Amos_hösten 2026_Rogberga-Öggestorp

HÖSTEN 2026

!

allhelgona

– en dag som bär oss i sorgen

SENSATIONELLT FYND EN HÄLSNING FRÅN 1630 I GRINDEN TILL Ö ­ GGESTORP KYRKA

VICTORIA LARM & CHRISTER STURMARK:

läsa

”Det var som f­ örutbestämt att det skulle bli vi”

När orden får ta tid ODR SAMHÄLLSINFORMATION

1788449287-2f5i8.indd 1

9/3/2026 5:28:11 PM

VÄLKOMMEN

När jag läste fel var det nära att sluta i katastrof E n gång när jag var i Norrland på älgjakt small ett skott i skogen. Minuten efter skickade vår jaktledare ut ett sms med texten: ”Kvinna skjuten.” För ett ögonblick blev allting tyst, och vi som hade sett budskapet satt helt tomma med frågan: Vad har hänt? Efter en 30 sekunder kom ett nytt meddelande: ”Kviga skjuten.” För att vara tydlig så är kviga ett ord för en ung kvinnlig älg. Telefonen kände inte igen ordet kviga och hade autokorrigerat budskapet. Jaktledaren var minst sagt frustrerad på sin telefon. En bokstav, en siffra eller ett tecken kan förändra hela budskapet och i våra telefoner finns en autokorrektfunktion som hjälper oss att stava när den tror att vi har skrivit fel.

Bönen handlar inte bara om att vandra, utan om hela livet och om vår relation till Jesus Kristus.

SOM MÄNNISKOR HASTAR vi genom livet i allt högre tempo. Den digitala världen och AI har kommit för att stanna, men en effekt av detta är att vi slutar läsa och bearbeta fakta. Förr satt vi och läste National­ encyklopedin och tittade på bilderna. Nu skriver man snabbt in en fråga och får ett långt och utförligt svar som vi vet inte är fullt tillförlitligt. Oavsett vad som är fakta eller inte, sant eller inte sant, förändras våra beteenden i Sverige i en rasande takt. När jag blickar framåt och försöker förstå vart vi är på väg som samhälle kan jag inte låta bli att fundera på om vi gör samma misstag som jag gjorde: Ett minustecken har blivit ett JAG HAR SJÄLV gjort fel, och ett av plustecken. Vi tror att vi kan lösa de större felen inträffade när ett våra problem, men verkligheten är litet minustecken förvandlades till att det skapas fler problem för oss och ett plustecken i en större uträkning. våra barn. Vi hoppas att autokorrektuEffekten på ekonomin blev stor, och ren i våra digitala verktyg ska rätta till det familjen riskerade att försättas i ekonomiska Foto: DIKUSHIN/GETTY vi gör fel, men i stället skapas problem som vi trångmål. Jag insåg att pengarna inte skulle inte alltid upptäcker direkt. räcka till som det var tänkt, och tiden arbetade mot För egen del är jag tacksam över att jag kunde lyfta oss. Alltihop för att jag hade läst fel. min brist inför familjen och veta att det finns förlåtelse att få. Precis så är det med församlingen. Den är i första hand till för att vi tillsammans ska få möjlighet att dela livet, både våra brister och våra glädjeämnen. Församlingens uppgift är inte att vara en auto­ korrektfunktion som rättar till oss människor, utan att vara en plats där vi får upptäcka att Jesus Kristus vill visa oss sin väg. Därför kan jag inte låta bli att Som familj fick vi samla oss och prata om vad vi återvända till just Jesus Kristus med bönen: ”Herre, kunde göra, och hur vi skulle lösa situationen tillsam- visa mig din väg och gör mig villig att vandra den.” mans och om det över huvud taget var möjligt. Det Att bekänna sig som Kristen är att våga be den är vid sådana tillfällen som vi tillsammans i familbönen, dela församlingens liv. Det blir inte alltid som jen brukar knäppa våra händer och be till Gud om man tänkt sig men livet får en mening. vägledning och klarsynthet. Det finns en bön som den Greger Larsson heliga Birgitta skrev på 1300-talet och som håller än: Kyrkoherde ”Herre, visa mig din väg och gör mig villig att gå den.”

”Vi hoppas att autokorrekturen i våra ­digitala verktyg ska rätta till det vi gör fel, men i stället skapas nya problem.”

2

HÖSTEN 2026

1786563632-569pv.indd 2

8/12/2026 9:40:35 PM

9

+

är du nyfiken ... på att delta i en ”Nyfiken på”-grupp i Kyrkans hus, Tenhult?

Innehåll Din församling

erstin Alfredsson K 25 år som kyrkvärd Kulturarv En 6 hälsning från 1630 Enkät Fyra om 25 att läsa bibeln 26 Intervju Britta Andersson om att skriva sin familjs historia Greger Larsson 30 Läs bibeln med mig!

Kontakta Erik Holke: Telefon: 036 39 06 80/ 070 649 25 39 E-post: erik.holke@ svenska kyrkans.se

4

9

När orden får ta tid

Mötet

NENMÄRKE VA

T

14 Victoria Larm och Christer Sturmark Kärlek trots olika livsåskådningar

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

S

Tema läsa

”Det är nog i konsten jag har haft mina mest religiösa upplevelser”, säger författaren David Lagercrantz. Läs mer på sid 9.

Övrigt

20 Hur läser vi bibeln idag?

Trycksak 3041 0934

EN DEL AV PEFC/03-31-107 PEFC-certifierad Den här produkten kommer från hållbart skogsbruk och kontrollerade källor www.pefc.se

Träff med vännerna från ”Nyfiken på kristen tro” Sittande runt ett ovalt bord med en teamsdeltagare i datorn och bordet proppat med frallor, pålägg, kakor, te och saft, böljade diskussionen fram och tillbaka vid vår senaste träff i början på sommaren.

grupp träffades vi för första ◗Som    gången i februari 2025. Då var vi lite blyga för varandra, alla kände inte varandra och vi hade alla skiftande livssituationer: Några från stan och några från Tenhult. Några kring 30, någon i 45-års åldern och några runt 70. Några aktiva i Svenska kyrkan och några helt nya för kyrkliga sammanhang. Några troende och några inte troende – men nyfikna. En mycket bra mix alltså – förenade av att vilja diskutera och fundera om tro med andra som också är nyfikna och vill fördjupa sig. De första sju gångerna vi träffades hade vi ledarledda teman. EFTER ETT TAG upptäckte vi att

det var högt i tak och vi vågade på riktigt diskutera de svåra och djupa livsfrågorna. När träffarna upphörde enligt schema sågs vi ytterligare två gånger samma år. I somras uppkom önskan att träffas igen och vi hade en två timmars härlig kvällsfikastund där livet och tron diskuterades utifrån olika perspektiv. Dessa senare gånger har vi fått klara oss utan ledare och vi är fast beslutna att

Kring de djupa frågorna om tro, varför och hur, kan en särskild vänskap uppstå. Foto: SHUTTERSTOCK/IKON

träffas igen i höst och kanske då diskutera kring något fast ämne, eventuellt en bok. Kring de djupa frågorna om tro, varför och hur, kan en särskild vänskap uppstå och band kan knytas som man kanske inte hade anat från början. KÄNNER DU DIG lite intresserad så

gå med i en ”Nyfiken på”- grupp i Kyrkans hus, Tenhult? Du behöver inte vara troende eller ”religiös”, det räcker med att ha ett öppet sinne, en nyfikenhet, en vilja att lyssna till varandras tankar. Om du är troende men funderar kring olika klurigheter i Bibeln och är villig att lufta dina funderingar och tvivel är du lika välkommen. Just mixen av människor kan göra gruppen oerhört berikande. Se kontaktuppgifter i spalten här intill!

Birgitta Sunnqvist Församlingsbo

REDAKTION Redaktionen: Anna-Karin Hedén, Greger Larsson, Birgitta Sunnqvist och Sophie Torrealba. Kontakta oss Expeditionen: 036 39 06 80. Kyrkoherde Greger Larsson: 073 037 47 80 eller 036 39 06 82 Kyrkogårdsföreståndare Dan Lundstedt: 070 649 25 63 eller 036 39 05 92 E-post: tenhult@svenskakyrkan.se Adress: Rogberga-Öggestorps ­församling, Myrstadavägen 19, 561 60 Tenhult

Följ oss Webb: svenskakyrkan.se/tenhult Instagram: svenska_kyrkan_tenhult Facebook: Svenskakyrkan Tenhult Produktion: Verbum AB Ansvarig utgivare: Martina Croner martina.croner@verbum.se Tryck: Printagon, Helsingborg, 2026 Distribution: Postnord Foto om inget annat anges: Sophie Torrealba Omslagsbild: Sophie Torrealba HÖSTEN 2026

1788449287-0gpj3.indd 3

3

9/3/2026 5:28:12 PM

4

HÖSTEN 2026

1788449287-ah46l.indd 4

9/3/2026 5:28:09 PM

DIN FÖRSAMLING

KERSTIN ALFREDSSON 25 år som kyrkvärd

”Den här kyrkan är min från vaggan till graven” TEXT OCH BILD: Anna-Karin Hedén

För 25 år sedan fick hon frågan om att bli kyrkvärd och sa ja. Sedan dess har Kerstin Alfredsson regelbundet haft ansvar för olika uppgifter vid gudstjänster, bland annat att läsa någon av bibeltexterna.

◗–    Det är så roligt att ha den här uppgiften, att ha något att göra. Det känns extra roligt att gå till gudstjänst då när jag är mer delak­ tig, säger Kerstin Alfredsson. Kerstin beskriver hur Rogberga kyrka varit en naturlig del av hela hennes liv. Där döptes hon som baby, gick i söndagsskola, konfir­ merades, gifte sig och döpte sin dotter. För tolv år sedan dog hen­ nes make. Begravningen hölls i Rogberga kyrka och maken vilar i samma grav som Kerstins föräldrar. – Den här kyrkan är min från vaggan till graven, säger hon. Det var därför självklart för Kerstin att svara ja när hon fick frågan om att bli kyrkvärd, av dåvarande kyrkoherde Lisbeth Sjöberg, strax efter millennie­ skiftet. Nu är hon kyrkvärd var tredje söndag, ibland oftare, efter­

Kyrkvärden delar ut psalmbok och agenda, bland mycket annat. Foto: KRISTINA STRAND LARSSON/IKON

som det är ganska få som just nu är engagerade för uppgiften. KYRKVÄRDEN MÖTER församlings­

borna som kommer och delar ut psalmbok och agenda. Kyrkvärden ansvarar för nattvardssilvret vid mässa, assisterar ofta prästen med att dela bröd eller vin och räknar också de pengar som lämnats vid kollekt. Och kyrkvärden läser också en eller två av de bibeltexter som finns för varje gudstjänst. – Jag förbereder mig alltid. Jag läser texterna hemma. Ibland är det svåra ord så det är bra att läsa några gånger, berättar Kerstin Alfredsson. Vissa söndagar kan det vara en

liten skara besökare, kanske bara ett tiotal. Andra gudstjänster är kyrkan fullsatt och flera hundra församlingsbor lyssnar till bibelns ord. – I början minns jag att jag tyck­ te det var nervöst, men nu tycker jag inte det. Jag försöker tänka på att läsa lugnt och tydligt. Jag försöker också tänka på innehållet i det jag läser så att det kommer fram bra, säger Kerstin. KERSTIN HAR ENGAGERAT sig ide­

ellt på andra vis också genom åren, bland annat som kyrkopolitiker. Men själva kyrkorummet och gudstjänsten ligger henne varmt om hjärtat. Stillheten och ron i kyrkan är viktig för Kerstin. Hon åker gärna de tre kilometrarna till gudstjänst. Den extra uppgiften som kyrkvärd gör att hon ser fram än mer mot kyrkbesöken. Hon tycker om att följa kyrkoårets olika teman och högtider. Och Kerstin hoppas att fler ska vilja engagera sig så att de blir fler som delar på uppgifterna. – Jag kan verkligen rekommen­ dera fler att bli kyrkvärd. Det är så fint att ha en uppgift!

