Scenen#1-26

EN TIDNING FÖR RIKSTEATERNS MEDLEMMAR #1 2026

När strippklubben kom till byn

Romeo och Julia 4-ever ...

Nils Holgersson flyger igen

SE EN ZTJÄRNAH

Vad gjorde egentligen Zarah Leander i Tyskland och vad händer under hennes sista dygn i livet? Pjäsen Zarah avslöjar allt.

Streama Pastoralsymfonin med Göteborgs Symfoniker

Upplev ett av Beethovens mest älskade verk med Göteborgs Symfoniker och dirigent Dinis Sousa. På gsoplay.se tar du del av konserter och intervjuer med Sveriges Nationalorkester helt kostnadsfritt – när det passar dig.

Innehåll 1/26

6 Ingång: Nytt om teater, dans och cirkus.

10 I kulissen: Malin Eriksson, chef kostym och rekvisita.

12 Zarah Leander porträtteras av Katarina Ewerlöf i en musikmonolog om Nazityskands liebling.

16 Yttrandefrihet – Dritëro Kasapi och Figen Solmaz håller inte tyst.

22 Klassikern: Romeo och Julia.

25 Våra vänner: Skådespelaren John Njie.

26 LÄNK – Häng med till Umeå där en läskig uppsättning av vampyrpjäsen Flocken repeteras för fullt.

30 I Uppdrag Holgersson granskas Sverige lite grann från ovan ihop med en lokal ensemble som är ny på varje spelort.

34 Hur gör en dansare som inte kan höra musiken? Det vet Cullbergs Panos Paraschou, döv sedan födseln.

36 Han är skådespelaren och dramatikern som har skrivit manuset till komedin När strippklubben kom till byn.

40 Riksteatern Norrköping vet värdet av goda samarbeten.

44 Tre spaningar: Teaterkritikern Stefan Eklund.

46 Vi minns: Jacob Ericksson.

Ledare

Drama och stora frågor

Kära läsare! Det här numret av tidningen Scenen får du ta del av digitalt i stället för som ett pappersexemplar i brevlådan. I och med det låter vi inte tryck eller porto äta upp våra resurser utan kan lägga allt vi kan på själva kärnan för alla scenkonstupplevelser detta år – arrangemangen och de turnerande föreställningarna.

Men Scenen är lika innehållsrik som vanligt! Det här numrets tema skulle jag säga är drama och stora frågor, som kopplar ihop det globala med det personliga. Det speglas också i repertoarerna runt om i landet, hur vi som lever i Sverige är sammanlänkade med hela världen och hur vi trots olika levnadsvillkor påverkar varandra.

Du kan till exempel fördjupa dig kring yttrandefrihet, propaganda och självcensur (sid 16) . Du kan reflektera kring mod, civilkurage, lydnad och hur du själv hade valt om dina värderingar ställts mot dina möjligheter att försörja dig, speglat i Zarah (sid 12).

Klassiker finns det gott om på scenerna, här kan du läsa om Norén (sid 45), Romeo och Julia (sid 22) och sist men verkligen inte minst Uppdrag Holgersson (sid 30) med en sammanlagd ensemble på hela 238 personer!

FÖR ATT NÅGOT ska bli klassiker krävs ju också nyskrivet, låt dig inspireras av projektet LÄNK och hur unga spelar specialskriven ny dramatik (sid 26).

Scenkonst kan också ha drag av traumabearbetning. Apropå att koppla det globala med det personliga kan du bland våra notiser läsa om vår turné med Vete-

ranerna (sid 8). En annan föreställning jag som göteborgare ser fram emot i vår är Göteborgskravallerna – som om en annan värld var möjlig (sid 45). Händelserna, och inte minst efterspelet, kring EU-toppmötet och besöket av USA:s president 2001 har satt djupa spår hos många människor. Konsten är ett utmärkt sätt att väcka samtal och här ryms demokrati, tillit, dialog, ansvar – vad du vill. Avslutningsvis vill jag rekommendera dig att ta del av alla de fina intervjuer som finns i det här numret av Scenen, där du kan möta individer och yrken och få veta vad som driver människor

att arbeta med turnerande scenkonst i en folkrörelse i vår tid.

Själv har jag två intentioner för våren –dels att inte resignera inför världens galenskaper, förtryck, ojämlikhet och rasism. Dels att verka för Riksteaterns relevans i samhället genom en starkare folkrörelse, med kreativ hållbarhet och en mångfald av uttryck och berättelser i vår repertoar. Hoppas det här numret av Scenen kan inspirera också dig!

Susanna Dahlberg, vd Riksteatern

Produktion: Spoon. Redaktörer: Henrik Emilson, Martin Engqvist, Miranda Sigander. Art Director: Erik Westin. Ansvarig utgivare: Susanna Dahlberg. Redaktionsråd: Linda Adami, Susanna Dahlberg, Joacim Gustafson, Andrea Haajanen, Marie Höglund, Peter Köhler, Christine Lagerström, Rebecka Melin, Anna Novovic, Anna Sini, Simon Söderstrand Nyström, Ulf Thörn. Foto omslag: Roxane Baltzinger

Kontakt: scenen@riksteatern.se eller Riksteatern, 145 83 Norsborg.

Hotelliggaren 2.0

Vad du än gör som gäst på The Overlook Hotel – gå inte in i rum 217! Men givetvis är det precis det som huvudpersonerna i Stephen Kings bok The Shining gör. Att folk aldrig kan lyssna till varningar och förmaningar i skräckisar, men det hör ju till genren.

Efter att författarens roman Lida precis firat triumfer på Riksteaterns scener och på Uppsala stadsteater, kommer nu en opera baserad på Kings kanske starkaste bok. I The Shining på Malmö Opera ska familjen Torrence ta hand om det avlägsna The Overlook Hotel under vintern. Det blir inte som de har tänkt sig. Bland annat för att de just går in i rum 217 och frisläpper hotellets mörka krafter.

Uppsättningen är skriven av den Pulitzerpris-vinnande duon Paul Moravec och Mark Campbell. I Malmö regisseras den av brittiske Keith Warner med premiär i augusti. Räkna med fin musik, två tvillingtjejer, kalla kårar och spring i korridorerna.

>>> malmoopera.se/shining

Kom och danstävla i Umeå.

SOPA BANAN

”It’s murder on the dancefloor” sjöng

Sophie Ellis-Bextor i sin hit från 2002. Precis så tufft kommer det också att vara under helgen den 8–10 maj på Norrlandsoperans dansgolv. Då går nämligen danstävlingen Up North Battle 2026 av stapeln. Kom och delta i intensiva 1-mot-1-battles eller i grupp, så kallade Showcase Competitions. Allt till beats av MC Ingrid Mugalu. Alla stilar och nivåer är välkomna och det är fri entré. Du kan alltså gå in gratis, dansa och gå ut med som mest 10 000 kronor i prispengar! Öva gärna innan till Michael Jacksons Blood on the Dance Floor

>>> norrlandsoperan.se/up-north-battle

TRE SYSTRAR – PÅ CIRKUS

Systrarna Linn, Karin och Hedvig Brodén är det artistiska teamet bakom den familjedrivna cirkusen Apocalyptic Circus, som nu samarbetar med Riksteatern. Det är tur att de är en trio för i deras föreställning Marianne och jag går det vilt till. I ett rasande tempo blandas luftakrobatik, parakrobatik, lindans och clowneri med humor och en gnutta magi. Föreställningen är anpassad för alla åldrar och funkar lika väl för familjen, kompisgänget och förstagångsbesökaren i cirkusens härliga värld.

>>> riksteatern.se/marianneochjag

Dagens dubbeldejt

Den 8 maj 1938 besöker Hitler Mussolini i Rom och gatorna fylls av folk som vill fira. Hemmafrun Antonietta älskar den italienska ledaren men kan inte vara med, inte heller hennes granne Gabriele. Anledningarna är dock vitt skilda.

Men, när alla andra viftar med vimplar och när ledarna möts, så möts de två också, på riktigt, och för dem blir det precis som för folket på gatorna en alldeles särskild dag.

Pjäsen En alldeles särskild dag är baserad på den italienske filmregissören Ettore Scolas fina film från 1977, där Sophia Loren och Marcello Mastroianni hade huvudrollerna. I Göteborgs Stadsteaters tappning är det Johan Friberg och Victoria Olmarker som porträtterar det italienska paret och Mattias Nordkvist som regisserar det alldeles särskilda mötet.

>>> stadsteatern.goteborg.se/en-alldelessarskild-dag

YONDER – en explosion av dans

Vad betyder egentligen yonder? De vet så klart koreografduon OR/ELLER, bestående av Madeleine Lindh och Anja Arnquist, som har skapat dansföreställningen Yonder.

– Ordet yonder är amerikansk engelska och betyder varken här eller där, något vi vill fånga. Tänk dig känslan mitt emellan det allmängiltiga och ”jag får rys i hela kroppen”. Där väntar ett gäng på livet och lever samtidigt, intensivt. Det som händer är inget och allt. Det, och en jäkla massa dans, säger OR/ELLER.

Yonder har ett eget soundtrack skapat av Toussaint ”Tusse” Chiza, ihop med Matilda Bådagård och Sophia Ersson, där rösten är en central komponent i ljudbilden. Den unga ensemblen har

tagits fram bland 943 sökande som till sist blev sex dansare. De ska nu under tre månader åka på Riksteaterturné från Jokkmokk till Eksjö.

– Sedan idén kläcktes på en långflygning till Kanada, har det nu gått tre år. Det kan vi kalla för en mycket lång förlossning! Så det känns fantastiskt att Yonder nu äntligen skall få möta en publik, och dessutom en otrolig chans för vår ensemble att få turnera under flera månader. Det är något som sällan sker för frilansande dansare numera.

Särskilt roligt är att testpubliken med både vuxna och ungdomar har alla blivit tagna och berörda av dansen, vilket leder oss tillbaka till kärnan av verket, säger koreografduon OR/ELLER.

>>> riksteatern.se/yonder

502858

Så många personer såg en föreställning antingen arrangerad eller producerad av Riksteatern under 2024. En uppgång från 429 171 personer under 2023. Och trenden håller i sig …

Amatörer undanbedes

Det finns över 50 000 svenska män och kvinnor som har tjänstgjort utomlands. Oavsett uppdrag och ålder kallas de veteraner när de kommer hem, och i pjäsen Veteranerna möter vi några av dem som har erfarenhet från krigets Afghanistan. Skådespelarna i verket ger röst åt verklighetens soldater, som upphovsmannen Andreas Norman intervjuat under lång tid inför skrivandet av pjäsen. Han är själv veteran, poet, säkerhetsexpert på UD och romanförfattare. Med pjäsen gör han sin dramatikerdebut. Riksteaterturnén startar 9 mars i Östersund och fortsätter under våren.

