhet i det.

Det handlar också om att den som talar själv är berörd, menar Susanne.

”När något berör säger det ofta något sant om livet.”

Susanne Dahl, präst

– Det finns en ärlighet i orden då, och det märks. Ofta är det berättelser som berör mest.

– Och det behöver inte vara något dramatiskt, utan det kan vara små vardagliga berättelser. Det enkla som gestaltar något skav i livet, eller en erfarenhet av godhet.

När hon själv predikar eller talar återkommer hon ofta till en grundläggande fråga: vad betyder orden egentligen?

– Vi använder ofta väldigt stora ord. Ta till exempel ordet nåd. Hur landar det? Min tanke är att vi alla har erfarenheter av nåd, även om vi inte alltid använder just det ordet. Eller ”Gud är kärlek”. Det är jättefint, men det kan också bli en helt tom utsaga. Det berör mig inte om jag inte vet vad jag menar. Vad är Gud? Och vad betyder egentligen kärlek?

I sitt arbete försöker hon ofta översätta kyrkans språk till något mer vardagligt.

– Ibland behöver man nästan göra sig främmande inför sitt eget språk. Kan jag gå ner lager efter lager tills jag landar i något som ligger nära livet? Något enkelt, som en konkret erfarenhet av att ta emot kärlek. Det kan vara omsorg från en främling, eller kärleken

jag fått ta emot av mina barn.

Som studentpräst möter hon dagligen unga vuxna som befinner sig mitt i livets stora frågor.

– Många lever med en ganska hög grad av press, att man ska ha en plan för sitt liv och veta vart man är på väg. Men livet är ju ingen rak linje. När något inte blir som man har tänkt kan känslan av att det är jag som är dålig bli stark.

Susanne tror att vi människor ofta bär på mycket ensamma.

– Men när någon säger något som speglar det vi själva känner kan man upptäcka att man inte är ensam. Det är något av det mest läkande, som får våra axlar att sjunka.

För det är när orden får kontakt med livet som något kan hända mellan människor, menar Susanne.

– Kanske handlar det egentligen om att bryta ensamhet.

Till sist lyfter hon också att orden lever sitt eget liv när de väl är sagda. Hur de tas emot beror på den som lyssnar.

– Jag kan inte påverka hur de landar. Och där är

Retorik handlar inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.

Fsamtalet fantastiskt, för där får man en känsla för hur orden tas emot. I en predikan eller i en text, får man släppa dem. Det är både spännande och lite läskigt.

ör Lena Lid Falkman, retorikforskare och universitetslärare i ledarskap och kommunikation, handlar det om att förstå vad som händer i språket, både när vi talar och när vi påverkas av det.

Hon minns hur hennes egen syn på tal förändrades när hon som ung åkte till USA för att studera.

– Det hade inte funnits i min världsbild att ”att prata” kunde vara ett eget ämne.

På college var muntlig framställning en självklar del av undervisningen. Studenterna förväntades stå inför andra, presentera och argumentera.

– När jag tänker tillbaka på min egen skoltid i Sverige så höll jag kanske tre presentationer totalt, från förskola till magisterexamen.

”Vad vill den här personen att jag ska veta,

känna och göra?” Lena Lid Falkman, retorikforskare

kort

om

Susanne Dahl

Ålder: 51 år.

Familj: Stor.

Bor: Umeå.

Gör: Studentpräst vid Umeå universitet. Poet och skribent. Har sommarpratat i P1 och medverkar återkommande i Sveriges Radios andakter och Helgmålsbön.

Motto i livet: Återvänder ofta till Sinnesrobönen.

Susanne Dahl, studentpräst och poet.

”Jag har tänkt på det talet i över 20 år.

Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt.”

Lena Lid Falkman

kort

om

Lena Lid Falkman

Ålder: 55 år.

Familj: Maken Tomas, barnen Winston och Ellinor. Dessutom alldeles för många katter.

Bor: På gård i Ölme utanför Karlstad.

Gör: Forskare i ledarskap, retorik och kommunikation.

Lektor vid Karlstad Universitet samt forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.

Motto i livet: ”Den längsta resan, är resan inåt.” (Dag Hammarskjöld).

»

Skillnaden märks fortfarande, menar hon. I USA tränas förmågan att tala inför andra tidigt.

– Jag var volontär i en klass där barnen varje dag hade något som kallades ”show and tell”. Ett barn fick berätta om något de tyckte om. Och läraren sa bara: ”Great, great!”

Samtidigt ser hon också en baksida.

– Ibland kan det låta väldigt bra, men innehållet är lite tunnare. Man litar på att det låter övertygande.

ISverige har retoriken vuxit som ämne, både i skolan och på universiteten, berättar Lena. Men många saknar fortfarande verktyg.

– Man får uppgiften att presentera, men inte så mycket stöd i hur man faktiskt gör. Det blir mer ”gå upp och prata”, utan att riktigt få hjälp i hur man bygger upp ett framförande.

Lena Lid Falkman, lektor och forskare.

För Lena handlar retorik inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.

– Vad försöker den här personen få mig att göra? Vad är det de egentligen vill säga?

Men det handlar också om varför vissa ord når in och stannar kvar, och det är något som ligger nära det Susanne Dahl beskriver.

– Jag tror att det ofta handlar om igenkänning. Att någon sätter ord på något jag själv upplever eller känner. Och det kan bli väldigt starkt när någon formulerar något som jag själv inte riktigt kunnat sätta ord på.

Hon minns särskilt ett tal hon hört för många år sedan. En kvinna fick ett talarpris efter att hennes man, som var polis, hade blivit mördad. Under rättegången berättade hon om allt det liv de inte skulle få tillsammans. Barn de aldrig skulle få, livet som inte blev.

– Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt. Och kanske just därför fastnade det.

För att vi ska bli berörda är det en kombination av flera faktorer som spelar in, menar Lena. Vad som sägs, hur det sägs, i vilket sammanhang och vem som talar. Men när det gäller om vi litar på den

Vi påverkas mer än vi tror, både av vad som sägs och hur det sägs. Att

◗ Försök att förstå, inte bara få rätt. Så lyssnar du mer medvetet

lyssna medvetet handlar om att både ta in och samtidigt tänka kritiskt.

◗ Fråga dig: Vad vill den här personen att jag ska veta, känna och göra?

◗ Fundera över avsikten bakom budskapet. Vad är det som egentligen sägs?

◗ Var uppmärksam på hur något uttrycks, inte bara innehållet.

◗ Var vaksam på

starka känslor, de kan påverka mer än vi märker.

som talar blir andra saker avgörande. – Den kanske viktigaste faktorn är kompetens. Att man upplever att personen vet vad den talar om. Det är därför vi ofta litar på till exempel läkare eller präster, de har en tydlig expertis.

Det handlar också om hur personen uttrycker sig. – Om man upplever att någon verkligen försöker förklara något på ett begripligt sätt, kan man känna tillit även om man inte håller med. Och autenticitet spelar stor roll. Om en person är genuin och står för det den säger, då respekterar vi det.

Samtidigt ser hon en utveckling som oroar.

– Fake news, AI och det politiska läget gör att vi får problem med trovärdighet. Det handlar inte bara om att vi ibland blir lurade, utan också om att vi inte riktigt vågar tro på någonting längre. Vi börjar tvivla på fakta och berättelser. Trovärdigheten i det offentliga samtalet riskerar att urholkas.

