SOMMAREN 2026
Vad kan djuren och naturen ha att säga oss !
WORLD CHOIR GAMES
INTAR HELSINGBORG OCH
SVENSKA KYRKAN ÄR MED
ARASH GILAN:
”Den som verkligen berör talar för att den inte kan
låta bli”
Varför når vissa ord in?
Våga tala i mellanrummet
”Words don’t come easy”
Minns du textraden i hiten från 1982 och vad den handlar om?
Vi lever i en tid av parallella monologer. Vid fikabordet hör du ofta två spår som aldrig möts. Det är som tåg på varsitt spår: de rusar fram i samma riktning utan att röra varandra.
Ordet samtal (och Gespräch på tyska) betyder ”att tala tillsammans”. Det franska ordet entretien är ännu tydligare. För det kommer från latinets ord för att ”hålla mellan”.
ETT SAMTAL HANDLAR alltså inte om att jag ska kasta mina upplevelser eller åsikter på dig eller att du ska göra det på mig. Att tala handlar i stället om att vi gemensamt håller upp ett ämne mellan oss, som ett
För om jag redan vet exakt vad jag ska
säga när du tystnar, då talar jag inte med dig utan inför dig.
träd vi båda betraktar från olika håll, medvetna om att orden inte kommer lätt.
När vi släpper taget om det egna och i stället vänder oss mot varandra – conversatio – träder ett mellanrum fram. Jag håller alla högt som tillåter det att uppstå. Jag försöker ofta tala mindre och lyssna mer på andra. Vad jag längtar efter är nog en sann form av närvaro: att lyssna, inte bara för att formulera nästa replik, inflik eller motargument.
FÖR OM JAG redan vet exakt vad jag ska säga när du tystnar, då talar jag inte med dig utan inför dig. Det är ur det vi håller tillsammans mellan oss som något nytt växer. Både i samhället och i det individuella privata handlar det om ämnet som Gud och människa samlas kring, nämligen: ”How can I find a way to make you see I love you?”
Jesus säger: ”Där två eller tre är samlade i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” (Matteus 18:20)
Kristian Lillö Kyrkoherde
Vi lever i en tid av parallella monologer. Foto: ADOBE
Innehåll
Din församling
4 Aktuellt
6 Intervju John Perry, från gospel till präst
8 Kulturarv Ett fönster till kristendomens historia
29 Kyrkogård
Tema tala
9 Varför når vissa ord in?
Mötet
14 Arash Gilan Författare, filosof och talare
Reportage
25 World Choir
Games Väldens körer till Helsingborg
Övrigt
31 Korsord
”I gospel tillåter man sig att känna och uttrycka hela sitt mänskliga register. Det är något jag kommer ta med mig i mitt uppdrag som präst”, säger John Perry.
Tala
Trycksak
◗ Sommaren är på ingång och det här är årets andra nummer av Amos Helsingborg. Temat är som du kanske redan sett Tala. Här kommer du att få höra kyrkomusikern John Perry berätta om hur han byter spela mot tala, du får veta mer om sommarens stora event World Choir Games och de körer från Svenska kyrkan Helsingborg som är med där. Vi
REDAKTION
Redaktion: Kontraktsprost
PEFC/03-31-107
PEFC-certifierad
Denhärprodukten
Kristian Lillö, Linda Gustafsson, Johan Sundqvist, Fredrik Torstensson och Josefine Sjöqvist.
Webb: svenskakyrkan.se/helsingborg E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se
Telefon: 042-18 90 00
informerar och påminner om vikten av att tala om vad du vill inför begravning, och du får veta mer om vad som händer i sommar. Nu ska vi inte tala om allt som står här utan välkomnar dig att upptäcka sommarens nummer av Amos Helsingborg helt i din egen takt. Glad sommar!
Redaktionen
Produktion: Verbum AB
Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se
Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026
Distribution: Postnord
Omslagsfoto: Josefine Sjöqvist
DAGS FÖR KONFIRMATION?
◗ Är du född 2012, funderar på livet och vill få möjlighet att prata om viktiga saker som frihet, Gud, kristen tro, ensamhet, sorg, gemenskap och kärlek? Då kan konfirmation vara något för dig. Vi har flera olika grupper, en del på sommaren en del under terminerna. På vår webbplats kan du se vilka
grupper som har platser kvar och anmäla dig.
Och för dig som inte konfirmerades då ”när det var dags” finns fortfarande möjlighet.
MER INFORMATION www.svenskakyrkan.se/helsingborg/ konfirmation
även som vuxen? Läs mer om hur du gör på hemsidan: www.svenska kyrkan.se/ helsingborg/ konfirmation visste du att
◗ ... du kan döpas
Nationaldag med musik
◗ Välkommen till en musikandakt på nationaldagen den 6 juni i Raus kyrka klockan 12–13. Magnus Wittgren medverkar med sång. Efter musikandakten bjuder lekmannakåren in till enkel kyrklunch i Skolhuset intill. På eftermiddagen, klockan 16, kan du njuta av gospel i Allhelgonakyrkan då Råå Gospel under ledning av Siri Lind bjuder in till konserten I denna ljuva sommartid
Midsommar i Raus kyrka
◗ På midsommardagen blir det traditionsenligt midsommarfirande med en gemensam mässa i i Raus kyrka för alla församlingar i Svenska kyrkan Helsingborg klockan 10. Då firar vi mässan Himlens barn på jorden
Medverkar gör bland annat Luggudegillet med midsommardans.
Möt oss på Pride
◗ Den 7–8 augusti går Pride Helsingborg av stapeln och Svenska kyrkan är självklart där. Du möter oss på Pride Park och i tåget, och genom olika aktiviteter under dagarna.
LÄS MER
◗ På sida 30 kan du läsa mer om Svenska kyrkan Helsingborg och Pride.
Foto: ALEX GIACOMINI/IKON
Hemester med kyrksafari?
◗ Hela Sverige är fullt av spännande kyrkor att besöka, allt ifrån medeltida kyrkor med kalkritningar från fablernas värld med skrämmande djävulhuvuden och drakar, till mer moderna varianter som bjuder in till spännande arkitektur och symbolik i själva byggnaden. Varför inte ta en tur med hjälp av guiden Sommaröppna
kyrkor i Skåne och Blekinge som du kan hitta som broschyr i kyrkorna, eller på Svenska kyrkans webbplats och i appen Kyrkguiden.
HÄR HITTAR DU GUIDEN www.svenskakyrkan.se/lundsstift/ nyheter/besok-en-sommaroppenkyrka
◗ ... Raus kyrka och den vackra miljön runt omkring. Här kan du bland annat se om du hittar det murade stenhuvudet på fasaden som antingen är en bild på en jätte, en sagohjälte eller en djävul.
Foto: VIEW 360
Ansökningar hos stiftelsen FVO
◗ FVO är en förening som samarbetar med stiftelser och föreningar för att effektivt fördela medel till ekonomiskt behövande. Ansökningstiden för stiftelsen FVO Helsingborg är år 2026 från den 17 augusti till den 30 september. Du kan endast ansöka från FVO under den perioden.
Ansökan görs på särskild blankett som du kommer att kunna hämta på församlingsexpeditionerna i Gustav Adolfs, Marias och Raus församlingar från och med den 17 augusti.
Musik i sommar
◗ I dagarna har sommarens konsertprogram kommit ut i kyrkorna i Helsingborg, och som vanligt finns hela programmet på vår webbplats. svenskakyrkan.se/helsingborg
Preaching the Gospel –nu blir John Perry präst
TEXT: Linda Gustafsson
FOTO: Josefine Sjöqvist
◗ Vi är nog många som sett ryggen på honom dansandes i Mariakyrkan, som dirigent framför den livfulla gospelkören Maria Gospel. Men också i andra musikaliska sammanhang, ibland med en saxofon i handen, ibland bakom mixerbordet vid någon annans konsert.
I 30 år har John Perry arbetat i Maria församling, till en början deltid som körledare för Maria Gospel, men efter 10 år även som musiker i församlingen. Till sommaren är det dags för ett nytt kapitel, nu som präst, med start i Kvistofta församling som pastorsadjunkt (det första året efter prästvigningen).
Eller nytt och nytt. Frågar du John är det inte så särskilt nytt i förhållande till det han gjort som musiker i Maria församling.
– Många kanske tänker att det här är ett stort steg, en stor förändring, men för mig fortsätter jag bara göra det jag alltid gjort. Jag har jobbat med teologi, förkunnelse och andlighet hela tiden, jag vill hellre se det som en fortsättning, än något radikalt nytt, säger John.
– Jag känner kanske däremot att det finns outnyttjade delar hos mig som jag nu får använda.
ATT BLI PRÄST fanns som tanke redan när John var 25 år och påbörjade en kandidatutbildning i teologi, men musikintresset tog över och studierna blev aldrig slutförda.
– Det var nog så att jag såg att jag kunde göra större nytta med musik just då.