>>> riksteatern.se/veteranerna

{CITATET}

”Med sin satsning

på en årlig barnteatervecka skapar Riksteatern Falun tillgänglighet till professionell kultur oavsett bakgrund – och bidrar till att alla barn och unga i Falun får ta del av kultur som stärker fantasi, identitet och demokratiska värderingar!”

Så löd en del av motiveringen till varför Riksteatern Falun tilldelades Falu kommuns barn- och ungdomskulturpris 2025! Grattis!

TASSAR PÅ HETT PLÅTTAK

Alla som har ett husdjur kan känna igen sig i hur dess entré förändrar hemmets dynamik, när det gäller favoriter, auktoriteter, vänskap och avundsjuka. Mycket av detta sker när åttaåriga Minou och hennes pappa råkar köra på en katt och tar med den hem. Minou och katten blir snabbt bästisar, medan pappa känner sig avundsjuk. Vad har den där skabbiga katten som inte han har? Går den lilla familjen mot en kattastrof eller är allt bara ett misseförstånd? Kan det vara så att katten rent av är magisk?

Tassen på hjärtat är skriven av Elmira Arikan och är en samproduktion mellan Riksteatern Barn & Unga och Unga Dramaten och ges som relaxed performance, där det bland annat är fritt att gå in och ut och att göra ljud under föreställningen. Det är helt enkelt en föreställningsform som är särskilt anpassad för den publik som vill ha en extra trygg utformning på besöket.

>>> riksteatern.se/tassenpahjartat

VISSTE DU ATT… du kan läsa alla tidigare utgåvor av Scenen digitalt på riksteatern.se/scenen

IKARUS AIRLINES

Bertolt Brechts tidigare älskarinna, en man med två huvuden, ett kärlekspar i Uppsala och en barnamördare. I P.O. Enquists roman Nedstörtad ängel från 1985 är det dessa karaktärer som tillsammans med berättarjaget försöker förklara vad kärlek är. Går det ens, men som det sägs i boken “... vad vore vi om vi inte försökte?”

Nu görs just ett fint förklaringsförsök på Östgötateatern när den ansedda boken dramatiseras i regi av Maria Lundström. Det blir en fängslande berättelse om kärlek som nystar i vad det innebär att vara människa. Bara den ansatsen är värd biljettpriset.

>>> ostgotateatern/nedstortad-angel

Om jag hade pengar

“All the things I could do, if I had a little money, it’s a rich man’s world …” sjöng Abba 1976 i Money, money, money och citatet är fortfarande aktuellt ett halvt sekel senare. Det behövs pengar för att kunna genomföra saker – och det är rika män som styr. Åtminstone om vi får tro Getrud Larsson som har skrivit en rykande färsk komedi som är inspirerad av riksdagsdebatten om kulturbudgeten som hölls den 4 december 2024 och som spelats för fulla hus på Teater Brunnsgatan Fyra i Stockholm under 2025.

I pjäsen Mecenatens återkomst får vi följa Gertrud, Anna-Lena och Frida som vill göra en satirisk föreställning om svensk kulturpolitik. När de söker finansiering säger riksdagsledamoten Roland Utbult att de ska göra som kompositören Tjajkovskij: skaffa en mecenat. Det gör trion, i formen av en kulturintresserad rysk gangster.

Pjäsen har hyllats av pressen och skapat frisk debatt mellan Gertrud Larsson och kulturminister Parisa Liljestrand på Expressens kultursida om hur kulturen ska finansieras.

>>> riksteatern/mecenatens-aterkomst

Hyllad satir om svensk kulturpolitik ger sig ut på turné.

Plagg & pinaler

Hon ansvarar för tusentals plagg och rekvisita i Riksteaterns förråd

i Hallunda och Jordbro. Malin Eriksson och kollegorna har koll på allt som ska sys upp, sys in, läggas ut, färgas och patineras – alltid med en tanke på hållbarhet.

Här finns ölsejdlar, skjutvapen, fåtöljer, rokokorockar i bävernylon och en sektion för punkkläder – tusentals prylar och plagg. Allting utgör Riksteaterns kostym- och rekvisitaförråd i Hallunda. Här är Malin Eriksson övergripande ansvarig och har till sin hjälp Karin Habolin, som är ansvarig för rekvisitaförråden, och Nina Stenmark som ansvarar för kostym med tillhörande förråd. På enheten finns även fem tillsvidareanställda turnerande kostym- och rekvisitatekniker samt mellan två och nio frilansande tekniker per säsong. Malin beskriver enheten som kostymdesignerns och scenografens förlängda arm, som ska förvalta deras del av berättelsen.

– När kostymdesignern har skissat på kläderna till en föreställning hjälper vi till så att det blir verklighet. Eftersom vi tvättar kläderna på turnéerna krävs minst dubbletter av vissa plagg. Därför kan det vara en utmaning att hitta något i förrådet eller på second hand, där det ofta bara finns ett exemplar, förklarar Malin.

Själva förrådet beskriver hon som en resurs men också som en inspirationskälla.

– Du kan sitta vid ritbordet och skissa på en sak eller plagg. Men går du och tittar i förrådet kanske du hittar något som du aldrig annars skulle ha tänkt ut. Vi har ju vissa originalsaker som är jättegamla,

och som inte går att använda på scen, men som kan fungera som inspiration för hur något ser ut och för en patinerad känsla. Att patinera något betyder att man ger en sak eller plagg ett använt eller åldrat intryck. Det kan vara att man använder lite sandpapper på armbågarna på en jeansjacka. Eller att man helt enkelt använder begagnade skor, som de i skoförrådet. Oavsett slitage så berättar allt som sätts på en skådespelare eller ställs på en scen någonting och blir en del av historien. – Vem har nya helt kritvita skor utan en fläck och vart är hen på väg? Vad händer om hen i stället kommer traskande i gummistövlar?

MALIN KOMMER FRÅN föreningslivet och en ideell kulturförening i Sandviken. Hon flyttade till Stockholm för att plugga 1998 och när det var klart tipsade en kompis om att de sökte folk på Riksteatern. Det blev turné direkt, som kostym- och rekvisitatekniker på Unga Riks (i dag Riksteatern Barn och Unga), där hon blev kvar i sex år. Sen följde ytterligare sex år som kostymtekniker hos Cullberg med turnerande över hela världen innan hon 2014 klev på den nuvarande tjänsten. Vad måste man tänka på när man tar fram kläder åt dansare?

– Som ett litet test hemma kan du sätta dig på huk och känna var byxorna stramar och tar emot. Kasta sedan gärna upp ett ben i luften och känn vad som händer med kläderna. Tänk sedan in muskler för

professionell dans och att det också ska se ut som en riktigt snygg kostymbyxa i passformen. En utmaning.

En annan utmaning är att vara så hållbar som möjligt i arbetet. I kostymlistorna läggs numera även mätbara data kring plaggen in, om de kommer från förrådet, är nyinköpta, är second hand eller uppsydda. Målet just nu är att 50 procent ska vara återbruk.

– Vi försöker också att från början tänka på vart det ska ta vägen efteråt, för att få in ett cirkulärt tänk. Ta exempelvis frackskjortor; det finns inga kvar i förrådet och att hitta de exakt rätta på second hand kräver både tur och tid, men eftersom vi vet att vi alltid kommer att ha fortsatt användning av sådana, kan nyinköp av frackskjortor i hög kvalitet ändå vara ett hållbart val.

På så vis är alltså förrådet i Hallunda och det stora förrådet för stora saker i Jordbro, en guldgruva miljömässigt?

– Absolut.

Malin Eriksson

Ålder: 54.

HENRIK EMILSON

Bor: Husby-Långhundra, Knivsta.

Roll: Chef för enheten Kostym & Rekvisita. Ser fram emot i vår: Föreningarna verkar vara på hugget – jag har en känsla av att det kommer slås en hel del publikrekord över hela landet. Rent privat ser jag fram emot sol, odling och att min köksrenovering blir klar.

Vill ni se en ztjärna...

Hon åt middag med Goebbels två gånger i veckan under

brinnande krig. Men Zarah Leander menade att hon aldrig var politisk. Nu kommer en musikmonolog där Katarina

Ewerlöf tar sig an den kontroversiella sångerskan, i Sunil

Munshis regi.

TEXT: LINUS BRÄNNSTRÖM FOTO: ROXANE BALTZINGER

Zarah Leander sa att hon inte var politisk – hon vara bara artist.

I musikmonologen

Zarah blir den hållningen utgångspunkt för en större berättelse om ansvar, förnekelse och små förskjutningar som kan få stora konsekvenser – då som nu.

– Vi står i just de här tiderna igen. Vi tar hjälp av henne för att påminna om att vi inte bara kan lyssna på den som ropar högst och ljuga ihop en sanning som känns bekväm, säger Katarina Ewerlöf, som spelar titelrollen.

Den nyskrivna föreställningen utspelas den 23 juni 1981 – Zarah Leanders sista dygn i livet.

Den svenska superstjärnan, som under många år var paria i det svenska nöjeslivet efter sin karriär i Nazityskland, är i studion för att spela in en best of-platta.

Men hon vill inte göra vissa låtar, andra har hon glömt.

Hon hinkar i sig vodka från pavor som hon drar upp från ormskinnsväskan, och när hon sjunger börjar hon minnas.

– Vi får följa med in i hennes värld och kastas tillbaka till olika tider. Skalet är en kväll i studion, men längs vägen blir det något mer drömspelsartat, berättar regissören Sunil Munshi.

REDAN FRÅN BÖRJAN visste han vem han ville se som den kontroversiella artisten.

– När Sunil ringde blev jag supertaggad. Vi talade om kopplingen till den tid vi lever i, att vi står på ett flak som börjar tippa. Vad är det som händer? Hur blir de opportuna rösterna så starka? Det liknar ju förkrigstiden, när det oacceptabla plötsligt blir acceptabelt genom en till synes liten förskjutning, berättar Katarina Ewerlöf.

Hon tackade ja direkt – trots att de

aldrig jobbat ihop tidigare, bara beundrat varandras arbete på distans.

– Jag försökte säga att vi kanske borde träffas. Men Katarina sa: ”Nej, för fan. Jag kör på magkänsla”, säger Sunil Munshi och skrattar.

ZARAH LEANDER föddes som Sara Hedberg i Karlstad 1907. Hon slog igenom i slutet av 1920-talet och blev snart revykungen Karl Gerhards favoritprimadonna, samtidigt som hon gjorde såväl filmer som skivor.

Men hennes liv tog en helt ny vändning efter att hon gjort succé i Österrike i mitten av 1930-talet.

