StÀmledaren Ordförandens spalt
Nu Àr vi i rask takt pÄ vÀg mot folkmusikens hög-
sÀsong. à ret 2020 har vi redan hunnit kÀnna pÄ, hÀndelserikt verkar det att bli pÄ mÄnga omrÄden. PÄ folkmusikfronten stÄr vi i startgroparna inför vÄrens och sommarens begivenheter. Sista veckoslutet i mars blir hektiskt i och med att vi, för ovanlighetens skull, hÄller vÄr förbundsdag pÄ fredag kvÀll och fortsÀtter med Kvarken Folk genast morgonen dÀrefter. Jag hoppas sÄ mÄnga som möjligt kommer till Vasa redan pÄ fredagen, vi har viktiga frÄgor att fatta beslut om pÄ vÄrt Ärsmöte. Och det Àr ju bra att kunna göra bÄda sakerna pÄ samma veckoslut! Sedan till mina egna reflektioner: Det hÀr Àr min sista StÀmledare. För snart fem Är sedan, i mars 2015 i Karleby, valdes jag till ordförande för Finlands svenska spelmansförbund r.f. Det var med mycket blandade kÀnslor som jag Ätog mig uppdraget, och inte helt utan förskrÀckelse. Men jag fick ett förtroende, och jag ville förvalta det förtroendet sÄ vÀl jag bara förmÄdde. Det har varit fem mycket fina Är, och jag skulle inte vilja byta bort en enda dag. Det har varit dagar dÄ saker har varit mera utmanande Àn annars, men över lag har uppdraget gett oerhört mycket mera Àn vad det har tagit. Jag har trÀffat sÄ mÄnga hÀrliga mÀnniskor som jag annars inte alls pÄ samma vis skulle ha kommit i kontakt med. DÄ, för fem Är sedan, var min livssituation en helt annan, jag var just pÄ vÀg in i en arbetslöshet, och under det första Äret hade jag alla möjligheter att lÀgga ner tid pÄ Spelmansförbundet. Men sedan förÀndrades livet, sÄ som det ibland brukar. Jag började arbeta i PieksÀmÀki och lÄngpendla varje vecka. Det har fungerat i flera Är, men nu kÀnner jag att det börjar bli slitsamt att vara pÄ resande fot sÄ mycket som jag har varit. Jag börjar helt enkelt kÀnna att jag inte har den ork som behövs för allt jag skulle vilja göra. I ett sÄdant lÀge tror jag att det Àr bÀst att lÀmna över stafettpinnen.
För snart ett Är sedan, vid vÄrt senaste Ärsmöte i Mariehamn, stÀllde jag mig till Förbundets förfogande ett Är till. Nu börjar det Äret vara till Ànda. Jag har bidragit med det jag har kunnat, men nu Àr det dags för nya krafter att ta vid. Vem som blir ordförande för Finlands svenska spelmansförbund r.f blir klart den 27 mars, men jag önskar min eftertrÀdare all lycka i uppdraget. Det Àr ett uppdrag som man pÄ inget sÀtt skall vara rÀdd för, men nog ta pÄ allvar. Vi har ett Spelmansförbund att vara stolta över. Vi gör ett vÀrdefullt jobb, vi allihopa. Spelmansförbundets medlemsantal har hÄllit sig relativt stabilt strax över 600. Vi har högt till tak, alla ryms med, sÄvÀl traditionalister som sÄdana som vill göra den folkliga musiken mera pÄ sitt sÀtt. Vi har en verksamhet som inte borde vara möjlig utan verksamhetsledare. Allas vÄr organisationssekreterare Pia-Stina gör ett mycket viktigt jobb, utan henne skulle det bli kaos! Tack Pia-Stina för gott samarbete dessa Är! Fiolen min Àr en medlemstidning som vi skall vara stolta och glada över, redaktör Simon har gjort en bra tidning Ànnu bÀttre. Men han gör det inte heller ensam - allas vÄra insatser behövs för att tidningen skall fortsÀtta att vara den tidning vi vill ha. Jag vill tacka alla spelmÀn, styrelsen och alla som jag har mött. Jag hoppas ju att vi ses i framtiden ocksÄ, pÄ spelmansstÀmmor, förbundsdagar, kurser och projekt av alla de slag. Men glöm aldrig att det Àr alla vi medlemmar som tillsammans Àr Finlands svenska spelmansförbund, inte ordförande, inte organisationssekreteraren, inte styrelsen! Vi har alla ett musikaliskt arv att förvalta, lÄt oss förvalta det vÀl! à sa Lillhannus, ordförande
3