John avbröt sina studier, och tog en anställning som församlingspedagog på Kirseberg i Mal
”Jag tror att jag har känt en längtan att få finnas till för människor där det bränner till, i livets alla olika delar och händelser och känslor”, säger John Perry som nu blir präst.
mö. Där fick han också hand om en gospelkör i församlingen. Han utbildade sig till musikpedagog med inriktning jazz och afroamerikansk musik, och 1996 sökte han sig till Helsingborg där han tog över Maria Gospel. Kören hade då funnits i cirka fyra år, och nu har den och John alltså följts åt i tre decennier.
Vad är det som gör att gospel har varit din följeslagare så länge?
– Det är väl den kyrkomusik som är mig närmst helt enkelt, den ligger nära jazz och blues som är något jag älskar och hållit på med alltid. Och just Maria Gospel är och har varit förskräckligt roligt att få leda och hålla ihop.
I Maria församling har John också arbetat en del som musiker inom Sjukhuskyrkan, och har även varit mycket ute på olika servicehem och vårdboenden med musiken som redskap.
– Jag har trivts fantastiskt bra i Maria församling, det har alltid funnits en kultur som jag nästan tror sitter i väggarna, att vara stöttande och positiv, så det och mina fantastiska arbetskamrater kommer jag att sakna mycket.
Och nu lämnar alltså John musikeruppdraget i Maria församling, men kommer att ha kvar ledningen för Maria Gospel.
– Ja, åtminstone känns det inte som något jag vill släppa, säger John.
TANKARNA OM ATT ta upp sina studier i teologi kom under pandemin då arbetssituationen blev väldigt annorlunda för många, så också för John som plötsligt fick tid att tänka och grotta ner sig lite mer i tillvaron. Där och då väcktes också tanken på att göra klart den där kandidatuppsatsen i teologi som han påbörjade i 25-årsåldern. Under 2023 tog han så upp studierna igen, parallellt med jobbet som musiker i Maria församling.
– Det hände något med mig då, det var som att en ny dörr öppnades som jag trott varit stängd. Det var så otroligt roligt att både lära sig nytt och att få återkomma till teologin, berättar John.
Peppad av bland annat sin fru
”Jag gillar att förmedla budskap på olika sätt, och även om det nu blir lite mer ’tala’ med predikningar så är det inte så stor skillnad.”
tog han steget att fortsätta studera för att göra klart sin utbildning för att bli präst.
I SIN KANDIDATUPPSATS gjorde
John en jämförelse mellan den befrielseteologi som uppkom i Sydamerika under 70- och 80-talet, där många katolska präster utifrån evangeliet tog tydlig ställning för de fattiga och förtryckta, och det gamla Östtyskland där delar av den lutherska kyrkan tog ställning för den lilla människan mot diktaturen och spelade en viktig roll i upptakten till Berlinmurens fall.
– De här två händelserna har visat på hur stora krafter det finns i evangeliet, och vad vi kan göra för våra medmänniskor genom den kraften.
Hur tänker du att du ska förvalta den kraften, nu som präst?
– För mig är det till exempel oerhört viktigt att gudstjänsten och människors liv blir ett, att det som predikas, Bibelns ord och evangeliet, blir viktigt och relevant i människors vardag här och nu, i vår kontext.
Att fira gudstjänst är en grundläggande uppgift för Svenska kyrkan, och den självklara utgångspunkten för kyrkans arbete. Och just gudstjänstfirandet är något
som John ser mycket fram emot även framöver i sin nya roll som präst, inte minst för att få arbeta med predikan.
– Jag har ju alltid komponerat, och jag gillar det, att jobba med och förmedla budskap på olika sätt, och även om det nu blir lite mer ”tala” med predikningar och förkunnelse så är det inte så stor skillnad, säger John.
Så varför tog du då steget att bli präst?
– Jag tror att jag har känt en längtan att få finnas till för människor där det bränner till, i livets alla olika delar och händelser och känslor. Oavsett vad det handlar om, när det svajar till, få kunna förmedla och dela med mig av evangeliet. Det känns djupt meningsfullt.
John berättar att han tycker det är viktigt att människors möten med kyrkan inte blir för symboliskt och stiliserat, utan bejakar livets alla delar.
– Kanske är det därför jag har fastnat för just gospel, där tillåter man sig att känna och uttrycka hela sitt mänskliga register, från djup vånda till livsbejakande glädje. Och det är något jag kommer ta med mig i mitt uppdrag som präst, att hela människan måste få plats.
Upptäck ett fönster till kristendomens historia
Finns det något vackrare än solljus genom färgade kyrkfönster?
Om det är något du funderar på kan du kanske besöka en kyrka en solig dag och se vad du tycker. I S:ta Maria kyrka i Helsingborg, eller Mariakyrkan som vi kallar den till vardags, finns det tio färgade glasfönster.
I ett av fönstren syns Eiffeltornet.
◗ Dessa blyinfattade glasmålningar kom till mellan 1937 och 1959 och är skapade av flera olika konstnärer. Det äldsta fönstret, Mariafönstret från 1937, är utfört av Einar Forseth och visar Maria och Jesusbarnet, änglarna och de österländska stjärntydarna på väg till Betlehem. De övriga fönstren kom till på 1950-talet. Fönstret till höger om Mariafönstret är också gjort av Einar Forseth och visar den första av de tre trosartiklarna ”Vi tror på Gud Fader allsmäktig, himmelens och jordens skapare”.. I detta fönster kan man bland annat se prov på vad människan har byggt genom åren, en pyramid, en sfinx, en grekisk tempelgavel, ett fartyg, Eiffeltornet och en rymdraket. Också de två övriga trosartiklarna Guds son Jesus Kristus och Den Helige ande, finns representerade med varsitt fönster i koromgångens norra sida. Dessa är utförda av Erik Olsson.
Det äldsta fönstret, Mariafönstret
från 1937, är utfört av Einar Forseth.
LÄS MER
◗ ... om Mariakyrkans målade glasfönster på vår webbplats eller i en folder som du kan hitta i kyrkan.
I KOROMGÅNGENS SÖDRA sida finns glasmålningar gjorda av Martin Emond. Dessa skildrar historiska händelser från Helsingborg och Mariakyrkan. Bland annat visas biskop Absalons landstigning i Helsingborg 1180 samt Jean Baptiste Bernadottes ankomst till Sverige via Helsingborg långt senare, år 1810. Det finns också illustrationer av Mariakyrkans invigning på 1400-talet, på den kända kompositören Buxtehude som var organist i kyrkan under några
år, från när Helsingborg brann på 1400-talet, Helsingborgs utveckling till industristad på 1800-talet och mycket mer. I Ljusets kapell i det nordvästra hörnet av kyrkan finns två fönster utförda av Ralph Bergholtz. Dessa fönster kallas Livets träd och Kunskapens träd. Livets träd visar barn- och familjeliv. Kunskapens träd visar kampen mellan det goda och det onda.
I MAJ 2022 detonerade en sprängladdning på en restaurang nära kyrkan. Flera av kyrkans fönster skadades vid tillfället och två av glasmålningarna så allvarligt att man var tvungen att plocka ner
dem helt för att kunna återställa dem. Det fönster som blev mest skadat var det som heter Tredje trosartiklens fönster av Erik Olsson 1959, och sitter vid sakristian. Det är en glasmålning som visar pingstundret, alltså att lärljungarna uppfylldes av den heliga anden. Restaureringen tog ett år för varje glasmålning och var ett mycket omfattande arbete. Katarina Gill och Winfried Baier var glaskonstnärerna som arbetade för att återställa och få upp de båda målningarna igen.
Källa: S:ta Maria kyrka i Helsingborg, historik och vägledning av Torkel Eriksson.
tala
Varför når
vissa ord in? tema
TEXT OCH ILLUSTRATION: Sophie Ekman
Vi lever i en tid där orden aldrig tycks ta slut.
Men vissa ord berör mer än andra, och stannar kvar.
vi möter tusentals ord varje dag. Det talas till oss i sociala medier, nyhetsflöden, poddar, tal och kampanjer, och i våra egna samtal. De flesta passerar snabbt. De flimrar förbi och försvinner nästan lika fort som de kom. Men ibland händer något. En mening stannar kvar. Någon säger något som verkligen träffar. En formulering kan fortsätta att arbeta i oss långt efter att samtalet tagit slut.
Vad är det egentligen som gör skillnaden?
För Susanne Dahl, präst i Svenska kyrkan vid Umeå universitet, handlar det mycket om vad som händer i mötet mellan människor.
– Att det uppstår någon form av kontakt i kommunikationen. När något verkligen berör säger det ofta något sant om livet, det finns en särskild angelägenhet i det.
Det handlar också om att den som talar själv är berörd, menar Susanne.
”När något berör säger det ofta något sant om livet.”
Susanne Dahl, präst
– Det finns en ärlighet i orden då, och det märks. Ofta är det berättelser som berör mest.
– Och det behöver inte vara något dramatiskt, utan det kan vara små vardagliga berättelser. Det enkla som gestaltar något skav i livet, eller en erfarenhet av godhet.
När hon själv predikar eller talar återkommer hon ofta till en grundläggande fråga: vad betyder orden egentligen?