+

vill du bli ... kyrkvärd? du att ◗Tycker    det låter intressant att vara kyrkvärd? Vi vill bli fler! Kontakta kyrkoherde Greger om du vill veta mer: 073–0374780 eller greger.larsson@ svenskakyrkan.se

HÖSTEN 2026

1788449287-ah46l.indd 5

5

9/3/2026 5:28:11 PM

KULTURARV

Ett sensationellt fynd gjordes vid renoveringen i Ögges­torps kyrka – en dold inskrift från 1630 upptäcktes på kyrkogårdens grindar.

En hälsning från 1630 TEXT: Greger Larsson FOTO: Sophie Torrealba

som började som ett vanligt ◗Det    renoveringsarbete fick plötsligt en oväntad och närmast sensationell vändning. När kyrkogårdens medarbetare arbetade med de gamla smidesgrindarna framträdde en rad tecken under lager av färg, rost och tidens slitage. Ingen hade tidigare känt till att grindarna bar på en inskrift. Där, direkt i järnet, fanns en hälsning från människor som levde för nästan fyra hundra år sedan. Grindarna visade sig inte bara vara vackra exempel på äldre smideskonst. De bar också på namn, ortsanknytning och en datering från år 1630. Fyndet påminner oss om att det välbekanta ibland rymmer mer än vi anar. Grindarna har funnits där, passerats av generation efter generation, utan att någon har kunnat läsa den berättelse som varit dold i järnet. Inskriften är utförd med en blandning av runliknande tecken, latinska bokstäver, skiljetecken och romerska siffror. Skriften har likheter med den tradition som brukar kallas dalrunor, vilka fortsatte att användas långt efter vikingatiden och ibland blandades med det latinska alfabetet. DEN BÄST UNDERBYGGDA läsning-

en av inskriftens huvuddel är: Här står Birgitta i Bygdeå, gjort år 1630. Före denna text finns en fristående runföljd som ännu inte har kunnat tydas säkert. De romerska siffrorna MDCXXX motsvarar årtalet 1630. Det verkar

6

Texten framträdde efter restaureringen.

även finnas en datumangivelse som möjligen kan utläsas: D · VIII · IULI – Det skulle betyda den 8 juli. En preliminär sammanfattning av inskriften blir därför att grindarna är förbundna med Birgitta i Bygdeå och att de tillkom eller märktes år 1630, möjligen den 8 juli. Det återstår dock arbete innan varje enskilt tecken kan anses säkert läst. Vem var Birgitta?

Birgitta väcker många ◗Namnet    frågor. Var hon grindarnas ägare eller beställare? Tillhörde hon en gård eller en familj med anknytning till Bygdeå? Var det hon som bekostade arbetet, eller har namnet någon annan betydelse? Formuleringen behöver inte innebära att Birgitta själv smidde grindarna. I äldre inskrifter kunde en person anges därför att hon ägde, beställde, skänkte eller på annat sätt var förbunden med föremålet. Ändå är det betydelsefullt att ett kvinnonamn tycks ha fått en så framträdande plats. Genom några tecken i järnet träder en människa från 1600-talet fram ur historiens dunkel. Vi känner ännu inte hennes fullständiga berättelse. Men vi känner hennes namn. Kyrkan bär på vår historia och identitet

visar hur mycket ◗Upptäckten    historia som kan finnas alldeles intill oss. Kyrkor, kyrkogårdar, gravvårdar, inventarier och gamla byggnadsdelar bär spår av människor som levt, arbetat, sörjt, hoppats och trott före oss.

HÖSTEN 2026

1788894457-f0f3e.indd 6

9/8/2026 9:07:40 PM

När vi vårdar kyrkans byggnader och föremål vårdar vi därför inte bara gammalt material. Vi tar hand om berättelser. Vi upptäcker något om vilka våra föregångare var, hur de levde och vad som var viktigt för dem. Grindarnas inskrift har funnits där hela tiden, trots att den varit dold. Först när någon stannade upp, undersökte järnet och varsamt tog bort det som täckte ytan blev tecknen synliga. Så kan det också vara med vår historia och identitet. Vi behöver ibland stanna upp och se närmare på det som vi annars bara passerar. I kyrkorna kan vi upptäcka samband mellan människor, platser och generationer. Vi kan upptäcka att vi själva ingår i en berättelse som började långt före oss och som fortsätter efter oss. Fyndet som en bild

Grindarna före restaureringen.

blir också en bild för den ◗Fyndet    kristna tron. Vi kan se en kyrka, passerar den många gånger utan att stanna upp. Vi kan även gå in genom en kyrkport många gånger utan att riktigt förstå vad kyrkan vill berätta om. Vi kan känna igen byggnaden, psalmerna och berättelserna, men varje generation behöver upptäcka deras innehåll på nytt. Kyrkans djupaste identitet finns inte i dess ålder, föremål eller inskrifter, hur värdefulla de än är. Den finns i Jesus Kristus som säger att han är den samme igår idag och i evighet. Men föremålen och historien vittnar om varje generations relation till Jesus. Så kommer det också vara med vår generation. I framtida generationer kommer man upptäcka vår generations relation till Kristus och kyrkan. Arbetet med att dokumentera och tolka grindarna kommer fortsätta. Numera kan alla läsa inskriptionerna då dessa har tagits fram. Kyrkogårdens medarbetare fann något som ingen visste fanns. Kanske kan upptäckten också uppmuntra oss att gå in i kyrkan med nyfikna ögon. Där finns historia och en verklighet att finna. Där finns människors böner, arbete, glädje och sorg bevarade genom generationerna. Och där får vi återupptäcka Jesus Kristus. HÖSTEN 2026

1788894457-f0f3e.indd 7

7

9/8/2026 9:07:43 PM

GRAVAR

Då skall stenarna ropa TEXT: Greger Larsson FOTO: Sophie Torrealba

På Rogberga kyrkogård finns en gravsten över Ernst Enok Johannes Madestam. Inskriptionen är knapp: ett namn, två årtal och titeln kyrkoherde emeritus.

Madestam föddes ◗Johannes    den 23 januari 1910 och avled den 5 maj 1993. Han gravsattes i Rogberga, den församling där han under många år hade sin präster­ liga tjänst. En gravsten berättar sällan ett helt liv. Den säger ingenting om rösten som predikade från predik­ stolen, människorna som sökte upp prästen med sin sorg eller de gudstjänster som firades genom årens skiftningar. Ändå kan stenen få oss att stanna. I berättelsen om Jesu intåg i Jerusalem säger Jesus: ”Om de tiger, kommer stenarna att ropa.” Orden kan också påminna oss om kyrkogårdens stenar. När människorna själva inte längre kan tala, bär stenarna deras namn vidare och uppmanar oss att fråga: Vem var denna människa? JOHANNES MADESTAM FÖDDES i

Madesjö i Kalmar län som son till hemmansägaren Carl Johansson och Alma Ideström. Efter stu­ dentexamen i Kalmar studerade han teologi vid Lunds universitet och blev teologie kandidat 1935. De första präståren förde honom till bland annat Byarum, Kalmar­ trakten, Almundsryd, Lekaryd och Härlöv. Han blev därefter kyrko­ adjunkt i Lannaskede, komminis­ ter i Sankt Sigfrid och från 1949 komminister i Barnarp. År 1959 knöts han som kyrko­ herde till Rogberga. När pastorats­ organisationen senare redovisas i Sveriges statskalender omfattade hans ansvar Rogberga, Ögges­ torp, Barnarp och Ödestugu. Han finns fortfarande upptagen som kyrkoherde där 1972. Det var alltså en lång tjänst i samma bygd, där han följde människor genom dop,

8

Johannes Madestams gravsten står på Rogberga kyrkogård.

När människorna själva inte längre kan tala, bär stenarna deras namn vidare och uppmanar oss att fråga: Vem var denna människa? konfirmationer, vigslar, sjukdom, död och begravning. Samtidigt sträckte sig hans perspektiv långt utanför hemför­ samlingens gränser. En samtida biografisk handbok uppger att han vid återkommande tillfäl­ len tjänstgjorde inom Svenska kyrkans sjömansvård i Rotterdam, Hull, London och Gent. Under perioder mötte han alltså svenskar som befann sig långt hemifrån: sjömän, resande och familjer i

främmande hamnstäder. Han var också kontraktsombud för sjömansvården. Det är kanske just denna fören­ ing som tydligast kännetecknar hans gärning: den lokala förank­ ringen och den vida horisonten. Han var kyrkoherden i den småländska bygden, men också prästen som sökte upp människor ute i Europas hamnar. Kyrkan var för honom, så långt källorna låter oss se, både sockenkyrkan nära hemmet och en gemenskap som följde människor över hav och landsgränser. Berättelserna i bygden handlar mestadels om hur han gick på händerna och hur han spelade fotboll med konfirman­ derna. Berättelsen om Europas hamnar i Nederländerna mellan­ krigsåren på 1930-talet omtalas sällan. Det visar på att mötet med människan var centralt för Johannes. Han tycks också ha haft ett intresse för kyrkans historia och det lokala minnet. Vid Rogberga kyrkas hundraårsjubileum 1969 medverkade han i minnesskriften Rogberga kyrka 100 år: 1869–1969. Därmed deltog han inte bara i församlingens gudstjänstliv, utan också i arbetet med att bevara och förmedla dess historia. Johan­ nes Madestam var gift med Elsa Ljungdahl, som avled 1978 och vilar på samma gravplats. När han själv dog 1993 återvände hans stoft till Rogberga kyrkogård. Där står stenen kvar, stilla bland de andra stenarna. MEN STENEN ÄR inte stum. Den ropar inte högt, men den bär ett namn och öppnar en berättelse. Den berättar om en präst som tjä­ nade både hemma och utomlands, som följde människor genom livet och som bidrog till att bevara minnet av den kyrka där han själv verkade. Kyrkogården är därför inte bara en plats för de döda. När vi stannar inför Johannes Madestams grav­ sten får vi syn på en människa som annars lätt hade blivit endast ett namn i en förteckning. Och när vi lyssnar till vad stenen berättar, får också historien röst.

