Amos Helsingborg sep 2017 by Berling Media

Helsingborg SEP 2017

Kyrkovalet 17 september Här får du veta var du kan rösta

Porträttet: Elaine Eksvärd ”Min dotter hjälper mig till läkning”

Möt Anna Eliason

Sjukhusclownen Eva lockar till skratt

En grav är en grav. Ja, vad är en grav egentligen?

Genom yogan mötte hon Gud

Ledare Gudrun Erlanson

Ansvar, uppdrag och uppstart NÅGRA AV er har kanske besökt sommarens Michelangeloutställning på Stadsteatern? Istället för att få nackspärr av taktittande i Sixtinska kapellet, så kunde man beskåda de gammaltestamentliga målningarna i närbild. Målningar kan betraktas som enkla spännande berättelser, bilder att bara oreflekterat svälja och ta emot. Eller så kan man ge sig i kast med att tolka och rent av problematisera. Inte minst bilder från Gamla testamentet kräver sina tolkningsutrymmen. Vad göms i dem av befriande perspektiv – och vad är bara mörka och rent av skrämmande myter? Michelangelo valde att låta Noa få en egen bild. Men inte som båtbyggare utan genom det som han gjorde efteråt när han gått i land. I sin lycka över att ha fått en egen vingård på torra land och hela släkten omkring sig, dricker han sig full och hamnar naken i allas åsyn. Barnvisan Gubben Noak är en mild variant av Bellmans Fredmans epistel nr 35. Den sistnämnda visar att det här med bibelparodier inte är något nytt. Fast Lunds domkapitel försökte 1768 få till stånd en kampanj bland prästerna i syfte att förstöra alla spår av Bellmans synnerligen fria fantasier utifrån tre bibelverser. Noa – en sådan pinsam företrädare för det mänskliga släktet kan någon tycka. Eller en sådan mänsklig företrädare …? Möjligen inte särskilt ansvarsfull, fast han fått uppdraget att rädda allt levande, inklusive människosläktet och inleda en uppstart för en ny värld. ANSVAR, UPPDRAG och uppstart – det är

ledorden som ska prägla det här numret av Amos. Kanske ska man lägga till ordet förtroende? För det handlar ju också om kyrkovalet och möjligheten att utse kyrkans förtroendevalda. Män och kvinnor, unga och gamla – burna av förtroende och drivna av ansvar och klokhet. Läs deras programförklaringar noga och reflektera över konsekvenserna! Vad kan vi få ut av myten om Gubben Noa (han var flera hundra år gammal, enligt

”Nåden och kärleken utgör rodret som håller båten i rätt riktning så att den inte driver vind för våg och inte kantrar över i egenintressen, instängdhet och blindhet för omgivningen.” bibelns obegripliga tideräkning). Har Noa någon som helst betydelse inför hösten 2017? Ja, om vi vågar tolka myten och se hans tid – och vår. Noa tog uppenbart livet på allvar, inte bara sitt eget utan också andras och framför allt framtidens liv. Han fick ett ansvar, ett uppdrag för livets fortlevnad, för människor, djur och skapelse. Att bygga en ark på torra land måste – om vi nu använder vår fantasi – har uppfattats som helt tokigt. Men bilden av livbåten utmanar oss idag. Vad är det för livsnödvändiga företag som vi måste ge oss in i? Vad är det för översvämningar som hotar vår stora värld – och vår lilla? Små krusningar som inte ter sig så farliga i förstone, men som kan smygande växa sig starka. Vilka föreställningar håller på att förvandlas till sanningar? Vad är det för attityder och bemötanden av varandra som plötsligt verkar ha blivit helt ok? Håller vi på att glömma att vi först och främst är medmänniskor, inte bara enskilda individer med egenintressen att bevaka?

där alla får dela lika av samma nåd och kärlek. Nåden och kärleken utgör rodret som håller båten i rätt riktning så att den inte driver vind för våg och inte kantrar över i egenintressen, instängdhet och blindhet för omgivningen. NÄR NOA äntligen, efter alla dessa dagar och månader av gungande vågor, kommit i land så planterade han en vingård. Inte för att han blivit snurrig av sjögången utan som ett uttryck för tacksamhet, gemenskap och upplevelse av harmoni. I bibelns värld är vinet glädjens symbol. Han måtte inte ha känt till alkoholstyrkan eller så misslyckades han, i sin lycka, med det där ”lagom”. Ovanför honom visade sig en färgskimrande båge. Samma regnbåge som jag ser när jag tittar ut över Öresund efter ett klassiskt sommarbusväder. För honom – och för oss – ett symboliskt Guds uttryck för sitt fortsatta förtroende för mänskligheten – trots allt! Sju skimrande färger i mångfald och skönhet och ett löfte om att jorden aldrig ska bli övergiven och mänskligheten aldrig bortglömd. Och han fortsätter att plantera… GUDRUN ERLANSON KONTRAKTSPROST

IBLAND ANVÄNDS skeppet som en symbol för Kristi kyrka. Jag skulle helst vilja använda bilden av en livbåt, samtidigt som den måste vara en mycket stor farkost. Jag vill tro och hoppas att den kan rymma alla. Inte för att det är ett skepp där alla har samma åsikter eller tycker lika i allting. Däremot en livbåt

FRÅN REDAKTIONEN Terminen har dragit igång, och även om sommaren håller sig kvar lite fortfarande börjar vi ana att mörker och kyla menar allvar. I det här numret av Amos får du möta berättelser som innehåller både utmaningar och hopp. Du kan läsa om Anna som inspirerar oss med

yoga, och du får lära dig mer om olika gravskick. Vi i redaktionen är glada för den feedback vi får från er läsare, både via mejl och vykort. Efter förra numret då vi presenterade vackra kyrkor i Skåne fick vi bland annat en fråga om Raus kyrka och den ekonomibyggnad som byggts där. Mer

om det kan ni läsa på sid 4. Amos Helsingborg klassas som samhällsinformation och skickas till samtliga hushåll i Helsingborg, oavsett medlemskap i Svenska kyrkan. Nästa nummer kommer ut den 27 oktober.

September 2017

Innehåll 4/17 3

På gång i Helsingborg. 4 på stan: Hundra saker att göra innan jag dör? Trädgårdstipset Solfångaren firar 5 år i år!

Eldsjälarna som brinner för kyrkan

Här kan du rösta i kyrkovalet

Tema: Utsatthet Elaine Eksvärd Funktionsvarianter blir tillgångar Sjukhusclownerna hjälper med det svåra

Mark Levengood

Yogan ledde Anna till Gud

28 Vad är en grav? 30 Missa inte spotify-listan. 31 Korsord 32 Betraktaren

25 Redaktion Redaktionen: Kontraktsprost Gudrun Erlanson, Kent Kvist, Linda Gustafsson och Josefine Sjöqvist. Hemsida: svenskakyrkan.se/helsingborg

September 2017

E-post: amos.hbg@svenskakyrkan.se Produktion: Verbum AB Tryck: Sörmlands Printing Solutions, 2017. Ansvarig utgivare: Sara Grant sara.grant@verbum.se

En del av AMOS

På gång i Helsingborg

Vad står överst på din ”bucket-list”? PÅ STAN

Kaj Sveningson, 36 – Jag tänker på framtiden. Skjuta in så mycket pengar som möjligt till en fet fond så jag kan gå i pension så tidigt som möjligt – så jag kan göra alla andra saker som står på min lista!

Hundra saker att göra innan jag dör?

Anna Dahlöf, 80 – Att hålla mig frisk, umgås med mina vänner, och få komma ut på min runda varje dag, morgon och kväll.

Malin Liv, 36 – Att bli gammal. Leva länge så jag får se mina barn växa upp, gifta sig, skaffa barn. Annars vill jag inte ha något annat – man bara shoppar och shoppar...

Lars-Göran Andersson, 57 – Att hjälpa barn som bor i tredje världen att få det bättre. Tror vi behöver fundera lite på hur det ser ut i världen idag. Finns barn på vår jord som har ett helvete – att de ska få det bättre.

Ekonomibyggnaden vid Raus kyrka I DET förra numret visade vi upp en lista på vackra kyrkor i Sverige och nämnde Raus kyrka som en av dem. Vi fick ett mejl till redaktionen med frågor kring hur man tänkt med den nya ekonomibyggnaden som blev klar under sommaren 2017. Ekonomibyggnaden är en maskinhall ändamålsenligt anpassad för det arbete som ska göras på kyrkogården, och för utökningen av kyrkogården framöver. Den kommer att förbättra arbetsmiljön för personalen och minska risker och slitage på den gamla korsvirkeslängan som tidigare används till maskinerna. Dessutom producerar den sin egen el genom solpaneler på taket. På vår webbsida kan du läsa en artikel som berättar mer om vad byggnaden är till för och vad som är tänkt med de förändringar och förbättringar som är gjorda. Artikeln hittar du på: svenskakyrkan.se/helsingborg/ ny-ekonomibyggnad-klar-for-inflyttning

September 2017

FOTO: PERENNER.SE

Detta händer på kyrkogårdarna I mitten av september är det dags för plantering av höstens säsongsväxter, ljung, silverek, rödbladig alunrot eller höstchryssanthemum. Inför detta plockas sommarblommorna upp för dem som beställt höstväxter. På övriga gravplatser står sommarblommorna kvar så länge de är fina. Förr eller senare börjar löven falla och bäddar ibland in allt i ett täcke. Detta märks naturligtvis även på gravplatserna som vi sköter om, men vi försöker hålla borta så att det inte blir för mycket.

Sensomarens trädgårdstips I DETTA tips för hösten handlar

det om de växter vi väljer att plantera på östra urnlundens gravplatser i Helsingborg. Perenner som kan användas i många sammanhang i trädgård eller balkong då de också är väldigt fina att sätta i kruka. Det rör sig om relativt låga perenner – högst 25-30 cm, som alla blommar länge och dessutom har ett fint bladverk. Tillsammans ger de en blomsterfägring från april till

oktober. Perennerna är fina var och en för sig och kan alla kombineras två eller flera. Aruncus aethusifolius – Koreansk plymspirea – får cremevita upprätta plymer i juni-juli. Vackert bladverk med fin höstfärg. Aster novi-belgii ’Early Blue’– oktoberaster – Violettblå blommor i juli-oktober. Geranium jolly jewel purple ’Noortpur’ – silkesnäva –

Purpurröd blommning i april-september. Geranium sanguineum ’Apfelblüte’ – blodnäva – Rosavita blommor i juni-juli. Hosta ’Cherry Berry’ – funkia – vitgula blad med krön kant, och blåvioletta blommor i juli-september. Röd blomstjälk. Bilder på samtliga blommor finns på vår webbsida: svenskakyrkan.se/helsingborg/kyrkogardsforvaltningen

Reformera ännu mera VI HAR alltid anledning att komma tillbaka till Luther. I år är det dessutom reformationsår, 500 år sedan Martin Luther spikade upp sina teser på en kyrkport i Wittenberg. Porten till kyrkan användes som universitetets anslagstavla. Kanske skulle man kunna likna det Luther gjorde med ett väldigt delat och debatterat inlägg på facebook om det var idag? I höst kan du lära dig mer hos oss på temat Luther, bland annat genom satsningen Reformera ännu mera i Gustav Adolfs kyrka och på Svenska kyrkan Söder den 21-22 oktober. Till exempel kan du lyssna på Sinikka Neuhaus som berättar om reformationens musikaliska sida, den 22 oktober klockan 12.30 på Svenska kyrkan Söder, Södergatan 39.

September 2017

Solfångaren firar 5 år i år! Solfångaren är Svenska kyrkans församlingshus på Maria park i Helsingborg. Här finns bland annat öppen förskola, barnkörer, språkcafé, verksamhet för barn med funktionsvariation och mycket mer. Den 9 september klockan 10-13 firar vi det med korvgrillning, kaffe & tårta, popcorn, tipsrunda, glass och ballonger och mycket mer. Välkomna till Solfångaren.