– Vi använder ofta väldigt stora ord. Ta till exempel ordet nåd. Hur landar det? Min tanke är att vi alla har erfarenheter av nåd, även om vi inte alltid använder just det ordet. Eller ”Gud är kärlek”. Det är jättefint, men det kan också bli en helt tom utsaga. Det berör mig inte om jag inte vet vad jag menar. Vad är Gud? Och vad betyder egentligen kärlek?
I sitt arbete försöker hon ofta översätta kyrkans språk till något mer vardagligt.
– Ibland behöver man nästan göra sig främmande inför sitt eget språk. Kan jag gå ner lager efter lager tills jag landar i något som ligger nära livet? Något enkelt, som en konkret erfarenhet av att ta emot kärlek. Det kan vara omsorg från en främling, eller kärleken
jag fått ta emot av mina barn.
Som studentpräst möter hon dagligen unga vuxna som befinner sig mitt i livets stora frågor.
– Många lever med en ganska hög grad av press, att man ska ha en plan för sitt liv och veta vart man är på väg. Men livet är ju ingen rak linje. När något inte blir som man har tänkt kan känslan av att det är jag som är dålig bli stark.
Susanne tror att vi människor ofta bär på mycket ensamma.
– Men när någon säger något som speglar det vi själva känner kan man upptäcka att man inte är ensam. Det är något av det mest läkande, som får våra axlar att sjunka.
För det är när orden får kontakt med livet som något kan hända mellan människor, menar Susanne.
– Kanske handlar det egentligen om att bryta ensamhet.
Till sist lyfter hon också att orden lever sitt eget liv när de väl är sagda. Hur de tas emot beror på den som lyssnar.
– Jag kan inte påverka hur de landar. Och där är
Retorik handlar inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.
Fsamtalet fantastiskt, för där får man en känsla för hur orden tas emot. I en predikan eller i en text, får man släppa dem. Det är både spännande och lite läskigt.
ör Lena Lid Falkman, retorikforskare och universitetslärare i ledarskap och kommunikation, handlar det om att förstå vad som händer i språket, både när vi talar och när vi påverkas av det.
Hon minns hur hennes egen syn på tal förändrades när hon som ung åkte till USA för att studera.
– Det hade inte funnits i min världsbild att ”att prata” kunde vara ett eget ämne.
På college var muntlig framställning en självklar del av undervisningen. Studenterna förväntades stå inför andra, presentera och argumentera.
– När jag tänker tillbaka på min egen skoltid i Sverige så höll jag kanske tre presentationer totalt, från förskola till magisterexamen.
”Vad vill den här personen att jag ska
veta, känna och göra?” Lena Lid Falkman, retorikforskare
kort
om
Susanne Dahl
Ålder: 51 år.
Familj: Stor.
Bor: Umeå.
Gör: Studentpräst vid Umeå universitet. Poet och skribent. Har sommarpratat i P1 och medverkar återkommande i Sveriges Radios andakter och Helgmålsbön.
Motto i livet: Återvänder ofta till Sinnesrobönen.
Susanne Dahl, studentpräst och poet.
”Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt.”
Lena Lid Falkman
kort
om
Lena Lid Falkman
Ålder: 55 år.
Familj: Maken Tomas, barnen Winston och Ellinor. Dessutom alldeles för många katter.
Bor: På gård i Ölme utanför Karlstad.
Gör: Forskare i ledarskap, retorik och kommunikation.
Lektor vid Karlstad Universitet samt forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.
Motto i livet: ”Den längsta resan, är resan inåt.” (Dag Hammarskjöld).
»
Skillnaden märks fortfarande, menar hon. I USA tränas förmågan att tala inför andra tidigt.
– Jag var volontär i en klass där barnen varje dag hade något som kallades ”show and tell”. Ett barn fick berätta om något de tyckte om. Och läraren sa bara: ”Great, great!”
Samtidigt ser hon också en baksida.
– Ibland kan det låta väldigt bra, men innehållet är lite tunnare. Man litar på att det låter övertygande.
ISverige har retoriken vuxit som ämne, både i skolan och på universiteten, berättar Lena. Men många saknar fortfarande verktyg.
– Man får uppgiften att presentera, men inte så mycket stöd i hur man faktiskt gör. Det blir mer ”gå upp och prata”, utan att riktigt få hjälp i hur man bygger upp ett framförande.
Lena Lid Falkman, lektor och forskare.
För Lena handlar retorik inte bara om att formulera sig, utan om att förstå hur språk fungerar.
– Vad försöker den här personen få mig att göra? Vad är det de egentligen vill säga?
Men det handlar också om varför vissa ord når in och stannar kvar, och det är något som ligger nära det Susanne Dahl beskriver.
– Jag tror att det ofta handlar om igenkänning. Att någon sätter ord på något jag själv upplever eller känner. Och det kan bli väldigt starkt när någon formulerar något som jag själv inte riktigt kunnat sätta ord på.
Hon minns särskilt ett tal hon hört för många år sedan. En kvinna fick ett talarpris efter att hennes man, som var polis, hade blivit mördad. Under rättegången berättade hon om allt det liv de inte skulle få tillsammans. Barn de aldrig skulle få, livet som inte blev.
– Jag har tänkt på det talet i över 20 år. Det var inte retoriskt avancerat. Det var bara så starkt. Och kanske just därför fastnade det.
För att vi ska bli berörda är det en kombination av flera faktorer som spelar in, menar Lena. Vad som sägs, hur det sägs, i vilket sammanhang och vem som talar. Men när det gäller om vi litar på den
Vi påverkas mer än vi tror, både av vad som sägs och hur det sägs. Att
◗ Försök att förstå, inte bara få rätt. Så lyssnar du mer medvetet
lyssna medvetet handlar om att både ta in och samtidigt tänka kritiskt.
◗ Fråga dig: Vad vill den här personen att jag ska veta, känna och göra?
◗ Fundera över avsikten bakom budskapet. Vad är det som egentligen sägs?
◗ Var uppmärksam på hur något uttrycks, inte bara innehållet.
◗ Var vaksam på
starka känslor, de kan påverka mer än vi märker.
Foto: PRIVAT
som talar blir andra saker avgörande. – Den kanske viktigaste faktorn är kompetens. Att man upplever att personen vet vad den talar om. Det är därför vi ofta litar på till exempel läkare eller präster, de har en tydlig expertis.
Det handlar också om hur personen uttrycker sig. – Om man upplever att någon verkligen försöker förklara något på ett begripligt sätt, kan man känna tillit även om man inte håller med. Och autenticitet spelar stor roll. Om en person är genuin och står för det den säger, då respekterar vi det.
Samtidigt ser hon en utveckling som oroar.
– Fake news, AI och det politiska läget gör att vi får problem med trovärdighet. Det handlar inte bara om att vi ibland blir lurade, utan också om att vi inte riktigt vågar tro på någonting längre. Vi börjar tvivla på fakta och berättelser. Trovärdigheten i det offentliga samtalet riskerar att urholkas.
I en tid av valrörelser, snabba budskap och starka känslor blir det särskilt tydligt. Och tonläget har förändrats enligt Lena.
– Jag tycker att samtalet har blivit mer social media-ifierade. Allt blir kortare och snabbare, och mycket formas till så kallade soundbites, alltså meningar som kan stå för sig själva och klippas ut.
Hon saknar ibland mer självdistans och humor.
– I dag är samtalet ofta antingen väldigt allvarligt eller ganska hätskt. Jag kan sakna att politiker visar att de blir berörda, inte bara arga, utan faktiskt berörda av människors situation. Jag tror att också politiker ibland skulle vinna på att våga säga: ”Där hade jag fel.”
Att lyssna på tal lite mer medvetet är ett råd från Lena.
– Vad vill den här personen som talar att jag ska veta, känna och göra? Vad är egentligen avsikten bakom budskapet? Om man försöker få syn på det tror jag att man kommer ganska långt.
5
1
talar du så att orden når in
Börja i det som känns igen
Ord når fram när de får kontakt med människors egna erfarenheter. Det kan handla om att sätta ord på något som skaver eller något vi alla bär, men inte alltid säger högt.
2
Gör det konkret
Berättelser och exempel från vardagen gör orden levande och lätta att ta till sig.
3
Stanna upp vid orden
Fundera över vad du egentligen menar. Stora ord behöver fyllas med innehåll för att beröra.
4
Var tydlig och begriplig
Sträva efter att bli förstådd, inte bara att låta övertygande.
5
Visa att du menar det
När du själv är berörd och står för det du säger, märks det. Det finns en ärlighet i orden – och den går att känna igen.
Varför litar vi på folk?
◗ Inom retoriken
brukar man tala om tre saker: 1 Ethos: vem som talar. Vi
lyssnar mer när vi upplever att någon är trovärdig och vet vad den talar om.
2 Pathos: vad vi känner. Ord som berör kan väcka igenkänning, hopp eller oro.
3
Logos: vad som sägs. Att det finns en tanke och ett innehåll som går att förstå.
◗ Tillsammans påverkar de hur vi tar emot det som sägs.