Zarah Leander fick plötsligt erbjudanden från Tyskland – något som kom att göra henne till en av världens bäst betalda skådespelare.

– Hon tjänade groteska pengar, det fanns inga gränser. Samtidigt försökte propagandaministern Goebbels få ut henne på massmöten. Men där var hon

och regissör Sunil

Riksteaterns medlemstidning

Skådebanan hade våren 1934 Zarah Leander på omslaget.

Stora solglasögon, Stolichnaya – allt stjärnan behövde.

stenhård, hon gjorde bara film och skivor. Jag tror att hon tänkte att då beblandade hon sig inte med nazisterna, säger Katarina Ewerlöf.

– Det var hennes mantra: Jag är artist, jag är inte politisk. Jag sjunger om kärlek.

Zarah Leander var kvar i Tyskland till 1943 – innan hon till slut tvingades fly hem till Sverige, mitt under brinnande världskrig.

Ändå uttryckte hon aldrig någon egentlig ånger över att hon valde att stanna så länge.

– Hon sa att hon aldrig var nazist. Men om man äter middag med Goebbels två gånger i veckan, då kan man ju knappast säga att man var antinazist, säger Sunil Munshi.

– Det är relevant i dag, när vi svarvar våra egna narrativ. Om tillräckligt många tycker att det som står i historieböckerna är lögn, då tippar sanningen och plötsligt

har vi inget fundament att stå på i samhället. De här glidningarna gjorde att jag blev intresserad och fick mig att vilja göra föreställningen.

HAN TOG KONTAKT med Lucas Svensson, som sedan skrev manus till Zarah. Föreställningen utforskar frågor som ansvar och vad sanning egentligen är.

Det låter tungt – men det ska vara kul att se den.

– Lucas är en mästare på att skriva kärnfull dramatik med mycket dråplig humor, och Katarina har ju den komiska tajmingen. Det smattrar hit och dit och Zarah är burdus och ombytlig. Jag skulle säga att det är en föreställning som man går stärkt ifrån. Den är varm och med hjärta, men också sårbar och trasig. Hela paketet, säger Sunil Munshi.

Naturligtvis blir det också mycket musik – även om han betonar att Zarah är en pjäs, inte en show med lite text mellan låtarna.

– Jag är ju ingen sångerska, jag är en skådespelare som sjunger. Det är stor skillnad för mig, säger Katarina Ewerlöf, som trots allt gjort såväl musikal som Tolvskillingsoperan.

– Men jag har också hamnat i omständigheter där jag tackat nej, för att jag varit rädd för att inte räcka till. Jag älskar att vara med i projekt med musik, men på mina villkor. Här är det ju en väldigt stor pretention att våga gå in och leka Zarah Leander – hon var ju en megasångerska – men det kommer fortfarande vara vår tolkning av henne.

Zarah får premiär den 6 februari – i Karlstad, Zarah Leanders hemstad.

– Vill ni se en stjärna...?

”Det är en sådan ynnest, att få se entusiasmen och möta människor som är glada över att kulturen kommer.”

– Där ska detta verk födas och möta publik för första gången. Det känns fint, jag hoppas att Karlstad också känner det, säger Sunil Munshi.

SEDAN VÄNTAR EN gedigen turné runt om i landet. För Katarina Ewerlöf blir det första gången sedan 1990-talet som hon turnerar med Riksteatern.

– Det är en sådan ynnest, att få se entusiasmen och möta människor som är glada över att kulturen kommer. Det är något av det vackraste jag vet, att få möta människor där de är. Vi kommer också med ett budskap som kanske kan starta diskussioner, säger hon.

De vill varken rentvå eller döma Zarah Leander med föreställningen. Men de vill väcka tankar och försöka förstå vad som hände och varför – hur blev Sara från Karlstad världsstjärnan Zarah?

Vad var det som drev henne? Och finns det något som kan förklara hennes tunnelseende under åren i Nazityskland?

– När hon kommer hem till Sverige och ingen vill arbeta med henne. Hon får inte spelas i radio, för hon anses i princip vara en nazihora. När hon sitter ensam och super och röker i sin herrgård – alltså, vad tänker hon då? säger Katarina Ewerlöf och fortsätter:

– Hon sitter med en historia som hon måste förhålla sig till. Och det gör ju alla vi på jorden just nu. Hur hanterar vi det? Vad kan vi göra för val? Vi har alla ett ansvar.

Sunil Munshi säger att det är ett tema som hela tiden återkommer i berättelsen:

– Att inte välja är också ett val. Det är kontentan. Man kan intala sig själv att ”jag gjorde aldrig det där”. Nej, men du valde ändå. Du valde att släppa igenom något.

Zarah

Zarah är en nyskriven musikmonolog om den mytomspunna svenska artisten och skådespelaren Zarah Leander (1907–1981) med Katarina Ewerlöf i titelrollen. På scen medverkar också pianisten Eric Skarby. Sunil Munshi regisserar och Lucas Svensson har skrivit manus.

Zarah får premiär i Karlstad den 6 februari 2026 och turnerar sedan genom landet.

>>> riksteatern.se/zarah

”Att påtala det självklara är inte aktivism. Det är demokrati.”

Över hela Europa krymper utrymmet för konst som vågar öppna rum snarare än stänga dem. Dritëro Kasapi, teaterchef och konstnärlig ledare på Riksteatern, varnar för en farlig förskjutning – och efterlyser ett mod att stå emot om tystnaden blir det mest bekväma. Något Riksteaterns internationella festival REACT ska belysa.

TEXT: MIRANDA SIGANDER FOTO: JOHAN STRINDBERG

En kulturpolitisk frontlinje delar i dag Europa: mellan krafter som vill göra kulturen till ett instrument för nationell självbekräftelse och de som försvarar den som ett rum för transnationella möten, tvivel och motstånd.”

Så skrev Dritëro Kasapi i en opinionsartikel i Aftonbladet i december 2025. När texten publicerades möttes den av reaktioner som han beskriver som ”precis det jag hoppats på”.

– Många skrev ”äntligen!”, ”tack” och ”det här ger hopp”. Det visar att människor tvekat inför att uttrycka sådant som en gång kändes självklart. Reaktionerna på texten visade snarare en lättnad över att någon satte ord på det, säger han.

För Kasapi är utvecklingen tydlig: förflyttningen i samhället har gått så långt att även grundläggande demokratiska principer uppfattas som aktivism.

Det som tidigare var fundament i europeiska demokratier – mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, kritisk hållning till militarisering – betraktas i dag som politiska ställningstaganden. Under de senaste femton åren, menar han, har högerextrema idéer ”gradvis normaliserats in i det offentliga samtalet”.

– Det är numera fullt möjligt att tala om ”muslimer” som ett generellt hot, både i Europa och i Sverige. Om man påpekar att det är en generalisering och en rasistisk tanke kallas man aktivist.

Men att påtala det självklara är inte aktivism. Det är demokrati.

KASAPI SER UTVECKLINGEN i Ungern som det tydligaste exemplet på en kulturpolitik där regeringen lagt teatrar, museer och utbildningsinstitutioner under politisk kontroll för att främja ”kristna och nationella värderingar”.

Men samma logik, menar han, går att se i en mer subtil form över stora delar av Europa. – Vi har länder som Polen, Slovakien, Kroatien och Slovenien där staten kliver in och styr kulturinstitutioner, chefer och innehåll. Och vi har

”Kulturens uppdrag är att visa att vi är en del av något större.”

den andra utvecklingen, den som är lika farlig: att kulturarbetare själva börjar bli lydiga innan någon ens sagt åt dem. Man vill inte stöta sig med makten. Det är inte hälsosamt i en demokrati.

Han citerar historikern Timothy Snyder: ”Lyd inte i förväg.” I sin bok Om tyranni – tjugo lärdomar från det tjugonde århundradet (2017) skriver Snyder: “Nästan alla auktoritära regimer får sin makt utan tvång. I tider som dessa tänker man framåt på vad en mer repressiv stat kommer att kräva, och sedan går man med på det utan att bli tillfrågad.”

Just den reflexen, menar Kasapi, är en av de mest oroande tendenserna.

– Sverige är inte immunt. Vi måste vara vaksamma, och konsten måste ta sin plats i samtalet.

TEATERCHEFEN KASAPI återkommer ofta till att konsten är den ”sista försvarslinjen”. Inte för att den också är politisk, utan för att dess existens bygger på människors förmåga att berätta, förstå och känna igen sig i varandra.

– Du kan förstöra byggnader och infrastruktur i ett krig, men berättelsen är svårare att utplåna. Den finns inristad i väggar, i minnen, i språk. När Ryssland bombade teatrar i Ukraina var det för att förstöra den kulturella identiteten. Därför är kultur så central för motståndskraft.

Samtidigt, menar han, måste kulturinstitutioner stå kvar i sitt grunduppdrag: att öppna rum, inte stänga dem.

– Kulturens uppdrag är att visa att vi är del av något större, att ventilera och syresätta det offentliga samtalet. När ett perspektiv blir dominerande riskerar allt annat att tystna.

Mot den bakgrunden växer Riksteaterns nya internationella festival REACT fram – en satsning som ska genomföras i norra, mellersta och södra Sverige våren 2026. Festivalen presenterar internationella scenkonstverk som annars sällan når svenska scener, inte minst utanför Stockholm, och

Figen Solmaz, producent för den internationella turnerande festivalen REACT.

Dritëro Kasapi, teaterchef och konstnärlig ledare Riksteatern.

”På varje ort ska det finnas något som knyter an till den egna verkligheten.”

bygger på ett samarbete mellan Riksteatern nationellt, flera större teatrar i landet samt ett antal av Riksteaterns regionala och lokala föreningar. Idén föddes ur ett återkommande problem: Riksteatern har länge lyckats få hit betydande internationella gästspel, men de har varit svåra att få ut på turné. Figen Solmaz, producent och drivande i festivalens praktiska utveckling, beskriver det som ett strukturellt hinder.

– Många av de här verken är stora produktioner som kräver scener, teknik och resurser som mindre föreningar inte har tillgång till. Samtidigt efterfrågade våra föreningar mer stöd i publikarbete och marknadsföring. Därför skapade vi en ny samarbetsform där teatrarna öppnar upp sina scener – och där vi stöttar de lokala föreningarna hela vägen, säger Solmaz.

FESTIVALEN ÄR INTE bara en turné, betonar hon. Det är en serie lokala festivaler där varje ort skapar sitt eget program i dialog med de internationella verken.

– Det lokala och det globala ska spegla varandra. På varje ort ska det finnas något som knyter an till den egna verkligheten. Det är där festivalformen

verkligen blir meningsfull.