HÖSTEN 2026

1788894457-f0f3e.indd 8

9/8/2026 9:07:46 PM

läsa tema

När orden får ta tid TEXT OCH ILLUSTRATIONER: Sophie Ekman FOTO: Mikael M Johansson

1788896211-obdxa.indd 9

9/8/2026 9:36:53 PM

v TEMA LÄSA

En bok kräver något av oss som mycket annat inte gör: tid, koncentration och närvaro. Kanske är det just därför den fortfarande behövs.

i lever i en textrik tid. Medde­ landen, nyheter, mejl och inlägg fyller dagarna. Ändå har något blivit svårare: att stanna kvar i en text länge nog för att den ska börja göra något med oss. Böcker får ta stor plats hemma hos författaren David Lagercrantz. I arbetsrum­ met, som också fungerar som bibliotek, står bokhyllorna tätt längs väggarna. Ett stort gam­ malt skrivbord upptar rummets mitt, med utsikt mot en skola och ett kyrktorn. I hyllorna trängs favoriter som blivit kvar, några som följt honom ända sedan ungdomen. – I grunden har jag nog alltid velat läsa, eftersom jag så tidigt ville skriva. Det hänger ihop. När jag var i sena tonåren betydde läsningen allt. Litteraturen var mitt universitet. Jag blev den jag blev genom böcker­ na jag läste. Han läste långsamt och intensivt, strök under me­ ningar och återvände till vissa stycken om och om igen. – Det är det fina med böcker. Man kan gå tillbaka, läsa om och stanna kvar i något. I en bok får läsning­ en ta den tid den behöver.

D

avid minns hur litteraturen tidigt öppnade dörrar till nya världar och känslor. Fjodor Dostojevskij och Knut Hamsuns tidiga böcker betydde mycket för honom som ung. Och The God­ father gjorde starkt intryck när han var 16 år. – Jag brukar skoja om att jag blev riktigt intresserad av böcker när jag kom till sidan 24 där Sonny Corleone smiter iväg med sin älskarinna på bröllopet. Då läste jag min första sexscen. Det var helt revolutionerande för mig. Plötsligt blev litteraturen väldigt spännande. Varför en bok kan gripa tag så starkt i oss tror han hänger ihop med något djupt mänskligt. – Jag tror att vi någonstans är genetiskt program­

Det finns nästan inget vackrare än när någon lyckas sätta ord på något man själv bara anat eller känt. David Lagercrantz 10

merade för berättelser. Mycket tyder på att vi inte bara blir mer engagerade av historier, utan också minns dem bättre än ren information. För David är berättelser ett sätt att förstå livet. – Därför handlar historier så ofta om drama, konflik­ ter, sådant vi själva kanske inte vill uppleva i verklighe­ ten. Vi läser om det för att förstå, bearbeta och kanske öva oss på hur vi själva skulle hantera svåra situationer. Genom litteraturen kan vi också få syn på vem vi är, och kanske vem vi kan bli. – Det är det vackra med läsning. Man kan se sig själv i andra människor, men också se världen genom någon annans ögon, någon som lever ett helt annat liv. Genom det kan vi förändras. – Ibland kan berättelser också väcka engagemang, längtan eller en eld inom oss. Vi läser om människor som söker och strävar, och plötsligt känner man ”så där vill jag också leva!” När en berättelse verkligen griper tag händer något mer. – Man går helt in i berättelsen och glömmer sig själv. Man kan inte sluta tänka på den. Det är nästan ett saligt tillstånd.

K

anske är just den känslan extra viktig i dag, när så mycket är kort, snabbt och lätt att lämna. I socia­ la medier blir vi hela tiden påminda om oss själva och jämför oss med andra. En riktigt bra berättelse kan fungera på ett annat sätt. Den låter oss försvinna in i något annat för en stund. David tror också att litteraturen kan bära oss ge­ nom svåra perioder och visa att vi inte är ensamma. – Litteraturens stora uppgift är att trösta. När vi läser och känner igen oss förstår vi att det vi själva känner också är en del av något allmänmänskligt, något människor har upplevt i alla tider. Ibland får vi dessutom ord på sådant som annars är svårt att förstå eller uttrycka. En känsla, en sorg, en längtan. – Det finns nästan inget vackrare än när någon lyckas sätta ord på något man själv bara anat eller känt. När man hittar orden för det, kan det nästan bli en väg till läkning. Kan läsning också rymma något andligt eller exi­

»

HÖSTEN 2026

1788896211-obdxa.indd 10

9/8/2026 9:36:55 PM

+

kort om David ­Lagercrantz Ålder: 63 år. Familj: Gift med Anne Lagercrantz, tre barn. Bor: Stockholm. Gör: Författare och journalist. Har bland annat skrivit Jag är Zlatan Ibrahimović och böcker i Millennium-serien. Böcker som stannat kvar: Anxious ◗The    Generation av Jonathan Haidt. Om unga, socia­la medier och psykisk ohälsa. 7 av ◗Fråga    Richard Flanagan. Om historia, skuld och människans livsvillkor. da ◗Leonardo    Vinci av Walter Isaacson. Om kreativitet, nyfikenhet och fritt tänkande.

6 Bildtext. Bilden är en mindre cirkelformad illustration, alt ett utsnitt ur illustrationen på första temasidan.

För David Lagercrantz och Lars Strannegård är läsning ett sätt att förstå både sig själv och världen.

Lars ­Strannegård Ålder: 56 år. Familj: Fru och två barn. Bor: Stockholm. Gör: Rektor för Handelshögskolan i Stockholm och professor i företagsekonomi. Böcker som stannat kvar: blåser på ◗Det    månen av Eric Linklater. En barndomsbok som gjorde starkt intryck. av ◗Gentlemen    Klas Östergren. Öppnade en fri och spännande värld. vi begrav◗Liken    de av Lina Wolff. En roman som fick honom att längta tillbaka till läsningen. HÖSTEN 2026

1788896211-obdxa.indd 11

11

9/8/2026 9:36:58 PM

TEMA LÄSA

Lars Strannegård läser gärna när han reser, på tåg eller flyg, eller tidigt på morgonen när huset är tyst. ”När jag kommer in i en bok kan jag gå och längta tillbaka till den”, säger han.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

» stentiellt? För David är svaret ja. Han beskriver stora

litterära eller konstnärliga upplevelser som en känsla av klarhet, nästan som en uppenbarelse. – Verkligt stora konstupplevelser kan öppna någonting i oss. Det är nog i konsten jag har haft mina mest religiösa upplevelser.

”Livet är så flimrande. Det är intryck precis hela tiden och telefonen har en enorm dragningskraft. Då blir läsningen som ett slags mentalt spa.” Lars Strannegård Behovet av böcker har inte försvunnit, menar han. Men lässtunden konkurrerar med mycket annat. – Det är inte många år sedan man gick ner i tunnelbanan och såg människor läsa i sina böcker. Nu sitter nästan alla och flippar på sina telefoner. Det är klart att det förändrar oss.

S

amtidigt hoppas han på en motrörelse. Att fler ska upptäcka att läsningen kan ge något som flödet sällan ger. Lugn, sammanhang och en möjlighet att stanna kvar i en tanke.

5

Med Jag är Zlatan Ibrahimović nådde David Lagercrantz många nya läsare. ”En hel generation läste sin första bok genom Zlatan-boken. Det är nog det finaste jag har gjort”, säger han.

Foto: MIKAEL M JOHANSSON

– Jag tror att människor märker att man faktiskt mår bättre när man läser och loggar ut lite. Man får ett annat lugn. Det gäller inte minst unga, tror han. Där behöver man också tala om läsning på ett sätt som lockar. – Unga människor vill vara coola. Man måste förstå att läsning faktiskt är någonting häftigt. Det visar att du är intresserad av världen och vill förstå mer. För David finns det något särskilt i den långsamma bokläsningen. – För mig har läsning alltid handlat om att kunna återvända. Du kan gå tillbaka, stanna upp och försöka förstå något på djupet. När man läser på riktigt kan man stanna kvar i en tanke eller känsla på ett annat sätt.

S

amma långsamma läsning är viktig också för Lars Strannegård. För honom hör den nära ihop med bildning och reflektion. Som rektor för Handelshögskolan i Stockholm rör sig Lars mellan studenter, seminarier och lektionssalar. Här talas det förstås mycket om ekonomi och ledarskap, men också om empati och kultur, sådant som hjälper oss att förstå människan när tekniken förändrar mycket. För Lars började läsningen tidigt. Den fanns bara där. – Jag växte upp i ett hem med många böcker, och

anledningar att läsa mer

1

Du får vila från dig själv En bok kan låta dig försvinna in i något annat en stund, bort från jämförelse, oro och flöden.

12

2

Du får fler ord för livet Litteraturen kan sätta ord på känslor, sorger och längtan som annars kan vara svåra att förstå.

3

Du tränar tanken Lång, sammanhängande text hjälper oss att stanna kvar i en tanke och förstå något på djupet.

4

Du ser världen genom någon annans ögon När du läser får du möta erfarenheter som inte är dina egna. Det kan vidga blicken.

5

Du får ett annat lugn Läsning kräver tid och närvaro, men kan också ge just det tillbaka. En stund där tempot får sjunka.

HÖSTEN 2026

1788896211-obdxa.indd 12

9/8/2026 9:37:03 PM

5

sätt att hitta tillbaka

... till läsningen

1

Ge boken en chans För att läsningen verkligen ska öppna sig krävs tid. Några sidor räcker inte alltid. Man behöver hinna komma in i boken, nästan glömma tid och rum.

Bokmärket gör det lätt att å ­ tervända till ett uppslag i en bok.

2 jag läste. Det gjorde man lite till mans, säger han. Han minns de röda och gröna bokryggarna på fem-böckerna av Enid Blyton, och äventyrsklassiker som Moby Dick och De tre musketörerna. Han minns även en tid innan skärmarna tog plats i varje paus. – Det fanns ju inte skärmar. Mina barn kan lägga sig i en soffa och chilla och då tar de fram skärmen. När vi chillade kunde man ligga och läsa en bok och ta det lugnt. I dag beskriver han läsningen nästan som en lyx. Inte för att böckerna är otillgängliga, utan för att tiden och koncentrationen har blivit det. – Det är otroligt härligt när man väl gör det. Livet är så flimrande. Det är intryck precis hela tiden och telefonen har en enorm dragningskraft. Då blir läsningen som ett slags mentalt spa.

F

ör Lars hänger läsning nära samman med bildning. Inte som en samling fakta att briljera med, utan som ett sätt att röra sig i världen. – För mig betyder bildning, enligt Ellen Keys definition, det som finns kvar när vi har glömt det vi lärt oss. Det är helt väsensskilt från allmänbildning. Och man blir aldrig färdigbildad, menar han. – Man är inte bildad. Jag anser att det är omöjligt att vara det. Däremot kan man försätta sig själv i ett bildningsläge. Den dag du säger ”nu är jag bildad”, då har du inte förstått vad bildning är. Läsningen kan vara en väg in i just det läget. Inte för att den alltid ger säkra svar, utan kanske tvärtom, för att den gör oss mindre tvärsäkra. – Läsning gör att du hämtar in beskrivningar av världen. Särskilt om man läser bra saker. Då skruvar det till någonting. Det får en att se något nytt, förstå en annan människa, försättas i en annan tid eller på en annan plats. Bra litteratur gör världen lite större och det egna jaget mindre självklart.