ARASH GILAN FÖRFATTARE, FILOSOF OCH TALARE
”Ord har aldrig varit så billiga som i dag.”
kort om
Arash Gilan Ålder: 40 år. Familj: Gift och har tre barn.
Bor: Uppsala. Gör: Författare, filosof, talare. Grundare och VD för Viva Media. Programledare för VD-podden.
Aktuell: Med boken 404: Människan saknas (Volante, 2026).
Motto i livet: Jag söker det som inte kan mätas.
”De
Arash Gilan arbetar med ord. Han skriver, talar och föreläser om AI och framtidens ledarskap. Ändå är det inte de mest välformulerade orden som har format honom. Snarare de mest sanna.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson
◗ Arash Gilan sitter i sin poddstudio. Ljuset är varmt och ombonat. Bakom honom lyser en diskret neonskylt.
Det är något med hans närvaro som stannar kvar. Han ler ofta, och med hela ansiktet. Värmen märks innan han ens har sagt något.
I sitt arbete rör han sig dagligen i en värld där språket produceras i ett allt snabbare tempo. Han leder samtal om AI och framtidens arbetsliv, skriver böcker och möter ledare som vill förstå vad tekniken gör med oss. Men när jag frågar vad som händer med språket i vår tid svarar han direkt:
– Ord har aldrig varit så billiga som i dag. Aldrig så tillgängliga. Men det säger inget om närvaro.
Skillnaden, menar han, är avgörande. Att nå ut är en sak. Att nå in är en annan.
– De flesta talar för att övertyga. Men den som verkligen berör talar för att den inte kan låta bli.
flesta talar för att övertyga.
Men den som verkligen
för att den inte kan
berör talar
låta bli.”
Han säger att vi har tränat bort vår intuitiva förmåga att känna igen det äkta.
– Det är som en själslig muskel. Det som berör har kostat något. Man hör det i rösten, i pauserna, i det som nästan inte sägs.
Han citerar filosofen Simone Weil, som skrev att uppmärksamhet är den renaste formen av generositet.
– Ett tal som berör är inte ett framträdande. Det är ett möte.
ARASH RÖR SIG obehindrat mellan egna erfarenheter och andras tankar. Böckerna blev tidigt ett sätt för honom att utveckla språket och förstå världen. Att tänka tillsammans med andra röster, och så småningom skriva sina egna.
Under det senaste året har han arbetat med en ny bok. När han nästan var färdig upptäckte han dock att något saknades.
– Jag hade skrivit något som var korrekt och polerat. Men jag kände ingenting när jag läste det. Jag hade skrivit om människan, men jag var inte människan.
Till slut raderade han nästan allt och började om.
”Alla bär på en osynlig skylt. Och på den står det: Se mig. Älska mig.” Arash menar att ord handlar ytterst om att möta människors behov av att bli sedda.
– Jag insåg att jag kunde skriva teoretiskt om kärlek och lidande. Men vad betyder det för mig? Hur har jag upplevt det? Det blev tillslut en mer personlig och blottande bok. Och jag är faktiskt lite rädd nu när den kommer ut. Men den känns sann.
Kanske är det, menar Arash, det enda vi egentligen kan begära av livet. Att det är sant.
För honom är det inte en abstrakt tanke, utan något som vuxit fram ur erfarenhet, och den började tidigt.
Han föddes 1985 i den kurdiska delen av Iran. När han var åtta år kom han till Sverige tillsammans med sin ensamstående mamma. De hamnade i Hedemora i Dalarna.
– Det var en tuff tid.
Men han minns människor som såg honom. En lärare. Och så prästen Gunnar i Hedemora och hans fru Elisabeth som öppnade sitt hem.
– De mest avgörande orden i mitt liv har sällan varit de mest välformulerade. Det är de som varit sanna.
Han berättar att han växte upp utan sin pappa.
– På många sätt har hans frånvaro och tystnad format mig mer än tusentals ord.
Förra året åkte han tillbaka och hälsade på Gunnar.
– Vi satt tillsammans och behövde inte säga så mycket. Vi grät mest. Jag sa till honom att om jag bara får betyda för en människa vad du har betytt för mig, då har livet haft mening.
NÅGRA ÅR TIDIGARE hade hans eget förhållande till orden förändrats rejält. Efter en lång utredning fick Arash diagnosen myastenia gravis, en neurologisk sjukdom som påverkar musklerna. För en person vars liv kretsar kring kommunikation blev det mer än en medicinsk diagnos. Det blev en existentiell kris.
– Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte. Jag hade svårt att tala, och jag tappade något av min identitet.
Under en längre period låg han på sjukhus.
– När man ligger där finns inga retoriska finesser. Jag minns att jag låg sjuk och bad till en Gud jag inte ens visste om han fanns. Det var inga teologiska formuleringar. Det var desperation. Men det var äkta. Efteråt förstod han att sjukdomen också förändrade hur han såg på livet.
som får ord att nå in, enligt Arash:
1 Kroppen. Närvaro märks. I rösten, i blicken, i hur du står eller sitter. Vi lyssnar inte bara med öronen, vi känner med hela kroppen.
2 Sårbarhet Det som berör är inte perfekt. Det finns en spricka, något som är på riktigt och inte polerat.
3 Tystnad. Allt behöver inte fyllas med ord. I pausen får det som sagts sjunka in. Det är där samtalet blir ett möte. 3 sätt
”Min gåva i livet har alltid varit orden. Och plötsligt bar de inte.”
– Jag insåg att vi ofta betraktar kroppen som en maskin, något som bara ska fungera. Men kroppen är inte en maskin. Den är ett levande system. Och när den stannar upp tvingas man också stanna upp och fråga sig vad livet egentligen är.
Sjukdomen är en del av hans liv i dag. Men den har förändrat hans sätt att se på ord. Och tro. – Tron betyder mycket för mig, men jag har inga färdiga svar. Jag är en sökare. Jag brukar beskriva mig som en tvivlande troende.
Arash önskar att han gick till kyrkan oftare än han gör. Och han tror att Svenska kyrkan har en viktig roll i den tid vi går in i.
– Vi står inför en existentiell förändring. När mycket arbete tas över av autonoma system kommer frågor om mening och identitet att bli ännu viktigare. Vad är en människa? Vad är vårt värde när vi inte längre definieras av vår produktivitet?
Det är frågor han själv lever med dagligen, i en värld där artificiell intelligens utvecklas i snabb takt. AI kan i dag formulera nästan vad som helst. Perfekta tal. Perfekta formuleringar.
FRÅGAN ÄR OM vi känner skillnaden?
– AI kan skriva en bön, men den kan inte be den. Den har inte legat vaken klockan tre på natten och undrat om livet har mening. Orden har ingen kropp. De har inte kostat något.
Han berättar om ett begrepp från den sydafrikanska filosofin Ubuntu.
– Det betyder ungefär: ”Jag är för att du är.” Människan blir till i relation. Det är därför mötet aldrig kan ersättas av en maskin.
Det som bekymrar honom är inte kvaliteten på det AI skriver.
– Faran är att den skriver tillräckligt bra för att vi ska sluta anstränga oss. För skrivande är inte bara kommunikation. Det är tänkande. När vi slutar brottas med orden slutar vi brottas med oss själva.
Samtidigt finns en paradox.
– Ju mer AI kan formulera åt oss, desto mer värdefullt blir det genuint mänskliga. Sprickan i rösten. Tvekan. Den ofärdiga meningen.
Han beskriver vår tid som en resonanskris.
– Vi har aldrig haft så mycket information, men aldrig varit så rådlösa. Volymen har ökat, men vikten per ord har nästan kollapsat.
Ibland beskriver han människan genom tre tillstånd: det sovande, det kalkylerande och det vakna. Det sovande följer strömmen utan att reflektera. Det kalkylerande optimerar. Den vakna försöker se vad som verkligen betyder något.
– Jag bär alla tre tillstånden i mig, men jag försöker vara vaken. Att vara vaken är inte att vara perfekt. Det är bara att börja se klarare vad som verkligen har värde.
ARASH BERÄTTAR OM en äldre kirurg som efter fyrtio år i yrket beskrev sitt arbete som ”kvalificerade gissningar”. Det handlade inte om slump, utan om erfarenhet. En intuition som satt i kroppen och som inte alltid gick att förklara, men som ändå var pålitlig. För Arash är det en bild av vad som håller på att gå förlorat.
– Vi har ersatt vår intuitiva förmåga med data. Kommunikation har blivit produktion. Alla producerar innehåll. Men innehåll fyller ett flöde. Mening fyller en människa.
Han talar om tekniken utan dramatik. Det är inte maskinerna i sig som oroar honom, utan vad som händer med oss.
I en tid av polerade AI-svar hörs det mänskliga fortfarande i tvekan, rytmen och det ofullständiga – något Arash Gilan vill lyfta fram i både podd och text.
Foto: MIKAEL M JOHANSSON
”Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår.”
– Vi fruktar att maskinen ska få en själ. Men det vi egentligen borde frukta är att vi själva har tappat kontakten med vår. Mitt råd är att lägga all energi på det som är mänskligt och medmänskligt. Och låta maskinen ta hand om resten.