Vill du hjälpa oss med Amos? Amos Helsingborg är ett magasin där du ska få möta människor i olika skeden av livet, läsa om tro och tradition och lära känna Svenska kyrkan Helsingborg. Vi vill gärna ha din hjälp med att göra magasinet så bra som möjligt. Vi vill ha respons av både dig som läser igenom hela tidningen och dig som kanske bara bläddrar igenom tidningen. Det spelar ingen roll om du är medlem i Svenska kyrkan eller inte. Det vi behöver är en referensgrupp olika personer som vi kan kontakta via mejl ett par gånger under året med frågor om Amos. Om du vill vara med skicka ett mejl till oss i redaktionen och berätta kort vem du är och varför du vill vara med och tycka till: amos.hbg@svenskakyrkan.se

”Caféet får kyrkan att bli en lite naturligare plats att mötas i – inte bara en plats man går till vid dop och begravningar.”

Eldsjälarna som brinner för kyrkan De syns inte alltid utåt. Ofta verkar de i kulisserna. Men det är meningen. Det är deras roll. Med ansvar från stort till smått är deras uppgift att se till så allt fungerar som det ska – Möt en av eldsjälarna inom kyrkan. De som gör ”marktjänsten”. HON HAR jobbat med mat och service hela sitt vuxna liv. På 80-talet var hon kock på en stor restaurang som var bland de första i stan med att servera lunchbuffé ”Ät så mycket du vill”. Det var ett underbart jobb där man träffade mycket människor som det ofta småpratades med. Monica Raaf trivdes fint med sitt arbete. Men så hände något. Hon blev arbetslös. Sjukskriven. Länge. Stod plötsligt utanför. Allt det sociala som hon tidigare haft genom jobbet försvann. Att prata med människor. Vara behövd och omtyckt. Känna sig nyttig. Hon gled längre och längre ifrån arbetsmarknaden. Då fick hon genom en arbetsträning i Gustav Adolfs kyrka på Söder en chans att ”komma tillbaka” som hon själv

uttrycker det. Det är tre år sedan. Nu är hon ansvarig för att se till så att Café Andrum funkar som det ska. En mötesplats – likt en oas – öppen för alla som vill komma in i kyrkan på en kaffe, kaka eller en macka och kanske sitta ner och prata med vänner, eller hitta en liten stund för sig själv. – Det ska vara ”skitbilligt”! Man ska kunna få en kaffe eller kopp te för en femma. Vill man ha hembakat kaffebröd eller en macka med ost eller kalkon, så ska man inte behöva bli ruinerad, säger Monica Raaf och fortsätter: – Alla råvaror vi använder är ekologiska, kravodlade eller fairtrade. Kaffet, smöret, mjölken – allt. Vi försöker möta det nya tänket att vi ska vara rädda om vår jord. Från att ha jobbat inom restaurangbranschen och den jargong som ofta finns där, ställde sig Monica först frågande till att jobba inom kyrkan. Hennes första tanke var ”Vad ska jag där att göra?” – Men det visade sig att arbetsförmedlingen placerat mig helt rätt. Här är

en sådan otrolig medmänsklighet bland cheferna och arbetskamraterna. Sen skulle jag vilja säga att det är ju svårt att få en vackrare arbetsplats! TISDAGAR TILL fredagar håller hon öppet Café Andrum i kyrkan från halv tio fram till tolv. Måndagar är caféet stängt i kyrkan, men då håller man istället öppet i församlingshemmet rakt över gatan. Men arbetet med Café Andrum är så mycket mer än att ”bara vara på plats” för Monica. Det ska hämtas kakor och bröd, bres mackor, kokas kaffe, dukas fram, plockas undan, städas, hållas rent – och inte minst – minglas med gästerna. För så står det inskrivet i arbetsbeskrivningen. Och så klart har Monica full koll på vilka gäster som kommer och går, vilka som är nya och vilka som är stammisar. För bland de trettiotalet gäster som dagligen kommer på besök är en hel del stammisar. – Där borta vid bordet i hörnet, där sitter alltid en grupp arabisktalande män som kommer hit regelbundet. När de är

September 2017

här brukar det bli lite tjatter för de är lite högljudda, säger Monica och pekar bort mot ena hörnet. Monica pekar mot ett annat bord rakt över mittgången; – Och där borta sitter alltid samma kvinnogäng. Äldre damer runt 70-80 som träffas här nästan dagligen och fikar tillsammans. VI FÅR höra att det är olika människor som kommer in i kyrkan på fika. Social status. Hudfärg. Nationalitet. Inget av det spelar någon roll. Här blir alla likar. Samma fika till alla. Samma pris för alla. Några av gästerna kommer in och vill ha en pratstund med en eller några vänner. Andra sitter själva, men pratar gärna en stund med Monica som gärna slår sig ner vid borden när tillfälle ges. Ytterligare någon annan vill komma in i kyrkan för att tända ett ljus och ha en stunds avskildhet. Och alla samsas de på samma plats. – Sedan har vi ett gäng kvinnor från Danmark som alltid kommer in och tar en fika och sitter och pratar en stund när de är i Sverige. Det är alltid lika roligt, säger Monica och fortsätter: – Det är kul att det blir lite liv i kyrkan och inte så högtidligt och gammaldags. Det kan jag tycka är roligt. Caféet får kyrkan att bli en lite naturligare plats att mötas i – inte bara en plats man går till vid dop och begravningar. Sen har Monica märkt att folket som kommer till Caféet är väldigt måna om varandra. – Man hälsar alltid på varandra, frågar hur läget är, hur helgen varit och sådär. Sedan efter jobb så händer det ibland att jag springer på någon av gästerna ute på stan – då blir det nästan alltid att vi stannar och pratar en stund med varandra. Det tycker jag är kul, för jag är väldigt social av mig. – För mig är den sociala biten väldigt viktig. Sen är det perfekta arbetstider, härliga chefer och kollegor, underbara gäster – allt är så bra. Jag önskar att fler skulle upptäcka vår lilla oas ... MONICA SVARAR gärna på alla frågor och

berättar gärna för oss samtidigt som hon påbörjat dagens förberedelser. Kaffebryggaren puttrar med dagens andra påfyllning – den första har Monica och en kollega nästan druckit upp. Mackor packas in i plast med van hand. Kakor läggs upp på fat. Muggar och teskedar dukas fram och läggs på plats. Förberedelserna är strax klara. De första gästerna kommer strax in genom dörren. Vi ser alla de smarriga mackorna och goda kakorna, och undrar – vad är det då som går åt mest? – Kaffe! Kaffe i mängder, svarar Monica med ett leende och fortsätter: – Det är fri påfyllning på femman ... TEXT OCH FOTO: MIKAEL CARLSSON / DINBILD.COM

September 2017

I kyrkovalet den 17 september kan medlemmar över 16 år göra sin röst hörd.

Här kan du rösta DU SOM är medlem i Svenska kyrkan och har fyllt 16 år får i kyrkovalet välja vilka som ska företräda dig de kommande fyra åren. I kyrkovalet görs val till tre olika nivåer: Kyrkofullmäktige - ditt lokala val, Stiftsfullmäktige – ditt val i stiftet och Kyrkomötet – ditt nationella val. I HELSINGBORG ställer följande

nomineringsgrupper upp: Borgerligt alternativ Frimodig kyrka Socialdemokraterna Sverigedemokraterna Trygghetspartiet Centerpartiet För att kunna rösta behöver du ha med dig ditt röstkort som du har fått i posten, eller en giltig legitimation. Du kan förtidsrösta eller rösta på valdagen. FÖRTIDSRÖSTA PÅ SAMTLIGA FÖRSAMLINGSEXPEDITIONER:

Den 4 september – 8 september klockan 9:00–12:00 och 13:00–15:00 Den 11 september–15 september klockan 9:00–12:00 och 13:00–15:00 Maria församling, Södra Storgatan 22. Gustav Adolfs församling, Svenska kyrkan Söder, Södergatan 39. Raus församling, Kielergatan 25, Råå. Filborna församling, Blåkullagatan 7. Du kan även rösta under kvällstid klockan 17:00-20:00 tisdag den 12 september på Gustav Adolfs församlingsexpedition, Svenska kyrkan Söder, Södergatan 39 och

onsdag den 13 september på Maria församlingsexpedition, Södra Storgatan 22. Du kan också rösta på Väla Centrum den 4-16 september klockan 10:00-19:30 vardagar, 10:00-17:30 på helger. Den 17 september klockan 10.00-16.00. RÖSTA PÅ VALDAGEN 17 SEPTEMBER

Klockan 9.00-10.00 samt 12.30-20.00 MARIA FÖRSAMLING:

Maria församlingshem, Södra Storgatan 20. S:ta Anna kyrka, Johan Banérs gata 65. Helsingborgshems lokal, Drottninggatan 136 B. Solfångaren, Mariehällsvägen 72, Maria park.

GUSTAV ADOLFS FÖRSAMLING:

Svenska kyrkan Söder, Södergatan 39. S:t Olofskyrkan, Jönköpingsgatan 23. Adolfsbergskyrkan, Södra Hunnetorpsvägen 47.

RAUS FÖRSAMLING:

Raus församlingsgård, Kielergatan 25, Råå. Elinebergskyrkan, Elinebergsvägen 13. Ättekulla, Ättekullagatan 6.

FILBORNA FÖRSAMLING:

Den Gode Herdens kyrka, Blåkullagatan 7. Om du inte bor inom Helsingborgs pastorat röstar du på Svenska kyrkan Söder, Södergatan 39, klockan 13.00-16.00 den 17 september.

Mentormammorna hjälper föräldrar och barn i Afrika JUST NU står världen inför en enorm huma-

nitär katastrof. Svenska kyrkans internationella arbete jobbar för att rädda liv i flera länder i Afrika där över 20 miljoner människor är drabbade av en pågående hungerkatastrof. I Sydafrika, Etiopien och Swaziland finns

projektet mentormammor som handlar om förebyggande hälsovård för familjer och barn. Svenska kyrkan Helsingborg stöttar detta projekt med en halv miljon kronor om året. Mentormammorna är utbildade på undersköterskenivå och arbetar med upp-

sökande och rådgivande verksamhet. Det här projektet, och fler projekt som stöttar människors kamp mot svält och katastrof i Afrika kan du läsa om på svenskakyrkan.se. Det finns också alltid möjlighet att vara med och bidra.