I en tid av valrörelser, snabba budskap och starka känslor blir det särskilt tydligt. Och tonläget har förändrats enligt Lena.

– Jag tycker att samtalet har blivit mer social media-ifierade. Allt blir kortare och snabbare, och mycket formas till så kallade soundbites, alltså meningar som kan stå för sig själva och klippas ut.

Hon saknar ibland mer självdistans och humor.

– I dag är samtalet ofta antingen väldigt allvarligt eller ganska hätskt. Jag kan sakna att politiker visar att de blir berörda, inte bara arga, utan faktiskt berörda av människors situation. Jag tror att också politiker ibland skulle vinna på att våga säga: ”Där hade jag fel.”

Att lyssna på tal lite mer medvetet är ett råd från Lena.

– Vad vill den här personen som talar att jag ska veta, känna och göra? Vad är egentligen avsikten bakom budskapet? Om man försöker få syn på det tror jag att man kommer ganska långt.

5

1

talar du så att orden når in

Börja i det som känns igen

Ord når fram när de får kontakt med människors egna erfarenheter. Det kan handla om att sätta ord på något som skaver eller något vi alla bär, men inte alltid säger högt.

2

Gör det konkret

Berättelser och exempel från vardagen gör orden levande och lätta att ta till sig.

3

Stanna upp vid orden

Fundera över vad du egentligen menar. Stora ord behöver fyllas med innehåll för att beröra.

4

Var tydlig och begriplig

Sträva efter att bli förstådd, inte bara att låta övertygande.

5

Visa att du menar det

När du själv är berörd och står för det du säger, märks det. Det finns en ärlighet i orden – och den går att känna igen.

Varför litar vi på folk?

◗ Inom retoriken

brukar man tala

om tre saker:

1 Ethos: vem som talar. Vi

lyssnar mer när vi upplever att någon är trovärdig och vet vad den talar om.

2 Pathos: vad vi känner. Ord som berör kan väcka igenkänning, hopp eller oro.

3

Logos: vad som sägs. Att det finns en tanke och ett innehåll som går att förstå.

◗ Tillsammans påverkar de hur vi tar emot det som sägs.

ARASH GILAN FÖRFATTARE, FILOSOF OCH TALARE

”Ord

har aldrig varit så billiga som i dag.”

kort om

Arash Gilan Ålder: 40 år. Familj: Gift och har tre barn. Bor: Uppsala. Gör: Författare, filosof, talare. Grundare och VD för Viva Media. Programledare för VD-podden.

Aktuell: Med boken 404: Människan saknas (Volante, 2026).

Motto i livet: Jag söker det som inte kan mätas.

”De

flesta

Arash Gilan arbetar med ord. Han skriver, talar och föreläser om AI och framtidens ledarskap. Ändå är det inte de mest välformulerade orden som har format honom. Snarare de mest sanna.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson

◗ Arash Gilan sitter i sin poddstudio. Ljuset är varmt och ombonat. Bakom honom lyser en diskret neonskylt.

Det är något med hans närvaro som stannar kvar. Han ler ofta, och med hela ansiktet. Värmen märks innan han ens har sagt något.

I sitt arbete rör han sig dagligen i en värld där språket produceras i ett allt snabbare tempo. Han leder samtal om AI och framtidens arbetsliv, skriver böcker och möter ledare som vill förstå vad tekniken gör med oss. Men när jag frågar vad som händer med språket i vår tid svarar han direkt:

– Ord har aldrig varit så billiga som i dag. Aldrig så tillgängliga. Men det säger inget om närvaro.

Skillnaden, menar han, är avgörande. Att nå ut är en sak. Att nå in är en annan.

– De flesta talar för att övertyga. Men den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli.

talar

för att övertyga. Men den som verkligen

berör talar

för att den inte kan låta

bli.”

Han säger att vi har tränat bort vår intuitiva förmåga att känna igen det äkta.

– Det är som en själslig muskel. Det som berör har kostat något. Man hör det i rösten, i pauserna, i det som nästan inte sägs.

Han citerar filosofen Simone Weil, som skrev att uppmärksamhet är den renaste formen av generositet.

– Ett tal som berör är inte ett framträdande. Det är ett möte.

ARASH RÖR SIG obehindrat mellan egna erfarenheter och andras tankar. Böckerna blev tidigt ett sätt för honom att utveckla språket och förstå världen. Att tänka tillsammans med andra röster, och så småningom skriva sina egna.

Under det senaste året har han arbetat med en ny bok. När han nästan var färdig upptäckte han dock att något saknades.

– Jag hade skrivit något som var korrekt och polerat. Men jag kände ingenting när jag läste det. Jag hade skrivit om människan, men jag var inte människan.

Till slut raderade han nästan allt och började om.

”Alla bär på en osynlig skylt. Och på den står det: Se mig. Älska mig.” Arash menar att ord handlar ytterst om att möta människors behov av att bli sedda.

– Jag insåg att jag kunde skriva teoretiskt om kärlek och lidande. Men vad betyder det för mig? Hur har jag upplevt det? Det blev tillslut en mer personlig och blottande bok. Och jag är faktiskt lite rädd nu när den kommer ut. Men den känns sann.

Kanske är det, menar Arash, det enda vi egentligen kan begära av livet. Att det är sant.

För honom är det inte en abstrakt tanke, utan något som vuxit fram ur erfarenhet, och den började tidigt.

Han föddes 1985 i den kurdiska delen av Iran. När han var åtta år kom han till Sverige tillsammans med sin ensamstående mamma. De hamnade i Hedemora i Dalarna.

– Det var en tuff tid.

Men han minns människor som såg honom. En lärare. Och så prästen Gunnar i Hedemora och hans fru Elisabeth som öppnade sitt hem.

– De mest avgörande orden i mitt liv har sällan varit de mest välformulerade. Det är de som varit sanna.

Han berättar att han växte upp utan sin pappa.

– På många sätt har hans frånvaro och tystnad format mig mer än tusentals ord.

Förra året åkte han tillbaka och hälsade på Gunnar.

– Vi satt tillsammans och behövde inte säga så mycket. Vi grät mest. Jag sa till honom att om jag bara får betyda för en människa vad du har betytt för mig, då har livet haft mening.

NÅGRA ÅR TIDIGARE hade hans eget förhållande till orden förändrats rejält. Efter en lång utredning fick Arash diagnosen myastenia gravis, en neurologisk sjukdom som påverkar musklerna. För en person vars liv kretsar kring kommunikation blev det mer än en medicinsk diagnos. Det blev en existentiell kris.

– Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte. Jag hade svårt att tala, och jag tappade något av min identitet.

Under en längre period låg han på sjukhus. – När man ligger där finns inga retoriska finesser. Jag minns att jag låg sjuk och bad till en Gud jag inte ens visste om han fanns. Det var inga teologiska formuleringar. Det var desperation. Men det var äkta. Efteråt förstod han att sjukdomen också förändrade hur han såg på livet.

som får ord att nå in, enligt Arash:

1 Kroppen. Närvaro märks. I rösten, i blicken, i hur du står eller sitter. Vi lyssnar inte bara med öronen, vi känner med hela kroppen.