– När man läser bra saker vidgas skygglapparna lite. Man blir mindre tvärsäker. Men Lars vill inte säga att läsning automatiskt gör oss goda eller empatiska. Så enkelt är det inte. – Man ska inte tro att kultur fungerar som en grimma som säger: läs det här och bli snäll. Kultur ska öppna upp och inte ge färdiga svar. På Handelshögskolan får studenterna därför inte bara möta kurslitteratur. Här finns också bokcirklar där de får läsa och samtala om böcker tillsammans. – När man läser samma böcker och diskuterar dem bygger det en känsla av samhörighet. Man delar en värld. Att sätta ord på sina reflektioner är också ett sätt att tänka.

I

en tid där mycket går snabbt ser Lars reflektionen som en motkraft. – Det finns forskning som säger att det bästa för tänkande och reflektion är att ta till sig ganska lång, sammanhängande text. Läsning är kronjuvelen. Han är inte teknikfientlig. Film, ljudböcker och digitala berättelser kan också vara starka kulturella uttryck. Men den långa läsningen tränar något särskilt: förmågan att stanna kvar i en tanke. – Man måste skapa en kultur. Det är det vi försöker göra här med bokcirklarna, att skapa ”the habit of reading”. När AI och annan teknik kan göra allt mer, tror Lars att det mänskliga blir ännu viktigare: omdömet, medkänslan och förmågan att förstå en annan människa. – Det finns fortfarande saker som är genuint mänskliga. Du har ett medvetande. Du har ett omdöme, en bedömningsförmåga, som kan informeras av teknik men som ändå är din. Och du har en autentisk medkänsla, något som är på riktigt. Kanske är det därför läsningen fortfarande behövs. Den låter tanken mogna, när mycket annat vill få oss att skynda vidare.

Välj med lust Läsning behöver kännas levande och lockande. Om boken trots allt inte öppnar sig efter en stund, välj en annan.

3

Skapa en stund som håller Det är lättare att stanna kvar i en text när inget annat pockar på. Välj en stund som faktiskt fungerar: när huset är tyst, på tåget eller en stund på morgonen.

4

Läs långsamt nog för att kunna återvända En av bokens stora styrkor är att man kan stanna upp, läsa om och förstå något på djupet. Stressa inte.

5

Prata om det du läser När vi samtalar om samma bok, delar vi en värld och får syn på våra egna tankar.

HÖSTEN 2026

1788896211-obdxa.indd 13

13

9/8/2026 9:37:04 PM

MÖTET

VICTORIA LARM OCH CHRISTER STURMARK FANN ­KÄRLEKEN TROTS OLIKA LIVSÅSKÅDNINGAR

”Det var som ­förutbestämt att det skulle bli vi” +

kort om ... Christer Sturmark och Victoria Larm Ålder: Christer 62 år, Victoria 42 år. Familj: Christers son Leonardo, 16 år. Bor: Lidingö. Gör: Christer är förlagschef på Fri Tanke och chefredaktör för tidskriften Sans. Victoria är författare. Aktuell: Victoria är aktuell med romanen Mästaren från Venedig.

De läser världen på helt olika sätt – hon genom tron, han ­genom vetenskapen. Ändå kändes kärleken självklar från första stund. Och i de stora frågorna om livet fann Victoria Larm och Christer Sturmark något gemensamt. TEXT: Linda Newnham FOTO: Theresia Köhlin

Larm hade bänkat sig långt fram på Cirkus ◗Victoria    i Stockholm för att lyssna på en av världens mest inflytelserika tänkare, Steven Pinker, prata om hur vi skapar en bättre värld. Men först klev en man med tofs upp på scenen. Hon lyssnade lite förstrött, men efter en stund bytte mannen några ord med en person i kulissen. När han vände sig tillbaka mot publiken gick en impuls genom hennes kropp: Vi två ska prata med varandra. – Det var som förutbestämt att det skulle bli vi, säger hon. Föga visste Victoria, som just konverterat till katolicismen, att hon fastnat för en av Sveriges mest profilerade sekulära humanister, Christer Sturmark, en man som länge argumenterat för att Gud inte finns. – I våra vigselringar står det entangled, ett fenomen inom kvantfysiken där två partiklar kan befinna sig långt ifrån varandra, till och med ljusår bort, och ändå vara sammanflätade. Det är en fin metafor för vår relation, säger Christer.

”De första månaderna sa vi till folk att vi träffats ett år tidigare, för att inte framstå som helt knäppa.” Christer Sturmark 14

Vi ses hemma i parets villa med utsikt över vattnet på Lidingö. Christer var på 90-talet it-entreprenören som gjorde exit strax före it-bubblan sprack. Sedan bytte han spår och startade bokförlaget Fri Tanke tillsammans med Björn Ulvaeus, ett förlag med fokus på vetenskap och samhällsfrågor. Victoria kom nyligen ut med den historiska spänningsromanen Mästaren från Venedig. Att två kulturpersonligheter bor här är svårt att missa. Väggarna är fyllda med böcker, konst och fotografier, inte minst på David Bowie. – Min husgud, säger Christer och ler. TILLBAKA TILL HÖSTEN 2019. Efter kvällen på Cirkus kontaktade Victoria Christer på Messenger nästan direkt. Tre dagar senare gick de på sin första dejt och efter en vecka hade de flyttat ihop. – Redan första gången jag och Victoria sågs visste vi. Det fanns liksom inga tveksamheter, det kändes självklart på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt, säger han och skrattar till: – Fast de första månaderna sa vi till folk att vi träffats ett år tidigare, för att inte framstå som helt knäppa. Victoria hade inte heller upplevt något liknande. Innan mötet med Christer var hon inställd på att leva

»

HÖSTEN 2026

1788894666-xm1va.indd 14

9/8/2026 9:11:10 PM

I parets vigselringar står det entangled, ett fenomen inom kvantfysiken där två partiklar kan befinna sig långt ifrån varandra och ändå vara sammanflätade.

1788894666-xm1va.indd 15

15

9/8/2026 9:11:14 PM

MÖTET

2 tycker till

Det tror jag händer efter döden:

Christers och Victorias hem ligger på Lidingö, med fantastisk utsikt över vattnet. Här tillsammans med Christers son Leonardo.

» ensam, mycket för att hon ofta upplevde en känsla av

ensamhet i samvaro med andra. – Jag är en introvert person som samtidigt har mycket prat inom mig. Jag konsumerar böcker, artik­ lar och seminarier och älskar att diskutera allt detta för att fördjupa mig. Men jag visste inte att det fanns en liknande person. Därför blir jag ofta tyst i andras närvaro och känner mig ännu mer ensam än om jag drar mig undan och är för mig själv. Men, det fanns såklart också en längtan efter den stora kärleken, säger hon. ATT DET ÄR exakt 20 år mellan dem spelar mindre roll. Nyfikenheten på livet och tillvaron känner ingen ålder. Det innebär inte att de alltid håller med varan­ dra. På en springande punkt har de motsatt uppfatt­ ning – tron. Victoria berättar att hon inte kommer från en religiös familj. – Mina föräldrar är snarare team Christer. Det började med att hon hittade zenbuddismen och meditationen, som fick henne att blicka inåt. – Jag tror inte att vi uppfinner våra djupaste övertygelser, utan att vi gradvis upptäcker dem inom oss själva. Som ung tänkte jag aldrig på mig själv som kristen eller gudstroende. Det var först i 30-årsåldern som jag förstod att jag alltid hade varit det och att det fanns en infrastruktur för människor som mig, som kan leda till en fördjupad andlighet. Att hon drogs till den katolska kyrkan har flera orsaker. – Jag har alltid älskat klassisk musik, konst och arkitektur, och allt det finns i den katolska kulturen. Men det är den kontemplativa traditionen inom

Christer: – Jag tror att det biologiska slutet är slutet. När hjärtat och hjärnan upphör att fungera upphör också medvetandet. Kroppen förmultnar och atomerna återvänder till jorden och atmosfären, till kretsloppet. Victoria: – Jag tror att livet som vi känner det är ett kort skeende och att det finns lager inom oss som inte dör. Under allt det synliga, kroppen du befinner dig i nu, finns de där skikten hela tiden. Ungefär som vågen som reser sig ur havet för att sedan sjunka ner i det stora blå igen.

”Jag tror inte att vi uppfinner våra ­djupaste övertygelser, utan att vi gradvis upptäcker dem inom oss själva.” Victoria Larm 16

katolicismen som är min grej, inte det politiska eller dogmatiska. Jag är för abort och kvinnliga präster. Christer beskriver sig också som en sökare och intresserade sig tidigt för existentiella och moralis­ ka frågor. Han läste filosofer som Bertrand Russell, vilket ledde honom till en naturalistisk världsbild. – Jag tror att världen är naturlig, inte övernatur­ lig, och att det bästa sättet att förstå den är genom ­rationell undersökning, alltså vetenskap. Jag ser inga skäl att plocka in en hypotes om ett gudsväsen som förklaring till det som sker. Det ökar inte sannolik­ heten för att världen ser ut som den gör, tvärtom. ÄVEN OM DERAS svar ser delvis olika ut delar de det existentiella sökandet, och funderar på samma stora frågor, som mening, moral och människans plats i tillvaron. Han kallar sig sekulär humanist, en livsåskådning som betonar förnuft, vetenskap och mänskligt ansvar. – Anledningen till att jag engagerat mig i den internationella humaniströrelsen är att jag vill verka för mänskliga rättigheter och motarbeta dogmatiskt förtryck i religionens namn. Men jag har inget behov av att övertyga människor om att Gud inte finns. – Vem var det som sa: ”Christer Sturmark, är det han som hatar Gud?”, skrattar Victoria. Det innebär inte att han saknar förundran inför livet. – Ibland får jag höra ”jaha, du är ateist, så du tror inte på något som är större än dig själv.” Men i stort sett allt är ju större än jag, ta bara universum eller de kärleksband som knyter ihop mig med min älskade och min son, säger han. Men han Bildtext vit,har aldrig, inte ens i kris, bett. Det gör däremot varje kväll. Hennes bön är en kon­ namnet Victoria på personen tex. templation tillsammans med rosenkransen. Mycket kort händer i bönen är att jag steg för steg – Det som och ”flytande” i släpper taget om illusionen om jaget för att hitta in bilden. till den plats där mitt sanna jag bor. Där upphör jag som människa att existera, liksom gränsen mellan den inre och yttre världen, och där finns Gud. Jag be­ höver dessa djupdykningar för att vara en bättre och

Väggarna i parets villa är fyllda med böcker, konst och fotografier, inte minst på David Bowie. ”Han är min husgud”, säger Christer.