FOTO: FOTOGRAF ERIK MILLER/IKON

Är du inte medlem hos oss i Svenska kyrkan? Det finns många olika anledningar till att vara medlem i Svenska kyrkan. Hos oss finns en plats för dig som har frågor om tro och liv, vill engagera dig eller stötta arbetet för en rättvis värld, vill sjunga i kör eller ta med ditt barn till en verksamhet hos oss. Ta kontakt med oss på pastorsexpeditionen i Helsingborg på telefon: /31,08 90 10 så skickar vi dig en ansökningsblankett. 8

öppenhet och

framtidstro Centerpartiet går till val med engagemang och hjärta för kyrkans framtid Vi vill se en lokalt förankrad folkkyrka i hela landet. Från den lilla församlingen på landsbygden till katedralen i storstaden. Kyrkan ska vara öppen för alla. Inte minst för de som är utsatta, ensamma eller på flykt. Genom omsorg om människor är kyrkan en trygg famn i en orolig värld. Men kyrkan ska också våga höja rösten för öppenhet och allas lika värde i tider när främlingsfientligheten växer. För oss är människors olikhet en rikedom. Vi vill att kyrkan ska präglas av framtidstro. För oss är kyrkan en kraft för en bättre värld, en brygga mellan människor och en plats för gemenskap. Vi tänker göra allt vi kan för att det ska fortsätta vara så. Läs mer på www.centerpartiet.se/kyrkoval

Tema: Utsatthet

”Det var bra för mig att få Evelyn” Hon är retorikexperten som kom ut som barnrättsaktivist. När Elaine Eksvärd bröt tystnaden och berättade om pappans sexuella övergrepp, fick andra oﬀer äntligen någon som ställde sig upp och talade för dem. Men det är dottern Evelyn som hjälpt henne själv mest på vägen mot läkning. TEXT: GÖRAN TONSTRÖM FOTO: MIKAEL M JOHANSSON

laine Eksvärd är retorikern som är med i TV och kommenterar politikers fikonspråk. Som analyserar vad de egentligen säger, antingen de heter Stefan Löfven eller Donald Trump. Hon åker land och rike runt och föreläser, och lär människor att ta retoriken ”från talarstolen till deras vardag”, som hon själv formulerar det. Och hon har skrivit flera bästsäljare i ämnet. Men när den självbiografiska Medan han lever (Forum) kom för ett år sedan väckte boken mycket stor uppmärksamhet eftersom den gick långt utanför hennes vanliga sfär. Medan han lever är en djupt personlig, smärtsam och självutlämnande berättelse om att växa upp med en pappa som systematiskt förgriper sig sexuellt på henne från det hon bara är ett par år gammal. Där det avvikande var det normala och porrfilmer ständigt rullade på tv:n. Men det är också en bok om kärlek och längtan och om att hon ville att han skulle erkänna vad han gjort och säga förlåt. – Det skulle varit så skönt för barnet i mig, för den lilla

Elaine, men det kommer aldrig att hända, säger hon. Han har erkänt det som inte går att förneka men allting annat säger han bara är lögner. Att det är jag som har fantasier om honom. Det är han nästan stolt över, så han är en mycket sjuk människa. Vi sitter på ett storstadsfik där kaffemaskinen fräser och spottar och där verkligheten utspelar sig i vars och ens mobil; djupt försjunkna stirrar gästerna i lokalen på sina skärmar och våra röster är i stort sett de enda som hörs. – En av fem här inne på fiket är ett offer för sexuella övergrepp, konstaterar Elaine. Tre barn i varje klass. Det är så det ser ut, inte bara här i Sverige utan också enligt FN:s statistik. Och 90 procent av förövarna är en anhörig. OCH HON är en av de drabbade. En av dem som vet av egen

dyrköpt erfarenhet. – Blod är inte tjockare än vatten. Tyvärr är många mor-och farfäder förövare. Det är tråkigt att vuxna män inte alltid kan få vara med barn, men det är tråkigare att vuxna män förgri-

September 2017

Elaine Ekvärd – retoriker som kom ut som barnrättsaktivist

”En av fem är ett oﬀer för sexuella övergrepp. Tre barn i varje klass. Det är så det ser ut, inte bara här i Sverige utan också enligt FN:s statistik. Och 90 procent av förövarna är en anhörig.” September 2017

Tema: Utsatthet

per sig på barn. Sedan får gärna alla män rikta sin frustration mot pedofilerna, för det behövs fler som höjer rösterna mot dem. I boken skriver hon: ”Är det inte märkligt att pappa inte ens kom i närheten av det dåliga samvetet när det gällde hans eget barn? Många säger att övergreppen smyger sig på. Jag minns inte när det började smygas på. Jag minns bara att det förekom, varannan helg, hemma hos pappa”. Visste han att du skrivit en bok?

– Ja, förlaget skickade ett exemplar till honom en vecka innan den kom ut. Han har inte kommenterat men sagt att vissa saker är ljug och att jag bara är ute efter att tjäna pengar. Vilket är märkligt eftersom jag donerar inkomsterna från boken till Rädda barnen. Jag hade ingenting att vinna, bara en massa att förlora. MYCKET HAR förändrats, tycker hon och många världar har

öppnat sig för henne sedan boken kom ut. Hon hade börjat bli väl etablerad i sin yrkesroll, men att bara sitta och kommentera politiker i tv-soffor räckte inte. Hon ville bli politisk men inte i något parti, utan barnpolitisk. Så varför inte använda retoriken för att synliggöra de här sakerna? I synnerhet för dem som levt i tystnad och tigit. – De har ju inte haft någon som har talat för dem, men nu har de det. Och är skönt att vara den personen! säger hon. Pedofiler är ofta psykopater som förnekar tills de blir påkomna. I andra länder publicerar man bilder och berättar för barnfamiljer att det bor en pedofil i området eftersom återfallsrisken är mycket hög om de kommer i närheten av ett barn. Så skulle Elaine vilja att det var här också för hon tycker att vi har helt fel fokus i Sverige. – Det finns de som anser att offentlighet förstör pedofilens liv. Men han har ju förstört sitt eget liv, ingen annan kan ta ansvar för det. Det går inte att bota pedofiler. I dag är de tyvärr så skyddade att de i princip kan göra vad de vill. Samtidigt är självmordsstatistiken för de sexuellt utnyttjade skyhög.

Känner du dig själv hel numera?

– Nej, absolut inte. Det är en sak att bryta tystnaden, men man lever ju vidare med resterna av sin barndom. Senast i helgen drabbades jag av ett posttraumatiskt stressyndrom. Vi var några vänner som satt och kollade på en film för vuxna där det förekom sexscener. Samtidigt for barnen omkring i rummet och lekte. Så jag fick panik och blev helt hysterisk. – Sånt där händer väldigt

ELAINE EKSVÄRD

Ålder: 36 år. Bor: Söder om Söder i Stockholm. Familj: Maken Gustav och barnen Matheo, Evelyn och en nyfödd bebis. Yrke: Retorikexpert, föreläsare och författare. Har skrivit fem böcker om retorik utöver ovan nämnda Medan han lever, om faderns sexuella övergrepp. Grundare av Tre ska bli noll, som ger idrottsföreningar och förskolor verktyg i kampen mot övergrepp. Även engagerad i att upplysa om Williams syndrom.

”Det går inte att bota pedofiler. I dag är de tyvärr så skyddade att de i princip kan göra vad de vill. Samtidigt är självmordsstatistiken för de sexuellt utnyttjade skyhög.” sällan numera, men jag är krigsskadad på sätt och vis och kan reagera utan att i förväg förstå varför. Nu kan jag ju styra det genom att aldrig kolla på vuxenfilmer när barnen är i närheten och alltid ha koll på fjärrkontrollen. Elaine har nyligen startat ett icke-vinstdrivande bolag som heter Tre ska bli noll där Patrik Sjöberg, själv ett offer för övergrepp, sitter i styrelsen. De har lanserat Idrottsbrevet för att ge föreningar verktyg att motverka övergrepp. De har även tagit fram Förskolebrevet som gör samma sak för alla förskolor i Sverige. Många företag har redan villkorat idrottsföreningar att följa riktlinjerna för att man ska skänka pengar. – Genom att prata om det som ingen pratar om gör vi skillnad. Det måste finnas undervisning på förskolan där man lär barnen integritet om deras privata delar. Idrottsföreningar måste ta brottsutdrag på ledare och tränare och ska ha en genomtänkt policy för omklädningsrummen, säger Elaine vars fokus är barnen. Förövarna kommer långt ner på hennes prioriteringslista. – Jag har ingen medmänsklighet över för dem. Jag kan skydda barn, sen får andra ta sig an pedofilerna. Man kan aldrig begära av en utnyttjad eller ett våldtäktsoffer att sätta sig in i ett psyke som har förstört ens eget psyke. Empatin för dem existerar inte hos mig. Jag tycker att de är rovdjur. Men det handlar om många lager av känslor?

– Ja, barn älskar ju sina föräldrar villkorslöst, därför blir de hjärntvättade. Grunden är att man vill bli älskad och få älska. Barn är ju fantastiska små kärleksklumpar. Hur har allt som varit påverkat dig som mamma?

– På många olika sätt. Evelyn, vår dotter hade ont i magen en natt och jag smekte hennes mage men var väldigt noggrann att det är ner till naveln och inte längre. Jag är väldigt mån om mina barns okränkbarhet. Jag pratar inte med dem om pedofiler, jag lär dem bara om integritet. Tvekade du att själv bli mamma?

– Absolut! Myten säger ju att ifall man blir utnyttjad så blir man själv pedofil. Men det är bara ett argument man använder i rättegångar för att få sympatier. 90 procent av de som blir drabbade är kvinnor och ifall det vore sant skulle ju pedofilerna vara kvinnor och det är de sällan. ÄVEN OM KAMPEN mot pedofiler upptar en

stor del av Elaine Eksvärds tid så finns det annat som också engagerar henne. För ett år sedan fick hennes nu tvååriga dotter Evelyn diagnosen Williams syndrom. – Det är en kromosomavvikelse som gör att de saknar upp till 27 gener, vilket ger dem vissa karaktäristiska drag, berättar Elaine. Som ett krokigt lillfinger, skelning, hjärtfel. De kan också ha muskelsvaghet, gå och tala senare.

September 2017

När dottern fick diagnosen Williams syndrom föll Elaines version av sig själv där allt skulle vara perfekt.

Nu är han här! Den 19 augusti föddes Elaines tredje barn, en pojke som vägde 3 910 gram och var 51 cm lång.

Fast de blir ofta verbalt överbegåvade när de väl börjar tala, så det är lite roligt att Evelyn kom till en retoriker. Hur reagerade du när ni fick diagnosen?

– Först så föll världen sönder och samman. Men även en gammal version av mig själv där allting skulle vara så jäkla perfekt föll ihop. Nu känns det ganska perfekt att vi är olika. Hon är fantastisk och jag är så lycklig. Jag tycker att det världens bästa diagnos. Problemet är att hon litar på precis alla och hon dras till män. Det är väldigt gulligt men det krockar ju med mina traumatiska upplevelser. Ibland tänker jag att det var bra att hon fick mig, men också att det var bra att jag fick henne. Hon ser världen i ett ljus och jag i ett mörker och då kan vi ju mötas på mitten. OCH NU är ett tredje barn på väg. Elaine är i sjätte månaden

när vi möts och har en stor rund mage som hon sitter och rör händerna över. Har hon funderat över hur det skulle vara om det barnet också fick en diagnos? – Visst finns det en förväntansångest. Nu kan vi ju hantera Williams syndrom, men skulle det vara något annat vore det jobbigt, säger hon. September 2017

Williams syndrom Williams syndrom kännetecknas av ett typiskt utseende och beteende, vissa fysiska symtom samt en utvecklingsstörning med en karaktäristiskt ojämn begåvningsprofil. Syndromet har fått sitt namn efter en av de läkare, J C P Williams från Nya Zeeland, som 1961 beskrev syndromet. Ett år senare kompletterades beskrivningen av den tyske hjärtläkaren Alois Beuren. Williams syndrom förekommer hos 5-10 per 100 000 personer. En ungefärlig uppskattning för Sveriges del är att det föds 5–10 barn med syndromet varje år. Williams syndrom är lika vanligt hos pojkar som hos flickor. Orsaken till syndromet är att det saknas en liten bit (deletion) av den långa armen på en av de två kromosomerna i kromosompar 7. Personer med Williams syndrom har därför inte, som normalt, den dubbla uppsättningen av fungerande arvsanlag (gener) inom det deleterade området. Källa: Socialstyrelsen

– Däremot skulle det vara kul att få en unge som ser ut som jag och är brun. Jag är halvbrasilianska och då får ens barn antingen den svenska eller den brasilianska genen. Halvsvart eller halvvit alltså. Mina kusiner med svensk man har ett brunt och ett vitt barn så det är jättespännande vad det blir. När jag är med Matheo och Evelyn som är blonda, tror folk ibland att jag är deras nanny. Min man säger att jag inte får prata om det för att det låter rasistiskt. Men det vore kul att slippa vara nanny till sina egna barn. 13

Tema: Utsatthet

Att de starka ska hjälpa de svaga låter som en självklarhet, men lika viktigt är att låta alla slags funktionsvarianter få ta plats. Speciellt i kyrkan, både bland anställda och besökare. — Det är på tiden att vår kompetens tas tillvara, säger Anna Tenlén, diakon i Orsa.