För honom ligger problemet inte i tekniken, utan i hur vi använder den.
– Många ledare använder ord som ett verktyg för kontroll. Men verkligt ledarskap handlar om att våga öppna sig. Att kunna säga ”jag vet inte”. Det är inte en svaghet. Det är där tilliten börjar.
ARASH PRATAR VARMT om sina tre barn. Han gläds åt att de blivit inbitna bokläsare, som han själv. Dottern har konfirmerats, något som betyder mycket
för honom. Han tror att unga människor behöver sammanhang där de får reflektera över livet, över tro och mening.
Framtiden för de egna barnen skrämmer honom inte.
– Nej, faktiskt inte. Jag känner mig trygg i vad som bär och inte bär. Jag har också lärt mig att jag inte kan forma mina barn fullt ut. De är det de är. Jag kan bara vara där.
För inte heller i föräldraskapet är orden självklara.
– Hur hittar man orden i kärlek? Det är frågor vi alla delar.
Det handlar, menar han, inte om att alltid få det rätt. Det känns inte alltid bättre. Men det känns sant.
– Ibland saknar vi orden för det som verkligen betyder något. Men det finns saker som hjälper oss att hitta dem igen. Musik. Poesi. Naturen. Samtal med en vän. Och ibland måste vi acceptera att vi är ordlösa. Det är till orden han till sist återvänder.
– Jag har lärt mig att ord får sina egna vingar. När jag har släppt dem är de inte längre mina. De får betyda det de behöver för den som läser.
”Predika alltid. Och om det är nödvändigt, använd ord.”
Johan Garde, präst
Vad vill kyrkan säga om vår tid?
Kyrkan har ord som burit människor i århundraden. Men vem talar när vi säger ”kyrkan”? Och kan vi lita på att orden fortfarande betyder något?
Prästen Johan Garde reflekterar över röst, ansvar och mod.
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshed
Hur upplever du kyrkans röst i dag?
– Jag undrar om det inte håller på att ske, eller kanske redan har skett, ett skifte. Min upplevelse är att de stora orden, som nåd och förlåtelse, nästan har blivit lättare att prata om. Vi lever i ett väldigt prestationsbaserat samhälle. Mycket handlar om vad vi kan visa upp och mäta. I en sådan värld blir ord som nåd och förlåtelse viktigare.
– Samtidigt märker jag att fler, särskilt unga, söker sig till gudstjänster. Klimatkris, krig och oro gör framtiden osäker. Många känner mindre hopp än tidigare generationer. I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant. I dag känns det snarare nödvändigt.
– När människor bär på oro behövs också ett språk för skuld, men inte bara på individens axlar. Det handlar inte bara om mig. Det finns också ett gemensamt ansvar som vi måste våga tala om.
För att utmana frågan lite, vem menar vi egentligen när vi säger ”Svenska kyrkan”?
– Om vi tar på allvar att varje döpt människa är en del av kyrkan, då är kyrkan inte bara präster och anställda. Att vara döpt är inte bara en identitet, utan också ett uppdrag. Vi är vana vid att det är prästen som talar. Men när en kristen människa uttrycker sig i sitt vardagsliv, på jobbet, i ett samtal eller i en diskussion, då är det också kyrkan som kommer till uttryck. Jag blir inte bara åhörare, utan också en möjlig röst.
Hur talar man om Gud med någon som är skeptisk mot religiösa ord?
– Det finns nog två delar i det. Den första brukar tillskrivas Franciskus: ”Predika alltid, och om det
är nödvändigt, använd ord.” Det bästa sättet att tala om kristen tro är kanske inte genom argument, utan genom hur vi lever. Att hjälpa. Att bära någon annans börda. Där talar vi, även utan ord. – Den andra delen handlar om språket. Det avgörande är kanske inte att använda de frommaste orden, utan att tala så att det man vill säga når fram. Ibland kan det vara svårt att säga: ”Hur ser Gud på oss?” Men om jag i stället säger: ”Jag är övertygad om att du är älskad. Att du är värdefull”, då är det ord som människor kan förstå.
I en tid då allt verkade gå framåt kunde talet om brustenhet kännas irrelevant.
I dag känns det snarare nödvändigt.
Om du bara fick välja ett av kyrkans viktigaste budskap just nu?
– När Jesus i Nasaret talar om att frambära ett glädjebud till de fattiga, förkunna befrielse för de fångna och ge de förtryckta frihet, då är det där allt börjar. Det handlar inte bara om yttre orättvisor, utan också om våra inre fängelser, om den skuld vi bär och det som binder oss. Vågar vi säga det, och leva det, kanske vi inte behöver så mycket mer.
Finns det ord du själv brottas med, men ändå inte vill släppa?
– Nåd. Kärlek. Förlåtelse. Hopp. Jag brottas nog med dem alla. Det är inte färdiga ord. Det är ord vi får leva med, och leva i. Kanske är det just det som gör dem så viktiga.
VAD GÖR EN PREDIKAN LEVANDE?
Predikan har i århundraden varit en självklar del av gudstjänsten.
I dag har den andra former och möter människor på nya sätt.
Vad händer med orden – och vad måste finnas kvar för att de ska bära?
TEXT: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson
Sandra Signarsdotter, kyrkoherde:
”Predikan
måste tala rummets språk”
◗ Som kyrkoherde i Gustaf Vasa församling rör sig Sandra Signarsdotter inte bara i kyrkorummet. Hon har också predikat i barer, på konserter och festivaler, bland annat på Way Out West.
När är det fortfarande en predikan?
– För mig behöver tre saker finnas med: Jesus, hopp och bön. Finns de tre med, då är det en predikan. Jag ska peka på Kristus, bära hoppet och uppmuntra människor att våga be.
Vad händer med predikan när den flyttar till ett annat rum?
– Platsen förändrar språket. Jag brukar tänka på det som dialekter. ”Kyrkiska” fungerar i kyrkan, men i andra sammanhang finns inte tid att förklara begrepp. Då behöver man formulera sig så att människor förstår direkt.
– Man kan anpassa mycket: form, språk och längd. Men inte riktningen. Kärnan sitter inte i formen, utan i vad man faktiskt vill ge vidare. Och det blir inte mindre heligt för att predikan är kort.
Är det svårare eller lättare att tala om Gud utanför kyrkorummet?
– För mig är det ofta lättare. Jag tycker om att tala avskalat och folkligt. Vi är en luthersk folkkyrka. Språket ska inte lägga sig över människor, utan bära dem. Samtidigt finns det en särskild tyngd i kyrkorummet. Den samlade närvaron gör något med en.
Om du jämför predikan förr och nu, vad har förändrats?
– Förr var predikan en av de viktigaste platserna där människor hörde om världen och livet. I dag finns många fler röster. Det gör att predikan inte längre är självklar, men kanske behöver vara mer närvarande och äkta.
Vad hoppas du att människor tar med sig?
– Det beror på sammanhanget. På festivalscenen ville jag förmedla ett vi. Att sänka tröskeln. Om någon tänker ”kan det vara så här att gå till kyrkan, då vill jag prova”, då är mycket vunnet.
Din nästa drömpredikan, var sker den?
– Det skulle kanske vara under en Taylor Swiftkonsert, säger Sandra och skrattar.
– Men egentligen handlar det inte om scenen, utan om att få vara där människor redan är.
För Sandra Signarsdotter handlar predikan om att möta människor där de samlats, i kyrkan och utanför.
Enligt Eskil är det inte formuleringarna man minns, utan känslan. Att någon vågade vänta. Att det fanns utrymme för tystnad och att det var på riktigt. Foto: KENT ENG
Eskil Selander, församlingspräst:
”Utan
kontakt spelar inga ord någon roll”
◗ Eskil Selander är församlingspräst i Uddevalla, prästson och stand up-komiker. För honom har predikan och stand up en avgörande sak gemensamt: publiken.
När märker du att människor verkligen lyssnar?
– Det känns i kroppen. När rummet är med en. När man märker att människor inte sitter och väntar på att det ska ta slut, utan faktiskt är där.
Vad är det som gör skillnaden?
– Närvaron. Att börja i situationen, inte i sitt budskap. ”Nu är vi här. Och där är du.” Finns det barn som låter, är folk trötta, är det oro i rummet? Allt det måste få finnas med. Om man ignorerar det och bara kör på sitt manus, då märks det direkt.
Hur snabbt märker man att kontakten är bruten, och går den att återupprätta?
– Omedelbart. I stand up är det brutalt – ingen skrattar. I kyrkan är det mer subtilt, men det känns direkt.
– Det går att hitta tillbaka. Ofta handlar det då
om att släppa prestationen och våga vara ärlig. Människor vill att det ska bli bra.
Hur mycket betyder personen och tonen jämfört med innehållet?
– Mer än man tror. Människor lyssnar på hur du är, inte bara på vad du säger. Humor kan öppna ett rum, men får aldrig bli ett skydd. En predikan får gärna skava där livet skaver.
Vad har förändrats vad gäller predikan förr och nu?