2 Sårbarhet Det som berör är inte perfekt. Det finns en spricka, något som är på riktigt och inte polerat.

3 Tystnad. Allt behöver inte fyllas med ord. I pausen får det som sagts sjunka in. Det är där samtalet blir ett möte.

”Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte.”

– Jag insåg att vi ofta betraktar kroppen som en maskin, något som bara ska fungera. Men kroppen är inte en maskin. Den är ett levande system. Och när den stannar upp tvingas man också stanna upp och fråga sig vad livet egentligen är.

Sjukdomen är en del av hans liv i dag. Men den har förändrat hans sätt att se på ord. Och tro. – Tron betyder mycket för mig, men jag har inga färdiga svar. Jag är en sökare. Jag brukar beskriva mig som en tvivlande troende.

Arash önskar att han gick till kyrkan oftare än han gör. Och han tror att Svenska kyrkan har en viktig roll i den tid vi går in i.

– Vi står inför en existentiell förändring. När mycket arbete tas över av autonoma system kommer frågor om mening och identitet att bli ännu viktigare. Vad är en människa? Vad är vårt värde när vi inte längre definieras av vår produktivitet?

Det är frågor han själv lever med dagligen, i en värld där artificiell intelligens utvecklas i snabb takt. AI kan i dag formulera nästan vad som helst. Perfekta tal. Perfekta formuleringar.

FRÅGAN ÄR OM vi känner skillnaden?

– AI kan skriva en bön, men den kan inte be den. Den har inte legat vaken klockan tre på natten och undrat om livet har mening. Orden har ingen kropp. De har inte kostat något.

Han berättar om ett begrepp från den sydafrikanska filosofin Ubuntu.

– Det betyder ungefär: ”Jag är för att du är.” Människan blir till i relation. Det är därför mötet aldrig kan ersättas av en maskin.

Det som bekymrar honom är inte kvaliteten på det AI skriver.

– Faran är att den skriver tillräckligt bra för att vi ska sluta anstränga oss. För skrivande är inte bara kommunikation. Det är tänkande. När vi slutar brottas med orden slutar vi brottas med oss själva.

Samtidigt finns en paradox.

– Ju mer AI kan formulera åt oss, desto mer värdefullt blir det genuint mänskliga. Sprickan i rösten. Tvekan. Den ofärdiga meningen.

Han beskriver vår tid som en resonanskris.

– Vi har aldrig haft så mycket information, men aldrig varit så rådlösa. Volymen har ökat, men vikten per ord har nästan kollapsat.

Ibland beskriver han människan genom tre tillstånd: det sovande, det kalkylerande och det vakna. Det sovande följer strömmen utan att reflektera. Det kalkylerande optimerar. Den vakna försöker se vad som verkligen betyder något.

– Jag bär alla tre tillstånden i mig, men jag försöker vara vaken. Att vara vaken är inte att vara perfekt. Det är bara att börja se klarare vad som verkligen har värde.

ARASH BERÄTTAR OM en äldre kirurg som efter fyrtio år i yrket beskrev sitt arbete som ”kvalificerade gissningar”. Det handlade inte om slump, utan om erfarenhet. En intuition som satt i kroppen och som inte alltid gick att förklara, men som ändå var pålitlig. För Arash är det en bild av vad som håller på att gå förlorat.

– Vi har ersatt vår intuitiva förmåga med data. Kommunikation har blivit produktion. Alla producerar innehåll. Men innehåll fyller ett flöde. Mening fyller en människa.

Han talar om tekniken utan dramatik. Det är inte maskinerna i sig som oroar honom, utan vad som händer med oss.

I en tid av polerade AI-svar hörs det mänskliga fortfarande i tvekan, rytmen och det ofullständiga – något Arash Gilan vill lyfta fram i både podd och text.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

”Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår.”

– Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår. Mitt råd är att lägga all energi på det som är mänskligt och medmänskligt. Och låta maskinen ta hand om resten.

För honom ligger problemet inte i tekniken, utan i hur vi använder den.

– Många ledare använder ord som ett verktyg för kontroll. Men verkligt ledarskap handlar om att våga öppna sig. Att kunna säga ”jag vet inte”. Det är inte en svaghet. Det är där tilliten börjar.

ARASH PRATAR VARMT om sina tre barn. Han gläds åt att de blivit inbitna bokläsare, som han själv. Dottern har konfirmerats, något som betyder mycket

för honom. Han tror att unga människor behöver sammanhang där de får reflektera över livet, över tro och mening.

Framtiden för de egna barnen skrämmer honom inte.

– Nej, faktiskt inte. Jag känner mig trygg i vad som bär och inte bär. Jag har också lärt mig att jag inte kan forma mina barn fullt ut. De är det de är. Jag kan bara vara där.

För inte heller i föräldraskapet är orden självklara.

– Hur hittar man orden i kärlek? Det är frågor vi alla delar.

Det handlar, menar han, inte om att alltid få det rätt. Det känns inte alltid bättre. Men det känns sant.

– Ibland saknar vi orden för det som verkligen betyder något. Men det finns saker som hjälper oss att hitta dem igen. Musik. Poesi. Naturen. Samtal med en vän. Och ibland måste vi acceptera att vi är ordlösa. Det är till orden han till sist återvänder.

– Jag har lärt mig att ord får sina egna vingar. När jag har släppt dem är de inte längre mina. De får betyda det de behöver för den som läser.

”Predika alltid. Och om det är nödvändigt, använd ord.”

Johan Garde, präst

Vad vill kyrkan säga om vår tid?

Kyrkan har ord som burit människor i århundraden. Men vem talar när vi säger ”kyrkan”? Och kan vi lita på att orden fortfarande betyder något?

Prästen Johan Garde reflekterar över röst, ansvar och mod.

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshed

Hur upplever du kyrkans röst i dag?

– Jag undrar om det inte håller på att ske, eller kanske redan har skett, ett skifte. Min upplevelse är att de stora orden, som nåd och förlåtelse, nästan har blivit lättare att prata om. Vi lever i ett väldigt prestationsbaserat samhälle. Mycket handlar om vad vi kan visa upp och mäta. I en sådan värld blir ord som nåd och förlåtelse viktigare.

– Samtidigt märker jag att fler, särskilt unga, söker sig till gudstjänster. Klimatkris, krig och oro gör framtiden osäker. Många känner mindre hopp än tidigare generationer. I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant. I dag känns det snarare nödvändigt.

– När människor bär på oro behövs också ett språk för skuld, men inte bara på individens axlar. Det handlar inte bara om mig. Det finns också ett gemensamt ansvar som vi måste våga tala om.

För att utmana frågan lite, vem menar vi egentligen när vi säger ”Svenska kyrkan”?

– Om vi tar på allvar att varje döpt människa är en del av kyrkan, då är kyrkan inte bara präster och anställda. Att vara döpt är inte bara en identitet, utan också ett uppdrag. Vi är vana vid att det är prästen som talar. Men när en kristen människa uttrycker sig i sitt vardagsliv, på jobbet, i ett samtal eller i en diskussion, då är det också kyrkan som kommer till uttryck. Jag blir inte bara åhörare, utan också en möjlig röst.

Hur talar man om Gud med någon som är skeptisk mot religiösa ord?

