âVad Ă€r kristen tro för mig?â. Undervisning i denna mening handlar om kunskap som existentiellt tilltal eller trons tilltal. Det sker nĂ€r vi lĂ„ter nya och gamla tolkningar av Bibeln och kyrkans tradition möta vĂ„r strĂ€van efter mening och fördjupning. För Martin Luther var det viktigt att varje mĂ€nniska bemyndigades till att sjĂ€lv fördjupas i sin gudsrelation genom studier, underÂvisning, bön, bibellĂ€sning, gudstjĂ€nst och nattvard. DĂ€rför skulle Bibeln översĂ€ttas till det egna sprĂ„ket och alla â bĂ„de pojkar och flickor â skulle lĂ€ra sig lĂ€sa och skriva. VĂ€rnandet om flersprĂ„kigÂheten i kyrkans liv och arbete har sin grund i reformationens b eÂtoning av att mĂ€nniskor ska fĂ„ ta emot evangeliet pĂ„ sitt vardagssprĂ„k. Möjligheten att fĂ„ fira gudstjĂ€nst och delta i församlingens verksamhet pĂ„ sitt eget sprĂ„k Âskapar större delaktighet, berikar kyrkans församlingsliv och stĂ€rker mĂ€nniskors upplevelse av tillhörighet. För reformatorerna var det ocksĂ„ centralt att inte bara prĂ€sÂterna utan alla, hela folket i alla Ă„ldrar, skulle fĂ„ undervisning. Att reforma Âtorerna betonade rĂ€tten att sjĂ€lv kunna lĂ€sa Bibeln och förvĂ€rva grundkunskap i trosfrĂ„gor och etiska frĂ„gor har haft stor betydelse för Sverige som land och för vĂ„r syn pĂ„ undervisning, bildning och utbildning. Det kommer bland annat till uttryck i att Svenska kyrkan har del i den rika folkbildningstradition med Âfolkhögskolor, studieförbund och studiecirklar som alltjĂ€mt rustar och vitaliserar det svenska samhĂ€llet. I den evangelisk-lutherska traditionen lĂ€ggs stor vikt vid god Âförkunnelse: Ordet befriar och ger liv. Förkunnelsen ingĂ„r i, och formas av, gudstjĂ€nstens vidare sammanhang. Den ska utgĂ„ frĂ„n 16