Funktionsvarianterna

blir viktiga tillgångar

September 2017

FOTO: JOHAN LUNDAHL

MOTSTÅNDET I vardagen för en som tar sig fram på elmoped är Anna Tenlén van vid. I arbetslivet har det varit vårare: som nyutexaminerad diakon nekades hon först inträde, och när hon väl pressat sig in visade sig priset bli högt. Hon kan räkna upp många sätt som man kan exkludera på en arbetsplats, alla gör ont i själen och de flesta minskar hennes förutsättningar att använda sin kompetens. Hon fick diagnosen CMT vid fyra års ålder. Den innebär att hennes muskler är försvagade och balansen nedsatt. Hon kan gå kortare sträckor, men har svårt att gå i trappor och svårt att sitta i stolar utan armstöd. För det mesta tar hon sig fram med sin elmoped. Hon lider också av fatigue, behöver återhämtning och blir trött lättare än andra. Anna Tenlén har dock en fil kand i statsvetenskap, socionomutbildning och diakonutbildning. Hon har en magister i handikappkunskap och talar förutom engelska även franska samt hyfsat bra tyska och spanska. När det var dags att söka jobb kände hon sig välmeriterad. Det hjälpte inte. Först kom hon aldrig ens på intervju: – I början försökte jag lyfta fram min funktionsnedsättning som något som är positivt för församlingsmedlemmarna. Jag ville inte tro att funktionsnedsättningen var anledningen att jag valdes bort, men så snart jag slutade informera om den i ansökningarna fick jag komma på intervju, berättar hon. MÅNGA INTERVJUER blev det, 23 stycken

Det skulle krävas 23 intervjuer innan en arbetsgivare vågade satsa på Anna Tenlén – ett tecken på stor okunskap om funktionsnedsättningar, menar hon.

över stora delar av Sverige – Umeå, Dalarna, Stockholm. – Och då kom jag systematiskt på andra plats. Det hände att jag var på tredje eller fjärde, men för det mesta tvåa. Frågorna jag fick på intervjuerna visade tveksamheter inför funktionsnedsättningen. Det första jobbet var ett vikariat på ett halvår, där allt gick bra tills en fast tjänst skulle tillsättas. Då blev det knepigare. ”Du kan ju inte sitta på golvet och leka med barnen” fick hon höra. För Anna Tenlén är dock fördelarna med en anställd med en funktionsnedsättning solklara och många. Bara att medvetenheten om funkisfrågor ökar, gynnar hela församlingen. Dessutom har Anna Tenlén utvecklat strålande projektledaregenskaper: FORTSÄTTNING

September 2017

Tema: Utsatthet – Med den funktionsnedsättning jag har måste jag planera väldigt noga. Ingenting kan lämnas åt slumpen, jag behöver förutse alla hinder som kan komma att uppstå. Jag märker att jag har lätt att få kontakt med församlingsmedlemmar, och jag förstår hur det är att leva med svårigheter. BISKOPEN I Stockholm, Eva Brunne, är

medveten om bristerna, men arbete pågår. I Stockholms stift har man exempelvis ett tillgänglighetsprojekt i fem pilotförsamlingar. Den erfarenhet hon har av arbetet med hbtq-frågor är att det blir svårt att bryta normtänkandet gentemot församlingsmedlemmar, om man inte samtidigt gör det i kyrkan som arbetsplats. – Det betyder jättemycket att vi är arbetsplatser som speglar den omgivning vi arbetar i. Det är ett sätt att hjälpa varandra att bryta normtänkandet. Vad utesluter vi? Vad saknar vi om vi inte ser den här människan som en hel människa med alla sina egenskaper? Anna Tenlén håller med om att kyrkan lyckats bra med hbtq-frågorna, så hon vet att det går att förändra, men inte utan ansträngning. Det handlar dock inte om att ”hjälpa” den funktionsnedsatta. En hjälpande person kan vilja hur väl som helst, men i själva verket tvärtom försätta den som söker hjälp i en situation där personen bara upplever underläge, menar Steve Sjöquist, som är sjukhusdiakon i Stockholm. I stället måste kyrkan skapa en miljö där alla möts på lika villkor. STEVE SJÖQUIST själv

har en mycket stor, om än informell kompetens på grund av att han har levt med hiv i 30 år, de första åren innan bromsmedicinerna kom. Under ett helt år var han så svårt sjuk att han var inlagd på sjukhus. – Jag vet hur det är att Sjukhusdiakon ligga där. De jag träffar i Steve Sjöquist. dag känner sig sedda och förstådda. Och jag har fått respekt för den kompetensen. Jag använder min erfarenhet också när jag undervisar om vårdetik. Mina studenter får veta att de som ligger där observerar dem, vet vilka de är och vad de går för. MARIA WESTLUND är diakon i Umeå, och skulle vilja uppnå det som Steve Sjöquist gjort. I dag upplever hon att det är svårt att bidra med all den kompetens hon har. – I kyrkan finns bilden att vi är starka och friska och ska ge till församlingsmedlemmar som behöver det. Jag med min funktionsnedsättning ställer det där på huvudet. Jag

Förståelsen för hur det är att leva med olika svårigheter är en tillgång i arbetet.

”Den som själv söker hjälp blir lättad vid åsynen av kryckor eller en rullstol.” står mittemellan. Jag är personal med funktionsnedsättning som kan utföra kvalificerat arbete, säger hon. Maria Westlund lever med ett antal diagnoser. Den som påverkar henne mest är Klieppel Feil syndrom. Det är en ovanlig diagnos som bland annat innebär att nackkotorna är ihopväxta, och att balans, finmotorik, och reflexer påverkas. Hon är dock övertygad om att de förmågor Maria Westlund kan bi- som behövs i hendra med unika insikter. nes arbete inte är fysiska: – Jag möter församlingsbor i sorg och kris och stöttar människor i andlig utveckling. Jag håller andakter på sjukhem och leder gudstjänst, bland annat. Det är inte de motoriska funktionerna som jag använder. Och en del kompetens hon skulle vilja få

bidra med står inte i arbetsbeskrivningen: – Jag har vissa kvalifikationer och insikter som jag skulle vilja kom församlingen till del. Enkla saker, som dörröppnare som inte fungerar och trösklar som är i vägen. Att man kan ta bort några kyrkbänkar så den som har rullstol inte behöver sitta mitt i gången och sticka ut. Att det ska vara möjligt att ta sig in och ut ur kyrkan utan hjälp, självständigt. Hon påpekar samtidigt att det kan följa ett utpekande av att det alltid är normbrytaren som ska vara den som ökar kunskapen på arbetsplatsen – hon skulle vilja se att församlingarna sätter av tid och pengar på funkisfrågor på samma sätt som exempelvis miljöfrågor. Kyrkans anställda möter funktionsnedsättningar och hinder i församlingarna och behöver kunskap för att ge bra stöd och service. SOM DIAKON delar Maria Westlund samma upplevelse som Anna Tenlén: Får en människa möta en företrädare för kyrkan som själv har en svaghet, uppstår en lättnad i mötet. Det blir helt enkelt enklare för en hjälpsökande att tala och att anförtro sig till någon som faller utanför den traditionella maktpositionen i relationen mellan hjälpare och hjälpt. De som söker stöd känner att möjligheten att bli sedd och förstådd ökar när de får se kryckor eller rullstol. – När vi arbetar med andlig fördjupning har vi en bild av en kanna som är sönderslagen och ihoplimmad, men sätter man ett ljus i kannan är det just genom sprickorna som ljuset strålar fram. Det är den synen på människan, kyrkan och anställda som behöver få ta plats. MARIKA SIVERTSSON

September 2017

i Svenska kyrkan

TET OMÖ

RK L KY L TIL

lövslä

rä ge, p

a tersk

ö ensk , Träs nsson llesås, röntg r Sve t unna nbäck, Fri lndal, präs G l r 1. Ka ianne Kro lsson, Mö , truckförare ar På berg 2. M -Gunnar Anne re rs son, , lära 3. La ael Svens n, Varekil siklärare so mu ik 4. M illa Svens , Skottorp, rs.ass. n n , fö 5. Gu Johansso n, Lysekil rg, lärare so vi be 6. Le beth Lars on, Falken lhavare a s fä s stare s 7. Eli bet Sven o, Hönö, be nsfejarmä a b s rste 8. Eli n Hamne Hålta, sko , ha 9. Jo n Nyblom nto 10. A

ts alkre a kyrkan k ifts v gs st et Svens r o b Göte samfund Tros

Rösta för en levande kyrka

2706

» som är en kyrka för hela familjen » som verkar för Kristi kyrkas enhet » som står upp för alla människors unika, lika och okränkbara värde

www.enlevandekyrka.se

E-post: bertil.olsson@enlevandekyrka.se Tel. 070-675 46 46

En stödförening för dig som utsatts för sexuella övergrepp/är anhörig till utsatta barn eller vill lära dig mer om ämnet. Vi erbjuder: Föreläsningar, filmvisning, stödsamtal enskild eller i grupp. OBS! Vi är stödpersoner, inte terapeuter. Bli stödmedlem för 100 kr/år Bg 359-5709 eller Swish 1234991840 Lämna din e-postadress, så får du nyhetsbrev om våra aktiviteter. Vi finns på Viktoriagatan 6 i Helsingborg även i sommar.

Se: www.atsuskane.se

Sveriges Kristna Handikappförbund, SKrH är ett ekumeniskt förbund som arbetar utifrån en kristen människosyn och ett miljörelaterat handikappbegrepp. Vi vill göra församlingar och samfund medvetna om att människor med funktionsnedsättning är en naturlig del av den kristna gemenskapen.

www.skrh.se

Tro utan tanke är som ett brev utan porto. Tanke utan tro är som ett brev utan adressat.

250 kr för 8 nr* Mejla oss på adm@signum.se eller ring 018-580 07 10. Se även www.signum.se *Gäller för nya prenumeranter.

Läs mer på hemsidan

Ange ”Amos” som kod.

www.skrh.se

Den katolska kulturtidskriften

7"$,3" 4+"-"3 5*-- %*( ,½3&/

Tryck en kinesisk bibel för en tia! Kinas kristna behöver biblar. Din gåva bidrar till bibelpapper. Tack! Swish 123 900 62 63 Bg 900-6263

4KBMBS J SFHOCÌHFOT BMMB GÊSHFS BW öOB OBUVSNBUFSJBM 7J IBS 4WFSJHFT TUÚSTUB TPSUJNFOU BW LWBMJUFUTTKBMBS

#FTÚL WÌS XFCCVUJL 4OBCCB -FWFSBOTFS

www.sjalbutiken.se 0739-53 34 38

Fengersfors Bruk

Tema: Utsatthet

”Får jag vara stolt över min hjälp?”

Camilla Lif är präst i Svenska kyrkan, författare och medverkar ofta i radio. Du kan ställa dina frågor om kyrkan, tron och livet i stort till Camilla på fragaprasten@verbum.se

Är det skryt att vara nöjd med sina goda gärningar? Varför drabbas vissa av olyckor och hur mycket tycker Gud att vi ska vila? Camilla Lif svarar på frågor om prestation och tvivel.

Fråga prästen

En bekant sa att om man inte känner ”frälsningsvisshet” är man inte kristen. Jag tror, även om jag inte går i kyrkan, men vet inte om jag känner något särskilt. Måste man det?

– Det finns ingen manual för vad man måste känna som kristen. Frälsningsvisshet låter härligt, men det är knappast något som drabbar alla. De flesta jag känner tvivlar och tror om vartannat. För dem och för mig är tron en process, ett kontinuerligt samtal med det gudomliga och med andra människor. Ibland stark tro. Ibland starkt tvivel. Det finns i själavårdens historia en mängd beskrivningar av hur en troende människa måste gå igenom perioder av tvivel. Det ingår i en mogen människas väg i tron. Tillvaron slår då in på en mörk och slingrig väg. Denna vägsträcka går under många namn: öknen, misströstans dy, andens fattigdom. Men detta räknas också som en plats där man oväntat faller i Guds armar. Och jag tycker inte att någon har rätt att döma ut en annans tro!