För Riksteatern handlar REACT både om att presentera högkvalitativ scenkonst och om att hålla öppna dörrar i ett demokratiskt skede när många länder rör sig i motsatt riktning.

– Riksteatern ska vara överallt och för alla. Då måste vi också visa världen. Det är en demokratifråga. De skarpaste konstnärskapen ska kunna komma hit, inte bara från Västeuropa utan från många håll, säger Solmaz.

Kasapi ser festivalen som ett konkret sätt att bidra till ett öppnare samhälle.

– Kulturens roll är inte att bekräfta en snäv nationell identitet, utan att öppna rum för fler röster. Sverige är en del av världen, och det måste återspeglas i vår repertoar.

NÄR HAN BLICKAR framåt är han medveten om att utvecklingen i Europa oroar många, men han vägrar släppa hoppet.

– Jag vill tro att det finns något hos oss människor som strävar efter allas bästa, och att vi i längden förstår att öppenhet är vägen dit. Men det kräver att vi inte förtvivlar, inte blir rädda och inte blir tysta. Nu måste vi arbeta.

REACT

Vad: Internationell festival med scenkonst i toppklass.

Start: 23 april.

Festivalorter: Stockholm, Göteborg, Norrköping och Skellefteå.

Medverkande organisatörer: Riksteatern nationellt i samarbete med Göteborgs Stadsteater, Västerbottensteatern, Östgötateatern samt flera av Riksteaterns regionala och lokala föreningar.

>>> riksteatern.se/react-riksteaterns-internationella-festival

Här är några av de turnerande festivalproduktionerna

Dark Noon

En vild och skoningslös uppgörelse med vilda västern. Regissören Tue Biering, koreografen Nhlanhla Mahlangu och sju sydafrikanska skådespelare förflyttar publiken till en tid då 35 miljoner hungriga och fattiga européer korsade Atlanten på jakt efter en andra chans.

Mothers a song for wartime 21 kvinnor i åldrarna 9 till 72 år, mödrar och döttrar som själva har flytt krig, intar scenen i detta magnifika körverk av regissören Marta Górnicka. Föreställningen är skapad av ukrainska ramsor, traditionella sånger, besvärjelser och politiska utsagor som bildar ett ljudlandskap där vardag, trauma och motstånd tar plats sida vid sida.

ECHO

Ett nervkittlande experiment utan fast manus, signerat dramatikern Nassim Soleimanpour och regissören Omar Elerian. En ny skådespelare medverkar i varje föreställning.

Funny and fearless

– muslim women standup

De skarpaste kvinnliga rösterna inom internationell standup bjuder på en befriande fräck föreställning under den svenska skådespelaren och komikern Nisti Stêrks ledning.

Klassikern

Tonårsdrömmar

Ta en känslostyrd och impulsiv tonårskille, en 13-årig kärlekskrank flicka, addera en segdragen fejd mellan två rika familjer och blanda väl. Där är ingredienserna till Shakespeares odödliga pjäs Romeo och Julia, som gång på gång hittar ny publik.

”TVÅ SLÄKTER, båda lika i sin glans, I sköna Verona, där vårt skådespel står, Af gammal kiv till nytt myteri sig tvingas, Och medborgarblod af medborgarhander sår. Från dessa båda fienders olycksöden Ett par af olyckliga älskande föds; Med deras död begraves föräldrars striden Och all den heta kiv, som barnens död ej löst.”

GRAV SPOILERVARNING: Romeo och Julias första meningar avslöjar att det inte är en lycklig saga vi snart ska få höra. Tvärtom förklarar Shakespeare klart och tydligt att här kommer blod att flyta, det är bara att spänna fast sig och hänga med i dramat.

Romeo och Julia utspelar sig i den italienska staden Verona, där två mäktiga familjer – Montague och Capulet – ligger i bitter fejd. Romeo Montague och Julia Capulet blir blixtförälskade och gifter sig i hemlighet, i hopp om att deras kärlek ska kunna förena familjerna. Men i stället eskalerar konflikten: Romeos vän Mercutio

dödas av Julias kusin Tybalt, och Romeo hämnas genom att döda Tybalt. Romeo förvisas från staden, och Julia pressas att gifta sig med en annan man. För att komma undan tar Julia en dryck som får henne att verka död, men planen går fel – Romeo får aldrig veta sanningen. Han tror att Julia verkligen är död och tar sitt liv. När Julia vaknar och ser Romeo död tar även hon sitt liv. Deras död blir till slut det som får familjerna att försonas.

Handlös förälskelse, romantik, avundsjuka, hat, hämnd och död – att dramats teman är så allmänmänskliga är nog en nyckel till att konstnärer i mer än 400 år har inspirerats till att göra sin egen tolkning av Romeo och Julia. Och att det faktiskt har gått alldeles utmärkt att placera dramat i en modern dräkt. Ta bara Baz Luhrmanns ikoniska 90-talstolkning som sätter handlingen i en modern, våldsam “Verona Beach” – men behåller Shakespeares språk. Den blev enormt inflytelserik för hur man kan göra Shakespeare samtida. Eller

Tolkningar vi minns

• Sergej Prokofjevs balett Romeo och Julia. Har tolkats i otaliga moderna versioner av stora balettkompanier världen över.

• West Side Story (musikal/film 1961, ny film 2021). Den mest berömda fria bearbetningen: Montague/Capulet blir gängen Jets/Sharks, och kärlekshistorien flyttas till New York.

• Cirkus Cirkör + Dramaten: Romeo & Julia. En mycket uppmärksammad scenkonsttolkning (nycirkus) som spelades många gånger för utsålda hus och blev en riktig publikfavorit.

På hemmaplan 2026

• Shakespearefabriken, juli–augusti

• Kungliga Operan, maj-juni

• Folkteatern Göteborg, september

• Circus, & Juliet, våren

Broadwaymusikalen & Juliet med musik av Max Martins stora pophits, som börjar spelas i Sverige i början av 2026.

Shakespearefabriken i Vadstena firar 30 år i sommar, med deras tredje uppsättning av klassikern. Speldatumen i juli-augusti råkar sammanfalla med att det var 250 år sedan pjäsen hade urpremiär. Hur det slutar? Att vi redan vet om det blodiga slutet gör inget –Romeo och Julia vinner ständigt nya fans.

HELENA KÄMPFE FRÉDEN

KÖP TEATERKORTET!

Ett kort. Tre föreställningar (eller fler!).

25% rabatt. Och förmåner ingen annan har.

Tills stjärnorna faller ner

AV Beth Steel REGI Stefan Larsson Spelas t

Stolthet och fördom

AV Robert Shearman, baserad på Jane Austens roman REGI Ragna Wei Spelas t o m 28 februari

sonetter

AV William Shakespeare REGI Kenneth Kvarnström

Spelas t o m 21 februari

Göteborgskravallerna – som om en annan värld var möjlig

AV Jerker Beckman REGI Niklas Hjulström

MED Timo Räisänen

Urpremiär 27 mars

Hekabe

1984

AV George Orwell REGI Monica Wilderoth

Premiär 6 mars på Backa Teater

Han den andre

AV Monica Isakstuen REGI Annika Silkeberg

Sverigepremiär 11 april

Mira går genom rummen

AV Martina Montelius REGI Rasmus Lindgren

Premiär 17 april på Backa Teater

stadsteatern.goteborg.se

AV Marina Carr REGI Helena Sandström Cruz Nordenpremiär 25 mars

En alldeles särskild dag

AV Ettore Scola REGI Mattias Nordkvist Nypremiär 7 maj

Abrahams barn

AV Svein Tindberg REGI Johan Gry Nypremiär 15 april

Kassörskans glömda blommor

Storslagen helaftonsföreställning i tre akter

Svärdfiskgatan 8 i Varberg | Boka din biljett på teaterhalland.se I samarbete med Riksbankens Jubileumsfond

Premiär 11 april 2026

”Ibland är man ju helt blodig...”

Namn: John Njie.

Ålder: 30 år.

Bor: Årsta i Stockholm.

Familj: Flickvän.

Aktuell med: Shifters riksteaterturné med start i

Linköping 4 mars.

Vad ville du bli när du var liten?

– Jag var kampsportskille när jag var tonåring så då drömde man väl om att bli MMA-fighter. Men när jag var riktigt liten var det nog de klassiska polis eller brandman …

När visste du att du ville bli skådespelare?

– Det var inte ett speciellt ögonblick, men jag har alltid tittat mycket på film och gillat det och tyckte att det verkade kul att agera. När jag var 23 tog jag beslutet att försöka och ge det en chans, nu kör vi.

Hur var Teaterhögskolan i Luleå?

– Först gick jag ett år på Angereds Teaterskola, det var ett slags basår som var jättebra. Då kände jag att jag hittat rätt, även om det i början var mycket att leka, jag kommer ihåg att jag skulle vara en ekorre och det var svårt, men jag försökte så klart. Så fort vi fick riktiga texter att jobba med kände jag att det började bli riktigt roligt.

Utbildningen i Luleå var treårig och det var kallt och mörkt, men med mycket praktik vilket passade mig bra. Jag var bland annat på Norrbottensteatern.

Du skriver också eget material?

– Om du tänker på monologen Test nr 347, så är det främst min bror som har skrivit den. Men jag är nyfiken på att skriva själv.

Vad tänkte du efter att du sett Shifters?

– Jag har inte sett den! Jag har bara läst manus.

Är det en fördel?

– Jag tror det, då är man inte så bunden till ett uttryck utan kan vara mer öppensinnad.

Vad var känslan när du läste manuset?

– Jag fick manuset skickat till mig för jättelänge sen och jag tyckte att det var helt fantastiskt. Det är så roligt och fyndigt, samtidigt som det är vackert och poetiskt och delvis relaterbart. Det var verkligen jättejättebra och en text jag ville göra.

Det är bara två roller i Shifters, är det en utmaning?

– Det är ju mycket text att lära sig … Men

John Njie ger sig snart ut på riksteaterturné.

jag tror det kommer att gå jättebra. Vi börjar repetera om några veckor. Jag vet att min motspelare Angelika Prick är grym och sen är texten så rik, så man kan bara surfa på den.

Vad kommer att vara roligast med att spela Shifters?

– Det är ju en pjäs som hoppar i tiden, så det kommer att bli roligt att bygga upp en karaktär och spela honom på ett vis när han är ung och sen ett annat när han blir äldre

Vad brukar du göra fem minuter innan du går upp på scen?

– Jag har inga vidskepligheter eller så, att man måste göra samma grej varje gång. Men det jag gör är en rigorös röstuppvärmning, som ibland kanske är överdriven. Men då vet jag åtminstone att jag har gjort den och att rösten pallar med, den gör jag även om det är en liten roll. Annars har jag ingen direkt ritual.

Vad gör du när du kliver av scenen?