HÖSTEN 2026

1788894666-xm1va.indd 16

9/8/2026 9:11:18 PM

+

Det tycker jag är bra med religion

mer uppriktig människa som agerar utifrån godhet, säger Victoria.

Christer: – Människor kan på ett individuellt plan känna förtröstan och hopp genom sin gudstro. Jag tror också att gudstro i vissa fall kan ha betydande transformativa effekter, till exempel hjälpa människor ur missbruk, kriminalitet eller andra former av förtvivlan. Victoria: – Den manar människan till fördjupad självrannsakan som i bästa fall ger sunda parametrar i moraliska frågor.

Som att du är en del av något större, en större energi?

Det tycker jag är bra med sekulär humanism

Vad ger tron dig?

Christer: – Det är en livsåskådning som, om den hade större utbredning i världen, skulle kunna leda till minskat förtryck och större respekt för mänskliga rättigheter. Victoria: – Den manar människor till filosofiskt och etiskt tänkande även när man har plockat bort Gud ur ekvationen. Till skillnad från ateism, som inte manar till något.

– Ja, jag tror att Gud är allt och att allt är Gud, säger Victoria. – Frågan är svår att svara på eftersom jag inte vet hur det är att leva utan den. Det är som att svara på hur det känns att andas. Jag vet däremot hur jag reagerar om jag riktar blicken för mycket mot yttervärlden och inte tar hand om mitt inre liv med hjälp av de kristna ritualerna. Då blir jag känsligare och otåligare. Jag blir en mer odräglig och snarstucken människa, säger hon. Vi pratar om vikten av existentiell hälsa, alltså vårt förhållande till livets stora frågor: Vem är jag? Vad är meningen med livet? Vad händer när jag dör? – Om vi bara shoppar, renoverar kök och fokuserar på att klättra i karriären bottnar vi aldrig i livets djupare mening, säger Victoria. – Ja, att vi lär oss reflektera existentiellt och etiskt tror jag är superviktigt, både för oss själva och för vår relation till världen och varandra. Det är därför jag har arbetat för att de här frågorna ska få större plats i skolan. Även unga som inte ser sig som religiösa behöver få fundera över livet och döden, säger Christer och lägger till: – Som du förstår är det kortare väg mellan våra två

livsåskådningar än många tror. Vi är båda extremt fascinerade av verklighetens yttersta natur och medvetandets filosofi. Hade det varit jobbigare om ni haft vitt skilda ­politiska ideologier?

– Det tror jag, säger Christer och berättar att han har flera religiösa vänner och tycker att det är stimulerande att diskutera med lärda troende personer. – Och jag tror inte att du hade kunnat frossa så mycket i dina intressen om du blivit ihop med en kvinna med liknande livsåskådning. Då hade ni suttit här och hummat och hållit med varandra, säger Victoria. Vad gör ni när debatten er emellan hettar till?

– Victoria brukar konstatera att det är skönt att veta att oavsett vad vi tror, så är det som det är, säger Christer. – Ja, hur starka argument vi än har kan ingen av oss veta säkert, säger Victoria. Händer det att ni avbryter diskussionen för hus­ fridens skull?

– Både ja och nej. Om jag är jättetrött eller på allmänt dåligt humör av hormonskäl brukar jag föreslå att vi pratar vidare en annan dag, säger Victoria. Sedan erkänner de att de krigar varje dag. – Varje kväll spelar vi blixtschack, ett femminutersparti, och då är det krig, säger Christer. – Det är det verkligen. Vi blir så ledsna när vi förlorar. Som tur är vinner jag oftast, säger Victoria och ler. HÖSTEN 2026

1788894666-xm1va.indd 17

17

9/8/2026 9:11:22 PM

”Vi kan behöva en dag då vi får känna: nu får jag sakna.” Johan Garde, präst.

18

HÖSTEN 2026

1788894666-iiehl.indd 18

9/8/2026 9:11:13 PM

TANKAR OM TRO

Varför behöver vi

allhelgona?

Vad händer i oss när vi tänder ett ljus för någon vi saknar? Och behövs det en särskild dag för att minnas? Prästen Johan Garde funderar över varför vi tänder ljus, och vad som kan bära oss i sorgen. TEXT: Sophie Ekman FOTO: Zandra Erikshede

Många tänder ljus under allhelgonahelgen. Varför då?

– Jag tror att det händer mer i oss än vi kanske tänker. Det räcker inte att bara känna, vi behöver också få uttrycka det. Det som finns inom oss vill ta form. När vi tänder ett ljus gör vi något av det som annars bara stannar i känslan. Behöver vi en särskild dag för att minnas?

– Egentligen kan vi minnas när som helst, saknaden finns där oavsett. Men vi kan behöva en dag som hjälper oss, en dag då det är tillåtet att verkligen sakna. Om vi bar sorgen fullt ut hela tiden skulle vi gå sönder. Här får den utrymme. Kyrkoåret ger oss en tid att stanna upp, minnas och sörja, och att veta att vi inte är ensamma.

Vad är det egentligen vi gör när vi minns någon?

– Vi försöker hantera en dubbelhet: att någon är så viktig för oss, men inte längre finns här. Ibland minns vi med värme och tacksamhet, ibland det som inte blev sagt eller relationer som aldrig blev hela. Och vi sörjer inte bara personen, utan också det som inte blev, framtiden som aldrig fick hända. Tar sorgen någonsin slut?

– För vissa blir den lättare att bära. För andra tar det lång tid. Vi tänker gärna att sorg ska se ut på ett visst sätt, men så är det inte. Ofta förändras den snarare än försvinner. Den kan få nya nyanser, men

den kan också komma tillbaka, starkt, långt senare. Det finns inget rätt sätt att sörja. Och ingen tidsgräns. Ibland behöver man bara få ha en dag där sorgen får vara bottenlös. Vad kan bära när inget riktigt känns tröstande?

– Ibland är det just det konkreta som hjälper. Att tända ett ljus, att göra något litet. För orden räcker inte alltid till. Samtidigt kan ord bära. Bibeltexter kan vara som en livboj, inte för att allt känns bättre, men för att man har något att hålla fast vid tills det ljusnar igen.

”Orden räcker inte alltid – men ett ljus kan bära det vi inte kan säga.” Varför söker sig så många till kyrkogårdar just den här helgen?

– Jag tror att det handlar om att få vara tillsammans, utan krav. Vi gör samma sak, men var och en på sitt sätt, och det finns något tröstande i det. Och så är det ju väldigt vackert, ett hav av ljus i mörkret. Vad skulle du vilja säga till den som bär på sorg?

– Att du inte behöver bära den ensam. Du behöver inte ha alla svar. Ibland räcker det att få minnas, att få sakna, att få tända ett ljus. HÖSTEN 2026

1788894666-iiehl.indd 19

19

9/8/2026 9:11:13 PM

NYFIKEN PÅ BIBELN

HUR LÄSER VI BIBELN I DAG? En ny översättning av Nya testamentet

har just getts ut. Men hur läser vi Bibeln i dag? Måste man förstå allt – eller kan texten också få vara något man upplever? TEXT: Sophie Ekman FOTO: Marcus Gustafsson, Mikael M Johansson

+

nyfiken på ... nya Nya testa­mentet? LÄS DEN SOM POCKET Nya testamentet, 2026 års översättning, Verbum förlag nya över◗Den    sättningen finns som storpocket, för dig som vill läsa Nya testamentet mer som en vanlig bok. Kapitel och verser finns kvar, men texten får löpa på, lite mer ostört.

20

Mikael Winninge, översättningsdirektor på Bibelsällskapet:

”Språket förändrar hur vi läser” med översättningen av Nya testamentet har ◗Arbetet    pågått i fem år och engagerat forskare, språkvetare och teologer. Mikael Winninge har lett arbetet från start. Varför behövs en ny översättning just nu?

– Språket förändras hela tiden, och det påverkar hur vi förstår en text. Samtidigt har forskningen gått framåt, så vi vet mer i dag än när de tidigare översättningarna gjordes. Den senaste översättningen av Nya testamentet gjordes på 1970-talet, så det fanns ett behov av att se över språket. Vad är det viktigaste ni har velat uppnå?

LYSSNA PÅ ­ARBETET BAKOM NT 2026podden

– Att göra en översättning som ligger nära grundtexten men samtidigt fungerar på svenska. Det handlar om att vara trogen innehållet och uttrycka det på ett sätt som går att ta till sig.

◗En    podd om ordvalen, tolkningarna och människorna bakom den nya översättningen av Nya testamentet.

Vad är den största skillnaden jämfört med tidigare översättningar?

– Vi har i högre grad låtit det främmande i texten synas. Bibeln är skriven i en annan tid och kultur, och det ska inte nutidsanpassas. Samtidigt har vi arbetat mer med inkluderande språk i nära anslutning till grundtexten.

– I vissa fall har det också handlat om att göra betydelsen tydligare. Ett ord som tidigare översatts med ”bröder” kan ofta ersättas med ”bröder och systrar” eller ”syskon”, eftersom det i grundtexten ofta syftar på både män och kvinnor. Vad har varit svårast i arbetet?

– Det är ofta ord med stor betydelse som saknar en enkel motsvarighet på svenska, som ”omvändelse”. Grekiskan kan betyda ”ändra sitt sätt att tänka” men också ”ångra sig”, beroende på sammanhang. Då måste man göra avvägningar och acceptera att inget alternativ blir helt perfekt. Vad hoppas du att den här översättningen ska betyda för människor som läser Bibeln i dag?

– Jag hoppas att den väcker nyfikenhet. Att man upptäcker att det finns flera sätt att läsa och förstå texten. Vad skulle du säga till någon som tycker att Bibeln är svår att läsa?

– Man behöver inte förstå allt på en gång. Det är en text man kan återvända till, som kan öppna sig på olika sätt vid olika tillfällen. Det viktiga är kanske inte att förstå allt direkt, utan att låta texten väcka frågor

1788894666-3pn8t.indd 20

9/8/2026 9:11:08 PM

Under fem år har Mikael Winninge lett ­arbetet med översättningen av Nya testamentet. ”Jag hoppas att den väcker nyfikenhet”, säger han.

1788894666-3pn8t.indd 21

21

9/8/2026 9:11:11 PM

NYFIKEN PÅ BIBELN Foto: MIKAEL M JOHANSSON

”Många blir överraskade över hur nära texterna känns”, säger Lisa Buratti, en av teologerna som arbetat med den nya översättningen av Nya testamentet.

Lisa Buratti, präst och bibellärare:

”Man behöver inte ­f­örstå allt” Buratti har varit en av teologerna som arbetat ◗Lisa    med den nya översättningen av Nya testamentet. I sitt arbete möter hon många människor som är nyfikna på Bibeln, men också osäkra på hur den ska läsas i dag. Vad är det som kan beröra människor när de läser Bibeln?

– Många blir överraskade över hur nära texterna känns. Trots att de är väldigt gamla handlar de om sådant människor brottas med också i dag, som sorg, glädje, relationer och livsfrågor. Man känner igen sig mer än man kanske hade väntat sig. Vad tycker du är viktigt att förstå om Bibeln?