Ända sedan flyktingarna började komma har jag varit med i olika hjälpprojekt. Det får mig att må bra i magen, men jag undrar: är det fel att känna sig nöjd? Man ska ju inte skryta?

”Utan balans mellan aktivitet och vila går vi sönder.”

– Det finns en ställe i Bibeln där Paulus skriver att vi har lagen skriven i våra hjärtan Med ”lagen” menar Paulus Guds vilja. Alltså: Guds vilja att vi ska göra gott och värna våra medmänniskor, den viljan finns inpräntad i oss. Därför känns goda handlingar bra. Det ger en känsla av att vi är på rätt spår. Att känna sig nöjd och glad med något gott är ett kvitto på att man gjort något bra. Att skryta är något annat. Det är att tävla med sin godhet, och blåsa upp sitt eget ego.

Jag har hört att Gud inte ger oss mer att bära än vi orkar med, och att vi orkar allt med Jesus. Men nu när så många blir utbrända – vad säger kyrkan om vila?

– Det finns de som får mer än de orkar bära, så det finns goda skäl att fundera på hur vi ska leva, arbeta ocjh vila och behandla våra medmänniskor. I kyrkan talar vi ofta om tystnaden som återhämtning, och i Bibeln står det om hur Jesus drog sig undan från folkmassorna för att vila och be. Att vara för sig själv, att ordlöst umgås med Gud, att stilla sina hungriga sinnen och att helga vilodagen är naturliga inslag i ett kristet liv. Balans mellan aktivitet och vila är en förutsättning för att vi inte ska gå sönder. Så är det för varenda en av oss människor.

September 2017

Hela poängen med kristet liv är frihet, säger Camilla Lif.

Varför verkar det som Gud utsätter vissa för mycket mer än andra? Min kompis förlorade jobbet och fick operera bort gallan samma månad som barnet blev svårt sjukt.

– Detta har människor brottats med i alla tider. Om Gud är god och allsmäktig – varför finns det då lidande? På teologiskt språk kallas det för teodicéproblemet. Jag har ingen lösning, men jag tror inte att Gud vill att vi ska plågas av meningslösa lidanden. Att bli av med sitt arbete tänker jag inte har så mycket med Guds vilja att göra, utan är något som händer mellan människor. Jag tror inte heller att Gud gör barn sjuka, utan lider med varje sjuk människa. Gud vill liv – det är min övertygelse.

Förr trodde många att utvecklingsstörda stod närmare Gud på något vis. Hur är synen på funktionsnedsatta nu?

–Varje människa, med sin unika erfarenhet, är ett uttryck för Guds längtan efter liv. Jag tror att Gud lever genom oss, att det gör ont i Gud när det gör ont i oss, att våra skratt gör Gud glad, att de dofter vi känner också känns av Gud. Den som har funktionshinder förser Gud med helt unika erfarenheter. Jag vet inte om en sådan människa står närmare Gud, men när jag var ung kände jag en flicka som hade Downs syndrom. Hennes syn på livet lärde mig massor om ärlighet, uppriktighet, livsglädje, ömhet och medmänsklighet. 19

Tema: Utsatthet

Skratt som öppnar upp De lockar till skratt och ger barnen en paus från sjukdom, slangar och mediciner. Men skratten är inte viktigast. Det är kontakten. Utan att rygga för deras känslor, för rädsla eller föräldrarnas oro, möter sjukhusclownerna barnet, här och nu. – JAG VILL VARA ärlig i mitt bemötande, i

blicken och hela min närvaro, säger Eva Westerling. Hon sitter framför spegeln i ett källarrum på sjukhuset i Malmö. Duttar vita prickar under ögonen och målar en centimeterbred röd mun på läpparna. Kollegan Jerker Heijkenskjöld blåser såpbubblor runt henne medan hon sätter lösnäsan av gummi på plats. När hon började jobba i Clownronden, för 13 år sedan, var näsorna så hårda att hon fick en arbetsskada. – Det är sant! Jag fick blodkärlsbristningar, säger Eva Westerling och pekar på ena näsvingen. Dagens första rond är på Barnmedicinen, som de besöker två gånger i veckan. Eva och Jerker ger varandra en peppande kram, öppnar dörren och kommer ut som Bönan och Jack, två clowner som snart trampar sig fram i sjukhuskulvertarnas underjordiska gångar. De visslar och hejar till höger och vänster, alla vet vem de är. På Barnmedicinen får Alva Nilsson syn på Bönan och Jack så fort de kliver in genom dörren. Hon är två och ett halvt år och har tillbringat långa perioder på sjukhus sedan hon föddes. Nu kikar hon försiktigt på de knasklädda figurerna, i skydd av sin mammas axel.

– Hon är jätterädd för clowner, säger mamman Frida Nilsson. Det hör varken Bönan eller Jack. Ändå är det uppenbart att de har läst av Alvas rädsla. Med små, samspelta gester, utan att komma för nära, börjar de improvisera. Har Alva sett deras bortsprungna hund Ludde? De letar bakom dörrar och under bord. Alva följer dem med stora, runda ögon. Bönan trollar fram en avlång ballong ur fickan och vips har den knutits till en vovve. Ett litet leende anas i flickans mungipor och när sjuksköterskan kommer för att ge dropp, får både vovven och clownerna följa med och hjälpa till. ALLA BARN blir inte glada av att se dem. Det är heller inte deras mål. De är inte klichéclownerna som gör knasiga grimaser och de är absolut inte skräckfigurerna i stela masker som skrämmer. Tvärtom, deras mål är det mänskliga mötet, att nå fram till individen. En kontakt improviserad i stunden. – Det gäller att vara nollställd inför varje möte. Barn känner direkt när det finns en värdering av något slag hos den vuxne. Men går du in utan tvivel och möter dem med positiv blick, så går det, säger Eva Westerling. En del barn träffar de bara en gång, vissa har de träffat i flera år. Någon har ett gipsat ben, andra en allvarlig infektion. Vissa barn är så sjuka att de kommer dö. – Det handlar om att se det friska i en människa och möta personen med respekt och humor, säger Eva Westerling. Ali Al-Kartawi, 5 år, har blodförgiftning Eva Westerling och och har legat Jerker Heijkenskjöld inlagd i flera jobbar med Clown-

veckor. Bönan och Jack sticker in sina röda näsor i hans rum för att känna av stämningen. Snart sitter både Ali och hans pappa, som först såg lite hålögda ut, fnissande vid sängen med varsin slips om halsen – av toalettpapper. MEDAN EN del barn nästan omedelbart bör-

jar bubbla av skratt, behöver andra tid på sig för att öppna upp, som den avvaktande 13-åringen som håller emot för att smilbanden inte ska synas. Ibland träffar de suicidala ungdomar, och får jobba hårt för att dörren alls ska öppnas på glänt. – Vi kommer från ett annat håll, och det är viktigt. Vi är varken den oroliga familjen eller personalen som måste behandla det sjuka. De är ett komplement, med en fri roll i sjukhuskorridorerna. Samtidigt har de möjlighet att dra in personalen i improvisationerna och hjälpa till att göra vårdsituationer lekfulla. Och minst lika viktigt, menar Eva Westerling, är att de kan möta och stötta personalen, få också dem att skratta. – Personalen är superviktig. De är där alltid, vi bara några timmar. Jag ser det som en skicka vidare-grej, att lämna något positivt också för dem. Är de glada sprids glädjen. SOM SJUKHUSCLOWN jonglerar

du med känslor. Kastar upp dem och ser till att de fångas på ett bra sätt. Det är inget enkelt jobb. Men det mest meningsfulla Eva kan tänka sig. – Energin ryker, efter en dag på jobbet är du helt slut. Samtidigt får du så mycket tillbaka. Det svåraste är att möta den som snart ska dö, särskilt

ronden i Malmö.

September 2017

– Det handlar om att se det friska i en människa och möta personen med respekt och humor, säger sjukhusclownen Eva Westerling

”Det handlar om att se det friska i en människa och möta personen med respekt och humor.” när det är ett barn. Eva berättar om sin första erfarenhet, ett hembesök hos en pojke med obotlig cancer. – Han var sex år och lärde mig mycket. Föräldrarna ville inte, eller klarade inte, att pratade med honom om att han skulle dö. Skenet skulle hållas uppe, rädslan och sorgen motas. – Men jag såg ju att han visste, barn vet alltid så mycket mer än vad vi tror. Men eftersom det var förbjudet att benämna i familjen frågade jag honom istället om han tänkte resa. ”Ja”, svarade pojken. Samtalet var öppnat. September 2017

De pratade om vad han skulle ta med sig när han for, och om vem som skulle möta honom när han kom fram. – Det var fint, vi hittade ett sätt för honom att benämna det som skulle komma. Och det är lugnande. Livet är brutalt. Men rädslan för döden och sorgen är oftast som starkast hos de anhöriga, menar hon. Och förtvivlan över att ett barn inte ska få bli äldre än sex, ses ur den vuxnes perspektiv. – Att aldrig få ta examen, aldrig få barn…, tänker vi vuxna. Men en sexåring får ju leva sitt liv, deras sex år långa liv är ett helt liv för dem. Det är en insikt som jag tycker är lindrande. På Barnmedicinen kommer nu Alva Nilsson rullandes på en brits. Hon ska in på operation. Jack tar fram sin ukulele och spelar en melodi, Bönan vinkar. Alva sätter sig upp i sängen, ler och skickar en slängpuss till sina nyvunna rödnästa vänner.

FOTO: JOI GRINDE

Jobbar på fem sjukhus Clownronden är en grupp speciellt utbildade artister som arbeta med sjuka och funktionshindrade barn och ungdomar och äldre. Clownronden drog igång 2001 och är baserad i Malmö, och är idag även en del av barnklinikernas verksamhet på fem skånska sjukhus. Liknande verksamheter finns runt om i landet. Namn: Eva Westerling Ålder: 49 Familj: Två söner och pojkvän i Österrike. Bor: Lund Gör: Arbetar som sjukhusclown på Skånes universitetssjukhus för Clownronden och som improvisatör för Kunskapskabarén. Är också skådespelare och har medverkat i humorserien HippHipp! och SVT:s barnprogram Vid Vintergatans slut och i Pax jordiska äventyr.

HANNA WELIN

Mänskligt: Organdonation

”Du har fått en jäkla Syskonkärlek - på liv och död. Therese Jarmo behövde en ny njure för att överleva. Hon fick en av sin bästa vän och konstnärskompanjon: storebror Casper Jarmo. SIDA VID sida i var sin sjukhussäng. Oroliga

och lättade på en och samma gång. Äntligen är det dags. Casper Jarmo lyfter han sin hand i v-tecknet och rullas in i operationssalen. Therese Jarmo ler från sin säng, snart är det hennes tur. Ett par timmar senare vaknar de upp ur narkosen. Storebror har en njure mindre, lillasyster har fått ett nytt liv. Det är lördag förmiddag och syskonen Jarmo har bestämt träff i deras andra hem, en konstnärsstudio i industriområdet Gåsebäck

i Helsingborg. Det har gått två månader sedan operationerna och de långa ärren över buken har läkt. – Det gör inte ont längre, som det gjorde efter operationen. Vi låg i samma rum och fick varandra att skratta hela tiden. Och det gjorde ont. Jag minns att jag sa till dig att om du säger något roligt igen så dödar jag dig, säger Therese Jarmo och ger sin storebror en lätt knuff. – Fast allvarligt, när jag såg dig där i sängen på uppvaket kände jag bara kärlek. – Men jag gjorde det ju lika mycket för min egen skull, säger Casper Jarmo. Det är jag som har vunnit som har fått dig tillbaka. THERESE OCH Casper Jarmo har inte bara vuxit upp tillsammans. De är bästa vänner och ses eller rings varje dag. Folk brukar kommentera deras relation, säger de, för att de

påminner om enäggstvillingar som kan varandra utan och innan och tycker och tänker nästan samma sak. Sedan flera år driver de också gemensamma projekt och skapar film, konst och musik tillsammans. – Många undrar hur det känns att ha någon annans organ i sin mage. För mig är det inte en så stor sak i sig. Det viktiga är att jag förhoppningsvis fått minst femton år till, så att jag och brorsan kan fortsätta med vårt arbete, säger Therese. Casper nickar. – För mig finns kärleken i skapandet som vi gör ihop. På bordet i studion, bland sprayburkar, rekvisita och termoskaffe ligger manuset till en kortfilm som de har spelat in. Scenerna kom till liv i Caspers huvud i sjukhussängen. Den kom ur ångesten jag kände över att kunna förlora Therese. I filmen dör huvud-

Therese och Casper Jarmo är bästa vänner och ses eller rings varje dag. Och syskonen har dessutom en njurdonation gemensamt.