– Det beror helt på vad man har spelat för pjäs. Ibland är man ju helt blodig och då får det bli en dusch.

Vad ser du fram emot med att turnera?

– Alla som åkt med Riksteatern säger att det är jättekul att få se Sverige, och att möta folk runt om i landet som vill se pjäsen. Jag har inte levt hotelliv på det sättet tidigare och vet inte om jag är gjord för det. Vi får se.

Vad packar du med i väskan?

– Jag kommer att behöva ta med mig någon form av träningskläder, jag hoppas att det finns gym, en bok garanterat och min dator.

Vad har du mer på gång?

– Efter turnén kommer jag att spela Trettondagsafton på Göteborgs Stadsteater till hösten. HENRIK EMILSON >>> riksteatern.se/shifters

LÄNKARNA

I Riksteaterns projekt Länk spelar unga ensembler

över hela Sverige specialskriven ny dramatik. Premiärerna närmar sig och på Midgårdsskolan i Umeå råder det full aktivitet. TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: MALIN GRÖNBORG

Förutsättningarna för de unga ensembler som deltar i Riksteaterns ungdomsprojekt Länk är minst sagt olika. En del har inte ens en fysisk scen att stå på, andra har så få ungdomar på orten att om en, eller två, hoppar av, så går det inte att rollsätta och man får ställa in.

Så är dock inte fallet på gymnasiet Midgårdsskolan i Umeå där Matilda Glenge är teaterlärare.

– Vi har ju lyxen att vår skola är ändamålsenligt byggd för estetiska ämnen och vi har två fullt utrustade teatersalar. Valhalla är den största, den har 265 sittplatser, där har vi egen ljustekniker och full ljudutrustning. Umeå är ju en kulturstad på många sätt och vi har till exempel tillgång till Norrlands-

operans kostymförråd där vi får låna kläder. Vi har det skitlyxigt!

PÅ SKOLAN HAR esteteleverna valt att sätta tänderna i Flocken, en vampyrpjäs av Felicia Ohly, enligt en demokratisk process. Först läser de alla de sex specialskrivna Länk-pjäserna och sen får varje elev fördela två röster på två av alstren. Sen sker en ny omröstning på de två pjäser som fick flest röster. Matilda berättar att det i diskussionerna under omröstningen framkom att hennes trea på gymnasiet gärna hade velat ha lite mer tyngd i materialet av det som fanns att välja på.

– Ja, vi ville ha lite mer allvar. Det är mycket komik i Flocken, så det gäller att få till balansen mellan det komiska och allvaret, vi vill inte att det

Edith och Zarah, som också har gjort det läskiga vampyrsminket.

Matilda Glenge, teaterlärare på Midgårdsskolan i Umeå, där hon också regisserar Länkpjäsen Flocken.

Midgårdsskolan har resurser, två salar att repetera i och en fullstor scen – Valhalla.

Det här är Länk

Länk är Riksteaterns ungdomssatsning som vänder sig till teaterintresserade över hela Sverige. Genom Länk tar Riksteatern fram nyskrivna pjäser för unga och teaterensembler och ger ungdomar möjlighet att mötas på festivaler i hela Sverige för att spela upp och se varandras uppsättningar av pjäserna. Med Länk får ungdomar en förståelse för hur det är att jobba professionellt med scenkonst. Ambitionen är även att i förlängningen stärka teaterbranschen och få in unga personer. Länk äger sedan 2010 rum vartannat år och till varje Länk-omgång får sex dramatiker i uppdrag att skriva var sitt manus för ungdomar mellan 15–20 år.

För Länk 2026 kan de unga ensemblerna välja någon av de här nya pjäserna:

• Elevator av Julia Ahndoril

• Lucky Nose Lab av Elsa Berggren

• Kuratorn av Mohamed El Abed

• Slagsmål i parken, av David Farr

• Replika av Titas Halder

• Flocken av Felicia Ohly

>>> riksteatern.se/barn-och-unga/lank/ lank-2026

ska bli för barnsligt. När vi röstade för pjäsen var det mycket för att det är häftigt med vampyrer och att vi kunde ha klänningar från 1700–1800-talet som vi lånar från operan, säger Matilda, som under Länk har rollen som regissör och konstnärlig ledare. Innan rollsättningen har eleverna en kollationering och läser pjäsen flera gånger. De jobbar även med rollerna rent fysiskt så eleverna får känna hur de känns, och den känslan kan skifta från första genomläsningen. Sedan får de skriva upp tre likvärdiga roller som de vill prova, följt av individuella samtal med Matilda om vad respektive elev vill ha för utmaningar och utveckling under året.

– I år blev det så klockrent! Alla elever passar otroligt bra i de roller de har och speciellt i huvudrollerna, där har vi två elever som kanske inte syns och hörs mest i vanliga fall. Även i de andra stora rollerna är det två elever som kanske inte heller tar mest plats. Det är lite oväntat och det känns så kul och fint att kunna lyfta fram dem, säger Matilda.

PÅ MIDGÅRDSSKOLAN har de varit igång med repetitioner sedan november och repeterar två gånger i veckan, totalt fem timmar i veckan. Utöver detta har esteteleverna sitt gymnasiearbete och blir indelade i arbetsgrupper för detta. Här kan de välja att arbeta med sådant som sker i kulissen som scenografi, scenbygge, kostym, mask och marknadsföring. Till skolans julavslutning gjordes till exempel en trailer som sammanfattade pjäsen och visades för de andra eleverna. Det var så klart för att skapa ett intresse för pjäsen, men mottagandet var mycket

– Kan du ta det igen, med lite mer bett... Matilda regisserar vampyrerna.

”Att se någon som kanske inte ens vågade tala i ettan ha en huvudroll i trean, det är det som är så givande med mitt jobb.”

positivt vilket också gav ensemblen en boost. Det Matilda uppskattar allra mest som teaterlärare är att se utvecklingen eleverna gör under gymnasietiden.

– Med gymnasieettorna gör vi barnteater, i tvåan en enklare föreställning i klassrummet och i trean jobbar vi så nära som en professionell teater gör, som en ensemble. Att se någon som kanske inte ens vågade tala i ettan ha en huvudroll i trean, det är det som är så givande med mitt jobb.

NU I BÖRJAN AV vårterminen återstår mycket jobb med replikerna, men också med uppgifterna i gymnasiearbetet. I mars samlas flera skolor på Länkfestivalen i Skellefteå för att spela och se varandras uppsättningar. Det är själva höjdpunkten och slutmålet med Länk. – Ungdomarna brukar tycka att det är jättekul att se andra som spelar samma roll som en själv, att lära känna andra från andra ställen och att få nya kompisar som är intresserade av teater. Vilket jag tycker är själva tanken med Länk, säger Matilda.

Småland Öland

Halland

Skåne Blekinge

Gotland

Västergötland

Bohuslän

UPPDRAG: GRANSKNING

När Stina Oscarson

satte igång

Östergötland

Dalsland

Södermanland

Uppdrag Holgersson

var det med övertygelsen att Selma Lagerlöfs klassiker kunde spegla vår tid. Nu har regissören Astrid

Menasanch Tobieson och biträdande regissör Joakim

Rindå fört hennes arbete vidare, efter två års resor och hundratals samtal med människor runt om i landet.

TEXT: CAROLINE HAINER FOTO: JOHAN STRINDBERG

Både Astrid Menasanch Tobieson och Joakim Rindå är överens:

Nils Holgersson är en skitunge. Han är taskig mot djuren och tänker bara på sig själv. Som straff förvandlas han som bekant då till pyssling och får ge sig av på en bildningsresa på gåsen Mårtens rygg, för att lära sig om Sverige och sin egen plats i världen.

– Betydligt fler känner till honom som symbol än som har läst boken, säger Joakim Rindå.

Han vet, för han har åkt runt i Sverige

i två års tid och frågat folk om saken. I varje ort, stor som liten, där Riksteatern finns representerad har han ställt samma fråga: Om Nils och gåsen skulle flyga över Sverige i dag, var någonstans i trakterna borde de landa för att förstå vilka vi är och var vi befinner oss i dag?

– Frågan har resulterat i samtal som rört sig åt olika håll beroende på orten. Vissa har talat om utflyttning, andra om skogen eller nybyggen.

Men oavsett vad som dykt upp har det alltid utmynnat i relationerna mellan människor. Hur de ser ut och hur man skulle vilja att de såg ut.

Nils Holgersson-projektet började som

en idé av Stina Oscarson – regissören, dramatikern, författaren, teaterchefen och samhällsdebattören som avled i april 2025. Hon ville göra en familjeföreställning av Selma Lagerlöfs klassiska bok och började fila på ett manus under arbetsnamnet Uppdrag Holgersson. Visst hade väl pysslingen och gåsen något att säga oss i dag? När idén om att väva in verkliga berättelser kom med, som ett sätt att visa hur Sverigebilden förändrats över tid, ändrade projektet både form och omfång.

– Vi har Sveriges största ensemble med 237 personer, säger Astrid Menasanch Tobieson.

– 238 med mig, påpekar Joakim Rindå.

Kolla, det är hon från 20-lappen på tygkassen!

Dalarna

Gästrikland

Boken om Nils Holgersson är idag översatt till över 60 språk.

blir

Härjedalen

Hälsingland

Medelpad

Jämtland

Ångermanland

Uppdrag

Holgersson

Regi: Astrid Menasanch Tobieson.

Biträdande regissör: Joakim Rindå. Manus: Stina Oscarson och Astrid Menasanch Tobieson.

Medverkande: Siri Hamari, Per Öhagen, Viktor Brobacke och lokala medverkande på varje ort. Premiär: 14 mars i Ystad. >>> riksteatern.se/holgersson

Hur går det ihop? Manuset är detsamma oavsett var föreställningen spelas men ensemblen är det inte. Skådespelarna Siri Hamari och Per Öhagen står på scenen med kapellmästaren och komponisten Viktor Brobacke, men på varje ort där föreställningen spelas framförs vittnesmålen från dem som intervjuats längs vägen av tretton lokalbor. På så vis är föreställningen både densamma och inte varje gång den spelas upp.

– På varje plats finns någon som har en relevant historia. En som vet någonting om fattigdom, att gå genom isen eller att se lantbruket förändras. Allt det som Selma skriver om, säger Astrid Menasanch Tobieson.

STINA OSCARSON HANN aldrig slutföra manuset innan hon dog. Men det var hennes önskan att det skulle fullföljas, och att dramatikern Astrid Menasanch Tobieson skulle ta över. Under projektets gång har hon inte bara fortsatt i Oscarsons anda utan också fått varma, nästan defensiva känslor för Selma Lagerlöf som hon tidigare bara känt till men inte läst.