– Att Bibeln består av många olika slags texter. Det är berättelser, brev, poesi och symboliska texter, och de behöver läsas på olika sätt. En skapelseberättelse läser man till exempel inte på samma sätt som ett brev. Det tror jag är en viktig upptäckt för många. Måste man förstå allt man läser?

– Nej, verkligen inte. Det är kanske snarare tvärtom. Bibeln är en text man kan växa i hela livet. Ett bibelord kan säga en sak till mig i dag och något 22

helt annat om några år. Det finns alltid fler lager att upptäcka. Många tycker att Bibeln känns svår eller främmande. Var börjar man?

– Jag brukar rekommendera att börja med ett evangelium, ofta Markusevangeliet eftersom det är ganska kort och berättande. Man behöver inte läsa Bibeln från början till slut, utan kan börja i något som väcker nyfikenhet. Jag tror också att det betyder mycket att läsa tillsammans med andra. Bibelns texter har ju från början lästs i gemenskap, och i samtalet kan någon annan se något jag själv missat. Många församlingar har bibelgrupper, och man kan alltid prata med en präst om det är något man funderar över i det man läser. Hur kan man läsa Bibeln rent praktiskt?

– Jag tror det är bra att inte stressa igenom texten. Läs ett kort stycke och stanna kvar i det en stund. Jag brukar försöka leva mig in i berättelsen och föreställa mig hur det såg ut, vilka människor som fanns där och hur det skulle kännas att vara på platsen. Då öppnar sig texten ofta på ett nytt sätt. Man kan nästan meditera över den och bära den med sig genom dagen. Vad hoppas du att den nya översättningen ska leda till?

– Jag hoppas framför allt att den väcker nyfikenhet och lust att läsa Bibeln. Alla översättningar är också tolkningar, och därför kan det vara spännande att läsa olika versioner och jämföra dem. Det viktigaste är kanske att människor börjar läsa och upptäcka texterna på nytt.

1788894666-3pn8t.indd 22

9/8/2026 9:11:15 PM

HÅLLBARHET Här finns pekböcker, bilderböcker, sagor, faktaböcker och gamla favoriter, böcker som kan få följa med till en ny läshörna. Foto: MICHAEL ERHARDSSON/­ MOSTPHOTOS

3 vägar

Böcker som lever vidare En barnbok kan bli älskad många gånger om. När utrensade böcker tas tillvara kan de hitta nya läsare.

har du ett gammalt exem◗Kanske    plar av Tomtebobarnen hemma? En bok som blivit tummad och läst, med fransiga kanter och sidor som hänger på en skör tråd. Vissa böcker följer oss genom livet, och vidare till nästa generation. Men många andra böcker gör inte det. De rensas ut, trots att de fortfarande har mycket kvar att ge. Varje år lämnas stora mängder barnböcker in på återvinningscentraler runt om i landet. Böcker som skulle kunna bli nya favoriter hos någon annan. I NACKA FÅR barn- och ungdoms-

böcker nytt liv genom ett samarbete mellan organisationen Youth and Care och Nacka vatten och avfall. Varje vecka hämtas böcker från kretsloppscentralerna, sorteras och delas upp efter ålder. De som är i gott skick får sedan följa med vidare till skolor och förskolor, där de kan hämtas gratis.

– Vi arbetar med daglig verksamhet och arbetsmarknadsinsatser, och har ett stort intresse för miljöfrågor och lokalsamverkan. Det här projektet förenar allt det, säger verksamhetschefen Anna Vedelöv. För deltagarna handlar arbetet inte bara om böcker, utan också om att vara delaktig i något meningsfullt. – De får vara med i hela processen, från upphämtning till utlämning. Det skapar både stolthet och delaktighet, säger Anna. MÅNGA AV BÖCKERNA är knappt

lästa. Andra är mer slitna, men kan ändå komma till användning, till exempel i utomhusbibliotek där det inte gör något om det hamnar lite sand eller geggamoja på sidorna. Att just barnböcker lämpar sig så väl för återbruk tror Anna hänger ihop med hur de används. – I en barnfamilj läses en bok ofta under en kort period. Men i en förskola eller skola kan samma bok läsas av många barn under lång tid.

Samtidigt är tillgången till böcker inte självklar för alla. – Barnböcker är viktiga för språkutveckling och nyfikenhet, men alla familjer har inte möjlighet att köpa böcker. Där spelar förskolan och skolan en viktig roll i att tillgängliggöra böcker för alla. Det finns ingen gemensam modell i Sverige för hur böcker ska tas om hand på återvinningscentraler. Men exemplet visar vad som kan hända när olika aktörer samarbetar.

... för en ­utrensad bok:

1

Ge bort till en vän eller bokbytarhylla.

2

Låt den gå vidare via second hand eller loppis.

3

Kolla kommunen om böcker tas emot för återbruk.

”I en förskola eller skola kan samma bok läsas av många barn under lång tid.” Anna Vedelöv – Det kräver lite logistik, men det är fullt möjligt, säger Anna. De här böckerna är inte alltid klassiker. Men de är någons ­Alfons, någons Pettson, någons Mio min Mio. Och någonstans finns ett barn som ännu inte har läst dem. Mathilde Olofsson HÖSTEN 2026

1788894666-ri605.indd 23

23

9/8/2026 9:11:08 PM

GULDKORN

3

böcker där språket ­leker

SOV MIN LILLA HJÄRTANSGRIS Lotta Olsson, illustrationer av Matilda Ruta Bonnier Carlsen

◗I   Sov min lilla hjärtansgris får orden gunga fram i rim och mjuka upprepningar. Det är en godnattbok för små barn, men också för vuxna som tycker om att läsa högt. Här finns hjärtansgris, kelekatten och andra små figurer som rör sig genom kvällens stilla landskap. Lotta Olssons text är lekfull och varm, och Matilda Rutas vackra i­ llustrationer förstärker den trygga, drömska känslan. En bok att läsa nära, långsamt och gärna om igen.

DET ÄR OM DIG JAG SKRIVER Moa Backe Åstot Rabén & Sjögren

Jag vill att du ska veta att det är om dig jag skriver ◗I   Det är om dig jag skriver blir första kärleken till korta rader, sms och små tankar. Språket är enkelt och nära, nästan som att läsa någons inre röst. Vi får följa blickar som möts, meddelanden sent på natten och känslor som växer innan någon riktigt vågar säga dem högt. Det är skört, intensivt och lätt att känna igen sig i, oavsett om man själv är ung eller minns hur det var. En ungdomsroman om längtan, mod och om att vilja bli sedd som den man är.

24

”Ju längre jag höll på med dikterna, riktade jag också frågan till mig själv. Hur gästfri är jag? Egentligen”, säger Lina Ekdahl. Foto: LINA IKSE

”Ord vi slänger oss med i vardagen intresserar mig” FÖRST AV ALLT ÄR GÄSTFRIHETEN Lina Ekdahl Wahlström & Widstrand

◗I   Först av allt är gästfriheten skriver Lina Ekdahl om något så enkelt, och svårt, som att ge plats åt någon annan. Med humor, allvar och en lyhördhet för sådant vi säger utan att tänka på det, ställer dikterna frågor som dröjer sig kvar: Vem får komma in? Vem får stanna? Och var går gränsen för vår vänlighet? Vad betyder gästfrihet för dig?

– Det är just det jag ville undersöka. Det började med en ilska över utvecklingen i samhället mot en allt intolerantare flyktingpolitik. Men ju längre jag höll på med dikterna riktade jag också frågan till mig själv. Hur gästfri är jag? Egentligen. Vad ville du undersöka med diktsamlingen?

– Gästfrihet både i det stora och det lilla. Samhällets ansvar, men också vår egen vilja att välkomna vår nästa. Under arbetets gång vandrade också djuren in i dikterna. Som om en fabel skulle göra allting lättare. Gästfrihet kan låta enkelt, men ordet rymmer många lager. Vad

har varit viktigt för dig?

– Vem är egentligen gäst och vem är värd? Det heter gästFRIHET. Betyder det att gästen ska få lov att vara fri? Och vad innebär det i så fall? Var går gränsen för hur nära vi vill släppa in andra människor i våra liv, vår gemenskap och vårt samhälle? Jag har velat stanna i de frågorna, snarare än att ge färdiga svar. Du fångar ofta vardagsspråket. Vad intresserar dig med det?

– Det vi säger utan att tänka oss för. Det vi tänker, men inte säger. Tystnaden, pauserna, sanningen och lögnen. Jag är intresserad av ord vi slänger oss med i vardagen, och av maktspråk som kan dribbla bort vad allt egentligen handlar om. Många kan känna sig osäkra inför poesi. Har du något råd till den som vill läsa en dikt, men inte riktigt vet hur man börjar?

– Slå upp en diktbok och läs! Vilken som helst. Slå upp en till. Läs högt, läs tyst. Lyssna på dikternas klang och rytm. Testa att tänka dig en diktsamling som en konstutställning. Eller en löpsedel. Ta in och ta för dig av det du fastnar för. Du behöver inte förklara vad du läser, du behöver endast läsa och lyssna. Sophie Ekman

HÖSTEN 2026

1788894666-mpa3j.indd 24

9/8/2026 9:11:11 PM

ENKÄT

hallå där

... Moa, Charlotta, Isac och Sofi:

Om du skulle läsa bibeln, vad skulle du läsa då?

Moa Johansson

jag skulle läsa bibeln skulle jag vilja läsa allt men något ◗–Om    som är extra roligt och lärande att läsa och reflektera över är alla berättelser om Jesus liv och hur han hjälpte alla människor som hade det svårt för det är en stor inspiration hur man ska vara som människa, hur man ska hjälpa och bemöta varandra även om man är olika.

Isac Gullnered

◗–    Jag skulle vilja läsa mer om Jesu liv när han var här på jorden. Vi läste lite under konfirmationstiden och pratade om det men jag har inte hunnit läsa själv. Det ska jag försöka göra nu faktiskt.

Charlotta Hammarlund: Sofi Hermansson

◗–    Jag läser gärna uppenbarelseboken. Är full av symboler, bilder och metaforer. Olika kamp mellan gott och ont. Ger en bild som ger hopp och framåtanda.

◗–    Jag läser bibeln en kvart varje morgon innan jag går hemifrån – så jag har läst hela bibeln. Johannesevangeliet är min favorit i Nya testamentet och Esters bok i Gamla testamentet. HÖSTEN 2026

1788449287-5vdvv.indd 25

25

9/3/2026 5:28:13 PM

INTERVJU

TENHULTSBON BRITTA ANDERSSON om att skriva sin familjs historia.

”Jag skriver för mina barn och kommande släktled” TEXT OCH BILD: Birgitta Sunnqvist

Patronen i Sälleberg, av Britta ­Andersson, finns att låna på Tenhults bibliotek eller att beställa via en känd boknäthandel som häftad bok eller e-bok.