September 2017

bra njure, syrran” personens syrra i en bilolycka, och det är brorsan själv som kör. Efter det bestämmer han sig för att ta sitt liv, säger Casper. DÖDSSCENEN I den brinnande bilen spe-

lade syskonen in för en månad sedan. Med ärr som fortfarande ömmade och fejkblod i ansiktet agerade de ut sina roller i flammande lågor. – För mig är den här filmen ett sätt att bearbeta allt som varit, säger Casper. – Och jag ville så snabbt som möjligt få skapa. Slippa vara Therese, den sjuka, och bli Therese, konstnären, igen. Nästan allt de gör bygger på dramatik och smärta. På liv och död. Men så har också Therese levt med de stora och tunga frågorna ända sedan hon var en liten flicka. Sju år gammal, på väg till När Therese var barnkören, kollapsade 15 fick hon sin hon. Hjärnan visade sig första nya njure vara svullen av vätska och – av pappa. behövde öppnas akut. Hon har inte glömt upplevelsen i ambulansen på väg till sjukhuset i Lund. Hur smärtan plötsligt försvann, hur hon såg ett ljus och allt blev vitt. – Nu vet jag att läkaren sa att familjen skulle förbereda sig på att ta farväl av mig.

TROTS ATT njurfelet som hade fått hjärnan

att svullna, upptäcktes sent klarade hon sig utan allvarliga komplikationer. Men den sjuåriga flickan tvingades lära sig vad dialys är. Åren som följde kämpade Therese med att leva ett så normalt liv som möjligt, trots mediciner och noggrann kosthållning. Hon tränade basket och jobbade hårt i skolan. – Jag ville bara vara vanlig och pratade inte så mycket om allt det här. Men jag fick ett keyboard och när jag klinkade på det fick jag ut mycket av allt jag bar på. Men när Therese var 12 och Casper 20 kom nästa slag. Mamman fick en hjärnblödning. Hon klarade sig förhållandevis bra, men det var ändå tungt att hantera. Döden hade kommit nära igen. – Jag och brorsan bondade mycket när September 2017

”Det var sjukt att vakna efteråt. För första gången upplevde jag hur det är att vara frisk.” mamma var så dålig. Jag började också umgås med hans vänner. Jag hade nära jämnåriga kompisar, men kände samtidigt att det var lättare att relatera till dem som var äldre. Livet blev ännu tuffare åren som följde. När Therese var 15 räckte de egna njurarna inte till längre och hon behövde en ny för att överleva. Det blev pappans. – Det var sjukt att vakna efter operationen. För första gången upplevde jag hur det är att vara frisk. Jag föddes med njurproblemet. Från att ha haft kronisk migrän, varit illamående och orkeslös, studsade jag ur sängen. OCH HON studsade längre än så, rakt ut i livet

för att ta tag i sina drömmar. Äntligen hade hon kraft att göra det hon ville. – Jag insåg tidigt hur viktigt det är att jaga drömmarna man har. För mig handlar de om att få använda min egen kreativitet. Livet snurrade på, intensivt, precis som hon ville. Tills för två år sedan. Therese hade precis flyttat ihop med pojkvännen Christian när beskedet kom. Hon behövde en ny njure, igen. Och fram tills en transplantation kunde genomföras krävdes dialysbehandling var femte timme, dygnet runt. En förälskad 22-åring vill inte ha en slang i magen. Hon vill inte vara konstant trött och illamående och hon vill absolut inte behöva tänka på döden mest hela tiden. – Jag hade sådana fruktansvärda ångestattacker. Och ju sämre jag blev desto mer bitterhet, ilska och sorg kände jag. Utredningen av en donator som passade tog lång tid. Först prövades sambon Christian, därefter var det Caspers tur. Hans njure var kompatibel med Therese, men var han

alldeles säker? undrade läkarna. Casper och hans fru har ett barn, och är gravida med det andra. Tänk, rent hypotetiskt, om någon av dem skulle behöva hans njure i framtiden? – Men jag kände att jag inte kan tänka så, säger Casper. Om det brinner just nu kan du ju inte strunta i att släcka elden för att det kan börja brinna någon annanstans senare. Transplantationen gick över förväntan. Direkt efter operationen hade Therese skyhöga njurvärden sjunkit från 800 till 80. – Det var en jädrans bra njure du fick av mig syrran. Trots att jag festade så vilt förr. Lillasystern ger honom en storasysterblick. – Han är så jäkla mallig. Och en riktig dramaqueen. JUST NU är hon nästan euforisk över allt hon

äntligen kan göra igen. Som att dricka hur mycket vatten hon vill och gå på toaletten som vem som helst. Eller att få ta en fika på stan med Christian. – I kväll ska vi bada tillsammans hemma i vårt eget badkar. Det har vi aldrig kunnat göra. Det är så sjukt underbart att kunna vara den person jag faktiskt är. Första året är alltid det mest riskabla eftersom kroppens immunförsvar gör sitt bästa för att stöta ifrån sig det nya organet. Men alla värden ser bra ut och förhoppningen är att njuren ska hålla i 20 år. – Mörkret finns alltid där i bakhuvudet och lurar, det är min lott i livet. Samtidigt, man kan välja hur man vill leva. Det finns ju också något bra i det här. Jag har en jävla piska på mig att se till att göra det jag vill i mitt liv.

Therese & Casper Jarmo Namn: Therese Jarmo Ålder: 25 Familj: Sambon Christian, föräldrar och bror med familj. Bor: Helsingborg Gör: Olika typer av konst, samt vikarierar som administratör på företaget Assa Abloy i Landskrona. Namn: Casper Jarmo Ålder: 33 Familj: Sambo och ett barn, det andra barnet är på väg. Föräldrar och systern. Bor: Helsingborg Gör: Olika typer av konst, pluggar visuell kommunikation på Malmö högskola.

Mark Levengood är än en gång programledare för Tro, hopp och kärlek. I september börjar tredje säsongen.

Ser du fram emot en tredje säsong? Mark Levengood är än en gång programledare för Tro, hopp och kärlek – dokusåpan där präster söker kärleken. I september börjar tredje säsongen. – Ja! De höga tittarsiffrorna avgjorde, men jag ville också gärna göra det igen, för vi lär oss så väldigt mycket, alla i redaktionen, under vår resa. Jag får tackla min programledarroll på nya sätt nästan varje dag. Grundpremissen att jag ska hjälpa dem är ganska fånig, jag gifte mig för 30 år sedan och är väldigt dålig på att ragga. Men vi samtalar mycket, det blir en nerv. För mig har det aldrig varit målet att de ska gifta sig, det viktiga är diskussionerna. Får du lägga band på dig för att inte hjälpa för mycket? – Jag går över gränsen hela tiden. Jag förväntas vara mycket mer neutral, men ibland är det så uppenbart att folk ska passa ihop.

Då är det min kristliga plikt att göra det klart för dem. Och det är hemskt att se folk som inte passar ihop. Jag är inte sutenör utan programledare, även om det kan vara svårt att märka skillnaden … Är präster svårare att dejta än andra, mer krävande? – Präster är som psykologer, de har nästan alltid en sökande bakgrund. De har gjort samma resa, men även tagit in Gud som en faktor. På film framställs prästen som en svart kråka av ondska, det är Ingmar Bergman som spökar. Kyrkan får alltid stå för inskränkthet och elakhet. Men Svenska kyrkan är ju tolerantast på jorden! Och präster är öppna och ganska gränslösa människor. Jag kan tänka mig att det är stimulerande att leva med kyrkans folk, det är ofta människor som inte fastnar i slentrian. Bidrar det till att avdramatisera prästrollen?

– Men är den inte ganska dramatisk? Det handlar ju om liv och död. Det har varit för-

svinnande lite kritik om att det blir för glättigt. Men skapade inte Gud både ljus och mörker? Vi gör det med respekt för deras ämbete och identitet. Vi är väldigt noga med att inte kränka deras yrkesidentitet, hur vi klipper och vad som kommer med. De ska kunna förrätta en begravning dagen efter att de varit med på teve. Vad är så lockande med dejtande präster?

– Jag tycker det är så intressant att de är så valhänta. Många är familjerådgivare och förstår så mycket, men de kan inte applicera det på sig själva. Hur vi agerar styrs så mycket av det undermedvetna. En av våra deltagare var på dejt med en tjej som behövde checka av allt mot sin bild av den hon ville gifta sig med. Men sedan kommer kärleken från ett helt annat håll. Som min gamla konfirmationspräst sade: ”Vi blir bönhörda, men aldrig på det sätt vi tror”. MATS KARLSSON

FOTO: STELLAN HERNER

Hallå där! Mark Levengood

Yogan gör att jag ser världen med mer empati och mer medkänsla, säger Anna Eliasson.

Genom yogan mötte hon Gud Den breda skånskan. Den rakade hjässan. Rakhyveln i handen. Det var något udda över honom, något som inte stämde. Ändå drogs hon till honom. Den näst intill nakne mannen, som plötsligt och utan förvarning, kommit stegande rakt ut ur den djupa västmanländska skogen. En händelse, av många, som kom att förändra Annas liv. För alltid. – JAG HADE EN LÄNGTAN efter att vara sann mot mig själv. Det har varit en lång resa som pågått i säkert tio år, säger Anna Eliason och fortsätter: – Att komma fram till att ”jag älskar Jesus” stod inte överst på den önskelistan kan jag säga. Det finns saker som hänt i min ungdom som gjort att det funnits ett motstånd. Men

jag kände att det var dags att jag började vara ärlig mot mig själv. Det skiner om Anna när hon berättar sin historia. Hon är glad. Nej, hon är lycklig. Full av energi. Av lunginflammationen märks inga spår, åtminstone inte på ytan. Men vi backar bandet. Anna Eliason är en kvinna i sina bästa år. Över 40 men inte 50 fyllda. Uppväxt

i Vinslöv under det glada 70-talet, nu boende på Råå. Mamma. Fru. Men för många också Yoga personifierad. Hon håller klasser i meditation och yoga, närmare bestämt Kundaliniyoga. Familjen är inte mer religiös än genomsnittet – typ dop, bröllop, begravningar – förutom farmor då. Och så är hon gift i Svenska kyrkan och barnen är döpta där. För FORTSÄTTNING

September 2017

FORTSÄTTNING

Anna bestämde sig för att sluta kämpa emot. Hon var redo att släppa yogan och sluta säga nej till Jesus.