– Boken är fantastisk! Det finns en berättarlust i den och en känsla av anarki. Den är helt vild.

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige gavs ut i två delar 1906–1907. Den skrevs ursprungligen som en lärobok i geografi, den skulle på ett lekfullt sätt berätta om de olika landskapen och våra djur och vår natur. Semla Lagerlöf lär också haft en egen agenda, hon ville utarma klassklyftorna i samhället. Länge ingick boken i läroplanen, och serien Läseböcker för Sveriges barndomsskolor. Vad gäller svenska barnböcker är det bara

BOKEN ÄR FANTASTISK!

DET FINNS EN BERÄTTARLUST

I DEN OCH EN KÄNSLA AV ANARKI. DEN ÄR HELT VILD! ” ”

Astrid Lindgrens Pippi Långstrump som översatts till fler språk än Selma Lagerlöfs bildningsroman som i dag finns på över 60 språk.

– Jag läste den i skolan, berättar Joakim Rindå.

– Är du så gammal, säger Astrid Menasanch Tobieson.

– Haha. Ja, jag är så gammal. Det är få som minns den med läsglädje från skolan.

– Det är så orättvist mot Selma och mot berättelsen.

Berättelsen om Nils och hans lektion i ödmjukhet har slagit an en sträng hos en brokig publik. Han finns i japansk animeversion i 52 avsnitt, tecknad japansk tv-serie och långfilm. Nils finns också som tysk tecknad tv-film och existerade ett tag också som svensk serietidning.

ANIME-VERSIONEN har sänts i länder som Kina, Kanada, Sydafrika och arabvärlden, bland annat Syrien. Under en av sina resor träffade Joakim Rindå en man från Syrien som var väl bekant med Nils Holgersson långt innan han kom till Sverige. – Nils är välkänd i Syrien, många barn har sett den tecknade, japanska serien. Men den här syriske mannen hade ingen aning om att Nils var svensk. När han kom hit, till Sverige, och såg gåsen och den lilla pysslingen på den svenska tjugolappen

Västerbotten

Norrbotten

Lappland

undrade han häpet hur det kom sig. Han hade själv gjort en lång resa, och nu var han här. Och så fick han reda på att Nils, som han hade sett under hela sin barndom, var svensk. Han såg det som ett tecken, det blev också en väg för honom in i det svenska samhället.

Den större berättelsen i berättelsen handlar trots allt om vilka vi är. Varifrån vi kommer och vart vi är på väg. Det är i slutändan föreställningens själva kärna –och syfte.

– Lagerlöf skrev Nils Holgersson innan de stora krigen omformade Europa i grunden. När första världskriget börjar ändrar Selma Lagerlöf tonen i sina böcker, hon är fullständigt obarmhärtig mot den som står och ser på när flyktingar bombas och barn svälts ihjäl. Under skrivprocessen har det varit viktigt för mig att spegla att vår tid står inför en liknande brytpunkt, därför har jag också vävt in fler av hennes texter i manus säger Astrid Menasanch Tobieson.

– I början var det Stina Oscarson som fick ta emot alla dessa berättelser från människor i landet. Vi konstaterade då att föreställningen redan hade börjat. De här mötena och samtalen är en del av en föreställning som redan pågår. Och nu blir den befolkad av lokala ensembler och får leva vidare i ytterligare en form, säger Joakim Rindå.

Om boken

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige utkom i två delar 1906–1907. Den handlar om en skånsk pojke som förvandlas till pyssling som straff för att han har varit lat och elak mot djuren på gården. Tillsammans med en flock vildgäss flyger han genom hela Sverige, från söder till norr, och genom sina möten under resan utvecklar han empati för andra och en förståelse för djuren och naturen.

Säsongen 2025/2026 har danskompaniet

Cullberg

fått ett tillskott i form av Panos

Det är något unikt med den grekiske

Panos Paraschou är grek, dansar i Cullberg – och är döv. Det är han sedan födseln och han uppfattar sällan tempo eller basgångar i golvet.

När man är van att tänka att ljud är en integrerad del av dans kan det tyckas häpnadsväckande att det är möjligt att vara döv och dansa på den nivå som Panos gör. För honom är det en ickefråga. Han känner rytmen i kroppen, helt enkelt.

– Det har alltid varit dans för mig. Jag tänker inte på annat, förklarar han.

Det började när han var sju år och han och hans lillasyster tittade på Hi-5, Greklands motsvarigheter till Spice Girls, på tv. De härmade deras dansvideos. Panos läxade upp systern när hon dansade lite som hon ville. Själv tränade han in bandets koreografi tills stegen satt perfekt. På den vägen har det fortsatt, först med dansen som hobby och sedan tidigt med målet att arbeta som dansare.

– Men där saknade jag stöd från familjen och dövlärare, eftersom livet som dansare är osäkert, säger Panos.

I stället utbildade han sig till speciallärare. Men drömmen om att bli dansare levde kvar och som 23-åring sökte han in till KSOT, den nationella dansskolan i Aten.

– I efterhand har jag fått veta att de inte ville ta in mig, eftersom de trodde att det var omöjligt att dansa om man inte hör musiken. De tvekade och hade dessutom aldrig haft en döv elev tidigare. Men min tidigare danslärare Tatiana Papadopoulou kontaktade skolan och insisterade på att jag skulle bli antagen.

Till slut sa de ja, när han övertygade dem i sitt antagningsprov – och Panos blev skolans första döva elev. I de teoretiska ämnena hade han alltid tolk, men inte i de praktiska.

– Det kunde hända att tolken stod långt från läraren och jag behövde se vad de gjorde. Jag lär mig ju via synen.

Han skippade därför tolk vid danslektio-

nerna och gjorde det bästa av situationen. Ibland fick han hjälp av de andra eleverna. – Det hände att de med mimik och gester visade vad läraren sagt, eller skrev lappar och skickade meddelanden. Jag tog mig i alla fall igenom skolan och kände inte att det var något stort problem.

På samma sätt tar han sig an arbetet i Cullberg:

– Det har varit en positiv upplevelse och alla kolleger är engagerade i att det blir bra för mig.

Han har tyckt om alla de produktioner som han arbetat med, men Guerrilla, som Renan Martins satte upp för Cullberg 2025, gav extra mycket energi:

– Det var så levande med interaktioner med både publiken och de andra dansarna – och en färgglad ljussättning. Dansen var dessutom så enkel att alla kunde vara med. Den påminde mig om när jag började träna framför musikvideor!

Hur har det faktum att du är döv påverkat ditt arbete som dansare?

Panos Paraschou berättar att döva har andra sinnesupplevelser och exempelvis kan uppleva dans visuellt och genom vibrationer.

– Eftersom man måste jobba med musik i dans tänker man kanske att man måste ha en musikalitet. Jag tänker att man inte alls behöver det. Döva har andra sinnesupplevelser. Vi är visuella – och det finns en visuell rytm i dans, som också kan kännas i vibrationer. För mig gör repetition av koreografi, mimik och kroppsspråk att jag snabbt förstår och får in takten. Sen kan jag förstås behöva information om vad musiken förmedlar för att uttrycka mig på rätt sätt. Allt handlar om upplevelsen.

Många artister talar om vikten av publikkontakt. Hur uppfattar du publiken i ett rum?

– Ofta ser man inte så bra, men jag känner energi och ett fokus i rummet. Jag känner kontakt med publiken.

Vad sker i dig när du står på scen?

– Innan en föreställning är det viktigt att lyssna på kroppen, att känna mina hjärtslag och vara närvarande med de andra dansarna. Sedan är det bara att köra på!

MAUD LINDHOLM

Han har ett ben på scenen och det andra i skrivandet. Han är Björn Elgerd som nu skrivit sin andra pjäs för Riksteatern, När strippklubben kom till byn. Baserad på hårresande verkliga händelser.

TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: ROXANE BALTZINGER

På biografen i Arjeplog kallades lördagarna för ”Blå sparkcykeldagen”. Det här fick skådespelaren och dramatikern Björn Elgerd berättat för sig av en man vars morfar drev bion på 70-talet. På lördagar var det nämligen alltid rusning av pensionärer från hela bygden som kom på sina blå trehjuliga sparkcyklar. Anledningen: det visades dansk gladporr. – Det var verkligen annorlunda på 70-talet. Men när jag ungefär samtidigt fick höra av min mamma att det legat en strippklubb i vår grannby Särna i Dalarna, för bara tio år sedan … Ja, då fick jag en slags moralpanik och höll på att sätta julmusten i halsen. Hur var det möjligt? Vilka jobbade där? Vilka gick dit? Särna har bara 700 invånare, det måste ha påverkat samhället enormt, säger Björn som är från byn Oxberg i Dalarna, 150 invånare. De båda berättelserna ur verkligheten blev fröna till det manus Björn har skrivit och som nu vuxit klart till Riksteaterns uppsättning av pjäsen När strippklubben kom till byn. Det kryllar av kontraster, konflikter och komedi.

– Många små samhällen längtar ju efter något att bli känt för. Tänk om vi hade en rödfärg, en korv, en spettekaka eller löjrom som gör bygden unik. Men så blir det av den här anledningen … Det finns så många sidor av myntet kring nakenhet och stripp, så stora konflikter, som är bra grogrunder för komedi. Vilka vill bränna ner strippklubben och vilka känner att det här är det bästa som har hänt dem – tänk, ett eget red light district bredvid Konsum!

BJÖRN BERÄTTAR HUR han började klura på vilka som skulle kunna befolka pjäsens lilla by och byggde upp ett galleri av karaktärer med vitt skilda åsikter om och relation till nakenhet. I centrum står fotvårdsterapeuten Hildegard och hennes arbetslöse man Jörgen. Det knakar i äktenskapets fogar, men när strippklubben och en mystisk blottare etablerar sig i byn, då rämnar det ordentligt. Mitt i allt uppstår en oväntad vänskap till strippklubbens dansare Jessica, när de gemensamt råkar slå blottaren medvetslös och Hildegards djupaste hemlighet avslöjas.

När strippklubben kom till byn är Björns andra

om

pjäs för Riksteatern; den första var Straighta besked 2021. Även det var en komedi.

Varför denna genre?

– Någon dag kanske jag skriver ett blytungt drama. Men det är också mycket drama i komedier, och det kommer lätt för mig att skriva dem. Det finns också få nyskrivna komedier, då tänker jag att jag kör på med det jag kan. Så länge folk tycker att det är kul, då är jag glad att kunna tillföra något. Jag gillar ju dumhumor och speciellt när den blandas med något allvarligt. Som Straighta besked som handlade om hbtqi-personer i en asylprocess, och Migrationsverket blev scenen för en fars, säger Björn.