– Det finns nog två delar i det. Den första brukar tillskrivas Franciskus: ”Predika alltid, och om det

är nödvändigt, använd ord.” Det bästa sättet att tala om kristen tro är kanske inte genom argument, utan genom hur vi lever. Att hjälpa. Att bära någon annans börda. Där talar vi, även utan ord. – Den andra delen handlar om språket. Det avgörande är kanske inte att använda de frommaste orden, utan att tala så att det man vill säga når fram. Ibland kan det vara svårt att säga: ”Hur ser Gud på oss?” Men om jag i stället säger: ”Jag är övertygad om att du är älskad. Att du är värdefull”, då är det ord som människor kan förstå.

I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant.

I dag känns det snarare nödvändigt.

Om du bara fick välja ett av kyrkans viktigaste budskap just nu?

– När Jesus i Nasaret talar om att frambära ett glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och ge de förtryckta frihet, då är det där allt börjar. Det handlar inte bara om yttre orättvisor, utan också om våra inre fängelser, om den skuld vi bär och det som binder oss. Vågar vi säga det, och leva det, kanske vi inte behöver så mycket mer.

Finns det ord du själv brottas med, men ändå inte vill släppa?

– Nåd. Kärlek. Förlåtelse. Hopp. Jag brottas nog med dem alla. Det är inte färdiga ord. Det är ord vi får leva med, och leva i. Kanske är det just det som gör dem så viktiga.

VAD GÖR EN PREDIKAN LEVANDE?

Predikan har i århundraden varit en självklar del av gudstjänsten.

I dag har den andra former och möter människor på nya sätt.

Vad händer med orden – och vad måste finnas kvar för att de ska bära?

TEXT: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson

Sandra Signarsdotter, kyrkoherde:

”Predikan måste tala rummets språk”

◗ Som kyrkoherde i Gustaf Vasa församling rör sig Sandra Signarsdotter inte bara i kyrkorummet. Hon har också predikat i barer, på konserter och festivaler, bland annat på Way Out West.

När är det fortfarande en predikan? – För mig behöver tre saker finnas med: Jesus, hopp och bön. Finns de tre med, då är det en predikan. Jag ska peka på Kristus, bära hoppet och uppmuntra människor att våga be.

Vad händer med predikan när den flyttar till ett annat rum?

– Platsen förändrar språket. Jag brukar tänka på det som dialekter. ”Kyrkiska” fungerar i kyrkan, men i andra sammanhang finns inte tid att förklara begrepp. Då behöver man formulera sig så att människor förstår direkt.

– Man kan anpassa mycket: form, språk och längd. Men inte riktningen. Kärnan sitter inte i formen, utan i vad man faktiskt vill ge vidare. Och det blir inte mindre heligt för att predikan är kort.

Är det svårare eller lättare att tala om Gud utanför kyrkorummet?

– För mig är det ofta lättare. Jag tycker om att tala avskalat och folkligt. Vi är en luthersk folkkyrka. Språket ska inte lägga sig över människor, utan bära dem. Samtidigt finns det en särskild tyngd i kyrkorummet. Den samlade närvaron gör något med en.

Om du jämför predikan förr och nu, vad har förändrats?

– Förr var predikan en av de viktigaste platserna där människor hörde om världen och livet. I dag finns många fler röster. Det gör att predikan inte längre är självklar, men kanske behöver vara mer närvarande och äkta.

Vad hoppas du att människor tar med sig?

– Det beror på sammanhanget. På festivalscenen ville jag förmedla ett vi. Att sänka tröskeln. Om någon tänker ”kan det vara så här att gå till kyrkan, då vill jag prova”, då är mycket vunnet.

Din nästa drömpredikan, var sker den?

– Det skulle kanske vara under en Taylor Swift­konsert, säger Sandra och skrattar.

– Men egentligen handlar det inte om scenen, utan om att få vara där människor redan är.

Enligt Eskil är det inte formuleringarna man minns, utan känslan. Att någon vågade vänta. Att det fanns utrymme för tystnad och att det var på riktigt.

Foto: KENT ENG

Eskil Selander, församlingspräst:

”Utan

kontakt spelar inga ord någon roll”

◗ Eskil Selander är församlingspräst i Uddevalla, prästson och stand up-komiker. För honom har predikan och stand up en avgörande sak gemensamt: publiken.

När märker du att människor verkligen lyssnar?

– Det känns i kroppen. När rummet är med en. När man märker att människor inte sitter och väntar på att det ska ta slut, utan faktiskt är där.

Vad är det som gör skillnaden?

– Närvaron. Att börja i situationen, inte i sitt budskap. ”Nu är vi här. Och där är du.” Finns det barn som låter, är folk trötta, är det oro i rummet? Allt det måste få finnas med. Om man ignorerar det och bara kör på sitt manus, då märks det direkt.

Hur snabbt märker man att kontakten är bruten, och går den att återupprätta?

– Omedelbart. I stand up är det brutalt – ingen skrattar. I kyrkan är det mer subtilt, men det känns direkt.

– Det går att hitta tillbaka. Ofta handlar det då

om att släppa prestationen och våga vara ärlig. Människor vill att det ska bli bra.

Hur mycket betyder personen och tonen jämfört med innehållet?

– Mer än man tror. Människor lyssnar på hur du är, inte bara på vad du säger. Humor kan öppna ett rum, men får aldrig bli ett skydd. En predikan får gärna skava där livet skaver.

Vad har förändrats vad gäller predikan förr och nu?

– Förr var predikan ett av de få tillfällena där människor hörde någon tala om livet och världen. I dag är vi omgivna av ord. Det gör att predikan inte längre är självklar. Men kanske är det just därför den kan bli viktig, om den vågar vara något annat än brus. – I dag är predikstolen ett möte. Eller ingenting alls. Om det inte finns kontakt spelar det ingen roll hur sant eller klokt det som sägs är.

Vad vill du att människor ska ta med sig?

– Känslan av att det var på riktigt. Att tvivlet får finnas och att hoppet finns om att Gud alltid bär och är där.

”Fråga

djuren, de har något att lära oss”

hallå där

... Lovisa Mienna Sjöberg, docent med lång erfarenhet av samisk berättartradition och teologi.

Du talar om att djur och natur bär kunskap. Vad menar du med det?

– För mig handlar det om relation. Vi lever inte vid sidan av naturen utan i den. I Bibeln uppmanas vi att fråga djuren och lyssna till fåglarna och fiskarna. Det perspektivet har inte alltid fått så stort utrymme. I samisk tradition är det däremot självklart att världen talar, om vi är närvarande nog att uppfatta det.

Hur talar naturen?

– Genom förändring. Genom det som brukar vara och det som plötsligt inte är det längre. Om flyttfåglarna kommer sent, om vattnet är ovanligt lågt, om en växt inte längre växer där den brukar. För att uppfatta det behöver man vistas där över tid. Det handlar inte om något mystiskt, utan om uppmärksamhet.

Så det är en kunskap man övar upp?

– Ja. Människor som arbetar nära naturen, som fiskare eller renskötare, utvecklar den kunskapen. När man är ute i alla slags väder lär man sig att se skillnader. Man märker när något förändras.