så gör man väl? Eller? – Och så är jag konfirmerad. Det var en hemsk upplevelse! Vår konfirmandpräst var en väldigt ”hatisk” präst som gjorde förfärliga uttalanden. Läste lilla katekesen och höll förhör med oss i kyrkan. Det var verkligen inget bra. Hemskt! Anna pluggade till civilekonom. Drog till Malmö och fick ett bra jobb inom marknadsföring, konceptutveckling, konsumentbeteenden. Gjorde karriär. Livet snurrade på. Hon blev en del av ”ekorrhjulet”. Det blev ett klassiskt karriärsliv – så som det förväntades vara. Men lycklig? Kanske inte. Åtminstone inte fullt ut. Flyttlasset gick till Råå, mest för att det var på lagom pendlingsavstånd. Samtidigt började Anna med yoga. Det är tjugo år sedan. NU ÄR FAMILJEN inne på sitt tredje Råå-hus och yoga samt meditationsklasserna bokas flitigt av hennes ”yogisar”. Om hon ångrar sitt val att kliva ur ekorrhjulet? Nej, knappast troligt om man frågar henne idag. Svaret kommer spontant och är lika enkelt som självklart kan man tycka; Har man en gång lämnat det finns det nog ingen väg tillbaka. Men att det skulle bli en sådan djupdykning inom yogan var inte helt givet. Istället beskriver Anna det som ett kall som plötsligt bara infann sig. Det var när hennes jobb ändrades som hon kände att hon ville hoppa

på en yogalärarutbildning. Ett möte med några tjejer som pratade sig varma om Kundaliniyoga ledde till att hon plötsligt en vecka senare satt på ett plan till Spanien för en livsyogautbildning med Tomas Frankell. – Jag hade ingen aning om vad det skulle ge, utan fick bara en väldigt stark känsla att jag var tvungen att åka. Efter den veckan kände jag ”här började mitt liv – nu blev jag plötsligt levande”, berättar Anna och fortsätter; – Jag tror det som hände var att jag kom i kontakt med mitt inre liv. Det hände väldigt mycket i mig. Yogan hjälpte mig att må bra och att känna efter vad jag ville. Tidigare hade jag följt någon sorts mall för hur vi förväntas leva våra liv – men vad ville egentligen jag? Jag. ANNA VILLE jobba mindre på jobbet och mer

med yogan. Vara mer hemma med barnen, njuta av livet. Leva här och nu. Hennes man stöttade alltid fullt ut, och så även nu. Till slut tog hon steget. Hon sa upp sig från det vanliga jobbet som kommit att bli mindre och mindre viktigt för henne – för att slutligen

istället satsa fullt ut på yogan och arbetet som yogalärare. – Det har gett mig så oerhört mycket i min personliga utveckling. Att bara sitta tio minuter varje dag i stillhet och tystnad – det gör något med dig – det gör att du förändras, säger Anna och fortsätter; – Jag har sett det om och om igen och ställt mig själv frågan ”vad är det som händer?”. Jag tror det har att göra med att man hinner ifatt sig själv. Jag brukar sätta mig på strandkanten och titta på floden, min flod, och se vart den leder. Jag kunde plötsligt se vart min gamla flod skulle tagit mig och det var inte en destination jag skulle ha varit nöjd med. ANNA BESKRIVER hur yogan gör något med hjärtat. Fokus blir annorlunda och det blir viktigare att växa i hjärtat än att växa i karriären. Både för den enskilde, men också mot människorna i sin omgivning. – Yogan gör att jag ser världen med mer empati och mer medkänsla. Men det kan också vara jobbigt – du ser sidor av dig själv som

September 2017

”Jag är otroligt tacksam för det som hänt mig. Hade ingen aning om att det kunde vara såhär. Någon sa en gång att kristendomen är kärlekens religion.”

du inte vill se. Ett beteende som man kanske inte är särskilt stolt över, att man sårar andra människor, berättar Anna och fortsätter; – Vissa saker kan man kanske förändra, men jag tror mer det handlar om att ha en acceptans mot sig själv och sina egna tillkortakommanden. Annars är det lätt att bli dömande. För det är sådana vi är som människor, vi dömer oss själva och varandra. Det är utmanande att inse hur mycket mina tankar går åt till att värdera och ha åsikter kring olika saker. För mig handlar yogan om att stanna upp och känna efter - hur har jag det just nu? Att ta emot den här stunden och vara här och nu. MED FACIT i sin hand har hon sett att det var

flera av varandra oberoende händelser som gjorde att hon till slut mötte Jesus genom Gud och yogan. En borttappad medaljong vid en meditation, ett kors vid en flyttstädning, en näst intill naken man med rakad hjässa i skogen – alla var de tecknen och de skrek; Ta emot Jesus, ta emot Gud. Men Anna kämpade emot. Hon var ju inte kristen. Inte så. Inte på det sättet. Buddismen var ”hennes grej”. Men till slut kunde hon inte kämpa emot längre, September 2017

signalerna blev allt starkare. Till slut var de så ihärdiga att hon kände Jesus närvaro 24 timmar om dygnet. – Han var där hela tiden, dygnet runt! På riktigt! Vem berättar man det för? De tror ju man är koko i huvudet! Anna tog till slut ett smärtsamt beslut. Hon bestämde sig för att sluta kämpa emot. Släppa taget om yogan och sluta säga nej till Gud. Hon ville vara sann och gå djupare inom sig själv. Om Gud ville så skulle hon fortsätta med yogan. Det har blivit en lång och tidvis smärtsam, men alltigenom underbar, resa förstår man när man hör henne berätta. Nu har hon landat i att Jesus har en given och efterlängtad plats i hennes liv. Frälst av en 20- årig tatuerad tjej som bad för henne på en kristen festival. Budskapet var tydligt. Gud ville ha henne precis där hon var – som kristen utövare av yoga. För att sprida budskapet. Guds ord. – JAG ÄR OTROLIGT tacksam för det som hänt mig. Hade ingen aning om att det kunde vara såhär. Någon sa en gång att kristendomen är kärlekens religion. Nu vet jag att det är så. Någon som helt villkorslöst älskar dig

för precis den du är. Tar du på djupet emot Guds kärlek så är du fri. Att alltid oavsett få vila i att ”jag är okej” - det finns inget bättre än det, berättar Anna och fortsätter; – Jag gör fortfarande min yoga, men delar numera frikostigt med mig av Jesus kärlek. Och det är i stillheten som mötet med Gud enklast sker. Det lyser ur ögonen på Anna när vi sitter där vid sidan om henne. Det är inte bara en glöd. Det är en kraft så tydlig, så stark att den är påträngande. Det är något mer än vad man kan förklara i ord. Och ingen förklarar det nog bättre än Anna själv. För den resan – den går inte att beskriva genom att skrivas ner. Den måste upplevas. Delas. Berättas. För det har Gud sagt till henne. Och jag tror hon har rätt. VILL DU höra Anna berätta om hela sin resa?

Det gör hon gärna. Den 25 september klockan 19.00 på Yogiana (Annas yogastudio) kan du lyssna på hur hon genom yogan hittade Gud – sen får du bestämma dig för vad du ska känna. TEXT OCH FOTO: MIKAEL CARLSSON / DINBILD.COM

Våra kyrkogårdar En grav är en ”plats där en död ligger begraven”. Typgraven för många är nog en avgränsad yta med en gravsten och planterade blommor. En grav kan dock se olika ut. Vilka olika sorters gravsättningsalternativ som finns, hur de ser ut och var de finns är inte alldeles enkelt att veta. Vi talar ogärna om död och begravning — särskilt den egna — men det är bra att veta vilka möjligheter som finns.

En grav är en grav Men vad är en grav egentligen? UNDER HÖSTEN och vintern kommer Hel-

singborgs kyrkogårdsförvaltning att presentera de gravskick som finns och var de finns. Först ut är minneslund samt de två närbesläktade askgravlund och askgravplats som alla tre kräver kremation då det är en urna/ aska som gravsätts.

MINNESLUND, ASKGRAVLUND OCH ASKGRAVPLATS MINNESLUND är ett anonymt gravskick utan

gravrätt med en gemensam gravsättningsyta. De anhöriga får inte vara med vid gravsättning. Detta innebär att de efterlevande inte vet exakt var i minneslunden askan efter den döda grävs ner. Det sätts inte heller upp något namn och årtal utan de som grävs ner är helt anonyma. Däremot vet de efterlevande i vilken minneslund askan finns. Den första gravsättningen i minneslund i Sverige skedde 1953 i minneslunden Björkdungen på Krema-

Minneslund.

toriets begravningsplats i Helsingborg. Minneslunden blev snabbt ett populärt gravskick under 50- och 60-talen. Att inte vilja vara till besvär efter sin död är en vanlig orsak till att minneslund väljs. Minneslunden är dessutom det billigaste alternativet eftersom de varken kräver gravsten eller växter och skötsel. Inte sällan vill dock de efterlevande ha en exakt plats att sörja och minnas vid, då kan askgravlund vara ett bra alternativ. I Helsingborgs minneslundar grävs askorna ner i en gräsyta. Denna gröna välskötta gräsmatta kan se inbjudande ut, men eftersom den är en gravsättningsyta är det av respekt inte tillåtet att gå eller till exempel ha picknick på den. I Södra minneslunden vid Krematoriet finns i dag 11 500 askor gravsatta. Något som märks vid högtider som Allahelgons dag då många vill tända ett ljus och lägga en blomma.

Minneslundar finns också på Raus kyrkogård, Råå, Nya, Krematoriet (Södra minneslunden och Skogsminneslunden) samt på Pålsjö begravningsplatser. ASKGRAVLUND är ett gemensamt gravområde där även namnskyltar och smyckningsplats är gemensam. Gravplatsen upplåts utan gravrätt. Anhöriga har rätt att närvara vid gravsättning. Askorna grävs ner på en gemensam yta och märks inte ut, namnen på de gravsatta sätts istället samlade på till exempel ett granitblock. En askgravlund påminner om minneslund med den grundläggande skillnaden att på en askgravlund finns namnen på de gravsatta uppsatta. Varje gravplats har plats för två askor/urnor vilket möjliggör för makar/partner/anhöriga att vila tillsammans. Askgravlundar började anläggas 2004 och efter en lite trög start blir gravskicket nu allt merpopulärt. På Nya togs den femte askgrav-

Askgravplats.

September 2017

lunden, Pagodträdet, i bruk 2016. Här finns 196 platser. Pagodträdet, och några andra av askgravlundarna på Nya är namngivna efter den trädsort som finns planterad där. Askgravlundar går att hitta på två av begravningsplatserna, Krematoriet och Nya. ASKGRAVPLATS. Upplåts med begränsad gravrätt vilket innebär att kyrkogårdsförvaltningen bestämmer vilka växter som ska finnas på gravarna och de ombesörjer också skötsel (gravrättsinnehavaren står för kostanden). Gravsättning av aska sker på bestämd plats vid en gravsten med namn. På några askgravplatser tillhandahålls gravsten

av kyrkogårdsförvaltningen, medan gravrättsinnehavaren själv får ordna detta på de flesta av dessa gravar och då enligt vissa bestämda mått. Här är det således också möjligt för makar/partner/anhöriga att gravsättas tillsammans. Det är möjligt att sätta en bukett med blommor vid graven, men det är inte tilllåtet att plantera något på egen hand. Ofta är det återlämnade gravar i anslutning till varandra som görs om till askgravplats. Detta är ett fint sätt att förnya och ta tillvara på gamla gravar utan att förstöra begravningsplatsens grundstruktur. Askgravplatser finns på Pålsjö, Nya, Råå och Raus.

