C H E F R E DA K T Ă R N H A R O R D E T . . .
VĂ€rmd Highland Park och ung whisky...
V
i gĂ„r nog alla under vĂ„r livstid igenom olika faser i vĂ„rt förhĂ„llande till whisky, rom och ja, sprit kanske överhuvudtaget. Under de sista Ă„ren av av 80-talet, mitt under vĂ€rsta (eller bĂ€sta beroende pĂ„ hur man ser det...) yuppie-eran â nej, vi var inga yuppies, vi var bara coola killar (nĂ„ja...) â nĂ€r vi hĂ€ngde pĂ„ diverse krogar (precis som nu med andra ord, det tröttnar vi aldrig pĂ„...) avslutade vi ofta mĂ„ltiden med att ta in tolvĂ„riga Highland Park. Förutom att det var, och fortfarande Ă€r, en mycket bra whisky sĂ„ var det ocksĂ„ en flĂ€rdfull och trendriktig handling. AnsĂ„g vi. Det var âinneâ och det visade att vi hade koll pĂ„ lĂ€get, vi var vĂ€rldsvana. Vi hade klass, âse pĂ„ oss vad bra vi Ă€râ. Inte nog med det, whiskyn skulle serveras i en cognacskupa i en liten stĂ€llning med vĂ€rmeljus under, som vĂ€rmde upp whiskyn. Tog man in HP pĂ„ detta sĂ€tt, dessutom med en cigarr till, sĂ„ spelade man i elitserien. DĂ„ hade man nĂ„tt toppen pĂ„ whiskykulmen. Jag var sisĂ„dĂ€r 25-26 Ă„r och bĂ€st i vĂ€rlden pĂ„ whisky, nybörjare som jag i grunden var. En riktigt finlirare. AnsĂ„g jag. Vid denna tidpunkt var annars cognac min favoritspritdryck. Remy Martin i den isade buteljen. DĂ€r och dĂ„ visste jag naturligtvis inte att vi nĂ„gra Ă„r senare skulle sitta dissa Highland Park 12 YO totalt och kalla den för trĂ„kig âsvensson-charter-whiskyâ. Nej, dĂ„ var det tryck och cask strength frĂ„n oberoende buteljerare som var hardcore. GĂ€rna lite, eller mycket, rökiga varianter. GĂ€rna nĂ„got frĂ„n dĂ„ insomnade men nu uppvaknade Port Ellen, det stod högt pĂ„ listan, det var det rĂ€tta. DĂ„ var vi pĂ„ topp igen. Originalwhisky frĂ„n destilleriet gick bort, det var inte tillrĂ€ckligt originellt. MĂ€rkligt nog var under denna tid en stadig J&B on the rocks, serverad i bourbonglas, ocksĂ„ en favorit. Kanske inte sĂ„ mycket finlir pĂ„ den... Sedan har det varit perioder dĂ„ ingen whisky fick vara under 20 Ă„r, typ nĂ„got sĂ„dant.
Ja, jag vet inte vad jag ska sĂ€ga om mig sjĂ€lv hĂ€r, skĂ€mskudde? Idag fĂ„r jag nog pĂ„stĂ„ att jag har ett mer avspĂ€nt förhĂ„llande till whisky. Jag tar min uppgift mycket seriöst, och har sĂ„ gjort under alla Ă„r, tro inget annat, men jag vill och kan skratta Ă„t mig sjĂ€lv, ha lite distans och inte ta mig sjĂ€lv pĂ„ sĂ„dant förbannat stort allvar hela tiden. Och jag försöker hela tiden vara mottaglig för all sorts whisky. Gammal som ung, rökig eller inte rökig, frĂ„n Orkney norr till Lowland i söder, en bra whisky Ă€r en bra whisky. DĂ€rför Ă€r det intressant nĂ€r jag fĂ„r höra att man inte kan ge höga poĂ€ng till en whisky som inte ens fyllt 10 Ă„r. Att vi inte kan ge sĂ„dan ung whisky sĂ„dan cred. Jag frĂ„gar mig: har vi inte kommit lĂ€ngre Ă€n sĂ„ idag? Det kĂ€nns oerhört mĂ€rkligt. Jag vill inte döma eller vara sjĂ€lvgod, jag bara ifrĂ„gasĂ€tter lite grann, i diplomatisk anda. En riktigt bra 7-Ă„rig whisky i fatbalans och fruktharmoni Ă€r en fröjd att inta, precis som en förvĂ€ntat stor 20-Ă„ring, till exempel. En bra whisky Ă€r en bra whisky, oavsett Ă„lder. Jag sĂ€tter inte upp grĂ€nser pĂ„ sĂ„ vis. Att per automatik utgĂ„ ifrĂ„n att whisky med Ă„lder endast kan inbringa höga poĂ€ng Ă€r för mig ett urĂ„ldrigt sĂ€tt att bedöma whisky pĂ„, och lite fegt. Jag kan inte slĂ„ bort kĂ€nslan av att fĂ„ vĂ„gar ge ung whisky höga poĂ€ng pĂ„ grund av rĂ€dsla vad andra ska tycka, och sĂ„ blir det en lite tröttsam följa John dĂ€r det inte lĂ€ngre handlar om kvalitet pĂ„ whiskyn, utan strikt om Ă„lder, oavsett vad. Det skapar ett tunnelseende som jag inte vill vara inne i. Som vi sĂ€ger i vinbranschen som vi ocksĂ„ verkar inom: bedöm vinet och inte Ă„rgĂ„ngens vĂ€der. Samma med whisky, döm efter kvalitet, sammansĂ€ttning, balans, smak, ja, hela strukturen, och inte strikt efter Ă„ldern, se skogen trots alla trĂ€d. Men viktigt att pĂ„peka, det Ă€r ju bara jagâŠ.
10 Whisky&Bourbon
Ledaren-54.indd 10
2022-02-25 15:28:51