26

läsa en bok kan vara en ◗Att    fantastisk stund av avkoppling, men också en stund av lärande och reflektion. På Tenhults bibliotek hittar man några böcker med lokal anknytning, antingen genom att de beskriver trakten eller genom författaren. Där hittade min dotter boken Patronen på Sälleberg som förvisso inte huvudsakligen handlar om trakterna härikring, men som berör Tenhult genom att en i persongalleriet har anknytning till närområdet, platsen Hiegöl. När jag sedan köpte boken dottern lånat och mannen rekommenderade- inte visste jag då vem författaren är! Britta Andersson, författaren i fråga, är Tenhultsbo sedan åtskilliga år och har verkat som lågstadielärare här i 30 år. Maken Håkan är från Tenhult sedan barnsben, numera invald i kyrkofullmäktige och kyrkoråd i Svenska kyrkan Rogberga-Öggestorps församling. Det är genom kyrkoengagemanget jag blivit bekant med Britta och Håkan. BRITTA ÄR FÖDD och uppvuxen i trakten hon skrivit om i sin bok, Ryssby i Kronobergs län, närmare bestämt i Stensnäs by. Boken kretsar runt platsen där Brittas far föddes, Karlstorp under Stensnäs

Britta Andersson, som skrivit Patronen på Sälleberg, är Tenhultsbo sedan åtskilliga år.

säteri och Sällebergs herrgård. FÖR ATT SKRIVA sin familjehistoria på det sätt Britta gjort, måste man lyssna in sina äldre släktingar men också läsa en mängd referenslitteratur. Britta nämner i det sammanhanget särskilt sin konfirmationspräst Bertil Bexell som skrivit En bok om Ryssby. Den boken är nästan sönderläst av Britta. – Där fann jag beskrivningar av historiska händelser i trakten, av hur man levde, hur bröllop firades, hur gamla vägen mellan

Ljungby och Ryssby byggdes som nödhjälpsarbete och mycket mera, berättar Britta. När Britta var liten pratade hon mycket med sina gamla släktingar och andra äldre runtomkring, hon var enda barnet ganska länge innan några syskon kom. Hon umgicks mycket med de gamle och lyssnade på vad de berättade. Det fanns inte kompisar, ingen bio eller andra nöjen i närheten. Hon fick också alltid hjälpa till och Britta konstaterar att hon lärde sig mycket under tiden, likaså genom att höra alla berättelserna. – Hur kom det sig att du skrev boken, var tanken från början att du skulle skriva en roman? undrar jag. Britta berättar att en släkting talat om att någon i familjen som tjänat som piga fick ett barn utom äktenskapet och det fanns en hel del intressanta omständigheter kring detta. Britta förstod att hon satt på hela storyn i och med sina släktingars berättelse och så föddes idén om en roman. Det var att nysta i en massa löst sammanhängande historier och hitta den röda tråden. Syftet från början med att skriva var att hennes barn och kommande släktled skulle få sig historien till del. Pigan hette Maria och det sades

HÖSTEN 2026

1788449287-s7vsm.indd 26

9/3/2026 5:28:16 PM

rättegång och betalningsansvar (men återvände så småningom). Många av barnen på bygden sades han vara far till. Jag vill inte avslöja allt för jag räknar med att fler blir nyfikna och vill läsa boken, men den innefattar en rättegång i Ljungby med för utgången nödvändiga dokument som hittades av Brittas faster Sti­ na i grevens tid så att säga. Britta har letat efter en del av dessa dokument, både i huset där fastern bodde och i Vadstena, men de är försvunna.

Britta Andersson med ett tidningsurklipp efter rättegången om ett arv.

att Carl Gustafsson, sedermera patron på Sälleberg, var fadern. I en tid när kyrkan var sträng och dömande tvingades Maria inför hela församlingen träda fram och erkänna sin synd, något som den förmente fadern slapp. Fortsätt­ ningen av historian visar sig myck­ et spännande, med rättegång om arvet och vår lokale Blixmark från Hiegöl inblandad. Brittas farfar var son till nämnda piga, Maria Jonasdotter och änkeman Sven på Karlstorp, där hon bildat ny familj. Marias svåger, Gustav, som varit

I en tid när kyrkan var sträng och dömande tvingades M ­ aria träda fram inför hela församlingen och erkänna sin synd. svår på brännvin, fann tro och tillit i den uppblommande frikyrko­ rörelsen. Han omvändes, avsvor sig bruket av alkohol, och hjälpte till att bygga Missionshuset i Sun­ nerå. Själve patron Carl Gustafs­ son försvann till USA för att undgå

BRITTA VILLE GÄRNA under skrivprocessen se var händel­ serna utspelade sig för att kunna inspireras och framställa berät­ telsen på ett så korrekt sätt som möjligt. Hon fick till slut komma till Sälleberg för att försöka insupa miljön och bland annat se var Blixmark hade agerat. En god vän, Görel Ronder, hjälpte Britta med korrekturläsning och det var verkligen guld värt, menar Britta och säger att det jobbet gjorde hon fantastiskt bra. Det färdiga manus­ kriptet hjälpte sedan ena dottern Britta med att skicka på Books-ondemand. Britta har skrivit ytterligare några böcker, bland annat en om sin mamma som dog under coronapandemin, boken heter Ett förkastat år. Pandemin glömdes fort, konstaterar Britta. En bok om sin egen barndom har hon också åstadkommit, framför allt avsedd för barnbarnen och närmaste släkten. – Jag hade detta att ägna mig åt under pandemin, berättar Britta. Man kan lika gärna skriva som att sitta och sticka! säger Britta. PÅ FRÅGAN OM det blir fler böcker från författaren Britta Andersson får jag ett svårtolkat leende som svar, men hon säger också att det just nu är för mycket annat i livet. För mig blir det allt tydligare hur viktigt det är att kunna läsa, på det sätt man nu önskar och kan, om händelser i egna familjens historia. Muntlig tradition i all ära men den förvanskas betydligt lättare. Det skrivna finns kvar.

HÖSTEN 2026

1788449287-s7vsm.indd 27

27

9/3/2026 5:28:18 PM

LÄSARE

I SNART FEMTIO ÅR har Paul Waern, vikarierande

föreståndare för Pingst i Tenhult, förkunnat bibelns ord. Han är född rakt in i läsarrörelsen. Han har sett hur intresset för att läsa bibeln har minskat under många år, men just nu anar han i stället ett trendbrott. Han ser att fler söker sig till kyrkorna i Tenhult för att få läsa bibeln tillsammans med andra.

”Läseriet h ­ änger ihop med vad vi s­ edan gör utåt” TEXT OCH BILD: Anna-Karin Hedén

är troligt att Paul Waern fick ◗Det    bibelordet i blodet redan från början. Hans far var pastor och även hans farfar. Farfar hette Johannes Waern och han arbetade bland annat tillsammans med Svenska pingströrelsens förgrundsgestalt och grundare Lewi Pethrus. Johannes Waern var bland annat med och grundade Pingstkyrkan i Billdal utanför Göteborg 1916. – Sedan fick han kallelsen att åka mot Stockholm. Han var väldigt aktiv och döpte en stor mängd människor när väckelsevågen svepte fram. Min farfar kallades faktiskt “Johannes döparen”, berättar Paul Waern. Själv började Paul sin första tjänst i Pingstkyrkan i Borås. Under 1980-talet var han i Afrika som missionär under några år, men annars har han varit verksam i olika församlingar i Sverige som pastor. Han tror att pingströrelsen var den som längst höll fast vid 28

Paul Waern, vikarierande föreståndare för Pingst i Tenhult.

läsandet bland frikyrkoförsamlingarna. – Läsare var ju allt frikyrko­ folk. Vi kallades väl så lite som ett öknamn, men vi erövrade namnet mer som ett honnörsord så småningom. Det blev något att vara stolt över, att vara läsare. Han berättar att förr var bibelstudium självklart och centralt. De församlingar som inte hade en egen

pastor som var duktig, kunde leja in kringresande förkunnare för att leda bibelstudium. Bibelläsningen var grunden för gudstjänsten, men efterhand avtog intresset hos människor och det har fått konsekvenser för den som predikar. – Förr kunde människor komma till kyrkan med sina biblar, ofta stora biblar. Men på senare tid är bibelkunskap inget man kan ta för givet. Det påverkar hur jag predikar. Jag måste tänka på att förkunskapen inte finns på samma sätt, säger Paul Waern. SÅ HAR DET varit under några

decennier. Men Paul tycker att han anar att någonting är på väg att hända. Han tror på ett ökat läsar-intresse igen. I församlingen i Tenhult hålls med jämna mellanrum gudstjänster enligt konceptet “bible-boost”. Tonvikten ligger då på bibelstudium i gudstjänsten. Lite lovsång och bön finns med,

HÖSTEN 2026

1788449287-lthlj.indd 28

9/3/2026 5:28:17 PM

Läsar-rörelsen – en historisk tillbakablick ◗Begreppet    läsare har rötter som går tillbaka omkring 300 år i tiden. Nya religiösa strömningar började växa fram i Sverige under 1700och 1800-talet. Pietismen och metodismen i Europa och USA var inspirationskällor eftersom det där fanns en betoning på en personlig omvändelse och tro och egen bibelläsning. Det var just bibelläsningen som anammades av grupper av troende som samlades i hemmen och som lade grunden till läsarrörelsen.

men mest är det som en lektion och läsning av bibeln. – Det har plötsligt blivit våra mest besökta gudstjänster här i Pingst Tenhult, säger Paul. Och han framhåller att intresset är stort även för de andra församlingarnas liknande verksamhet. Både bland äldre och yngre. Svenska kyrkans kvällsbibelskola och även bibelstudium som finns i Allianskyrkan lockar också många Tenhultsbor, märker han. Han känner sig glad och hoppfull över detta eftersom han anser att läseriet hänger ihop med vad vi sedan gör utåt, mot andra människor. – Fyller vi på med Guds ord så får vi något att dela med andra sedan, menar Paul. Kan ett ökat intresse för religion och bibelläsning också innebära fler “bokstavs-troende” och fler konservativa sätt att se på samhället hos folk?

– Det är en välsignelse att alla

som ◗Grupperna    höll olika bibelmöten i hemmen ansågs utgöra ett visst hot och det gjorde att svenska regeringen införde Konventikelplakatet 1726. Lagen innebar ett förbud mot religiösa sammankomster utanför Svenska kyrkan. Lagen kom att gälla fram till 1858 innan den avskaffades. Först då kunde frikyrkliga samfund organisera sig

idag kan och får läsa bibeln. Men bibeln är viktig att läsa tillsammans, vi ska läsa tillsammans. Samtalet kring det vi läser är väldigt viktigt, säger Paul. Han ser att unga idag har en tendens att efterfråga vad som är sant och falskt, rätt eller fel. Det är viktigt att nyansera och diskutera och möta de unga i frågorna de har, menar han. NU I HÖST börjar en ny översättning av Nya testamentet att säljas. Det är Svenska bibelsällskapet som ger ut ”NT 2026”. Paul Waern tror att det kanske kan innebära att intresset för att läsa bibeln då komma att öka än mer.

Finns det kraft att möta ett eventuellt ökat intresse hos församlingarna?

