G R E E N F E E GĂ S T E N / J E R K A J O H A N S S O N
Min birdielÀngtan blev till lera i halsen
L
Ă„t mig börja med att vara vĂ€ldigt tydlig med att jag hatar golf. Det finns ingenstans jag kan falla ner i ett sĂ„ avgrundsdjupt mörker som nĂ€r jag Ă€r ute pĂ„ banan. En gĂ„ng blev jag sĂ„ arg över att jag duffade en jĂ€rnnia att jag gick direkt av tee, rakt ut i skogen och BET av en gren. Min mun fylldes med nĂ€ver och bark som jag spottade ut föraktfullt mot trĂ€det som att det hade förolĂ€mpat nĂ„got av mina barn. En annan gĂ„ng slĂ€ngde jag, efter en bedrövlig fyrputt, en putter som jag lĂ„nat av min vĂ€n Jonas i sjön. NĂ€r han fortfarande, Ă„r efter, frĂ„gar nĂ€r han ska fĂ„ tillbaka den svarar jag, just det, âfinns i sjönâ. Ingen skrattar. Jag har varit sĂ„ arg pĂ„ mina klubbor, en gĂ„ng efter en hook pĂ„ ett enkelt par 3-hĂ„l, att jag stĂ€llde mig och skĂ€llde ut min bag och hotade med att smĂ€lta ner alla jĂ€rn som stĂ„r sĂ„ korkat och tittar upp ur sina dumma smĂ„ hĂ„l till ett samurajsvĂ€rd och sakta begĂ„ harakiri framför fullsatt uteservering pĂ„ Husby Golfklubb utanför Stockholm.
DET HAGLAR INTE birdieputtar över en 27-handicappare som jag, det ska gudarna veta. This is huge. Jag kĂ€nner livet i mig. Kanske Ă€lskar jag golf trots allt? Jag gĂ„r förvĂ€ntansfullt fram till bollen och upptĂ€cker att den tyvĂ€rr rullat hela vĂ€gen fram till vattnet (dyn) i vĂ€nsterkant. Den har inte gĂ„tt i helt, utan ligger lömskt och kikar fram, precis i den leriga kanten mellan vatten och grĂ€s. Jag KAN slĂ„ den. Jag KAN nĂ„ green, trots det liteâŠkomplicerade lĂ€get. Det kommer krĂ€vas ett otroligt slag, men jag har det i mig kĂ€nner jag. Utslaget var ju nĂ€stan magnifikt. Jag har ett inre lugn. Jag Ă€r pĂ„ gĂ„ng. Den hĂ€r sĂ€songen Ă€r det en ny Erik pĂ„ banan. Iceman. Inga mer utbrott, inga mer kastade klubbor och könsord. Erik 2.0 hanterar bĂ„de motgĂ„ngar och framgĂ„ngar med ett behĂ€rskat lugn, varje slag Ă€r ett nytt slag. Inget Ă€r kört och inget Ă€r vunnet förrĂ€n efter 18:e hĂ„let. Jag stansar upp mig vid vattenbrynet. Jag kommer
EN ANNAN GĂ NG, pĂ„ Tyresö GK, en tidig vĂ„rdag i maj, hamnade jag precis i ett vattenbryn. Eller vatten⊠det var ett lerigt kĂ€rr. Man kan vĂ€l Ă€rligt sĂ€ga att Tyresö GK:s vattenhinder en tidig vĂ„rdag ser ut ungefĂ€r som att alla bakfulla festivaldeltagare i Sweden Rock tömt sig i dem. Det Ă€r grumligt, tjockt och det doftar inte persikoblomster. Jag har hur som helst slagit ett hyfsat utslag, pĂ„ ett par 4-hĂ„l, dogleg höger. Jag har varit mogen och slagit ut med hybriden istĂ€llet för drivern. Stolt över mig sjĂ€lv. Jag har chans att nĂ„ green pĂ„ andra slaget. Jag gick ut lite vĂ€l lĂ„ngt till vĂ€nster men jag övertygar mig sjĂ€lv att jag bara âöppnat upp hĂ„letâ, som man brukar sĂ€ga nĂ€r det bara nĂ€stan gĂ„tt Ă„t helvete pĂ„ utslaget.
âDet haglar inte birdieputtar över en 27-handicappare som jag, det ska gudarna veta. This is huge. Jag kĂ€nner livet i mig.â
48
/ HĂST 2022
behöva ha min högerfot halvt drĂ€nkt i dyn, jag mĂ„ste dĂ€rmed kompensera med klubban med tanke pĂ„ att min högerfot stĂ„r lĂ€gre. Allt detta kĂ€nner jag att jag klarar. Mina vĂ€nner stĂ„r förvĂ€ntansfullt och tittar, redo att se en man personifiera orden âmomentumâ och âflowâ.