I samisk berättartradition har den här kunskapen förts vidare muntligt. Berättelserna har varit ett sätt att tala om relationen mellan människa, djur och landskap. Det är inte bara något man tänker, utan något man gör.

Vad innebär det i praktiken?

– Att inte ta mer än man behöver. Att använda allt man tar. Att dela. Och att visa tacksamhet. I en praxis som kallas signelse, en form av välsignelse, ber man om lov innan man tar något från naturen. Man tackar och lägger det man tar i Guds förvar. Det skapar respekt.

– I vår tid blir det extra viktigt. Vi människor har mest makt och kan påverka hela livsmiljöer. Därför har vi också störst ansvar. Det handlar om hela det nät av relationer som håller livet samman. När vi ser oss som en del av den helheten förändras hur vi lever. Det börjar i närvaro.

Vad ger dig hopp?

– Att fler börjar bry sig. Förändringarna är tydliga och väcker oro. Men i den oron finns också en möjlighet. När människor börjar lyssna på allvar kan något förändras.

Sophie Ekman

När vi lär känna en plats över tid väcks också viljan att skydda den, menar Lovisa Mienna Sjöberg.

Foto: PRIVAT

5 tips

... från Lovisa –så kan du börja där du är:

1 Lär känna en plats i din omgivning under alla årstider, och återvänd dit över flera år.

2 Lägg märke till vad som förändras över tid.

3 Ta av hörlurarna. Sitt still en stund. Träna dina ögon och öron.

4Fråga dig: Vad är normalt här? Vad är annorlunda i dag?

5Visa tacksamhet för det du tar emot.

3 böcker om samtal som förändrar

TANTER PÅ TÅG

Jessika Devert, Printz Publishing

◗ I Tanter på tåg uppstår ett samtal som ingen av de inblandade hade planerat. När den stressade rektorn Cina missar snabbtåget och hamnar bredvid Sollan, en kvinna med ett tungt besked i väskan, börjar resan i irritation och tystnad. Men långsamt, mellan räkmackor och ljummet kaffe i restaurangvagnen, växer orden fram. Det som först är trevande småprat blir till samtal om livet, om det som varit och om det som ännu är ovisst. Och i mötet förändras något. En varm, rolig och livsklok roman om hur oväntade möten kan öppna nya perspektiv, och om hur det är i det tillfälliga och oplanerade som något viktigt får ta form.

MOMO – EN BILDERBOK

Michael Ende, Berghs förlag

◗ I den tidlösa berättelsen om Momo står inte den som pratar högst i centrum, utan den som lyssnar bäst. Den föräldralösa flickan Momo bor i ruinerna av en gammal amfiteater och har en ovanlig gåva: hon lyssnar på ett sätt som får andra att våga berätta. Hos henne hittar människor tillbaka till tid, fantasi och vänskap. När ”de grå herrarna” börjar stjäla människors tid hotas både samtalen och närvaron. Det som tidigare fick ta plats trängs undan av stress, effektivitet och tomt prat. Momo visar att tid inte kan sparas, bara delas, och att verklig närvaro börjar med att någon lyssnar.

Denna omarbetade bilderboksversion av Michael Endes älskade klassiker från 1973 ger berättelsen nytt liv i ett rikt bildspråk, anpassat för nya och yngre läsare.

”Pensionen

innebär frihet, men också frågor om mening och riktning”, säger Åsa Kruse.

”Stanna upp och gör en inventering av livet”

DET NYA LIVET

SOM PENSIONÄR

Åsa Kruse Natur & Kultur

◗ När man går i pension förändras mycket. I Det nya livet som pensionär sätter Åsa Kruse ord på den omställning som många upplever, om frihet men också om oro, relationer och mening, och om vikten av att våga tala om det som händer.

Varför ville du skriva den här boken?

– När jag själv gick i pension startade jag en kurs för pensionärer på Senioruniversitetet. I mitt arbete som psykolog hade jag under många år mött frågor och oro hos blivande pensionärer. Kursen blev snabbt fullbokad, och då blev det tydligt för mig att behovet var stort. Där växte tanken fram att skriva den här boken.

Vad är det många underskattar när arbetslivet tar slut?

– Att omställningen kan bli mer genomgripande än man tror. Särskilt för den som har levt mycket genom sitt arbete och kanske låtit andra delar av livet, som relationer och fritid, stå tillbaka.

Du betonar vikten av att sätta ord på det som sker. Varför är det så viktigt?

– När vi sätter ord på tankar och känslor blir de mer begripliga. Genom samtal, både med oss själva och med andra, kan vi förstå var vi befinner oss och vad vi behöver framåt.

Många upplever att relationer förändras när man går i pension. Vad behöver man våga prata mer om?

– Hur man vill leva nu. Vad som är viktigt framåt, både var för sig och tillsammans. Ofta finns det i den här fasen ett större lugn som gör det lättare att vara ärlig och att ta emot varandras uppriktighet.

Om du fick ge ett råd till den som går i pension, vilket skulle det vara?

– Att stanna upp och göra en enkel inventering av livet. Hur ser min vardag ut, vilka relationer vill jag värna och vilka intressen vill jag fortsätta med eller prova på? För den som vill kan det också handla om att få vara till nytta i något sammanhang, till exempel ideellt eller i nära relationer.

Anna har byggt upp förskoleverksamheten

Det började med en avdelning med 16 barn och fyra personal. När Anna Knutsson i höst går i pension som rektor är det efter att ha utvecklat församlingens förskoleverksamhet på drygt 30 år till tre förskolor med sex avdelningar, 25 medarbetare och 100 barn.

◗ – Jag kommer att sakna barnen, deras lek, frågeställningar och upptäckarglädje, säger Anna Knutsson. Men också all personal och den fina arbetsgemenskap vi har.

Hon slutar i en tid då förskolor tvingas banta eller helt lägga ner på grund av minskade barnkullar. Men inte Jönköpings församlings tre förskolor; Kyrktuppen, Kyrkklockan och Sanna förskola.

Förklaringen stavas trygghet och gott rykte.

– Det beror på våra fantastiska pedagoger, säger Anna Knutsson med eftertryck.

DEN KRISTNA VÄRDEGRUNDEN är också en förklaring. Under en vecka har vi både lilla andakten och bibelsamling och en gång i månaden går vi på besök till den kyrka förskolan är kopplad till. – Men vi måste alltid fråga

barnen om de vill vara med. Ibland tackar de först nej till ett besök i kyrkan men det är mest för att det är jobbigt med promenaden dit.

När vi väl är där vill alla vara med och möta vår präst. Jag har alltid tyckt om kopplingen förskola och kyrka, säger hon.

För andra föräldrar är den geografiska närheten och det goda ryktet mer avgörande.

DAGARNA PÅ FÖRSKOLAN är fyllda med aktiviteter och här arbetas med frågeställningar och utforskande. Barnen är agenter med uppdrag att utforska världen.

Det är nu 32 år sedan Anna Knutsson var med och startade den första förskolan, Kyrkklockan på Söder.

– Det är en väldig skillnad mot nu. Det vi gjorde med sexåringar på den tiden, gör vi med tre-fyraåringar nu. Idag kan många barn läsa när de lämnar förskolan.