– Ja, det tror jag. Det finns ju en längtan och vi har väntat på det. Och tänk vad underbart det skulle vara att bli kallad läsare igen!

och privata böneeller bibelmöten kunde anordnas fritt. kallades ◗Läsare    medlemmarna i olika frikyrkliga rörelser. Baptistsamfundet var det första samfundet som formellt kom att bryta med statskyrkan. Pingströrelsen uppstår först en bit in på 1900-talet. Svensk-amerikanen Andrew G Johnson sänds ut som missionär från USA till Sverige för att sprida rörelsens budskap. Inom rörelsen finns en betoning på andedop, men också på bibelns ord och läsning av bibeln. 1907 bildas Örebromissionen inspirerade av detta och 1911 blir Lewi Pethrus pastor i Filadelfia i Stockholm. Den församlingen är då en del av Baptistsamfundet men 1913 utesluts den och pingst­ rörelsen växer fram som en egen friförsamlings­ rörelse. Källor: Folk i rörelse och Pingst Sverige

Foto: MICHAEL ERHARDSSON/ MOSTPHOTOS

”Det är en välsignelse att alla idag kan och får läsa bibeln.” Paul Waern HÖSTEN 2026

1788449287-lthlj.indd 29

29

9/3/2026 5:28:20 PM

BIBELN

Går det att förstå vad som står i Bibeln? Visste du att Bibeln består av 66 olika böcker och brev? Böckerna kan delas in i historiska skrifter, poetiska skrifter, sånger och profetiska texter. Breven är både personliga och riktade till olika grupper av människor. Dessutom är över en fjärdedel av Nya testamentet troligen skrivet som en försvarsskrift för en fånge.

lika anmärkningsvärt är ◗Minst    att det kan skilja upp till 1 400 år mellan Bibelns äldsta och yngsta skrifter. Den äldsta skriften i Tenhult är omkring 1 000 år gammal – runstenen vid Rogberga kyrka. Bibelns tidsspann är alltså längre än hela Tenhults nedskrivna historia. Det ger ett visst perspektiv. En annan anmärkningsvärd sak är att Bibeln har omkring 40 författare från olika samhällsklasser. Bland dem finns kungar, fiskare, tulltjänstemän, släktingar, fårskötare, läkare, präster och profeter. De hade olika förutsättningar i livet, men i grunden samma tro. Går det att förstå Bibeln rätt?

för 2500 år sedan steg ◗Redan    prästen Esra upp på en träkonstruktion för att läsa ur de heliga skrifterna, det vi kallar Gamla testamentet, och förklara texten så att människorna förstod. (Bibeln: Nehemja 8:8) Det är denna händelse som ligger till grund för att vi samlas till gudstjänst på söndagarna och lyssnar till predikan: för att vi ska förstå Bibeln. Men när prästen inte klarar av att förklara så att 30

man förstår, finns Den Helige Ande med och hjälper oss på olika sätt: • En person kan läsa Bibeln som ett historiskt dokument, titta på den arkeologi som finns och själv undersöka om den är historiskt korrekt. • En person kan läsa Bibeln i hopp om att få ett personligt tilltal från Gud. • En person kan läsa Bibeln för att systematiskt försöka förstå vem Gud är. • En person kan läsa Bibeln för att finna vishet och kloka citat. • En person kan läsa Bibeln för att jämföra olika religioner. • Det finns mängder av olika sätt att läsa denna bok, och summan av boken är sanningen. Krävs det en särskild nivå av intellekt för att läsa Bibeln?

är enkelt: Det krävs inga ◗Svaret    särskilda förkunskaper eller någon särskild intellektuell nivå för att läsa Bibeln. Alla kan öppna Bibeln och läsa den. Den smartaste av de smarta kan läsa Bibeln utan att någonsin förstå den, samtidigt som den som inte ens kan läsa Bibeln kan möta Gud i texten. Boken i sig är inte magisk, men den sammanbinder Himmelens berättelse med dig och mig. Ett sådant exempel är hämtat från Jesajas bok i Bibeln, kapitel 35, där Bibel 2000 beskriver texten som poetisk. För några årtionden sedan fanns det en jude som läste texten och tyckte sig känna

Foto: ANNA-KARIN HEDÉN

HÖSTEN 2026

1788894457-4ohfb.indd 30

9/8/2026 9:07:44 PM

”Bibeln kan ­förstås, men Bibeln är ­också tydlig med att den behöver förstås tillsammans med andra.”

igen platsen från sina förfäders berättelser. Platsen ligger längst nere vid Döda havets södra spets i Israel, där det bara finns öken och salt. Han sålde allt han hade, flyttade dit och började borra efter vatten. Många dömde ut både honom och hans projekt, men på omkring 800 meters djup hittade han vatten. I dag kan man åka till byn och bland annat se en krokodilodling mitt i öknen. Där odlas också frukt och grönsaker eftersom det finns stora mängder vatten att pumpa upp. Simsa, som mannen hette, läste sin Bibel. Därefter undersök­ te han och förstod. Byn heter i dag Ir Ovot och ligger i Aravah, som betyder ödemarken. Bibeln kan förstås, men Bibeln är också tydlig med att den be­ höver förstås tillsammans med andra. Vi behöver varandra för att tillsammans kunna se och förstå mer. Det är därför vi har en församling och firar gudstjänst. Min förhoppning är att vi tillsam­ mans har fått upptäcka något av Himmelens berättelse i Bibeln och att vi inte ger oss förrän den dag då vi tillsammans förstår Bibeln allt bättre. Jag kan inte låta bli att fundera på vad som skulle hända med sam­ hället den dag vi verkligen förstod Bibelns budskap – i ett land vars samhällsstruktur till stora delar har formats av det bibliska bud­ skapet. Greger Larsson Kyrkoherde

Läs bibeln med mig!

H

ur lång tid tar det att läsa Bibeln? Bibeln är en stor bok. Därför kan tanken på att läsa hela Bibeln kännas ganska överväl­ digande. Men hur lång tid tar det egentligen? Om man läser ungefär 15 minuter om dagen kan man läsa igenom hela Bibeln på ett år. Femton minuter är inte särskilt mycket. Det är ungefär lika lång tid som några korta filmer på mobilen, en bussresa eller en stund i soffan innan man går och lägger sig. Samtidigt handlar bibelläsning inte bara om att komma från första till sista sidan. Bibeln är inte en bok som man ska skynda sig igenom för att kunna säga att man är färdig. Det viktigaste är vad som händer med oss medan vi läser. I Bibeln möter vi människor som tvivlar, miss­ lyckas, hoppas, älskar och börjar om. Framför allt får vi lära känna Jesus Kristus. Vi får upptäcka berättelsen om vem han är, vad han gjorde och vad det kan betyda för våra egna liv. Därför vill jag utmana er alla, ungdomar som vuxna: ska vi läsa Bibeln tillsammans?

JAG TÄNKER SJÄLV anta utmaningen som kyrko­ herde en gång till. Vi behöver inte förstå allt. Vi kommer säkert att stöta på texter som är svåra, märkliga eller väcker frågor. Men då kan vi prata om dem tillsammans. Ingen behöver läsa ensam och ingen fråga är för dum för att ställas. Faktum är att Aposteln Petrus som blev första biskopen i Rom, där påven sitter, skriver i ett av sina brev att han inte förstår vad Aposteln Paulus skriver. Han tycker att det är krångligt skrivet. Vi kan börja enkelt. Några minuter om dagen. Ett kapitel i taget. Vissa dagar kanske vi läser mycket, andra dagar ingenting alls. Det viktiga är inte att lyckas perfekt, utan att fortsätta. Kan­ ske vill man träffas och någon gång och i så fall bestämmer vi det tillsammans. Givetvis ingår mat eller fika (ordet fika är norrländska och betyder mackor och dryck som mättar) när vi träffas och vågar prata om svåra frågor. Tänk om vi efter ett år kan säga att vi tillsam­ mans har läst Bibeln. Men ännu viktigare: tänk om vi under den tiden har upptäckt något nytt om oss själva, om vår tro och om Jesus Kristus. ÄR DU MED PÅ UTMANINGEN? I så fall kontaktar ni mig, Greger Larsson: 073–0374780 eller greger.larsson@ svenskakyrkan.se HÖSTEN 2026

1788894457-4ohfb.indd 31

31

9/8/2026 9:07:50 PM

DIN KYRKA

Välkommen till ­ kyrkan i allhelgonatid Välkommen att dela gemenskapen i kyrkorna och på kyrkogårdarna i allhelgonatid.

Fredag 30 oktober

◗Vi    firar allhelgonaafton med andakter klockan 16.00 i både Rogberga kyrka och Öggestorps kyrka. Under fredagen finns det även fika i Tillandzgården och Öggestorps kyrka.

Lördag 31 oktober

◗På    allhelgonadagen firar vi minnesgudstjänster för alla medlemmar som avlidit i vår församling under året. Minnesgudstjänsterna är klockan 11.00 i Ögges­ torps kyrka och klockan 14.00 i Rogberga kyrka.

Söndag 1 november

◗På    söndagen firar vi gudstjänst klockan 16.00 i Rogberga kyrka som vanligt där allahelgonahelgen får vara i fokus.

Öppettider

kommer också att vara öppna för stillhet ◗Kyrkorna    och ljuständning delar av helgen, se öppettider på hemsidan och utanför kyrkorna.

Öggestorps kyrka i allhelgonaskrud.

Leva vidare – samtalsgrupp för dig som mist en anhörig

förlora en livskamrat eller ◗Att    nära anhörig är en av livets mest omvälvande händelser. Sorgen ser olika ut för oss alla, men ibland kan det vara till hjälp att få dela tankar och känslor med andra som befinner sig i en liknande situa­ tion. I Rogberga Öggestorps försam­ ling vill vi erbjuda en trygg och kravlös gemenskap för dig som sörjer. Under hösten startar vi en Leva vidare-grupp, en sam­ talsgrupp där du får möjlighet att samtala om livet, sorgen och framtiden tillsammans med andra som också sörjer.

1788449287-8begt.indd 32

Samtalsgruppen är öppen för alla – oavsett tro, bakgrund eller tidigare kontakt med kyrkan, och deltagandet är kostnadsfritt. Svenska kyrkan bjuder på fika.

SAMTALSGRUPP Plats: Kyrkans Hus, Myrstadavägen 19, Tenhult. Ledare: Greger Larsson, präst. Start: Onsdag 11 november kl. 16.30– 18.00. Gruppen träffas totalt fem gånger, varannan vecka, med uppehåll över jul. Sista anmälningsdag: 2 november. Anmälan: Expeditionen 036 39 06 80. Frågor: Kontakta Greger Larsson: greger.larsson@svenskakyrkan.se eller mobil 073 037 47 80.

Foto: SOPHIE TORREALBA

Läs gärna intervjun med Monica Hammar­lund om betydelsen av att delta i en Leva vidare-grupp. Intervjun finns i Amos nr 3 hösten 2025 och går att läsa på hemsidan: www.svenskakyrkan.se/ rogberga-­ oggestorp

9/3/2026 5:28:20 PM