– Förr var predikan ett av de få tillfällena där människor hörde någon tala om livet och världen. I dag är vi omgivna av ord. Det gör att predikan inte längre är självklar. Men kanske är det just därför den kan bli viktig, om den vågar vara något annat än brus. – I dag är predikstolen ett möte. Eller ingenting alls. Om det inte finns kontakt spelar det ingen roll hur sant eller klokt det som sägs är.
Vad vill du att människor ska ta med sig?
– Känslan av att det var på riktigt. Att tvivlet får finnas och att hoppet finns om att Gud alltid bär och är där.
”Fråga
djuren, de har något att lära oss”
hallå där
... Lovisa Mienna Sjöberg, docent med lång erfarenhet av samisk berättartradition och teologi.
Du talar om att djur och natur bär kunskap. Vad menar du med det?
– För mig handlar det om relation. Vi lever inte vid sidan av naturen utan i den. I Bibeln uppmanas vi att fråga djuren och lyssna till fåglarna och fiskarna. Det perspektivet har inte alltid fått så stort utrymme. I samisk tradition är det däremot självklart att världen talar, om vi är närvarande nog att uppfatta det.
Hur talar naturen?
– Genom förändring. Genom det som brukar vara och det som plötsligt inte är det längre. Om flyttfåglarna kommer sent, om vattnet är ovanligt lågt, om en växt inte längre växer där den brukar. För att uppfatta det behöver man vistas där över tid. Det handlar inte om något mystiskt, utan om uppmärksamhet.
Så det är en kunskap man övar upp?
– Ja. Människor som arbetar nära naturen, som fiskare eller renskötare, utvecklar den kunskapen. När man är ute i alla slags väder lär man sig att se skillnader. Man märker när något förändras.
I samisk berättartradition har den här kunskapen förts vidare muntligt. Berättelserna har varit ett sätt att tala om relationen mellan människa, djur och landskap. Det är inte bara något man tänker, utan något man gör.
Vad innebär det i praktiken?
– Att inte ta mer än man behöver. Att använda allt man tar. Att dela. Och att visa tacksamhet. I en praxis som kallas signelse, en form av välsignelse, ber man om lov innan man tar något från naturen. Man tackar och lägger det man tar i Guds förvar. Det skapar respekt.
– I vår tid blir det extra viktigt. Vi människor har mest makt och kan påverka hela livsmiljöer. Därför har vi också störst ansvar. Det handlar om hela det nät av relationer som håller livet samman. När vi ser oss som en del av den helheten förändras hur vi lever. Det börjar i närvaro.
Vad ger dig hopp?
– Att fler börjar bry sig. Förändringarna är tydliga och väcker oro. Men i den oron finns också en möjlighet. När människor börjar lyssna på allvar kan något förändras.
Sophie Ekman
När vi lär känna en plats över tid väcks också viljan att skydda den, menar Lovisa Mienna Sjöberg.
Foto: PRIVAT
5 tips
... från Lovisa –så kan du börja där du är:
1 Lär känna en plats i din omgivning under alla årstider, och återvänd dit över flera år.
2 Lägg märke till vad som förändras över tid.
3 Ta av hörlurarna. Sitt still en stund. Träna dina ögon och öron.
4Fråga dig: Vad är normalt här? Vad är annorlunda i dag?
5Visa tacksamhet för det du tar emot.
3 böcker om samtal som förändrar
TANTER PÅ TÅG
Jessika Devert, Printz Publishing
◗ I Tanter på tåg uppstår ett samtal som ingen av de inblandade hade planerat. När den stressade rektorn Cina missar snabbtåget och hamnar bredvid Sollan, en kvinna med ett tungt besked i väskan, börjar resan i irritation och tystnad. Men långsamt, mellan räkmackor och ljummet kaffe i restaurangvagnen, växer orden fram. Det som först är trevande småprat blir till samtal om livet, om det som varit och om det som ännu är ovisst. Och i mötet förändras något. En varm, rolig och livsklok roman om hur oväntade möten kan öppna nya perspektiv, och om hur det är i det tillfälliga och oplanerade som något viktigt får ta form.
MOMO – EN BILDERBOK
Michael Ende, Berghs förlag
◗ I den tidlösa berättelsen om Momo står inte den som pratar högst i centrum, utan den som lyssnar bäst. Den föräldralösa flickan Momo bor i ruinerna av en gammal amfiteater och har en ovanlig gåva: hon lyssnar på ett sätt som får andra att våga berätta. Hos henne hittar människor tillbaka till tid, fantasi och vänskap. När ”de grå herrarna” börjar stjäla människors tid hotas både samtalen och närvaron. Det som tidigare fick ta plats trängs undan av stress, effektivitet och tomt prat. Momo visar att tid inte kan sparas, bara delas, och att verklig närvaro börjar med att någon lyssnar.
Denna omarbetade bilderboksversion av Michael Endes älskade klassiker från 1973 ger berättelsen nytt liv i ett rikt bildspråk, anpassat för nya och yngre läsare.
”Pensionen
innebär frihet, men också frågor om mening och riktning”, säger Åsa Kruse.
”Stanna upp och gör en inventering av livet”
DET NYA LIVET
SOM PENSIONÄR
Åsa Kruse Natur & Kultur
◗ När man går i pension förändras mycket. I Det nya livet som pensionär sätter Åsa Kruse ord på den omställning som många upplever, om frihet men också om oro, relationer och mening, och om vikten av att våga tala om det som händer.
Varför ville du skriva den här boken?
– När jag själv gick i pension startade jag en kurs för pensionärer på Senioruniversitetet. I mitt arbete som psykolog hade jag under många år mött frågor och oro hos blivande pensionärer. Kursen blev snabbt fullbokad, och då blev det tydligt för mig att behovet var stort. Där växte tanken fram att skriva den här boken.
Vad är det många underskattar när arbetslivet tar slut?
– Att omställningen kan bli mer genomgripande än man tror. Särskilt för den som har levt mycket genom sitt arbete och kanske låtit andra delar av livet, som relationer och fritid, stå tillbaka.
Du betonar vikten av att sätta ord på det som sker. Varför är det så viktigt?
– När vi sätter ord på tankar och känslor blir de mer begripliga. Genom samtal, både med oss själva och med andra, kan vi förstå var vi befinner oss och vad vi behöver framåt.
Många upplever att relationer förändras när man går i pension. Vad behöver man våga prata mer om?
– Hur man vill leva nu. Vad som är viktigt framåt, både var för sig och tillsammans. Ofta finns det i den här fasen ett större lugn som gör det lättare att vara ärlig och att ta emot varandras uppriktighet.
Om du fick ge ett råd till den som går i pension, vilket skulle det vara?
– Att stanna upp och göra en enkel inventering av livet. Hur ser min vardag ut, vilka relationer vill jag värna och vilka intressen vill jag fortsätta med eller prova på? För den som vill kan det också handla om att få vara till nytta i något sammanhang, till exempel ideellt eller i nära relationer.
Världens körer till Helsingborg
NÄR VÄRLDENS STÖRSTA
internationella körtävling, World Choir Games, landar i Helsingborg i augusti medverkar Svenska kyrkan Helsingborg på flera sätt. Tre av våra körer är med och tävlar, en av våra organister är jurymedlem och tävlingar och konserter kommer
att fylla S:ta Maria kyrka och Gustav Adolfs kyrka. Det blir tio dagar när hela Helsingborg kommer att sjuda av körsång och internationella möten. Här kan du läsa intervjuer med kyrkomusikerna Ragnar Bohlin, Marie Nanor och Åsa Weister som alla deltar i World Choir Games.
»
”Känslan när allt faller på plats och lyfter är härlig”
... Marie Nanor, musiker i Raus församling, som leder körerna Vox Angelica och Helsingborgs Motettkör.
Varför vill Vox Angelica och Helsingborgs Motettkör tävla i World Choir Games?
– Vi har två anledningar till att vara med. Dels är det roligt att körtävlingen kommer till Helsingborg och vi vill att kyrkan är med och blir representerad på detta stora arrangemang.
– Den andra anledningen är att vi får jobba mycket med detaljerna i sång och framförande. En tävlingsjury hör alla skavanker. De hör när sopranerna hamnar för lågt, när altarna försvinner och så vidare. Jag är i vanliga fall en lite ”påkänsladirigent” och tävlingssammanhang gör att jag måste skärpa alla sinnen, jobba på detaljer och finputsa, säger Marie Nanor.
Hur förbereder ni er?
– Vi har repeterat sångerna sedan januari och ett sätt är att låta de olika stämmorna öva separat på att få det att låta helt i samklang så att inga röster sticker ut. Vi planerar att ta in någon som är teaterutbildad för att lära oss vad man kan göra med kroppen under framförandet och vi experimenterar med hur vi ska stå. Om man inte står i traditionell köruppställning så måste man verkligen ha koll på sin stämma. Jag brukar säga att jag ska kunna ringa sångarna klockan tre på natten och de ska kunna sjunga sin stämma då, säger Marie och skrattar.
Vad ska ni sjunga och hur har ni valt repertoar?