Anna Knutsson var sjukvårdsbiträde på dåvarande medicinklini-

ken på Västra klinikerna, innan en vän i kyrkan fick henne att tänka om och läsa till förskollärare.

– Jag har inte ångrat detta en enda dag, Det är så roligt att få samtala med barnen, höra deras tankar och uppleva när de börjar förstå samband. Jag tycker mycket om att gå på utflykter och bygga kojor i skogen tillsammans med barnen. Sång och musik i förskolan ligger mig också varmt om hjärtat.

MEN ALLT HAR sin tid. Efter många år som rektor tycker hon att det kan kännas skönt att släppa ansvaret och chefsrollen samtidigt som det kommer att bli en stor saknad. Dessutom blir det nu mer tid för egna intressen och de egna barnbarnen.

Mikael Bergström

Fotnot: Den 6 augusti tillträder Johanna Bard Axell som ny rektor.

Efter 46 år i Svenska kyrkan, 32 år i förskoleverksamhet, kommer rektor Anna Knutsson att gå i pension i höst. Barnens lek, frågeställningar och upptäckarglädje är det som hon kommer att sakna mest.

LÄS MER

◗ En längre intervju med Anna Knutsson finns på webben.

”Jag har inte ångrat detta en enda dag, Det är så roligt att få samtala med barnen, höra deras tankar och uppleva när de börjar förstå samband.”

Välkommen på musik i sommarkväll

Torsdag 4 juni

Ekhagen

19.00 Bach och folkmusiken

Erik Rydvall, nyckelharpa och David Härenstam, gitarr.

Söndag 7 juni

Kristine kyrka

19.00 Evangelium enligt Dylan Karin Edwardsson sång och piano, Axel Dahlin gitarr och sång, Bosse Hellgren bas.

Tisdag 9 juni

Bymarken

18.00 Friluftskonsert Huskvarna Musikkår.

Torsdag 11 juni

Ekhagen

Systrarna Husrem.

Henningsson och Glans.

19.00 Det blir vackert där du går Anna Nilsson, sopran, EvaMarie Nilsson, piano, orgel, sång, och Pernilla Cederblad, piano, sång, kornett.

Lördag 13 juni

Slottskapellet

18.00 Återinvigning av den nyrenoverade orgeln i Slottskapellet Karin Nelson, orgel.

Tisdag 16 juni

Österängen

19.00 Allsång i sommarkväll Med Karl Martindahl.

Torsdag 25 juni

Sofiakyrkan

19.00 USA-kören Lantern Chorus på besök Brian Schmidt, konstnärlig ledare.

Tisdagen den 16 juni

bjuder Karl Martindahl på Allsång i sommarkväll i Österängen.

Söndag 28 juni

Gräshagen

19.00 Brass i sommartid

Medverkande: John Bauer Brass – Jonas Larsson och Vicent Granell Verdeguer, trumpet, Johan Tiger, horn, Klas-Henrik Djärf, trombon. Vakant, tuba.

Söndag 5 juli

Järstorp

19.00 Psalmer i jazz-och folkton Karin Seiborg med pianist.

Söndag 12 juli

Kristine

19.00 Sommar med Glans Trion Henningsson och Glans; Andreas Glans, Gittan Glans, Johan Henningsson.

Söndag 19 juli

Järstorp

19.00 Systrarna Husrem och Gustav Andersson

Torsdag 23 juli

Slottskapellet

19.00 Folkbarock och andra rockar Greger Siljebo, fiol, Lukas Arvidsson, orgel.

Söndag 26 juli

Gräshagen

19.00 Hemmaplan –musikaler & visor

Musikalartister Simon Oscarsson och Veronika Wallentin.

Söndag 2 augusti

Järstorp

19.00 Hembygdshälsning Violinist och pianist.

Söndag 16 augusti

Kristine

19.00 Opera och lite till Negar Zarassi, operasångerska, och Helena Ha-Young Sul, pianist.

Onsdag 19 augusti

Ljungarum

19.00 Ylenfors Combo

Torsdag 20 augusti

Gräshagen

19.00 För kärleken skull David Carbe, piano och sång.

Söndag 23 augusti

Sofiakyrkan

Helena

19.00 Svensk jazz i sommarkväll Jazzkvintetten Lilla björn.

Onsdag 26 augusti

Ljungarum

19.00 Spring City Amanda, Maria, Noomi.

Söndag 30 augusti

Gräshagen

19.00 Sverres visor Medverkande: Sverre Broström, Per-Åke Wennerberg.

Ha-Young Sul och Negar Zarassi.

Trio Sidekick: Boel Garton, Helena Svanängen, Margareta Eriksson.

Onsdag 2 september

Ljungarum

19.00 S:t Olofs brasskvintett

Lördag 5 september

Råslätt

16.00 Vokalensemble Resonans

Söndag 6 september

Kristine

18.00 Resa i nordiskt ljus Göteborgs flickkör, dir Birgitta Mannerström-Molin.

Göteborgs flickkör.

Nytändning för Spring City i sommar

hallå där

... Spring City, Jönköpingsbandet som tog Sverige med storm 2018 genom att vinna Sveriges Radios stora talangtävling P4 Nästa och som sedan dess släppt flera alster.

◗ Efter en tid av småbarnsföräldrarskap och låtmakande i studion så ger de sig i ut på vägarna och upp på scenerna igen. Ett av stoppen sommar blir Ljungarums kyrka, den 26 augusti.

– Vi har haft ett väldigt aktivt år bakom oss med mycket låtskrivande, och vi är så sugna på att få komma ut igen och sprida hopp och musik, säger Noomi Ax, som tillsammans med Maria Hjelmqvist och Amanda Broman utgör bandet.

Hur skulle ni beskriva er musik?

– Vi kör mycket stämsång och tog avstamp från början i lite folk/ indie. Så det är det man får, men också lite pop-gospel-inslag.

Varför är stoppet i Ljungarums kyrka den bästa på er turné?

– Haha. Det är alltid kul att spela i Svenska kyrkan. Det blir alltid en härlig spelning med en fin innerlighet i lokalen. Man får ju så mycket gratis att spela i en kyrka med rymden och soundet, så man älskar ju att spela där, säger hon. Spring City är bara en del av Musik i sommarkvälls digra spelschema i sommar. Från och med den 24 maj till den 6 september kommer inte mindre är 26 konserter hållas i olika kyrkolokaler runt om i församlingen.

”Jag tror många vill sätta hoppet till något större”

◗ Ett grått täcke av moln har lagt sig som ett tak över himlavalvet och från utsikten från Bymarkskyrkan är Vättern fortfarande delvist täckt av ett spräckligt istäcke. Det är tidig vår i luften.

Vi är här för att prata med Molly Geiron, 18 år. Inom den kyrkliga världen är hon ett exempel på den trend som pågår nu. Alltså uppsvinget unga som söker sig till en andlighet.

– Jag går till kyrkan nästan varje fredag på ungdomsträffar. Främst på Kors- och Allianskyrkan som driver ungdomsarbetet Korall tillsammans. Och på senare tiden har jag lärt känna ungdomar i min egen ålder som hänger i andra kyrkor, så vi hoppar runt lite, säger hon.