NÄR VI GÖR intervjun är Björn i repetitioner som skådespelare i Mors dag på Dramaten och för de flesta är han nog mest känd just för roller på tv, teater och vita duken.

Hur började du att skriva manus?

– Jag har alltid tyckt om skrivandet men tänkt att det bara är något smarta personer håller på med, och att det var något ouppnåeligt. Men, sen gick jag en kurs på Stockholms konstnärliga högskola och det släppte lös lavinen att wow, jag kan skapa själv. Det är en kontrast till skådespeleriet som ju är ett kollektivt arbete – och som jag älskar. Medan skrivandet bara är jag och min dator. Det passar även bra med frilanssituationen som ett komplement till skådespeleriet, två världar som funkar fint att förena.

Björn berättar att han kan använda sitt yrke som skådespelare när han skriver, att han kan ge skåde-

Björn Elgerd

Född: 1989 i Oxberg, Dalarna.

Gör: Skådespelare i Mors dag, Kung Lear, Parterapi i Gagnef, Ronja Rövardotter, Åremorden, Spelskandalen, Tunna blå linjen, Fartblinda, Beck. Skrivit När strippklubben kom till byn, Straighta besked, Cross Därför blev jag skådespelare: ”Det var min mamma som tog med mig på teaterföreställningar med Riksteatern och Folkets hus och parker och satte mig i teatergrupper när hon förstod att det inte var skoter eller hockey som var mina intressen. Jag kände mig verkligen som hemma. När jag sedan förstod att man kunde få betalt för att vara skådespelare, varför skulle jag då ägna mig åt något annat?”

spelare något riktigt roligt att få sätta tänderna i. Hur är det med komiken då, när vet du att något är roligt?

– En viss navigator har jag ju i min kropp för vad som är roligt. Sen ber jag också folk att läsa. Jag har diskuterat manuset mycket med Riksteaterns regissör Anna Novovic och dramaturgerna Jani Lohikari och Alexander Charlamov, vilket varit mycket betydelsefullt.

När dramatikerns arbete är klart lämnas manuset vidare till producent, regissör och ensemble, och slutligen publiken. Hur känns det att lämna ifrån sig sitt verk? Björn har inga egna barn, men tänker att det säkert är lite som att skicka i väg ett barn på språkresa. Vad kommer att hända, hur kommer de utvecklas, kommer de att stanna i Australien och surfa? Det måste man vara okej med som förälder och det finns något vackert i det att de, och manuset, finner ett eget liv, resonerar han. Dessutom blir det bättre.

– Manuset är i trygga händer. Jag känner stor tillit till Anna som regisserar, skådespelarna och det konstnärliga teamet. Alla är så skickliga. Det de tillsammans skapar av texten, det vinner över mitt ego alla dagar i veckan.

Men, är inte skådespelaren Björn sugen på att få vara med och spela i sin egenskrivna pjäs?

– Nej, inte hittills. Som skådis ska man få möjlighet att brottas med texten, det är en del i processen och den kan stoppas upp om jag är närvarande... Det finns också ett värde för mig att inte vara i rummet när någon säger ”Vem fan har skrivit det här?” …

Fotriktigt – Anna Blomberg i huvudrollen som Hildegard.

>>> riksteatern.se/ strippklubben

Samarbete är modellen

Riksteatern Norrköping är en synnerligen aktiv förening, inte bara när det kommer till repertoaren utan även när det gäller givande samarbeten och platser de arrangerar sina föreställningar på – över hela stan.

TEXT: HENRIK EMILSON FOTO: MAGNUS ANDERSSON

1933, 426, 25, 14, 555

och Vargarna, det är alla siffror – och en speedwayklubb – som berättar något om föreningen Riksteatern Norrköping. Vi tar dem i ordning.

– När vi var på Riksteaterns kongress räknade de upp alla föreningar från 1933 och nämnde oss. Men vi har inte varit aktiva hela den tiden, vid något tillfälle var föreningen nästan död. I vår nuvarande form har vi nog hållit på i närmare 30 år, men Riksteatern nationellt är 93 år gammal, säger Stefan Olsson, kassör.

Styrelseordförande Ulla-Britt Eriksson berättar att just nu har föreningen 426 medlemmar.

– Vi hade hoppats värva 50 nya medlemmar under 2025, vi har som mål att 2025–2027 öka med 50 medlemmar om året. Vi nådde åtminstone till 25, förklarar hon med ett leende.

Riksteaterföreningen är välmående med många järn i elden, som gärna testar nya scenkonstformer

och som har inlett samarbeten med flera andra aktörer i Norrköping. Man kan säga att föreningen finns över hela stan – bokstavligen.

– Vi sitter i något som kallas Kulturkvarteret Hallarna, som är en plats där olika föreningar har sina lokaler. Vi har ett litet styrelserum här, och så finns det också tre små scener med plats för cirka 100 i publiken. Även om Hallarna är vår hemmascen arrangerade vi på 14 olika platser under 2025.

I KULTURKVARTERET HALLARNA kan föreningen köra små till medelstora föreställningar, men minst en gång om året brukar de arrangera en större föreställning, då blir det ihop med Östgötateatern.

– Vi försöker då välja något som drar folk. Sist arrangerade vi Dödsdansen, som gick väldigt bra med näst intill fullsatt salong, med 555 personer. Det hjälpte till lite för vår ekonomi också, säger kassören.

Andra ställen de verkar på är bland annat

musikscenen Hörsalen, Konstmuseet och att arrangera Ummikkos på ett för föreningen nytt ställe, Flygeln, som kan ta 600 sittande.

Vi har vårt lilla styrelserum i Kulturkvarteret Hallarna där det ocks finns flera scener.

De finns även på platser utanför centralorten, som till exempel Folkets hus i Skärblacka och Åby. Ulla-Britt säger att de verkligen försöker leva upp till Riksteaterns vision att leverera ”scenkonst som sätter tankar och känslor i rörelse, för alla – överallt”.

– Vi har också som mål att arrangera en cirkusoch en dansföreställning per säsong och vi tänker brett runt vad som kan passa vår publik på de olika platserna.

RIKSTEATERN NORRKÖPING har tillsammans med Östgötateatern/Ung Scen Öst arrangerat ungdomsteaterfestivalen LÄNK ett par gånger, vilket ledde till att två av ungdomarna vades in i styrelsen. Föreningen kommer också under våren 2026 att vara en del av REACT – Riksteaterns internationella festival, som turnerar på fyra platser i Sverige. Tillsammans med Östgötateatern har föreningen lagt ett program som ger Norrköpingspubliken ett arrangemang per dag under en vecka.

– Riksteatern har så bra utbud, så allt som får plats på våra scener brukar vi försöka boka. De har också tydliga teman som vi kan skapa samarbeten kring. Till exempel arrangerade vi Jag som var så rolig att dricka vin med och ordnade både en bokcirkel och författarmöte i samarbete med biblioteket, samt bjöd in AA till föreställningen, säger Stefan.

Föreningen söker ofta samarbeten, som med Stadsmuseet kring föreställningen Knapparna av

Scenkonst och motorsport? Javisst! Ihop med lokala speedwayklubben Vargarna har vi haft ett gränsöverskridande samarbete.

Moa Martinsson, komplett med stadsvandring i författarens spår, eller Min bästa ovän, teckenspråkspjäsen som arrangerades ihop med Dövas förening. Riksteaterföreningen medverkar även i evenemang som till exempel Kulturnatten – med tipspromenad om Riksteatern – och Augustifesten, en stadsfestival där de presenterar sig. Ett mer gränsöverskridande samarbete är det med Vargarna, den lokala speedwayklubben.

– Genom personliga kontakter blev vi inbjudna att presentera oss och vårt program i samband med en av deras tävlingar, säger Stefan.

Lite mer tydligt är exemplet att till dansföreställningen Lasting Figures arrangera en workshop ihop med en lindyhop-förening i stan.

– Det var väldigt uppskattat och resulterade i att jag anmält mig till lindy hop, säger Ulla-Britt.

– Du då Stefan?

– Nej.

Ingång Nytt om scenkonst

On and on and on …

”Mamma Mia, here I go again…” och igen, och igen och igen. Faktiskt passerade Mamma Mia! The Party nyligen 1 500 föreställningar, lagom till att showen firade 10 årsjubileum. Det gör krogshowen, eller partyt, till den musikal som nu har rullat längst i Sverige. Hittills har runt 650 000 personer klivit in på Tyrol i Stockholm – och under en tid på Rondo i Göteborg – för att transporteras till den grekiska övärlden och Nikos taverna där det just denna kväll ska sättas upp en Abba-show. Det lyckade konceptet är en blandning av immersive theatre – där skådespelare och servitörer rör sig mitt bland publiken – musikal, middag och disco, allt till odödlig musik av Abba, så klart. >>> mammamiatheparty.se

Franska tongångar

Giuseppe Verdi skrev Don Carlos på uppdrag av Parisoperan och den hade premiär 1867. Kompositören omarbetade dock verket flera gånger och nu är det den italienska versionen i fyra akter från 1884 som sätts upp på Den Norske Opera & Ballet i Oslo. Här har verket ytterligare omarbetats och förflyttats från den spanska inkvisitionen till förhören under den spanske diktatorn Francos era.

Föreställningen är laddad med extra kör och precis som det franska operahuset en gång efterfrågade, massor av storslagen musik, starka scener och mycket känslor.

Don Carlo spelas under våren, 19 mars–18 april. Passa på om du är i Oslo!

>>> operaen.no/en/Productions/don-carlo-opera

Mamma är lik sin mamma

Den ljusnande framtiden är bokstavligen 19-åriga Esters när hon, maken och nyfödda dottern Lena flyttar in i en nybyggd villa på 1950-talet. Kan det bli bättre bland krusade örngottsband, syjuntor och de härliga grannarna Majken och Gunhild? Nej, för det går snarare utför och till slut möter den åldrade Ester sina yngre jag som pekar ut de olika livsvalen hon har gjort. Genom Camilla Blomqvists pjäs Handbok för husmödrar på Dalateatern löper en röd tråd – musiken. Både live på scen och i köksradion väver låtarna ihop de olika tidsplanen och speglar Esters känslor via dansband, progg, pop och nutida låtar. Snyggt!

>>> dalateatern.se/evenemang/handbok-for-husmodrar

Klassiker och kast med kullersten

Kommer Euripides fortsätta att locka unga till teatern? Lars Noréns klassikerstatus förstärks i vår. Och i Göteborg ska ett samhälleligt trauma bearbetas på scen. Stefan Eklund ser allt detta hända teatervåren 2026.