– Vox Angelica kommer att sjunga Cantate Domino av Rupert Lang, en klassisk sång med fart som utmanar och sticker ut lite. Sedan blir det The Seal Lullaby av Eric Whitacre, en väldigt vacker sång som passar bra till tjejernas skira röster. Vi ska också sjunga Tystnaden av Kraja. Där får vi in svensk folkmusik och den sista sången heter Apple Tree och är en poplåt i körarrangemang av Katerina Gimon.
– Helsingborgs Motettkör kommer att sjunga Bogoróditse Djérvo av Arvo Pärt, Stabat Mater av Andrew Smith, Stjärnorna av Emil Sundberg och Fire av Katerina Gimon.
– Programmet för varje kör får vara högst 15 minuter så på den tiden ska man visa vad kören kan på ett omväxlande sätt. Motett
körens tävlingsstycken är allt från snabbt och rytmisk där vi måste jobba mycket med texten till vacker musik där kören får visa sin stora klang och så avslutar vi med Fire som är väldigt speciell. Det stycket har mycket uttryck där det bland annat kommer att ingå valfria skrik, berättar Marie.
Kören Vox Angelica: Tävlar i klassen
Chamber Choirs and Vocal Ensembles of Equal Voices i den öppna tävlingen.
Helsingborgs
Motettkör: Tävlar i klassen Contemporary Music i den öppna tävlingen.
Vad är det som är bra med att sjunga i kör och vad ger det dig som körledare?
– Det är vetenskapligt bevisat att man mår bra av att sjunga, det finns mycket forskning på det. Dessutom är musik en av de mest utvecklande saker man kan syssla med.
– Som körledare är det roligt att få människor att lyfta sig själva. Känslan när allt faller på plats och lyfter är härlig. Jag tycker om att bygga relationer med mina körmedlemmar. Det händer att jag spelar på deras vigslar och är med på deras barns dop. Det finns människor som sjöng hos mig som barn som jag fortfarande har kontakt med, säger Marie.
– Jag skulle också vilja säga att det är fantastiskt att få vara del av ett kollektiv. Vi är väldigt individualistiska nu för tiden och i körsång ska du inte alls vara det, kören ska låta som en.
Vad hoppas du på inför tävlingen?
– Det spelar inte så stor roll vilken bedömning vi får utan målet är att vi ska lyfta oss en nivå och sjunga med mer exakthet, att vi får bättre sammanhållning och utvecklar vårt uttryck.
Josefine Sjöqvist
hallå där
Foto:
”Jag hoppas att vi ska utvecklas som kör av att
vara med”
hallå där
... Åsa Weister, musiker i Raus församling, är ledare för Raus Vokalensemble sedan 2008.
Varför vill ni i Raus Vokalensemble tävla i World Choir Games?
– Vi har aldrig tidigare varit med i en körtävling och nu när det finns möjlighet i Helsingborg så vill vi gärna prova. Vi tar det också som en utmaning och utvecklingsmöjligheter för kören att jobba mer intensivt och framföra alla sångerna utantill.
Hur förbereder ni er?
– Vår sista konsert för våren var 3 maj så sedan dess har vi lagt allt fokus på körtävlingen. Det blir en del extrajobb för vi vill så klart vara på topp när det är dags. Vi har ännu inte bestämt om vi ska ha någon form av koreografi till vårt framträdande, men vi ska sjunga utan noter i alla fall. Vi brukar ha noter, men det skapar mer närvaro när man sjunger utantill så det vill vi testa, säger Åsa Weister.
Vad ska ni sjunga och hur har ni valt repertoar?
– Sångerna vi ska framföra är Shall I Compare Thee av Nils Lindberg, Uti mitt hjärta av sånggruppen Kraja, Springar fra Bergen av Steinar Eielsen och Välsignelsen av Camilla Voigt. Att välja vilka sånger man ska sjunga är inte så lätt men jag har tänkt att sångerna ska ge en utmaning, visa på en bredd och också vara sånger som jag tror att kören kan framföra på ett bra sätt. Sångerna representerar olika genrer,
här
tävlar vi +
Kören Raus
Vokalensemble: Tävlar i World Choir Games i klassen Chamber Choirs and Vocal Ensembles of Equal Voices i den öppna tävlingen.
vi kommer att röra oss mellan klassiskt, lite åt jazzhållet, folkton och visa.
Vad är det som är bra med att sjunga i kör och vad ger det dig som körledare?
– Att sjunga har många goda hälsoeffekter och frigör må-bra-hormoner som oxytocin och dopamin. Att då göra det tillsammans med andra ger en känsla att vara en del av något större där man skapar musik tillsammans.
– Som körledare är ens uppgift att få fram det bästa från var och en, bidra till att skapa en god gemenskap och rent musikaliskt att hitta en gemensam klang, arbeta med uttryck, att utmana och låta kören och individerna växa i musikalitet. Och för oss i kyrkan så bygger det ju också på att få vara en del av något större, ta del av texter som ger tröst, tankar, tro och tvivel, säger Åsa.
Vad hoppas du på inför tävlingen?
– Jag tror att det kan bli ett sätt att svetsa samman gruppen och att få vara del av ett sådant stort sammanhang blir roligt. Vi får möjlighet att träffa andra körer från hela världen. Jag hoppas också att vi ska utvecklas som kör och att det ska sporra de enskilda körsångarna att vara med.
Tror du att kören vill vara med på fler tävlingar?
– Vi får se. Får vi blodad tand så kanske vi vill försöka fler gånger.
Josefine Sjöqvist
Foto: JOSEFINE SJÖQVIST
”Körsång är som en arkitektur av toner som du skapar i stunden”
hallå där
... Ragnar Bohlin, som är organist i Maria församling och Grammybelönad kördirigent med internatio nellt verksamhetsfält, samt leder flera körer både i Helsingborg och Lund och regel bundet är gästdirigent i internatio nella sammanhang. Han har tidigare vunnit flera körtävlingar men i World Choir Games i Helsingborg blir det andra uppdrag.
Vilken är din roll i World Choir Games?
– Jag har fått i uppdrag att tillsammans med två andra dirigenter leda invigningsoch slutkonserterna med en stor festivalkör. Dessutom har jag blivit ombedd att ge en konsert med två av mina körer, Profundo och Europeiska Grand Prix-vinnande Lunds Vokalensemble, samt att vara domare i juryn, säger Ragnar.
Berätta lite om invigningskonserten!
– Den hålls på Helsingborg Arena. Det blir tal och flaggparader och så är det en underhållningsdel också. I underhållningsdelen brukar värdlandet presentera något som visar den egna kulturen. Vår första tanke var att framföra godbitar ur vår stora svenska körskatt, men vi insåg fort att det inte kommer att fungera optimalt i arenans akustik, så i stället framför vi svensk popmusik arrangerad för stor kör. Popmusik är ju faktiskt vår största musikaliska exportvara. Det blir en kör på cirka 300 sångare tillsammans med ett elvamannaband och solister.
Vad skulle du säga är det bästa med körsång?
– Jag har själv alltid älskat att sjunga i kör, man blir en del av något större och får möjlighet att skapa starka upplevelser och stor konst. Körsång är som en arkitektur av toner som man skapar tillsammans i stunden och som sedan upplöses i rymden.
– Som körledare tycker jag det bästa är att få forma en grupp individer till ett gemensamt instrument och att få uppleva hur vackert det kan vara när man sjunger i stämmor. Det är något särskilt med klangen när mänskliga röster flätas samman. Dessutom är det hälsosamt att sjunga i kör. Man har mätt att efter en lyckad körrepetition så höjs lyckohormonerna mycket och ännu mer efter en bra konsert. Det skrivs också väldigt mycket ny körmusik så det är i högsta grad en levande konstform. Dessutom finns en intresserad körpublik som är hungrig på att höra den nya musiken vid sidan av den traditionella.
Och så ska du ju ge en konsert med två av dina körer, Profundo och Lunds Vokalensemble. Berätta lite om den!
Berätta om hur arbetet med att bedöma körer går till!
– Man använder ofta ett poängsystem med tre nivåer: guld, silver och brons. Det är vanligt att flera körer hamnar i guld- respektive silverkategorierna. Brons utdelas väldigt sällan. Som domare bedömer man olika aspekter av körens framförande, som intonation, trohet mot notbilden, klang, tonbildning, artisteri, konstnärligt utförande och helhetsintryck. Varje domare sätter poäng, som sedan räknas samman.
Ragnar Bohlin från Maria församling har tillsammans med två andra dirigenter fått i uppdrag att leda invignings- och slutkonserterna under World Choir Games.
Foto: HENRIK LADEGAARDPEDERSEN
– Konserten äger rum i S:ta Maria kyrka där körerna framför en halva var. Profundo kommer, bland annat, att sjunga Järnets förbannelse av Veljo Tormis och Lunds Vokalensemble ska, bland annat, framföra den 16-stämmiga mästerverket Der Abend av Richard Strauss.
Vad ser du mest fram emot med World Choir Games?