DET SOM GÖR Molly speciell är att hon inte är sprungen ur ett kristet sammanhang som barn, utan har sökt sin tro helt på egen hand. Sedan hon var liten har hon känt att det har funnits en gudskraft, men det är först de senaste åren

”När man fått ett möte med gud går det inte att trycka bort det igen.”

Molly Geiron

som den tron har börjat hitta sina former.

– Jag visste bara som liten att det fanns en gud som jag kunde be till och som jag visste kunde göra saker för mig, säger hon och fortsätter.

Molly Geiron, 18, har hittat tron på egen hand och är ett exempel på den större andelen unga som söker andlighet i Sverige och i världen.

– När jag började växa upp så började jag på allvar att fundera på det där och började känna en längtan att lära känna gud mer. Så jag konfirmerade mig i Immanuelkyrkan, och sen började jag hänga på kompisar här på Bymarkskyrkan i ungdomsgruppen, säger hon.

IDAG, SÄGER HON, finns det inte längre några tvivel. Det är ett liv med Jesus hon vill leva och hon säger att hon märkt av en stor

förändring hos sig själv sen den dagen hon tog beslutet. Hon har gett upp saker som hon var viktiga för henne tidigare. Hon har fått nya värderingar och ett nytt fokus i livet.

– När man har fått ett möte med gud så går det liksom inte att trycka bort det igen, för det blir så verkligt för en, säger hon.

Varför tror du att många unga världen över börjar söka andlighet?

– Jag tror att det är gud som verkar, men jag tror också det finns en större öppenhet att ta emot kallelsen hos unga idag. Speciellt när det är så mycket krig och oro i världen. Jag tror många vill sätta

hoppet till något större, säger hon och fortsätter:

– Sen tror jag sociala medier spelar i en stor roll. Positivt för att folk får nya perspektiv och får se andra livsstilar. Negativt för att det kan orsaka isolation hos människor. Och är man isolera så börjar man att fundera.

Vad säger du till andra unga som är nyfikna på kyrkan?

– Tveka inte. Inte heller om du är själv. Det kommer finnas jättetrevliga människor där som kommer ta hand om dig. Vi är alla en stor familj där som blir jätteglada när fler kommer som vill söka sig närmare gud.

Jonas Almkvist

”Jag föll för konceptet i Gräshagskyrkan”

Fredag morgon betyder promenad för en grupp i Gräshagskyrkan. Sedan blir det gemensam frukost och reflektion kring olika frågor med koppling till Bibeln.

◗ – Jag föll för det här konceptet. Att ta en promenad på morgonen, äta frukost tillsammans och sedan reflektera över olika frågor. Det finns ingen bättre kombo, säger Christina Kaplan, 25 år från Arvika och ny deltagare i gruppen.

kommer närmare Gud, Det är så viktigt med ett samhälle där vi kan umgås och diskutera tillsammans, unga som äldre.

Så kom det sig att det ganska sammansvetsande gänget av seniorer fick ett ungt nytillskott i gruppen.

HON KOM TILL Jönköping vid årsskiftet. Egentligen bara tillfälligt, då hon efter ett och ett halvt års backpackliv ”mellanlandade” hos sin bror på Gräshagen för att under tiden söka jobb.

Värmländska Christina Kaplan ”mellanlandade” hos sin bror i Jönköping efter en långresa. – och upptäckte hon Gräshagskyrkan.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

– Jag var med första gången i mitten av januari. Det var snöstorm, men vi ska gå, sa gänget. Efter promenaden förklarade de att det var frukost. Jag föll för konceptet och reflektionsdelen, där vi diskuterar olika frågor kopplade till Bibeln är kanske min favoritdel. Det är så fint att det finns ett rum för de här frågorna där man

LÄS MER ◗ ... om Christina Kaplan – följ QR-koden:

– Det är väldigt trevligt och det finns så mycket att lära sig av de äldre och de är så otroligt välkomnande. Det är så viktigt med ett samhälle där vi kan umgås och diskutera tillsammans, unga som äldre.

OM FREDAGSMORGONENS promenadgrupp främst lockar seniorer, så är det i stället ungdomarna och studenterna, även från andra länder, som kommer till kyrkans Fellowship på fredagskvällarna.

– En fantastisk mix. Här pratar vi om Gud och äter mat tillsammans med en internationell bas med studenter från högskolan. Detta är ett fint alternativ en fredagskväll för den som inte vill vara ute och dricka och festa.

Mikael Bergström

Fredagsmorgon i Gräshagskyrkan betyder promenad, frukost och reflektionsfrågor. En perfekt kombo, tycker Christina Kaplan, längst till vänster.

Nybyggnad får ja

En nästan enig stadsbyggnadsnämnd har nu sagt ja till Svenska kyrkans planer på nybyggnad vid Sofia prästgård och Slottskyrkogården. Det var endast Vänsterpartiet som sa nej när detaljplanen antogs.

◗ Men detta innebär inte att spaden snart sätts i jorden. Enligt kyrkans fastighetschef Johannes Ekholtz kommer det att ta flera år innan bygget kan komma igång, inte minst på grund av de överklaganden han kallt räknar med. Det finns nämligen en högljudd opinion mot byggplanerna.

Kritikerna menar att miljön runt den gamla prästgården – eller Lagermanska villan som den också

kallas – kommer förstöras. Byggplanerna handlar om att samla kyrkans administration i ett nytt hus utmed Kapellgatan. Klockargården på Öster, där man nu sitter, är inte anpassad till verksamheten, bland annat ur handikappsynvinkel. Två trygghetsboenden för äldre – bakom prästgården, in mot Slottskyrkogården – planeras också. Bygget har diskuterats under många år. Under resans gång, bland annat efter synpunkter från Länsstyrelsen, har planen justerats på olika sätt. Bland har ett planerat hus med studentbostäder norr om prästgården helt strukits.

Erik Lindfelt

Gudrun Wicander har bokdebuterat med en dramatiserad självbiografi: Revanchen.

Foto: MIKAEL BERGSTRÖM

LÄS MER ◗ ... om Gudrun Wicander genom att följa qr-koden.

Gudrun skriver om sin revansch

Så här kan området kring Sofia prästgård se ut när bygget är klar.

Foto: JÖNKÖPINGS KOMMUN

Kända personer får QR-kod vid graven

◗ Kyrkogårdsförvaltningen i Jönköpings församling satsar nu på QR-koder för att presentera kända personer som är begravda på församlingens sex kyrkogårdar. – Vi vill belysa kulturhistoria som finns och de lokala ”kändisar” som har verkat i Jönköping. Detta är ett bra komplement till de kyrkogårdsvandringar som vi haft, men som i år ersätts av satsningen på QR-koder, säger kyrkogårdschef Mathias Johansson.

Till sensommaren eller hösten ska cirka tio QR-koder per kyrkogård, totalt ett 60-tal, vara på plats, som ett första steg.

Som besökare läser man av koden och får då ett par minuter långt inslag med berättarröst, filmklipp och stillbilder från kulturgravar.se

På det sättet får man lära sig mer om till exempel Anders Collberg, Yngve Hamrin, Hedvig Christina Rydberg (Viktor Ryd-

Skådespelaren Anders Collberg dog i kolera 1834 under ett gästspel i Jönköping och är begravd på Slottskyrkogården.