Dragplåster för en ung publik

Bacchae på National Theatre i London i höstas visade hur mycket man kan göra med Euripides 2 500 år gamla dramer. Nima Taleghanis bearbetning och nya husregissören Indhu Rubasinghams regi placerade Bacchae (Backanterna) mitt i samtiden. Feministiskt, anti-rasistiskt och blodigare än någonsin, allt genomfört i en avväpnande publiktillvänd form, högljudd och musikalisk. Huvudkaraktären Dionysos i Ukweli Roachs gestaltning dansade och rappade fram sina repliker och den olycksalige Pentheus, kungen som går mot sin undergång, gjorde James McArdle till en dragshowkaraktär, tung av smärta och längtan efter ett annat liv, en annan identitet.

Får vi se något liknande när det sällan spelade Euripidesdramat Hekabe, i irländska dramatikern

Marina Carrs version, får premiär på Göteborgs Stadsteater 25 mars? Omöjligt är det inte. Regissör är Helena Sandström Cruz, vars oförglömliga hårdrockversion av Backanterna på Borås Stadsteater lockade en stor och ung publik, precis som fallet var med Bacchae i London. Där var snittåldern på publiken synbarligen låg.

Är svaret på den ständiga frågan om hur man lockar unga till teatern att spela Euripides? Ja, uppenbart finns där en potential i alla fall.

Norén-klassiker om och om igen

Göteborgs Stadsteater satte i höstas upp Communion, en ospelad pjäs av Lars Norén och bland det sista han skrev överhuvudtaget innan han gick bort 2021. Det blev en fullträff, inte minst tack vare rutinerade Norén-regissören Eva Dahlman vars tonträff var perfekt: den musikaliska dialogen och den plötsliga humorn, så befriande. Allt satt. Och med tanke på hur rik Lars Noréns produktion är får vi numera betrakta honom, vår störste dramatiker efter August Strindberg, som en ständigt närvarande klassiker. Det märks också om man tar en titt på vårens premiärer: Genombrottspjäsen Natten är dagens mor hade urpremiär på Malmö Stadsteater för 44 år sedan. Nu ska den spelas där igen, premiär 14 februari, regi Anna Takanen. På Borås Stadsteater spelas Sanning och konsekvens. Premiär 31 mars, regi Marie Parker Shaw.

I Stockholm gör Kulturhuset Stadsteatern monologteater med Annika Hallin på scenen, av Lars Noréns sista prosaverk, En liten roman, om mördaren Lisa Montgomery som 2021 blev den första kvinna som avrättades i USA på närmare 70 år. Premiär 14 februari, regi Rebecka Hemse.

Och så, kanske framför allt, Lars Noréns i mina ögon främsta verk, Personkrets 3:1, sätts upp på Kulturhuset Stadsteatern av Alexander Salzberger. Lars Noréns sex timmar långa skildring av utslagna och sargade människor innehåller ofantliga djup av kärlek, vrede och svart humor. Ett mästerverk som skakade om teater-Sverige. Än idag, 28 år efter premiären på Riksteatern, har ingen teaterföreställning berört mig mer.

Modigt av Alexander Salzberger! Jag bävar och hoppas. Premiär 6 mars.

Teater som traumabehandling

Det är 25 år sedan de våldsamma kravallerna i Göteborg i samband med EUtoppmötet satte djupa spår och sår i stadens mentala landskap. Att göra teater av händelsen är modigt och viktigt, ett sätt att föra en dialog om något som fortfarande berör väldigt många. Jerker Beckman, text, och Niklas Hjulström, regi, gör detta på Göteborgs Stadsteater. Göteborgskravallerna –som om en annan värld var möjlig har premiär 27 mars.

Stadsteatern i Stockholm.

Var du

Svenska Dagbladet och Borås Tidning

Vad du ser mest fram emot i vår: Sanning och konsekvens på Borås Stadsteater. Hur gör de med undulatscenen?

Jacob Ericksson tillsammans med Josefin Nilsson i filmen Adam & Eva, 1997.

VI MINNS

Jacob Ericksson 1967–2025

SKÅDESPELARE PÅ FILM, TV och flera av landets främsta teaterscener. Hösten 2025 skulle Jacob Ericksson ha åkt på riksteaterturné och spelat i August Strindbergs Dödsdansen, men fick avbryta sin medverkan på grund av sjukdom. – Jacob Ericksson var en varm och omtänksam människa med stor integritet – en egenskap som genomsyrade hans konstnärskap. Han nöjde sig aldrig, tog aldrig genvägar i skapandet och levererade alltid komplexa, djupa och engagerande rolltolkningar. Hans arbete på Rikstea-

tern och på scener runt om i landet har lämnat starka avtryck. Jag är tacksam över att ha fått möjligheten att lära känna honom under våra samarbeten. Vårt senaste samarbete avbröts av hans sjukdom, men vårt sista samtal handlade om att ta nya tag när han blev frisk igen. Det blev inte så. Hans närvaro, både som skådespelare och människa, kommer att saknas djupt, säger Riksteaterns teaterchef Dritëro Kasapi. Jacob Ericksson sörjs av sin familj, vänner, kollegor och publik.

Förmåner i hela landet

Med ditt medlemskort Scenpass Sverige får du mängder av härliga rabatter och förmåner hos samarbetspartners runtom i Sverige! Dina lokala förmåner hittar du alltid på din riksteaterförenings hemsida!

Hela landet

Folkets Hus och Parker, 10 % rabatt på ordinarie pris för Live på bio-evenemang men ej vid Metropolitanoperans föreställningar

Scandic Hotels, 10 % rabatt vid övernattning i Sverige. Rabatten dras av vid bokningstillfället genom att du anger ID-numret

D000037870

Blekinge

Regionteatern Blekinge Kronoberg, 35 kr rabatt på ordinarie pris

Dalarna

Dalateatern, upp till 25% rabatt på ordinarie pris till scenpassinnehavare. Gäller inte gästspel eller särskilda erbjudanden

Gävleborg

Skottes Musikteater, 25 % rabatt på ordinarie pris till scenpassinnehavare

Halland

Rum för dans, 30 kr rabatt

Teater Halland, 20% rabatt (gäller ej gästspel)

Jönköpings län

Smålands Musik och Teater (SMOT), 20 % rabatt. Gäller inte gästspel eller särskilda erbjudanden

Teateri, 25 % rabatt

Kalmar län

Byteatern Kalmar Länsteater, 20 % rabatt på ordinarie pris

Kronoberg

Regionteatern Blekinge Kronoberg, 35 kr rabatt på ordinarie pris

Skåne

Expressteatern, 25 % rabatt

Helsingborgs stadsteater, 150 kr rabatt på Storan och 100 kr rabatt på Lillan

Malmö Opera, 15 % rabatt

Malmö Stadsteater, 15 % rabatt

Månteatern, 20 % rabatt

Skånes Dansteater, 15 % rabatt

Teater Sagohuset, 25 % rabatt

Stockholms län

Dansens Hus, 10 % rabatt

Dockteatern Tittut, 25 % rabatt

Dramaten, 10 % rabatt

Folkoperan, 25 % rabatt på Folkoperans egna föreställningar, ej gästspel

Improvisationsstudion i Stockholm, 20% rabatt på föreställningar, 10% på kurser

Kulturhuset Stadsteatern, 10 % rabatt (gäller ej gästspel och Soppteatern)

Kungliga Operan, 35 % rabatt på föreställningsdagen, ej gästspel och premiärer

Mittiprickteatern, 25 % rabatt

Moment:teater, 25 % rabatt

Pantomimteatern, 25 % rabatt

Playhouse Teater, 295 kr i stället för ordinarie pris 395 kr

Pygméteatern, 25% rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar

Scenkonstmuséet, 40 kr rabatt på ordinarie biljettpris

Teater Galeasen, 15 % rabatt

Teater Giljotin, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar

Teater Sláva, Huddinge, 25 % rabatt

Teater Tre, 25 % rabatt

Teater Tribunalen, 25 % rabatt

Turteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris, gällande egenproducerade föreställningar

Unga Klara, 20 % rabatt på egna föreställningar till ordinarie pris, ej lördag och söndag

Ö2 Scenkonst, 25 % rabatt på ordinarie pris, gäller för egenproducerade föreställningar

Uppsala län

Uppsala stadsteater, 20 % rabatt

Västmanland

Västmanlands Teater, seniorrabatt på ordinarie pris med Scenpasset

Västerbotten

Norrlandsoperan, 10% rabatt på ordinarie pris på egna produktioner/föreställningar. Rabattkoden hittar du på Mina sidor. (Rabatten gäller för en biljett per kort och föreställning, och gäller ej familjeföreställningar och gästspel)

Profilteatern, 25% rabatt

Skuggteatern, 20% rabatt

Västerbottensteatern 50 kr rabatt på egna produktioner.

Ögonblicksteatern, 20% rabatt (Gäller endast Ögonblicksteaterns offentliga föreställningar med biljettförsäljning och ej skolföreställningar, gästspel eller övriga publika arrangemang i Ögonblicksteaterns lokaler)

Västra Götaland

ADAS teater, Göteborg, 25 % rabatt

Backa Teater, 20% på alla föreställningar (ej gästspel)

Borås Stadsteater, 20% rabatt på ordinarie pris. Gäller ordinarie föreställningar (ej gästspel, lunchteater, specialarrangemang)

Cinnober Teater, Göteborg, 25 % rabatt

Folkteatern Göteborg, 25 % rabatt

Göteborgs dans- och teaterfestival (Stora teatern): Mot uppvisande av Scenpasset lämnas 100 kr rabatt på din biljett till Göteborgs dans- och teaterfestival

Göteborgs Stadsteater, 20% på alla föreställningar (utom gästspel)

GöteborgsOperan, 10 % rabatt på ordinarie pris – ej musikteater

Masthuggsteatern, 25 % rabatt på ordinarie pris för egenproducerade föreställningar

Vara Konserthus, 20 % rabatt på ordinarie pris för alla föreställningar som Vara Riksteaterförening är medarrangör till Örebro län

Teater Hallsberg, 45 kr rabatt med scenpasskort. Ett kort/biljett

Teater Nolby, 30 kr rabatt på ordinarie pris Östergötland

Shakespearefabriken i Vadstena, 50 kr rabatt

Vadstena-Akademien, 10 % rabatt

Östgötateatern, 25 % rabatt på föreställningar ons-, tors-, och söndag

RABATT PÅ LÄSNING

Du får rabatt på Teatertidningen: 75 kr rabatt på helårsprenumeration (5 nr), och 65 kr rabatt på digital prenumeration. (Ordinarie pris är 300 kr för helårsprenumeration, och 250 kr för digital prenumeration.)

För länk till beställning se förmånslistan på riksteatern.se/medlem

KOLLA IN!

Missa inga förmåner, allt finns tillgängligt och uppdaterat direkt i din mobil!

Hela Sveriges scen.