– Det är fantastiskt att världens största körfestival kommer till Helsingborg. Jag ser fram emot att möta körer och dirigenter från hela världen. Det kommer att bli en stor mångfald av körsång, eftersom många ensembler tar med sig musik från sina hemländer. En kinesisk kör sjunger till exempel delvis en helt annan repertoar än vi gör här. Det ska bli väldigt roligt och inspirerande.
Josefine Sjöqvist
Vad ska hända när du dör?
Tala om eller skriv ner dina önskemål för begravning och gravsättning.
◗ Frasen ”Tala nu eller tig för evigt” förknippas väl främst med bröllop, men den kan även vara värd att tänka på i förhållande till den egna begravningen.
Vid en begravning eller gravsättning är det i möjligaste mån den avlidnas egna önskemål som ska styra både akten och valet av sista viloplats. Men för att efterlevande ska ha en möjlighet att utgå från och tillgodose så många av dessa önskemål som möjligt så behöver önskemålen vara nedtecknade eller på annat sätt tydligt kommunicerade. Därför är det bra att skriva ner sina tankar och önskemål i god tid innan de behöver användas, och sedan förvara detta dokument någonstans där det är enkelt för efterlevande att hitta det.
Du kan skriva digitalt, på ett vanligt papper eller använda en mall. På Svenska kyrkans webbplats finns en sådan mall i form av blanketten Mina önskemål om begravning som går att använda. Flera begravningsbyråer har också egna blanketter eller foldrar med samma funktion.
DET KAN VARA bra att fundera runt ett antal frågor som kommer upp vid begravning och gravsättning, till exempel:
• På vilken ort och kyrkogård/ begravningsplats vill du bli gravsatt?
• Vill du kremeras eller begravas i kista?
• Vilken typ av gravplats du vill ha? Vill du till exempel vila i minneslund, askgravlund, askgravplats, befintlig familjegrav, kistgravplats eller urngravplats?
• Eller vill du i stället att din aska ska strös ut över land eller vatten?
• Vilken typ av kista eller urna önskar du?
• Vill du ha svepning med svepdräkt eller med egna, specifika, kläder?
• Hur vill du att en begravningsceremoni och ett avsked ska se ut? Vill du ha en ceremoni i någon religiös ordning eller önskar du en borgerlig ceremoni? Finns det några psalmer eller sånger som du vill ska sjungas eller texter som ska läsas? Har du andra önskemål runt detta?
Vid en begravning eller gravsättning är det i möjligaste mån den avlidnas egna önskemål som ska styra både akten och valet av sista viloplats.
Foto: GUSTAF HELLSING/IKON
• Vill du även ha en minnesstund?
Bortom dessa frågor kan det också vara bra att skriva vad som är extra viktigt för dig om det skulle vara så att det inte går att uppfylla alla dina önskemål. Det kan till exempel vara så att just det gravskick du önskar vila i inte finns tillgängligt på den begravningsplats du önskar när det väl är dags för gravsättning – vilket önskemål ska då de efterlevande uppfylla i första hand?
Tänk också på att det du skriver ner är önskemål, och att det inte finns någon garanti för att du kan få det du önskar. Kyrkogårdsförvaltningen kan ha regler som begränsar både var och hur du får eller kan gravsättas, speciellt om du inte är folkbokförd inom gränserna för det pastorat eller den församling du vill bli gravsatt inom.
◗ ... på Svenska kyrkans webbplats finns blanketten ”Mina önskemål om begravning”.
Foto: FREDRIK TORSTENSSON
DU BEHÖVER SJÄLVKLART inte ha önskemål gällande alla frågor runt din begravning eller gravsättning, bara det du känner är viktigt för dig.
Fredrik Torstensson
VARFÖR ÄR SVENSKA KYRKAN MED PÅ
pride?
Daniel Borssén är studentpräst och engagerad i Svenska kyrkan Helsingborgs medverkan på Pride. Här berättar han mer om varför det är viktigt att Svenska kyrkan syns på Pride.
Först och främst handlar det om att församlingen är där människor är, därför ska också Svenska kyrkan finnas där människor rör sig. Många som bor och vistas i Helsingborg kommer att samlas i och kring Musikparken den 7–8 augusti, när Pride går av stapeln. Mitt i myllret av människor som söker gemenskaper ska Svenska kyrkan vara närvarande.
För det andra har Pride sitt ursprung i ett behov av synliggörande – av människor som länge osynliggjorts och diskriminerats.
I Sverige kallades den första manifestationen för ”Frigörelsedagen”.
Det är ett namn värt att stanna upp inför och begrunda.
Vår gemensamma kallelse som
människor är att bidra till att var och en, våra medmänniskor, våra bröder och systrar, får leva sina liv i frihet. Ett sätt att göra den övertygelsen trovärdig är att stå sida vid sida med varandra. Denna ursprungliga frigörelsekamp pågår fortfarande på många platser, också här mitt ibland oss, både i det stora och i det lilla. Ofta sker osynliggörandet i det tysta.
SKA SVENSKA KYRKAN vara trovärdig, då ska hon vara där människor är. Vi måste se människan, se varandra! I evangeliet om Jesus Kristus möter vi berättelser där han gör oss människor fria: fria till dem vi är tänkta att vara. Pridedagarna vittnar just om kärlek, för och med varandra. Det
får mig att tänka på bevingade ord som en tidigare domprost i Stockholms domkyrkoförsamling uttryckte:
”Där kärlek sker, där sker något heligt.”
Det tror jag också på.
TILL DIG SOM läser detta och är i Helsingborg den 7–8 augusti: kom gärna förbi och säg hej.
På fredagseftermiddagen anordnar vi ett föredrag, och på kvällen firar vi mässa med lokala unga musiker.
På lördagen finns vi i Musikparken och går sedan med i paraden. Följ med och se!
Daniel Borssén
Präst Svenska kyrkan Helsingborg
I SÅN FINNS DROPPAR FÖR SMÅ KNOPPAR RÖVAS BORT
FICK HEN SOM MISSRÄKNAT SIG
VID KÄLLAN HADE JESUS OCH DEN SAMARISKA KVINNAN ETT GIVANDE SÅNT
KNAPPHÄNDIGT SKOLÄMNE
ENDAST SOM BRUDENS AXLAR
DÖLJER NIANS SNOK ELLER DINGLAR FRÅN METKROK
KRISTUS SOM KASTAR BOJ GOJA ANTAL APOKALYPSRYTTARE SÄNG
GES PÅ HEDER & SAMVETE
STRÅ VIRUS HOS FOLK & FÄ TA PÅ UPPLOPPET
VILL DOM I NÖD & LUST
BÖRDA
FYNDIG SÅN GER HÖGA SÅNA I VITSTÄVLING TIDNINGSAFFISCH GYCKEL
KAN VI BÅDE GE I NÅT & GE OSS PÅ NÅT, MILT TALAT
FLUOR MOR MED SIERRA BERÖRDA LEDER BLODET FRÅN HJÄRTAT SLÄPADE BILD SOM BLUNDER
TRÄDET
SKÅDEPLATSEN
FRANSK POLISSOLDAT
ÄR HEN SOM PLÅGAS AV DÖDSSYNDEN INVIDIA
KALL I KUB
GODDAG I PARIS SES FARBROR? PARADGATAN
KIK
SVINGAR SPÖ MED
JÄRNHAND
DOV DUO SOM HÄCKAR
TAS OM HAND
JOBBA
HÄSTHÅR ANTILOPER
SKOR
HÖRS JU SÄLLAN UNDER VIGSEL PORTVAKT
KROPPSDEL SOM
ÄN IDAG
BÄR SPÅR AV FÖRBJUDEN FRUKT
TAR BORT LACK
GRÄVER HEN SOM GARVAR FÖRST ÅT ANDRA?
Vårkrysset
GÖR SÅ HÄR
ÄR DET EN IMORGON OCKSÅ
HJULMITT
KLÖSTE
FRAMFÖR ÅRTAL ARK I BIBELN GARVMEDEL
BÖR VI FÖRSKOLEKLÄDER
OFF-TOPIC I CHATT DET ATT FÖRA SAMMAN
◗ Lös korsordet så du får fram en mening i de färgade rutorna. Vinnaren presenteras i nästa nummer och får en biobiljett.
Glöm inte att ange din postadress!
Skicka in din korsordslösning till: Helsingborg Amos Box 1453
251 15 Helsingborg ... eller mejla korsordslösningen till: helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se
Vi vill ha ditt svar senast den 30 augusti!
Namn:
Adress:
Postadress:
Telefon:
E-post:
SKA BO MED LAMM, ENLIGT JESAJA
Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet!
◗ Solveig ◗ Katarina
Facit finns på vår webbsida: svenskakyrkan. se/helsingborg/ amos
VIRRIG
IDROTTSPLATS
LEMUR-KRYSS 2026
Konstruktör: lena-holmlund.com
42 842 tillhöriga 267 döpta
628 körsångare
7 386 besök i barn- och ungdomsverksamhet
12 000 000 kronor i beviljade anslag från stiftelser
81
536 gudstjänstbesök
309 personer som besökts av diakonin
Källa: Svenska kyrkan Helsingborgs årsredovisning för 2025. Bli medlem du också. svenskakyrkan.se/helsingborg/medlem