Foto MIKAEL BERGSTRÖM

◗ Det handlar om en dramatisk höghöjdsvandring i Nepal men också om den inre resan till förlåtelse och försoning med uppväxtens mobbning i skolan och en auktoritär pappa. Revanschen heter Gudrun Wicanders första bok, en ”dramatiserad självbiografi som sticker ut”, beskriver hon själv. -Jag har två mål med boken: Att få revansch, i form av upprättelse, men också försoning och förlåtelse, två centrala begrepp inom kristendomen som är väldigt viktiga för mig och som gett mig sinnesro. Jag förlåter mina föräldrar, försonas med den nioåriga flickan som hade en smärtsam barndom, alltså jag själv, och förlikar mig med åldrandet och tantblivandet, säger hon, och tillägger att boken också innehåller en beskrivning av en period i en destruktiv relation.

bergs mamma), Ida Ljungqvist eller Issa Iskander. – Byarums pastorat var först ut med QR-koder vid gravar, sedan har det spridits över södra Sverige. Nu tyckte vi att tiden var mogen för att göra något liknande, säger Mathias Johansson.

I SÅN FINNS DROPPAR FÖR SMÅ KNOPPAR RÖVAS BORT

FICK HEN SOM MISSRÄKNAT SIG

VID KÄLLAN HADE JESUS OCH DEN SAMARISKA KVINNAN ETT GIVANDE SÅNT

KNAPPHÄNDIGT SKOLÄMNE

ENDAST SOM BRUDENS AXLAR

DÖLJER NIANS SNOK ELLER DINGLAR FRÅN METKROK

KRISTUS SOM KASTAR BOJ GOJA ANTAL APOKALYPSRYTTARE SÄNG

STRÅ VIRUS HOS FOLK & FÄ TA PÅ UPPLOPPET

BÖRDA VILL DOM I NÖD & LUST

SKÅDEPLATSEN

FYNDIG SÅN GER HÖGA SÅNA I VITSTÄVLING TIDNINGSAFFISCH GYCKEL KAN VI BÅDE GE I NÅT & GE OSS PÅ NÅT, MILT TALAT

FRANSK POLISSOLDAT

FLUOR MOR MED SIERRA BERÖRDA LEDER BLODET FRÅN HJÄRTAT SLÄPADE BILD SOM BLUNDER

TRÄDET

KALL I KUB

GODDAG I PARIS SES FARBROR? PARADGATAN

KIK

SVINGAR SPÖ MED JÄRNHAND

DOV DUO SOM HÄCKAR

TAS OM HAND

JOBBA

HÄSTHÅR

SKOR

ARK I BIBELN

HÖRS JU SÄLLAN UNDER VIGSEL PORTVAKT

KROPPSDEL SOM

ÄN IDAG

BÄR SPÅR AV FÖRBJUDEN FRUKT

TAR BORT LACK

ÄR DET EN IMORGON OCKSÅ BÖR VI FÖRSKOLEKLÄDER

GARVMEDEL

OFF-TOPIC I CHATT DET ATT FÖRA SAMMAN

HJULMITT

ANTILOPER

KLÖSTE

FRAMFÖR ÅRTAL

VIRRIG

IDROTTSPLATS GRÄVER HEN SOM GARVAR FÖRST ÅT ANDRA?

Sommarkrysset

GÖR SÅ HÄR

Lös korsordet och skicka in meningen du får fram i de färgade rutorna. Kom ihåg att ange din adress så att vi kan skicka eventuell vinst. Fem vinnare får varsin snygg tygkasse med Svenska kyrkans nya logotyp och budskapet ”En kyrka som bär”.

Sänd in kösningen till: Östra Storgatan 25 553 21 Jönköping

... eller mejla lösningen till: jonkoping.korsord@ svenskakyrkan.se

◗ Vi vill ha ditt svar senast den datum månad

Namn:

Adress:

Postadress: Telefon: E-post:

GES PÅ HEDER & SAMVETE

ÄR HEN SOM PLÅGAS AV DÖDSSYNDEN INVIDIA

din ideella kraft behövs

SKA BO MED LAMM, ENLIGT JESAJA

◗ Svenska kyrkan Jönköping har behov av ideella insatser inom olika områden. Kanske vill du engagera sig som gudstjänstvärd, delta i internationellt arbete, arbeta på Hela människan, eller hjälpa till med fika och servering i kyrkan. Och kanske är du sugen på att delta i arbetet att utveckla kyrkans roll i nya stadsdelar?

LEMUR-KRYSS 2026

Konstruktör: lena-holmlund.com

◗ På vår webbsida presenteras de insatser som behövs, tillsammans med formulär för intresseanmälan.

Välkommen!

Det är så härligt. Nu är våren här. Jag älskar blommor, säger kyrkogårdsarbetare

Edibe Gabro, som i våras hade cirka 11 500 penséer att plantera tillsammans med sina kollegor.

Foto MIKAEL BERGSTRÖM

+LÄS MER

◗ Vilda djur och sniglar som äter upp växter är ett problem på kyrkogårdarna. Kyrkogårdsförvaltningen tipsar om vilka växter som rådjur och mördarsniglar inte gillar.

LÄS MER

◗ ... om hur våra kyrkogårdar sköts genom att följa QR-koden.

Nu fylls kyrkogårdarna av vår- och sommarblommor

Under sommarhalvåret blommar det för fullt på våra kyrkogårdar. På våren planteras stora mängder vårblommor, främst penséer i olika färger och utseenden, på allmänna ytor och på de gravar där plantering är beställt genom skötselavtal.

◗ – Det är så härligt och roligt. Nu är våren här! Jag älskar blommor, säger Edibe Gabro, kyrkogårdsarbetare på Skogskyrkogården och med i Kyrkogårdsförvaltningens blomgrupp, när hon i april kunde visa upp ett hav med vårblommor.

Påskstormen Dave och de kalla nätterna ställde dock till det lite.

– Det var så fint här inför påsken. Nu måste vi först rensa upp alla grenar efter blåsten. Och

blommorna ser lite frusna ut på morgonen, men de tar sig sedan på dagarna, säger hon.

MEN MUMSANDE RÅDJUR är också ett hot mot blommorna, särskilt på Skogskyrkogården. Därför sprutas där ett doftmedel när planteringen är gjord för att rådjuren inte ska bli så sugna på födan. Under första halvan av juni är det dags att plantera sommarblommorna.

– I år har vi beställt totalt 27 000 vårblommor till gravar och urnor, och lite fler sommarblommor. Vi har ett 20-tal sommarblommor att välja mellan, som till exempel isbegonior, pelargoner, tagetes och fuchia, och man väljer vad som passar utifrån solförhållanden och jorden, och

för att variera sig lite. När vi gör sommarplanteringen byter vi ut vårblommorna, men har man satt egna blommor också som inte vissnat, får de vara kvar, säger Johanna Nero, sammankallande i blomgruppen och ansvarig för alla beställningar.

TILL HÖSTEN OCH inför allhelgona är det dags att gräva ur gravarna, fylla på med jord och sedan plantera ljung, en ljung som får stå kvar till den stora vårstädningen i vecka 12.

– Då städar vi alla gravar, även de som inte har skötselavtal. Inför det uppmanar vi alla att ta vara på de blommor som man vill spara, säger Johanna Nero.

Mikael Bergström