Frimuraren Edmundo Ros – drottning Elizabeths favorit

Next Article

Engelskt och franskt frimureri

Text: Bo Pettersson

Om ni någon gång i livet funderat på vilken musiksmak som den brittiska drottningen Elizabeth II kan tänkas ha, och vad hon helst dansat till som yngre hemma på Buckingham Palace i London, så kommer här svaret: Rumba, mambo, cha-cha-cha, samba och annat latinamerikanskt med de gungande rytmernas okrönte orkesterkung, frimuraren Edmundo Ros!

Edmundo Ros var född på Trinidad och uppväxt i Venezuela. I slutet av 1930-talet kom han till London och nådde där längre än de flesta invandrare i fråga om både berömmelse och social ställning. Alla som var något att räkna med i den brittiska societeten på 40-, 50- och 60-talen svängde sina lurviga till Edmundos band. Under sitt nästan 101-åriga liv hann Edmundo Ros också grunda och leda en frimurarloge i London och dessutom vara medlem i ytterligare två loger, varav en i sitt ”pensionärsland” Spanien.

Edmundo Ros var egentligen inte hans riktiga namn. I hans födelseattest från Port of Spain på Trinidad, daterad den 7 december 1910, stod i stället det betydligt mer brittiskt klingande Edmund William Ross. Edmundos far, som sedermera lämnade familjen, var nämligen, som det står i de engelskspråkiga encyklopeditexterna, ”a mulatto of Scottish descent”, alltså en färgad man med skotska rötter.

Efter föräldrarnas skilsmässa såg mamman Luisa, som var lärare, att den unge Edmundo var farligt nära att slå in på en stökig bana och placerade honom därför på en militärakademi. Där upptäckte han musiken och lärde sig att spela både percussion (congas med mera) och euphonium (ett blåsinstrument något mindre än bastuba).

Musikaliska studier

Vid 17 års ålder var Edmundo så säker på sitt yrkesval att han flyttade till Caracas, Venezuelas huvudstad, och dess Academy of Music. Mellan studierna spelade han trummor på stadens nattklubbar och som pukslagare i Venezuela Symphony Orchestra.

1937 kom han med båt till London med ett stipendium på fickan för att under fem år studera harmonilära, komposition och orkestrering på The Royal Academy of Music. Även där kom Edmundo snart att kombinera studierna med att både sjunga och spela percussion på bland annat nattklubben Embassy Club. Han spelade också in flera skivor tillsammans med jazzpianisten och sångaren Fats Waller.

Egen orkester

1940 bildade han sin första orkester under eget namn, Edmundo Ros and His Rumba Band. Orkestern kom att framträda regelbundet på Coconut Grove Club på Regent Street, där Londons allra högsta grädda, inklusive kungafamiljens medlemmar, roade sig. Där var också ”alla” ledarna för de allierade staterna under andra världskriget på plats för att lyssna och dansa till Edmundo Ros orkester.

På en annan nattklubb, The Bagatelle, där Ros och hans rumbaband också spelade, sågs den dåvarande kronprinsessan Elizabeth dansa offentligt för första gången. Efter den dansen blev Edmundo och hans orkester ofta inviterad att spela dansmusik på det kungliga slottet Buckingham Palace.

Stora skivframgångar

1946 hade Edmundo Ros kommit dithän att han ägde en nattklubb, en dansskola, ett skivbolag och en artistagentur. Den egna orkestern, nu med namnet Edmundo Ros and His Orchestra, hade samtidigt växt till storbandsnivå med 16 fasta musiker.

Skivframgångarna började också staplas på hög. Hans ”The Wedding Samba” såldes i tre miljoner exemplar. Hans album ”Rhythms of The South” blev också en miljonsäljare. Totalt såldes hans skivor i 800 miljoner ex fram till 1974. Stora hitlåtar blev ”Vaba-Ba-Boom”, ”Tico Tico”, ”Boys And Girls Like Saturday Night”, ”Melodie D´Amour”, ”Mambo No 5” och ”What a Difference a Day Made”, av vilka inte minst den sistnämnda visar Edmundos mästerskap som orkesterarrangör.

Duett med Caterina Valente

Som sångare var han inte heller oäven. Bland annat gjorde han en mycket framgångsrik duett med den fantastiska Caterina Valente i sången ”Estrellita del Sur”, som spelades mycket i radio på 60- och 70-talen. (Den i dag 91-åriga Caterina Valente är inom parentes inte bara en av världens främsta underhållningsartister genom tiderna utan också ett av de största språkgenierna. Hon talar franska, italienska, tyska, engelska, spanska och – svenska! Dessutom har hon sjungit på holländska, portugisiska, hebreiska, grekiska och japanska.)

Med den brittiska popen och rocken på 1960-talet (Beatles, Rolling Stones med flera) sjönk intresset för Edmundo Ros och hans latinorytmer, men han fortsatte ändå att framträda med sin orkester in på 70-talet.

Upplöste efter svek

Efter en turné till Japan 1975, den sjunde japanska turnén i ordningen för orkestern, gick en facklig företrädare för hans musiker bakom ryggen på Edmundo och bokade bandet för en privat spelning till högre gage. Detta gjorde Edmundo så upprörd att han förklarade orkestern upplöst samtidigt som han lät alla noter med orkesterarrangemang gå rakt ner i dokumentförstöraren.

Ett sista musikaliskt framträdande gjorde Edmundo Ros 1994, då han som sångare och dirigent uppträdde i The Queen Elizabeth Hall i London tillsammans med BBC Big Band with Strings. Konserten blev en sådan succé att den på japanskt ini tiativ resulterade i en sista cd.

OBE

Som 90-årig pensionär fick Edmundo Ros slutligen det påtagliga beviset på drottning Elizabeths uppskattning genom att han utnämndes till Officer of the Order of the British Empire (OBE).

I frimurarsammanhang var Edmundo Ros flitig långt upp i åren. Hans frimureriska ursprungshem var The Chelsea Lodge No 3098 i London, men han var också grundläggare och ”Worshipful Master” (ordförande mästare) i Lodge of Ascension No 7358. När han sedan på ålderns verkliga höst hade flyttat till värmen på den spanska ostkusten, närmare bestämt Javea, Alicante, tillhörde han Sprig of Acacia Lodge No 41.

I sitt första äktenskap var han gift med en svenska, Britt Johansen, med vilken han fick en son, Anders Douglas, och en dotter, Britt Luisa. Genom att slå ihop Edmundos och Britts namn kunde han också döpa deras gemensamma villa i London till Edritt House. Efter att Britt lämnat honom för en annan man gifte han om sig 1971 med Susan, och i hennes närhet, med bara ett par månader kvar till 101-årsdagen, nedlade han sina jordiska congas den 21 oktober 2011. X