Fakta: gravskick Det finns kortfattat sex olika gravsättningsalternativ: Kistgrav, urngrav, askgravlund, minneslund, askgravplats och urnmur/kolumbarium. Ett sjunde alternativ är att sprida aska i hav eller naturmark. Detta får bara ske på vissa platser och måste godkännas av Länsstyrelsen i varje enskilt fall. Med gravrätt

Med begränsad gravrätt

Utan gravrätt

Kistgravplats, kistor

Urngravplats, Urnor/askor

Askgravplats, Askor/urnor

Urnmur, Urnor

Askgravlund, askor

Minneslund, Askor (kista)

Spridning natur/ hav

Rätt för anhörig att närvara vid gravsättning

Nej

Ansvarar för gravanordning (gravsten)

Gravrättsinnehavaren

Upplåtaren/ Gravrättsinnehavaren

Upplåtaren

–

Ansvarig för gravskötsel

Gravrättsinnehavaren

Upplåtaren

–

Plats för utsmyckning

Enskild

Kollektiv

–

Gravrätten kan förlängas och förnyas

–

Nu renoverar vi Östra urnlunden KREMATORIET I HELSINGBORG var ett av de första att byggas i Sverige och det invigdes 1929. Runt krematoriet har kvarter anpassade för urngravar anlagts i omgångar. Gravarna på krematoriets begravningsplats är små och gravstenarna är låga, detta ger en liten skala där många gravar tillsammans utgör en unik arkitektonisk helhet. Hela krematorieområdet, byggnader och gravkvarter, är skyddade av kulturmiljölagen (det som ibland kallas K-märkt) och området har även bedömts vara av riksintresse. Ett av kvarteren, nordost om själva krematoriet, är Östra Urnlunden som invigdes1959. Den ska nu renoveras och återfå sin ursprungliga fräschör. Gångar ska jämnas, den sjuka buxbomen bytas ut mot idegranshäck, omkringgärdande murar repareras, gravstenar rätas och i gravarnas framkant ska en kalksten sättas. I samband med detta arbete passar Kyrkogårdsförvaltningen på att plantera perenner på samtliga gravar. FYRA OLIKA SORTERS PERENNER

kommer att planteras: funkia, näva, aster och koreansk plymspirea, vars blommor är i färgskalan vitt, rosa och blått. Varje grav, där det finns plats, får två växter av samma sort planterade i de nedre hörnen av gravstenen. Perennerna har valts ut så att de passar in höjdmässigt, att de har en färgskala som harmoniserar både inbördes och med områdets befintliga. Alla gravar kommer således inte alltid ha växter som blommar men kvarteret i helhet ska erbjuda blomsterfägring från april-oktober. Det finns många fördelar med perenner, främst är det miljön och den biologiska mångfalden som tjänar på perenner. En perenn står planterad i flera år och kräver minimalt med skötsel vilket innebär färre växter behöver grävas upp och slängas. RENOVERINGEN AV Östa Urnlunden

Askgravlund.

September 2017

påbörjas i slutet av augusti och beräknas vara klart i oktober 2017. Det kommer ta två till tre år innan växterna etablerar sig och ger det slutna ombonade intryck som eftersträvas. Med andra ord kommer det att se naket och kalt ut det närmsta året – det gäller att ha tålamod.

Aktuellt & Sociala medier

Vad har ängeln Mikael med marknad att göra? SÖNDAG DEN 24 SEPTEMBER firar vi ängeln Mikael som kämpande mot det onda. Går du på en gudstjänst den dagen får du förmodligen höra om någon berättelse där änglar finns med eller kanske till och med drakar! Den heliga Mikaels dag har firats ända sedan 400-talet och är förknippad med skördefest och marknad (Mikaeli marknad på Fredriksdal till exempel). Mikaelidagen var en dag då bondesamhället gick in i det mörkare vinterhalvåret och man behövde tända sina ljus igen. Skörden skulle vara inne, förråden fyllda och korna hemma från sommarbetet. Tjänstefolk var ofta lediga veckan efter, och många kom till kyrkan på mikelsmässan. Att på den tiden gå in i vinterkylan och mörkrets tid kunde vara en kamp för många. Ängeln Mikael blir här en symbol för kampen mot det onda, och vägen mot ljuset. Källa: svenskakyrkan.se/den-helige-mikaels-dag, Martin Modeus; 2000; Tradition och liv (Verbum)

Det är alltid tid att fira! OM HÖSTENS KÄNNS grå och lång kan man ju se till att fira det lilla i väntan på våra stora högtider under sen höst och jul. Här kommer några förslag på dagar att krydda lite med under september: 11 september – Kebabens dag 15 september – Internationella dagen för demokrati 17 september – Höga klackars dag 25 september – Lösgodisets dag 29 september – Alla soffpotatisars dag Källa: temadagar.se

Spotifylistan med bibelberättelser ”Jag skulle inte vilja leva utan Guds ord i paradiset. Men med Guds ord skulle det vara lätt för mig att leva i själva helvetet.” Martin Luther

Läs mer om Luther på www.svenskakyrkan.se/vem-var-martin-luther

Detta nummers spotifytips är en redan färdig lista från albumet Music inspired by the story, med berättelser från hela Bibeln, från Adam och Eva till uppståndelsen. Artister som Amy Grant, Michael Tait och Michael W. Smith bjuder på kraftfull musik. Från gamla testamentet: I am (skapelsen) Good (Adam & Eva) Who but you (Abraham & Sara) Bend (Josef) It must be you (Moses)

Bring us home (Josua) I’m with you (Rut och Naomi) Your heart (David) No compromise (Daniel) Born for this (Ester) Broken praise (Job) Från nya testamentet: Be born in me (Maria) When love sees you (Jesus) How love wins (tjuven) Alive (Maria Magdalena) Empty (lärljungarna) Move in me (Paulus) The great day (Jesus kommer tillbaka)

September 2017

Korsord

Dags för nytt korsord Först vill vi be om ursäkt för att vi missat att publicera namnen på de två som vann biobiljetter i aprilnumret. De som vann pris bland de inskickade svaren då var Marianne och Lars – grattis! Rätt svar på ordflätan i juninumret var ”Sjung till Herrens ära”. Facit finns nu på vår webbsida svenskakyrkan.se/helsingborg/amos. Grattis till alla er som skickat in korrekt svar. Och de som vunnit biobiljetter är Hans och Lars. Grattis!

Tävla om två biobiljetter

Sista datum för att vara med i utlottningen av biobiljetter för det här numrets ordfläta är den 25 september. Glöm inte att ange er postadress för att vi ska kunna skicka ett eventuellt pris. Svaren mejlar ni till helsingborg.redaktionen@svenskakyrkan.se eller skicka via vanlig post till Helsingborg Amos, Box 1453, 251 15 Helsingborg.

DJOSER OCH CHEOPS

LIVSKRAFT

SKISS

FARKOST

KULL UNIVERSITETS SJUKHUS

FÖRUTSÄGA SKRIVARE

GILLE

PRYL

PROPPBOTMÄTT GÖRARE INTE I VASEN LÅNGT BORTA HARMSEN

BINDVÄVEN

PÅ BANA

HAR DEN SOM STÅR STADIGT NALLE

STRÅLGLANS PLAN

ERSÄTTNING TA OM GAV SIG UT PÅ PILGRIMSRESA

HOT MOT STÅHEJ SÄKERHET

FJÄRIL

BULTA OCH SLÅ

SORGLÖS

MUN ÄR PÅ

UNDER ISEN

PESSIMISTISK

STÄLLA TILL SVARS

FURA FRÅN LAMA INKOMSTKÄLLA TÄNKER DISTRÄ PÅ

SES MED VÄNTA SPÖKE

HÅLLER IHOP SKYNDAR PÅ

KOMMER EKO HÄRSKA TYSKLAND

ELÄNDIGA BUTIKSGATA

RIDDERSKAP

ROVFÅGEL

BÄR BÄR RUT 2:12 LUK 2:33

SOM ..... HANS VAD .... OM VINGAR

INSPIRATIONSKÄLLA STAPLA

GÖR ALLTID RÄTT SLUT INGA VÄLDOFTER

SES INSTÄM- JÄMRA SIG GENERAD MER

I TÄTEN LIGGER KANSKE GÄST

FONDER

I VÄRMLAND TU, BRUTE

III

PÅ SICILIEN FLYGA I LUFTEN

SVALG VALUTAENHET

HÖR IHOP ITU ETAPP TILLFÖR

UPPÅT VÄGGARNA

RIKTNING

TIDSTJUV

LYKKE

ARENA

I PÅSE

RÖNTGEN

NILS NILSSON

EFTER LOV

ERINRAN ANTROPOID

September 2017

HONUNG

SPILLRAN

HONOM

HAR VARIT MED FÖRR

Betraktaren Björn Kjellström

Rivna murar och etervirvlar

ÄR JAG SKRIVER DETTA är det sommar i Helsingborg. Kanske inte den sommar de flesta hade hoppats på men tillräckligt för att staden skall varva ner till ett vänligare och mer avslappnat tempo. Turister och helsingborgare flanerar i solen, sitter på uteserveringar och njuter av ledighetens frukter. Inte minst runt den medeltida S:ta Maria kyrka är det ett myllrande folkliv. Strax innan sommaren invigdes det nya, öppna torget kring kyrkan. Hälften av den gamla muren kring kyrkan är riven och det har blivit ljusare, öppnare och inte minst tryggare för alla som rör sig i den vackra stadskärnan. Helsingborgs stad har gjort ett fint arbete och det har varit en glädje för kyrkan att vara med i det här arbetet från början. Sedan en kort tid finns också Matti Kallioinens lekskulptur, ”Etervirvel”, på plats. Färgglad och inbjudande lockade den väldigt snabbt barn att med förtjusning klättra runt i skulpturens öglor. Att förändra i välkända miljöer väcker alltid tankar och känslor. Offentlig konst är alltid ett laddat ämne. Jag har fått vara med om en del intressanta samtal och diskussioner under resans gång, både med dem som tycker att det blev bra och dem som tycker annorlunda. En sak som kanske inte alltid är tydlig i den här sortens processer är hur mycket av teologiska överväganden och tankar som finns med i arbetet. Ingenting i en kyrka finns där av en slump, allting betyder något, allting har ett budskap. Arbetet med Mariatorget är inget undantag. DEN BORTTAGNA muren uttrycker för kyrkan både öppenhet och närhet, något som i trons värld handlar om att ta bort allt som hindrar en människa från att komma i kontakt med det goda evangelium om Jesus Kristus som är kyrkans ärende till varje tid och varje generation. Allt som Svenska kyrkan arbetar med i Helsingborg syftar till detta enda, att öppna vägar och att sänka trösklar för att underlätta och bjuda in till det heliga. För min del har alltid Svenska kyrkans innersta identitet varit folkkyrkans, det vill säga den kyrka som vill finnas till för alla människor i vår stad vare sig man kommer med tro eller tvivel, glädje eller sorg. Det är fantastiskt att tänka hur Mariakyrkan öppnar sina valv ut mot myllret av människor och bjuder in till gudstjänst, stillhet, eftertanke, musik och gemenskap. Lekskulpturen, både den stora och den lilla, lockar till lek och skratt. Jesus satte alltid barnen i centrum. En radikal utmaning mot sin samtid där mannen och den vuxna människan var norm. ”Låt barnen komma till mig och hindra dem

inte”. De här orden ur Markus evangelium lyssnar vi till i varje dopgudstjänst. Med muren borta är det tryggare för barnen och deras föräldrar. Formerna och färgen talar till barnets lekglädje och livslust och de förkunnar också att vi inte behöver ta allting på så förtvivlat stort allvar. Precis som den blå bekymmerslöshetspärlan inne i Mariakyrkan förkunnar att det i gemenskapen med Gud finns plats för stunder av där vi bara är, kravlöst, vilande så talar den färgglada lekskulpturen utanför kyrkan om för oss att vi inte ska förlora barnets förmåga till lek och fantasi. ALLA FÖRÄNDRINGAR utmanar och väcker känslor. Men utan

förändringar stannar allting upp och förtvinar. Andens vind blåser vart den vill och ingen kan säga varifrån den kommer ifrån och vart den är på väg. Varje generation förvaltar det som varit och skapar för kommande generationer. Detta är sant för både staden och kyrkan. Nu stänger jag datorn och går till kyrkan för att fira gudstjänst och undrar om jag ska få se några barn leka i tillvarons öglor och krumbukter.

”För min del har alltid Svenska kyrkans innersta identitet varit folkkyrkans, det vill säga den kyrka som vill finnas till för alla människor i vår stad vare sig man kommer med tro eller tvivel, glädje eller sorg.”

September 2017